johannakajson

Johanna Kajson

Annons

Sovmorgon är bästa lyxen

God morgon från frukostbordet Charles och Rickard smög upp och fixade till oss och mig medan jag fick sova ut denna lördagen… Sovmorgon är väl ändå den bästa presenten man kan få? Såå lyxigt!!

 

img_5314.jpg

 

Idag kommer heeeeeela Rickard familj hit för att fira hans 35årsfödelsedag så det kommer bli fullt ös och mycket lek. 9 vuxna, 4 barn och en hund dundrar in och vi ska grilla hamburgare tillsammans hela gänget och sen stannar hälften kvar inatt och ska hjälpa oss börja få rätt på barnrummen imorgon. Bara at slippa bygga ihop en IKEAbyrå till Charles rum är ju guld värt och Sandra har så himla många bra inredningsidéer så hon ska  bolla med mig men mest längtar vi ju till måndag när  vi får veta vad det är för filur som bor i magen. Alla gissar tjej men jag tror faktiskt det mest är önsketänkande från de flesta och att det statistiskt sett i Rickards familj kommit fyra små killbebisar i rad nu…. Vi får se!

 

img_5320.jpg

 

Leka med djurfilterna på storiies – HUR kul?? Hade helt glömt bort det på flera månader men idag kom Charles på det och vi lekte katt och hund och kanin, briljan underhållning för stora och små!

 

Ha en in lördag <3.

Annons
Kommentera (6)

Kommentera

  1. T

    Vi ska på KUB på Emma Ultraljud på tisdag och jag är sååå nervös… Det blir vårt första ultraljud med denna lilla i magen. Har en 2-årig dotter sedan innan men minns inte alls den här nervositeten från förra graviditeten… Fast man kanske bara minns de härliga känslorna 🙂

  2. Anna Christiansson

    Godmorgon! Men försa sig inte barnmorskan på KUB att det var en tjej…eller typ pratade ”hon” om bebisen…? Tror nog det är en liten tjej 🙂

Se fler...

Friyay

Fredagsmys med bara min lilla familj i lugn och ro… Jag promenerade och hämtade Charles idag och efter en hel förkylningsvecka var det skönt att försiktigt börja röra kroppen igen även om jag har ont av promenaden ikväll… frisk luft, dagsljus och lite rörelse gör så himla mycket för måendet och själen liksom!!

Sen storhandlade hela familjen, hade pizzaparty och glassfest och har lekt en massa men nu nattar Rickard lilla superC och jag ligger raklång i soffan med magkramper, sååå gravid ikväll…

Tack snälla alla ni för pepp och stöd i mitt utlämnande inlägg innan, alltid läskigt att skriva sina innersta tankar men jag vet ju att jag får landa mjukt hos er och det är ju flera som känner igen sig så det är SÅ viktigt att prata om!!

Nu tar vi fredagskväll va? Chips och godis och några avsnitt på Netflix?

Kärlek <3

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

Se fler...

Att begå övergrepp på sin egen kropp (Gravidupdate vecka 19)

Så hade hela vecka 19 också passerat i denna graviditeten och det är dags för veckans gravidupdate – vill ni se gravidvloggen för veckan så finns den förresten här, blev ju entreprenörsvlogg i tisdags så denna hamnade lite i skymundan…

Jag läste lite om hur vecka 19 var förra gången när jag var gravid med Charles och då hade också hungern lagt sig lite men jag hade foglossning hela tiden vilket jag verkar slippa denna gången. Skönt. Det var en riktigt gråt-vecka då och det har det inte varit nu men låt oss kika närmre på gravidveckan som gått:

img_5219.jpg

 

Gravidupdate vecka 19

Barnet är nu 20 cm långt och väger ca 220 gram och verkar må hur bra som helst magen med starka hjärtljud och sparkande och sprallande varje dag… Jag fick höra hjärtat hos barnmorskan i tisdags och spelade in det på film till Rickard och barnmorskan var nöjd och fick höra en spark i mikrofonen också, haha. Det sparkas/kickas någon rejäl gång per dag och oftast när Charles är i mitt knä faktiskt vilket är lite kul. Alltså helt plötsligt kommer en riktig njinjakick då <3. Charles har däremot inte velat prata med bebisen speciellt mycket denna veckan eller klappa på magen och igår var han extremt på sin vakt av att tanka på närhet och mys med sin mamma. Går säkert upp och ner det där <3.

 

img_5191.jpg

 

Jag har fortsatt ont, ont, ont och det var därför jag var hos barnmorskan i tisdags för att vi skulle stämma av lite hur jag ska tänka och hur ont som är ”okej” att ha… Jag har ont i magen dygnet runt och är öm och om jag pressar mig minsta lilla i jobbet eller med fysiska aktiviteter så ligger jag i fosterställning och har riktigt ont på kvällen vilket är uttröttande som tusan såklart. Vi är inte oroliga för att det är något som är farligt för mig eller Bebé eftersom det är likadant som förra gången och  bergis är endometriosen som gör att det sliter och drar och gör ont MEN min frågeställning blir ju hur mycket som är okej att jag pressar mig så jag får MER ont och om den typen av smärta kan vara dålig för mig som mamma så jag mår sämre och iom det så påverkar den stressen av smärtan och att inte lyckas få gjort allt jag ska i jobbet kanske i längden graviditeten och barnet. Så det skickades en remiss till en läkare som vi ska bolla med och se hur jag ska tänka kring det…. För ont kommer jag har varje dag resten av graviditeten, det är bara att acceptera…

Huvudvärken är också envis och det är säkert en mix av min vanliga kroniska huvudvärk, hormonell huvudvärk och att jag blivit dunderförkyld igen vilket också gör att man får huvudvärk såklart. Dessa förkylningarna alltså, phuuu. Det tar på krafterna! Men annars mår jag bra och har sluppit foglossning och halsbränna och sånt som kan jaga en nu…. Håret mår bättre, hyn mår bättre igen och jag klarade mig bra med pigmentfläckar under solsemestern, fick en liten prick på överläppen trots solskyddsfaktor hela tiden men den försvinner säkert efter graviditeten igen. Märkligt det där med hormonerna!

