Johanna Kajson

  Ja ni är ju flera som frågat på både instagram och här på bloggen och det kan jag förstå efter all berg och dalbana kring förlossningssätt för vår lilla Mr Mini… Efter rådgivning och samtal med olika läkare har vi nu bestämt oss för att det planerade kejsarsnittet som ligger 2 juni får ligga…

Tack för allt stöd utan pekpinnar och pepp! Vi har satt deadline för oss själva att bestämma oss innan lördagskväll för att kunna börja fokusera om sen. Som Rickard sa igårkväll “att springa ett marathon är FRUKTANSVÄRT, det gör så jävla ont och är skitjobbigg men jag skulle inte vilja ha det ogjort – däremot…

  Okej nu är vi peppade, starka och har tagit på oss riddarutrustningen och sköldarna och är på väg in till ultraljudet och mötet. Inför förra mötet var vi ju pirriga och förväntansfulla men gick därifrån mer otrygga än någonsin. Idag tänker jag inte resa mig från stolen för vi har en förlossningsplan som känns trygg…

Jag fick tag i vår barnmorska och frågade mer om vad han egentligen sa igår på ultraljudet – var svårt att få grepp på vilken grad det var och hur vi ska förhålla oss till det eftersom vi nog blev lite smått chockade och inte frågade så mycket. Han hade skrivit att den låg “nära…

Och jag är en av dem, är det inte otroligt?! Rickard säger att jag ska tänka att jag är unik eftersom jag alltid har det som “nästintill ingen har” och får komplikationer och biverkningar som är “så låg sannolikhet att man får så det inte är klokt”. Det ÄR inte så konstigt att jag inte…