Johanna Kajson

Vad vill du inte ångra?

Lucka nummer 11: ”Vad vill du inte ångra?”

 

Jag vill inte ångra att jag jobbade för mycket. Framförallt inte under småbarnsåren, den känslan har jag ju burit lite senaste åren när jag snuddad vid en utmattning och började ifrågasätta vissa val jag gör – jag vill inte ångra att jag jobbat som jag gjort de senaste 6 åren för jag tror ändå någonstans att jag behövde det där och då. Det var förvirrande att bli mamma och försökte behålla min identitet så jag jobbade genom IVF, smärtande graviditet där de båda gångerna ville sjukskriva mig och få mig att ligga raklång mer eller mindre och genom hela mammaledigheterna som jag tog 100% på båda barnen OCH drev mitt bolag igenom. 

 

August på väg ut på jobb med mamma <3.

 

Men jag tror inte jag var gjord för att vara en lugn bebismamma utan på något sätt så ”behövde” jag nog den delen i allt – även om jag hade önskat att jag hade lärt mig så mycket om mig själv som jag gjort idag för då hade jag kanske bara checkat ut och vilat i lugnet med att fokusera på min lilla bebis enbart och chilla när tid fanns istället för att jobbajobbajobba – det hade ju kunnat vara helt annorlunda men jag ville få runt bolaget de åren också och jag ville inte kliva ur bröllopsmarknaden där jag måste jobba genom alla år och det är för långa projekt för att ”pausa” 1,5 år så som en riktig mammaledighet hade krävt… Jag gjorde mitt bästa utefter den kunskapen jag hade då – men NU vill jag inte vara så stressad – nu är min prio att vara i balans och harmoni mellan jobb och hus och hem och att vara mamma. Jag vill inte kvällsjobba, inte helgjobba, inte ha deadlines som gör att studiedagar och vabb ger mig magont för hur vi ska få ihop det. Jag vill vara närvarande med dem när jag är med dem – det är min prio ett! Det är så få år kvar som den här ”omhändertagande” mammarollen är min, sen börjar de kunna ta hand om sig själva helt plötsligt och då vill jag känna att jag tankat dem fulla med närvaro och tid.

 

 

Jag vill ju inte ångra någonting alls och tror på att man gör sitt bästa utefter den kunskap och erfarenhet man har just där och då. Men just nu – 2021, så sitter jag på en helt annan kunskap och erfarenhet och vill verkligen ta några lugnare år nu och framåt för att ha luft i schemat till att hämta tidigare när det går, vabba ordentligt och skippa/skjuta på jobb helt när det behövs och verkligen ta hand om mig själv också när där är iväg i skola och förskola – ha förmiddagspaus, lunchrast och eftermiddags paus så som arbetsdagen bör vara uppbyggd och inte bara jobba i ett och äta lunch framför datorn för att hinna så mycket som möjligt. Kajson Event AB har ju dessutom friskvårdstid med träning 2×45 min i veckan för att stärka upp sin personals hälsa. Fint det.

Jag vill hålla på sikt helt enkelt. Och det känns så himla skönt att ha landat in i det.

Så – jag vill inte ångra någonting. Och jag gör mitt bästa för att se till att det ska bli så också!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Theres

    Himla fina stunder för reflektion i din blogg! Att vara rädd för att man lägger ner för mycket tid på sitt arbete, särskilt när man har små barn, är nog en klassiker. Jag har precis börjat komma ur bubblan med hämtningar och lämningar och känner att jag har fått lite mer tid att andas. Älskade småbarnsåren så mycket och tror jag alltid kommer se tillbaka på dem som en av de absolut lyckligaste stunderna i livet, men vab, vob, hämta, lämna-stressen är jobbig. Nu sitter jag här med en 11- och 14-åring och fattar ingenting. Vad hände? Nya problem som uppstår med tonåringar som mår som tonåringar gör (hej där bergodalbana av känslor), sjuka mängder med plugg som man måste hjälpa till med och en helt annan känslomässig stress än den man hade när barnen var små. Men den tid man investerade i barnen när de var små får man ändå igen nu. När tonårssonen vågar berätta hur han mår och inte stänger oss ute från hans känsloliv, När 11-åringen frågar hur han ska göra för att en kompis verkar vara mobbad. Osv. osv. Alltså jag är helt övertygad om att den tid och det engagemang du ger barnen som små följer dem hela livet. Men att vara förälder är svårt. Det absolut svåraste uppdrag jag har haft i hela mitt 44-åriga liv (och då har jag ändå ett ett krävande jobb med en hel del ansvar). Ångra inget är nog klokt, men reflektera över vad och hur man gör är nog alltid bra. För inte sjutton sitter man på alla svar innan man har testat sig fram? Gud vilket ostrukturerat inlägg, haha. Men Johanna, jag tycker ni är så fina på att prioritera era pojkar och deras känslor (jag har oxå två pojkar och har ALLTID hatat ”boys dont cry-mentaliteten”). Fortsätt att bejaka dem så kommer du sitta där som tonårsmamma och få det stora förtroende att få en glimt av deras känsloliv.

    1. johannakajson

      Men åh WOW – du fattar inte hur mycket jag behövde höra denna kommentaren!! TACK TACK TACK!! Hoppas hoppas att jag får det förtråendet och en glimt när de är stora…

  2. Emma

    Så intressanta reflektioner! Jag funderar mycket på arbetstid med pga småbarn. Inte egenföretagare, men bytte jobb efter sommaren och det har verkligen tagit så mycket mer energi än förväntat. Jag har egentligen inte för mycket att göra men jobbet tar upp väldigt mycket tankekraft så jag är stressad/oroad och det känns övermäkitigt pga förutsättningarna inte är de bästa. Så jag är inte fokuserad hemma och inte fokuserad på jobbet, mest ältar all jag borde göra och allt som känns som det skiter sig i projektet. Jag gick precis ner till 90% (var inte superpoppis, men har ju rätt till det). Egentligen vill jag jobba 75% för att kunna vara mer närvarande mamma, sambo och även ha ork till mig själv i slutändan. Ekonomiskt är det inga problem, och har ju rätt att gå ner till det – men det tar emot att lyfta frågan med min chef för det är inte så vanligt på jobbet (mansdominerat där man gärna jobbar 150%). Borde ju inte vara svårt val men får inte tummen ur. Ska fundera ordentligt på julledigheten och landa i ett beslut!