 

img_5213.jpg

 

Hormonerna har varit liiite lugnare denna veckan och jag har inte varit lika varken arg eller ledsen och tålamodet är tillbaka. Skönt! Däremot så märker jag att jag börjar känna mig lite fånge-i-min-egen-kropp emellanåt nu och som att den blir mer och mer allmängods som ska vara alla till lags än min egen vilket är påfrestande. Förra graviditeten skrek min hjärna NEJ, STOPP, LÅT MIG VA många gånger när folk ville kommentera, klappa magen osv men jag vågade aldrig säga ifrån utan stängde av mina känslor och tänkte att jag var löjlig. Detta är en del i det som jag jobbat med hos psykologen för det var samma känsla kring amningen – att min hjärna skrek i panik HJÄLP DETTA ÄR VIDRIGT, ETT ÖVERGREPP OCH JAG VILL INTE men jag stängde av den delen och avfärdade den som ”löjlig” och kämpade på i det tysta. Nu vet jag bättre, alla dessa tankar om övergrepp på min kropp, att jag inte får vara med och styra och bestämma och att det inte är okej att säga nej vet jag idag var det kommer ifrån och nu känner jag att jag måste ha lite hjälp att hitta verktygen att våga säga nej denna gången så min barnmorska skickade remiss till ett psykologteam i Malmö som är experter på sånt här för jag vill inte begå det övergreppet på mig själv om och om igen – att ignorera den totala känslan av panik och viljan att säga nej och pressa mig till saker som jag tror jag måste för att alla andra  förväntar sig det av mig. Jag vill kunna säga nej. Jag vill kunna slippa illamåendet av panikkänslorna. Och det behöver jag lite extra hjälp med så jag hoppas jag får tag i en bra psykolog som kan ge mig lite verktyg i tänket kring detta….

 

img_5180.jpg

 

#METOO var ju en stor, läskig sak för mig att skriva under på eftersom jag samtidigt var mitt i arbetet hos en psykolog kring just ovan känslor som inte bara är vid graviditeter och bebistid utan annars också och som jag jobbar stenhårt med….Alla minnen och triggerpunkter och triggerord från mina övergrepp dök upp ett par månader efter att Charles föddes och innan dess hade jag grävt ner allt i ett svart hål och ignorerat att jag varit med om det så det har varit ett tungt arbete att bara öppna minnesluckorna och försöka förstå vad som hänt och varför och hur det påverkar mig idag. Det finns ett gäng ord som är triggerod för mig vilket betyder att dessa helt vanliga ord sägs så kopplar min hjärna ihop det direkt med övergreppen och min hjärna spurtar i panik och skriker NEJ JAG VILL INTEEEEEE men sen har jag stängt av det så som jag gjorde då när jag aldrig vågade säga den meningen högt. Vilket betyder att jag gång på gång begått ett litet, litet övergrepp på mig själv. Det jobbiga med de där orden är att de är ord som förekommer MYCKET och OFTA i samband med graviditeter och bebistiden/amning inser jag nu. Förra gången visste jag inte varför jag hade panik eller mådde illa av bara tanken på amning men nu vet jag var grunden är  – jag hann bara inte riktigt klart med arbetet för att ta mig igenom och må bra i allt det här vilket gör att jag nu känner mig lite matt inför alla känslorna. Och detta är såklart skitläskigt att skriva om men någonstans misstänker jag att det finns fler som känner igen sig och som kanske kan bli hjälpta av att jag vågar vädra mina tanka lite då och då… (Detta inlägget från tredje delen av förlossningsberättelsen minns jag att jag berörde paniken när Charles var bordomnad när vi kommit hem och vi var tvungna att åka tillbaka igen eftersom han inte ville amma eller ens vakna och när jag satt där och tvingades amma inför ännu en ny barnmorska på uppvisning för att bevisa att vi verkligen testat allt och lite till så var det en av de vidrigaste stunderna under Charles och min första tid och jag gråter av panik bara jag tänker på det. Där och då vågade jag inte säga nej, jag tvingade mig om och om igen att gå emot panikkänslorna i hjärnan vilket jag är så ledsen för idag…. Vi la ner amningen efter 3 månaders kämpande och då skickade min BVC-sköterska mig till en psykolog för att prata lite om det och det var alltså där hon hittade allt det här från ungdomen i mig som förklarade så mycket.)

Amningsfrågan är tung för mig och jag minns en mening jag fick på bloggen förra gången: ”du verkar ju ha mjölk och du verkar vara påläst så nog vet du att amma är det bästa för ditt barn – varför gör du inte det då?!”.  – nu förstår jag ju exakt HUR ont den kommentaren gjorde där och då och varför jag in klarade av att ge ett vettigt svar på det men senare bloggade jag ”att inte amma” på hösten men varken vågade eller orkade berätta hela sanningen för jag visste den knappt själv där och då…. Nu orkar jag berätta delar av det iaf och jag vet inte hur jag vill göra inför denna gången, jag vet bara att jag inte vill vara rädd för att säga sanningen.

