Powered by Jasper Roberts - Blog

Mot Stockholm!

Jag började morgonen med att smyga upp och äta frukost i lugn och ro själv innan killarna vaknade... grekisk yoghurt tillsammans med mammas hemmagjorda äppelmos och min egen granola - SÅ gott att kombinera!!



Idag ska jag ha en toastmasterkonsultstion i Stockholm, en tjänst som brudparet kan ge till sin toastmaster eller så boka toastmastern själv för att få hjälp med koncept och idé, planering av körschema och små tips och knep för hur man gör succé som toastmaster!



all info finns såklart i min bok också så den är super att köpa för er som ska vara toastmasters eller t ex tärna eller marskalk också...


Men nu sitter vi på flygplanet och är på väg mot Stockholm!


Jag hoppas på några fantastiska dagar i huvudstaden.




Tack Gotland!

Vilken effektiv dag jag haft och nu har jag precis landat hemma i huset med mina älsklingar igen. Lång arbetsdag, jag stack hemifrån vid 05:40 och var hemma 19 men tänk ändå att jag hann till Gotland och tillbaka. Coolt...



Jag hann promenera runt lite på ön och köpa lite presenter innan det var dags att flyga hemåt igen. Jag har varit på Gotland två gången tidigare men den ena gången jobbade jag intensivt och den andra var det en intensiv bröllopshelg så jag har inte sett så himla mycket av ön tyvärr... jag skulle gärna komma hit på en liten miniweekend någon gång med familjen.



Nu väntar gos och bokläsning med Charles och sen ska det packas inför Stockholmsvistelsen - hela familjen flyger upp imorgonbitti och stannar till söndag... Mysigt!



Tackiliticktack Gotland för denna dagen! 

Veckans vlogg - hur vore livet utan barn nu?

Veckans vlogg är här och jag spelade in den igårmorse från frukostskålen, det kom in en himla spännande fråga om hur jag tror livet hade varit nu om vi inte hade haft barn, snillen spekulerar läänge och svävar ut om en hel del annat i filmen - kolla bara....
 
 
 
Det där med att jag nog hade tappat bort mig själv ännu mer om jag hade bott kvar i Stockholm barnlös och med fokuser på influencerjobbet är ju hemskt att erkänna men jag tror verkligen det är sant... Jag påverkas så otroligt lätt och i vissa fall så kändes det som jag aldrig passade in i Stockholm. Jag vantrivdes ju där första åren och även om jag ÄLSKADE Stockholm sista åren och saknar det enormt så åt det liiite på mig som grundperson för varje år vi bodde där tror jag. Förstår ni vad jag menar?
 
 
Hur som, älskar frågan! Ställ gärna fler :)