 

img_5244.jpg

 

 

Tung gavidupdate idag, jag vet och tyngre blir det när jag klurar på förlossningssätt men mer om det nästa vecka…. Nu vill jag se fram emot RUL på måndag och att förhoppningsvis äntligen få veta om det är en liten son eller en liten dotter som bor i min mage…. Vad tror ni det är?

 

 

 

 

Här kan du läsa om:

vecka 1 och 2
3 och 4
5 och 6
7 och 8
9 och 10
11 och 12
vecka 13
vecka 14
vecka 15
vecka 16
vecka 17
vecka 18

 

hur det gick till när vi blev gravida

hur det var när vi slutade med p-pillerna 

Annons
Kommentera (42)

Kommentera

  1. Sandra

    Det finns en grupp på fb som hjälpte mig när jag valde att sluta amma vår sån efter 2 månader (Rätten att välja flaskmatning). Där får man alltid tips och stöd. Där får man hjälp med vad man kan säga/hänvisa till när folk pratar om att amning är bäst för barnet m.m m.m. Så den kan jag verkligen tipsa om. Lycka till med allt!

  2. Frida

    Hej Johanna, tack för att du tar upp detta viktiga ämne! Det är så otroligt jobbigt att uppleva känslan av tvång och press speciellt när man bara vill landa i vad som är bäst för sitt barn och sig själv. Jag funderar på om du har hört talas som d-mer? Googla på d mer breastfeeding som är ett tillstånd som triggas av amning och skapar ångest, tomhet och illamående.

  3. Sofia

    Igår föddes mitt andra barn som blev en underbar upplevelse med planerat snitt. Jag hade pga diverse anledningar, men främst för att jag INTE VILL bestämt att denna gång ska jag inte amma, inte alls. Förra gången kände jag mig tvingad och har kännt igen mig mycket i dina texter kring amning. Denna gång står det i min journal att jag inte ska amma, så ingen ifrågasätter utan bara hjälper till med flaskmatning. Och vet du, matstunderna är helt underbara nu. Jag älskad att mata den här lilltjejen, med storebror fick jag ångest av minsta tecken på att han var hungrig. Nu ger det mig bara den glädje som det ska <3

  4. Anna Christiansson

    Hej! Amningen gick så smidigt med mina två första barn. De gick upp i vikt o allt var harmoniskt med amningen. När trean föddes så var jag sjuk o hon föddes för tidigt. Jag var fast besluten om att amma henne som jag gjort med de andra två barnen. Men förutsättningarna var annorlunda eftersom jag sjuk med högt blodtryck mm och hon var liten och svag. Men det var så viktigt för mig att amma. Jag var superstressad i hela kroppen. Hur mycket jag än försökte så fungerade aldrig amningen riktigt. Jag satt på BVC o läkare o sköterskor var inne o kollade min o bebisens ”teknik” i amningen. Bara jag såg en våg blev jag stressad. Vi testade med amningspump, avslappning – men inget funkade. Efter några veckor gav jag upp och fortsatte enbart med flaska. Vilken lättnad det var. Men så djupt inne det här med amningen satt.

  5. Gamze - Momlife

    Åh jag förstår vad du menar och jag håller med dig om att det är hemskt hur mkt man pressar sig till som förälder för att man vill göra det bästa för sitt barn men kanske inte vet vad det egentligen innebär. Jag skrev faktiskt också ett inlägg på min blogg häromdagen om amning då jag också har en jobbig amningserfarenhet med mig men på ett annat vis. Jag har precis startat min blogg och kommer skriva mkt om besvikelserna och sorgerna jag bär med mig från mitt första barn, vill liksom också dela med mig i hopp om att det kanske kan hjälpa ngn annan. Så bra att du kan ha med dig dina erfarenheter nu till andra gången ni ska få barn och förhoppningsvis kommer mkt kännas bättre för att man kan dra lärdom av det som redan varit. ❤️

  6. Madelene Eriksson

    Jag ”del ammade” min tös och resten flaska, fungerat hur bra som helst! Hon har växt och frodats i stadig kurva. Hon sov alltid bra, mätt och belåten (nu en glad 5åring). Men önskar att jag stått på mig tidigare, hade sparat många tårar och känslan att känna sig som sämsta mamman någonsin. Möttes av hårda ord från sköterskor/barnmorskor, pumpade natt som dag med blödande sår för att få ut några ynka droppar, har nog aldrig gråtit så mycket!! Så nu har jag beslutat mig inför bebisen i Juli att jag tänker del amma från början, inget annat, vad dom än må tycka och tänka! (Ingen pump i flera veckor) Det har verkligen satt spår psykiskt! Så vår bästa investering till bebben nu är en Baby Brezza.
    Vi har alla rätten att få bestämma över hur vi vill göra och verkligen lyssna till vad vi känner och passar oss, vi är alla olika❤ Det måste folk runt om acceptera! Tacksam att jag hittat till din blogg och insta

  7. Lina

    Stå på dig och gör det som känns bäst för DIG! Var och en bestämmer själv hur man vill göra och varje mamma gör det som är bäst för henne och hennes barn! Heja dig, du är grym! Blir SÅ trött på alla som ska lägga sig i och tycka en massa! ❤

  8. Tina Gårdner

    Inte till vilket pris som helst! sa en barnmorska till mig inför min amningsångerst när det var dax för andra barnet. Den kommentaren från henne var så skön att få speciellt från just henne. Det kan verkligen vara en plågsamt att amma både fysiskt och psykiskt. Lyssna på din magkänsla!

  9. Josefin

    Fick mitt andra barn för 4 månaders sen och gav flaska direkt på förlossningen. Det var sååå jobbigt ända fram tills hon var ute och jag fick världens bästa bemötande kring att inte amma av förlossningspersonalen. Mitt tips om du bestämmer dig för detta är att skriva in i journalen hos mvc, då kommer du inte ens få frågan på förlossningen. Lycka till 😘

  10. Jessica Rosenkvist

    Fina Johanna!
    Jag har 3 barn, alla tre uppfödda på flaska (mer eller mindre) jag önskar att jag stått upp för mig själv tidigare och då gett flaska tidigare än vad jag gjorde. ”lycklig mamma lycklig baby” sa min barnmorska till mig och sa att hon inte tyckte att jag borde amma, för det gjorde mig illa. Välj det som är bäst för dig, det blir automatiskt näst för din baby också <3

  11. Anna i stugan

    Oerhört trist att det ska vara så mycket moralism kring det här med att amma. Sjukhuset där jag födde mitt barn hade ett motto på tre punkter som gick ungefär såhär: 1 – alla som vill amma ska få det stöd de behöver 2- ingen ska sluta amma pga felaktig information eller bristande stöd 3 – ingen ska känna sig pressad att amma som inte vill. Jag tyckte det var så klockrent.

    Och det är ju viktigt att komma ihåg att ersättning är JÄTTEBRA mat för små bebisar, även om bröstmjölk är lite lite bättre, men i längden märker man ju ingen skillnad på hur folk blir :-). Inte så att man kan se på vuxna vilka som blivit ammade och vilka som inte har. Jag är enäggstvilling och har blivit ammad litegrann, min syster har inte blivit ammad alls. Och det har aldrig varit någon skillnad mellan oss i sjukdomar, allergier, iq eller vad man nu brukar prata om att amningen har fördelar i. Hoppas du landar i ett beslut som känns bra för dig själv, och att det respekteras av folk omkring dig.

  12. A

    <3 Vi är många som av olika anledningar har fått ge våra barn flaskan istället… du väljer själv hur du vill göra. Det är du som bor i din kropp. Det är du som bestämmer över den och du älskar dina barn lika mycket, även om du väljer att inte amma… Närheten och tryggheten får de ändå. <3

    Det kan ta tid att programmera om associationer, men det ska gå att skapa nya minnen till gamla triggers… Håller tummarna för att du får hjälp att komma dit. Kom ihåg, du "är" inte dina minnen 😉 <3 <3 <3

    Kram!

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja vi jobbade med nya minnen till gamla tryffera i Höstas när vi påbörjade arbetet hos psykologen kring dessa minnen för första gången men vi hann inte hela vägen innan jag blev gravid och vi behövde pausa det arbetet. För tungt för att göra mör man är gravid

  13. Louise

    Tack för ett ärligt och känslosamt inlägg! Jag har samma fruktansvärda panikkänslor men gällande förlossning. Hade en fruktansvärd förlossning förra gången och jag börjar fortfarande 2,5 år senare gråta av bara tanken på den och hur fel det blev och hur utlämnad jag var. Nu är jag gravid igen och vet verkligen inte hur den här ungen ska komma ut. Även här, liksom vid amning, så har omgivningen 1000 synpunkter på hur en förlossning ska gå till….

    1. Maria

      Jag vet inte vad du bor men det finns ofta ett stort stöd på Auroramotagningarna om du ber din barnmorska skicka en remiss dit. Propsa på tidigt möte! Jag har gått två gånger (i olika landsting pga flytt mellan första och andra barnet) pga. Extrem Förlossningsrädsla (t o m bedömd som fobi inför första förlossnningen). Det stödet har varit ovärderligt, och trots komplikationer vid första förlossningen har jag en positiv upplevelse av min första förlossning. Jag kommer föda mitt andra barn på måndag (igångsättning som med första ) och rädslan kommer aldrig försvinna för det går inte, men den går att hantera med hjälp så du får en positiv förlossningsupplevelse. länge så tänkte jag att jag inte förtjänade ett till barn och blev arg på mig själv för att jag utsatte mig för detta igen, men vi väljer inte vad vi blir rädda för. Vissa är rädda för förlossningar vissa för spindlar. Jag brukar skämta om att det positiva är att man inte föder barn lika ofta som man ser en spindel. Lycka till <3

      1. johannakajson
        johannakajson

        Jag är inte rädd för förlossningen på det sättet eller smärta , smärta KAN jag efter alla år men det kommer bli planerar kejsarsnitt för mig pga alla triggerord och triggerpositioner osv som är omöjliga att undvika under en förslosning och jag vill och kan inte försöka möta mitt barn slungandes tillbaka om och om igen i en sådan utsatt situation. Så jag tror till och med barnmorskan bedömde det som så illa så det skickas remiss raka vägen till läkare för snitt utan auroramottagning för de kan inte hjälpa till med just detta om jag förstod det rätt.

  14. Emma

    Åh jag minns samma grej från mitt första barn, min mjölk räckte inte till och på bvc fick jag flera gånger ”uppvisningsamma”. Hemskt! Det gjorde att jag inte ville amma i, för mig, otrygga miljöer. Med andra barnet nu så räckte inte min mjölk heller och jag sade till min man att jag tänker inte visa upp amningen på bvc den här gången för att det var så jobbigt sist. Ingen bad mig göra något sådant den hör gången dock!
    Hoppas du får träffa en bra psykolog som kan hjälpa dig! <3

    1. Emma

      Vill bara lägga till att Spontant känner jag mig så mycket tryggare i allt med barn nummer två. Hoppas du också kan få göra det! För mig har det blivit mer njutning nu, innan såg jag bara framåt liksom.

  15. Tessan

    Gaah vad jag känner igen mig angående amningen md mitt första barn• Har aldrig känt mig så ifrågasatt och osäkert mitt liv som då• Vi blev inlagda på sjukhus då min son var tre veckor för han hade fått urinvägsinfektion och var rejält uttorkad. Fyra dagar låg vi inlagda o kämpade med sondmatning och jag pumpade som en galning. Satt där och grät och kände mig enormt ledsen för hela amningsgrejen. Först kom läkaren och sa att vi skulle testa med ersättning men så fort läkaren lämnat rummet säger sjuksköterskan som också var med i rummet att nej det är för tidigt att ge upp: så fort jag kom hem satte vi igång med ersättning och sonen blev lugn nöjd och mätt. Det var först då vår riktiga tid ihop började, allt innan dess har jag försökt förtränga

    Nu är jag i v 33 med andra barnet och denna gången har jag köpt hem flaskor och ersättning redan och kommer inte ens ta till mig kommentarer om amning/ge flaska

    1. johannakajson
      johannakajson

      Nej man är ju SÅ sårbar första gången och det är just det som är det tuffa, jag vågade inte berätta för någon och jag visste bara mina panikkänslor osv men där och då visste jag inte riktigt varifrån det kom så därför kändes jag ”töntig” i mina tankar för den enda förklaringen jag hade var att jag liksom är privat av mig och inte gillar visa nakenhet hos andra och när man säger det om amning så tycker folk TUSEN SAKER om att amning är det naturligaste i världen osv osv. Så jag stängde in mig i vårt sovrum i tre månader och kämpade i lugn och ro, ingen fick vara med mig när jag ammade, knappt Rickard som visste hur tungt det var för mig och hur jag kämpade och det fick jag också ifrågasättanden för… Varför jag inte var ute och hängde med alla andra (jag var ju tvungen att vara hemma inom 2h hela tiden för att vara redo för amningen som jag inte villa göra bland folk. Eller så låste jag in mig på en toalett på restaurangen och grät och kämpade där. USCH). Det är så sorgligt hur sårbar man är med första barnet och jag skulle bara vilja ge så mycket styrka till alla som ska få sitt första barn att våga köra sitt eget race. <3

  16. malincatrin

    Jag sa efter mitt första barn att skaffar vi ett till så kommer jag absolut inte hel-amma, utan från start ge både flaska och eventuellt amma lite upptill (dvs amma upptill, inte ge flaska upptill).. för jag var ALDRIG bekväm med amningen och det va så mycket stress vilket de inte är värt. Sen tror jag att saker faller sig ”naturligt” när de väl är (om vi nu skaffar ett till vill säga – vet inte om jag orkar en graviditet och panik inför förlossning en gång till) dags och hur det blir vet man ju aldrig.

    1. johannakajson
      johannakajson

      <3. Nej jag var också såå tveksam om jag skulle orka en graviditet till så jag förstår. Men förlossningspaniken måste du få hjälp med eller kika på alternativ som kejsarsnitt för det får ju inte vara aneldningen till att ni inte vill/ vågar <3.

      1. malincatrin

        jag hade ett förlossningskontrakt sist, med rätt att när som avbryta för ett kejsarsnitt. Gick över tiden och vi fick tillslut ett planerat kejsarsnitt 8 dagar efter BF. Så nöjd och kan inte tänka mig något annat. Men vet också att det är en galen tuff kamp att få igenom ett kejsarsnitt så därav jag är galet tveksam på ev ett syskon.

  17. Karin

    Instämmer med Malin – skippa ab-so-lut amningen om du mår dåligt av bara tanken på det. Punkt slut! Du – eller någon annan – ska aldrig känna sig tvingad till att amma. Nä usch vad hemskt! Visst finns det fördelar med amning men det finns det ju för tusan med att ge ersättning på flaska också. Konstigt nog – tråkigt nog! – pratas det dock aldrig om dem..

    1. johannakajson
      johannakajson

      Jag vågade inte säga mina tankar förra gången vilket var SÅ synd för jag instalade mig att jag var töntigt och mesig och knäpp som kände så. Så jag vågade inte säga det till någon förutom Rickard typ som var världens bästa stöd. Men usch vad jag kämpade förra gången <3.

  18. Tess

    ❤️❤️❤️ så ont det gör att läsa detta inlägg och så modig och stark du är som tar tag i detta, för din skull.
    Stopp min kropp gäller alltid, det ska ingen ifrågasätta (avskyr tex att folk vidrör min gravidmage, som folk kan tycka är fånigt att jag tycker, men nej, jag bestämmer över min kropp).
    Angående amningen, läs vad Agnes Wold säger om amning så får du i alla fall ett till perspektiv så att du inte känner att du måste amma denna gång om du inte vill såklart. All kärlek till dig ❤️❤️❤️

    1. johannakajson
      johannakajson

      Jag lärde mig stopp min kropp för första gången typ då efter att Charles kom så den resan att lära mig att det är okej att säga stopp och nej det här är jag inte bekväm med har jag påbörjat för bara 2 år sedan och kämpar oavsett om jag är gravid eller inte men just nu är jag ju extra utsatt vilket ÄR tufft. Jag känner mig stark i att jag inte måste amma om jag inte vill (just nu, men hormonerna kan ju svaja ju längre tiden går) men det känns sorgligt att det är av den anledningen. Det var därför jag kämpade förra gången, för att det var så jäkla sorgligt och dumt liksom att händerlser och minnen skulle tvinga mig att känna nej. Vi får se, jag försöker ta bort prestigen i den och att våga skippa det om det känns likadant nästa gång. <3

  19. Malin

    Nämen fina du! Amma är ingen nödvändighet, välj bort det om det känns det minsta jobbigt! Det är ju kanske sista barnet, ge dig själv en chans att njuta så mycket det bara går av det istället för att försöka kämpa dig till att amma. Det tänker jag göra, förra bebistiden första halvåret för mig var hemskt, mycket pga amning, och det gör jag inte igen! Bebin som ligger i min mage nu ska få mat på flaska och en harmonisk kärleksfull mamma istället. Kram ❤️

Se fler...

Granolabowl i mörker

God morgon och glad fredag!

Charles vaknade tidigt imorse så vi smet upp och gjorde goda bowls att äta i soffan framför TVn i mörkret och pratade om att ikväll är det fredagsmys  så då önskade Charles pizzaparty –> klart han ska få det!

 

img_5296.jpg granolabowl

 

Några tankar från gårdagen som slog mig är hur farligt det är om alla bloggar och sociala medier BARA får vara rosasimrande och inspirerande och fantastiskt där personen alltid är tacksam över sitt liv, sitt jobb och bara glad och harmonisk. För det är precis sånt som får mig som läsare att till slut undra om det är något fel på mig som inte alltid är så där tacksam och överlycklig  — alla måste väl vara ledsna, besvikna, missnöjda eller förbannad ibland? Eller trötta? Om inte bloggarna jag läser någonsin ”tappar det” eller visar att det KAN vara lite stökigt i ett hörn också så fortsätter prestationsångesten av att uppnå det ”perfekta livet” där ingen någonsin har celluliter eller känner sig otillräcklig som mamma, fru, vän, dotter och på jobbet samtidigt för man inte får till balansen….  Och det är ju exakt DET jag vill försöka våga vara transparant med och belysa, att visa ett mer ofiltrerat liv som förhoppningsvis oftast är inspirerande och peppigt men som även kan visa andra sidor. Jag kände mig lite missförstådd av några igår som tog inlägget som om jag klagade och tyckte synd om mig själv i mitt jobb eller på något sätt försökte jämföra och säga att entreprenörer har det jobbigare än någon annan men jag ville ju mer visa hur en dag kan se ut yr min synvinkel eftersom man kanske inte alltid tänker på det genom härliga frukostbilder och de flesta jobbar inte som varken influencers eller bröllopskoordinatorer så därav tänkte jag att det kanske var intressant att se lite tankar bakom allt ”fluffet” som alla utgår från att jobbet innebär.

 

Men så är det, de som missförstod skrev också att de inte läst bloggen så länge vilket får mig att inse att ni som faktiskt hängt med här i flera år verkligen ser alla sidor av mig och förstår mina grundvärderingar mer än de som sticker in huvudet och dömmer si eller så efter ett par inlägg. Och då tänker jag att då ska man nog inte läsa min blogg – bättre de låter bli då eftersom vi har en något unik grupp här inne som verkligen försöker ha en ickedömmande kommunikation i kommentarsfältet mot såväl varandra som mig. Alla försöker utgå ifrån sig själva och vi hoppar sällan på varandra för livsval utan även om vi inte håller med så tänker vi klokt ”så tänker hon”. Inte mer med det, man behöver inte bli arg och förbannad på folk för att de inte tänker som en själv och det är därför jag gillar er och oss här inne så himla mycket. Så tack för det och tack till alla er som kommenterade utan påhopp.

 

”Slösa inte bort din tid och energi på att försöka förklara för någon som har bestämt sig för att missförstå allt du säger” fick jag som ett citat skickat till mig och så är det ju ibland. Alla vill inte sätta sig in i andra människors situation utan man vill behålla sin bild som man själv bestämt sig för och då är det bara att ge upp och säga tack och hej men läs inte mer om mig, haha.

 

 

Nu ska jag ladda upp veckans gravidvlogg och vid lunch kommer veckans gravidupdate upp och det är ett tungt och läskigt ämne idag för mig för jag skriver lite om det här med amningen som var så fruktansvärd psykiskt för mig sist och berör varför det är det igen. Jag märker att nu börjar tankarna snurra och ägandeskapet av min kropp börjar sakta försvinna vilket är jobbigt såklart men mer om det sen <3.

 

Ha en in fredag!

Annons
Kommentera (6)

Kommentera

    1. johannakajson
      johannakajson

      Det är yoghurt eller smoothiebalndnkng med nötter, granola, bär osv. Eller så är det en lunchbowl med sallad osv. En bowl är skål med en massa gott 🙂

  1. Laura

    Du är så klok och så bra <3. Fortsätt vara du, med transparens i både upp- och nedgångar, det är ju det fantastiska i just din blogg! Och det citatet du fick stämmer ju verkligen, vissa vill nog ändå inte förstå, så lägg inte energi där. Och är det inte mycket såhär i livet överlag numera (inte minst i sociala medier), även utanför bloggvärlden? Att man hela tiden helst ska vara rosenskimrande, perfekt, tacksam och lycklig, och om man "klagar" så blir man snabbt påmind om att "tänk på dom här som har det SÅ mycket värre". Som att man inte har rätt att ibland bli både trött, frustrerad och irriterad. För det är självklart att man VET att man på många sätt är otroligt lyckligt lottad, och att det kunnat vara värre, men det betyder ju inte att man blir immun mot sånt som skaver. Och om ingen är öppen med det som skaver ibland, då skapar vi ju en bild utåt och verklighet som ju blir helt orealistisk. Har själv upplevt det här sen jag fick barn i december. Hade fått bilden matad av omvärlden om dessa mysiga första månader bara fulla av "njut", men så har det verkligen inte varit. Absolut, det finns många härliga stunder och jag älskar min bebis och är tacksam till tusen. MEN det är ingen dans på rosor med en nyfödd och nej jag går absolut inte runt och bara njuter konstant. Det går inte att alltid njuta av trötthet, mjölkstockning, missnöjd skrikande bebis, ångest och influensa som kommit på besök, hur mycket man än tänker "det hade ju kunnat vara kolik, det här är ju bättre än det iallafall". Men det har varit svårt att känna att det är okej, och jag har mer än en gång undrat om jag är "normal" som inte är i en lyckobubbla konstant. Men jag har fått landa i att det normala är just det realistiska, och jag måste få äga min egen upplevelse och verklighet. Precis som du <3.

    1. Matilda

      Så bra och fint du skriver Laura! Jag håller med dig!
      Kör ditt race Johanna, det är det här som är din blogg och varför jag följer dig. Öppet, ärligt samt bra och dåligt<3

Se fler...

Trött kväll

Oj, oj, oj vad många kommentarer på förra inlägget och så olika man kan tolka syftet med texten. Jag älskar mitt yrke – det är därför jag valt det och aktivt strävar efter att behålla det men precis som vem som helst så är inte livet alltid bara happyclappy och rosaskimrande och jag försöker ju få till en lite mer ofiltrerad och ärlig blogg här så ibland skriver jag om motgångar eller när jag är bitter också. Det är inte charmigt eller inspirerande att vars bitter men man måste få kunna vara det ändå…

Men som något så klokt skrev så är det när man kommer på sig själv att vara lite bitter eller klaga på samma sak om och om igen som man måste vända på det och ställa sig frågan ”varför är jag så bitter och hur kan jag förändra min situation om jag nu inte är så nöjd”. Och det är precis i den processen jag varit och är sedan i somras. Men det är både slarvigt och svårt att förändra ens livssituation, det vet alla som gjort det och som resonerar så.

Nog om det, jag har som mål att ha jobbat klart med alla mina projekt till sista maj och sluts jobba då förutom de 25% jag kommer fortsätta jobba hela mammaledigheten igenom som är influencerdelen och sånt i företagandet som inte går att pausa. Så nu gäller det att lägga en bra projektplan, våga säga nej till uppdrag och fundera ut hur jag ska göra med just gratis-rådgivning-mailen som jag så gärna vill svara engagerande på men som tar för mycket tid idag. (Så sent som idag fick jag ett mail av en person som ville ha tips på en trycksaksleverantör som kunde göra en viss stil som var beskriver och bilder bifogat som jag kunde kolla på innan jag helt gratis förväntades svara och ge tips och råd över mail till den främmande människan. Det är ju liksom en del i hela min business och expertis som jag säljer in mins tjänster på att erbjuda såna råd och jag vet inte riktigt hur jag ska svara eller göra i såna lägen… hitintills har jag svarat engagerat och tagit tiden att båda läsa in mig, fundera ut vilken leverantör som kan passa dem och skrivit svar men det håller ju inte längre… Någon som har några smarta tips att ge mig??)

Annars då? Dagen har kantats av extrem huvudvärk som nu gränsar mot attack tyvärr, det har ju legat i luften ett par veckor men idag är det värre än på länge så nu får det nog bli citodon tyvärr. (Inget man vill ta när man är gravid men i nödläge är det bättre med citodon än attack som stressar min kropp och barnet betydligt mer beslutade läkarna förra gången så bara att ta och hoppas det räcker med en.)

Mina möten med appkillarna gick superbra och vi har äntligen knäckt koden på att få den liiiite mer fin och inspirerande och inte bara tech-tråkig. Phu, det såg såå tråkigt ut där ett tag. Planen är att lansera den i maj, peppen!!! Vill ni se en sneakpeak?

Det svåraste nu är namneeeet på appen… får inte till det, vill ha med Great Weddings men man lär ju söka på ”bröllop” om man söker efter appar som har med bröllop att göra i app-store så därför borde den heta något som börjar på ordet ”bröllop” antar jag?

Nu ska jag strax natta Charles och eventuellt däcka jag med, så trött kväll!

Annons
Kommentera (31)

Kommentera

  1. Madde

    Hej! Jag tyckte det var ett intressant inlägg som visade vad en influenser gör. Som du skrev är det lätt att tro att ”det är ju bara att blogga och instagramma lite” .
    Jag tycker inte att du gnäller och klagar hela tiden, det är kul att läsa din blogg 😊.
    När det gäller att hjälpa till och ge tips gratis tycker jag det är skillnad att fråga om tips på en viss typ av leverantör och att be om hjälp att hitta rätt leverantör för ens produkter genom att skicka bilder etc. Det senare borde kanske inte göras gratis och tar upp mycket tid 😊

  2. Erika

    Ser att några redan har lämnat rådet om att hänvisa till ditt företag och vad det kostar /h för tips och råd. Du förlorar ju mycket arbetstid på något du inte får betalt för 😊 Tipset om ”veckans fråga” med adlinks på bloggen var ju smart! 😊

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja på bloggen är ju supersmart och jag kommer lansera ett leverantörsregister under året på en ny sida så då kan jag länka dit och borde göra en FAQ

  3. Tess

    Jag tycker inte du var bitter i förra inlägget alls. Det blev en bra diskussion i kommentarsfältet utifrån hur olika personer tolkar det (såsom jag tex ang anställd vs entreprenör). Tycker det är väldigt fint och faktiskt unikt hur du svarar kommentarer och engagerar dig efter ett inlägg är publicerat, det är modigt och gör att du garanterat har en mer hängiven läsarskara än många andra (bra att använda vid införsäljningen av samarbeten bl.a.).

    I alla fall, ang gratistips. Svår balansgång och jag tror inte det som frågar är giriga utan liksom inte förstår att det ör en del av din business. Jag tycker du ska ha ett autosvar där du på något fint sätt lan formulera dig att du gärna svarar på dessa frågor som en del av din verksamhet, stora som små (men på något sätt få in att det kräver en debitering… skitsvårt). Kan vara ett sätt att då inte känna att du behöver svara om personen i fråga ej svarar tillbaka, ja hjälp mig att hitta rätt trycklevetsntör inom tex en viss budget för ditt arbete.

  4. Carolin

    Jag tycker inte du klagar! Och om du gjorde det så är det väl bara bra, det finns så många bloggar som bara visar perfekt fasad, och allt är så bra så att man själv känner sig lite nedstämd med varför kan inte jag tex få ihop ett fint städat hem, nyttig hemlagad mat, resor m.m. Du är ju ärlig och skriver att ni har städ hjälp, hur du har svårt med middagar ibland och nu om din arbets situation. Jag tycker såna bloggar behövs så man inte jämför sig med något ouppnåeligt som inte ens finns. Är förskolelärare 23 barn på inte ens tre heltids pedagoger men jag kände nog att du visade förståelse för yrken som mitt.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Tack vad fint att du förstår att jag har den största respekt för alla yrken som t ex ditt!! Försöker verkligen driva en transparent blogg men ändå vara inspirerande men det är svårt för många blir ofta irriterade om man ”klagar”. Så tack för din fina kommentar <3

  5. Klars

    Kan du inte ha vinstdrivande sammarbete med olika företag? Så om någon frågar ang ex tryckesleverantör. hänvisar du alltid till samma? Flesta företag som jobbar med bröllop har väl mallar + bespoken som passar alla. Krävs ju lite jobb att hitta samarbeten. men du är ju ett stort namn inom bröllop i Sverige vem vill inte samarbeta med dig?

    1. johannakajson
      johannakajson

      Nej jag tackar alltid nej till alla leverantörer som erbjuder mig provision mot bokningar för det känns fult mot brudparen för om man tar mellanhand eller påslag så rekommenderar man kanske inte den bästa för just dem utan den man tjänar pengar på personligen vilket inte är schysst business.

  6. Johanna

    Kommer inte ”Great weddings” stå med som skapare av appen då? Så att man ser det ändå liksom? (eller det kanske är ett appföretag som står som skapare..) annars kanske det räcker att det står _i_ appen liksom, när man startar den? Typ som det står ”King” mot orange bakgrund när man startar candy crush?

  7. Mickis

    Skulle du inte kunna ha en mall för sådana mail där det står att du är tacksam för frågan och hjälper gärna personen i fråga, en konsultation med dig kostar x kr/Tim (uttryckt på ett trevlig sätt såklart). Så varje gång du får ett sånt mail har du redan mallen förberedd och du kan bara skicka iväg som svar till personen 🙂

    Klart att du måste få betalt för dina FANTASTISKA råd!!!!

    1. Hanna

      Precis det förslag jag tänkte skriva! Tror också att folk frågar för att de inte förstår att det är en del av din business. Om du inte redan har det så lägg med en länk till Great Weddings sida i mejlsignaturen. Klart du ska ha betalt!

  8. Maja

    Trendenser-Frida har hittat ett sätt för att ta hand om alla frågor hon får – hon lägger upp dem i bloggen och svarar med länkar med adlinks. Kanske kan funka för dig med? Jag tycker verkligen inte att du ska svara gratis!

  9. Helena

    Hej Johanna!

    Om folk mailar dig en massa bröllopsfrågor tänker jag att du kan svara något i stil med: ” Hej x! Vad roligt att ni ska gifta er! Jag svarar gärna på era frågor om x men det är tyvärr inget jag har möjlighet att hjälpa er med utan att ta betalt. Om du är intresserad av konsultation går det bra att boka in..” och sen vad det kostar. Nu vet jag inte riktigt om du jobbar så att du tar någon timmes konsultation här och där eller enbart gör hela bröllop? Jag tänker att det är SJÄLVKLART att du inte ska jobba gratis?! Det förstår nog de flesta också men kan vara lätt att skicka iväg ett sådant mail till dig likväl som man frågar t ex en jurist eller läkare något i förbifarten utan att tänka på att man ber dem jobba gratis.

  10. Iman

    Förra inlägget var så intressant! Har själv tänkt ”wow, ser så mysigt ut att jobba hemifrån” när larmet går 06.15 och man ska vara på jobbet 08.00.. Men självklart ligger det hårt jobb bakom. Det var intressant att få läsa om hur det kan se ut för dig. Skönt med ärlighet och saklighet ❤️

Se fler...