Johanna Kajson

Vad har du svårt att acceptera?

Lucka nummer 4: ” Vad har du svårt att acceptera?”

Nu är klockan snart åtta på kvällen och jag har fortfarande inte svarat på dagens lucka för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva… ALLT och inget är svaret liksom… Eller framförallt är det olika från dag till dag skulle jag säga. Vissa dagar kan jag acceptera endometriosen och andra inte – dagar när jag varit inne i ett härligt flow och mått bra och känner mig energisk och på G men sen PANG vaknar med känslan av att jag förblöder, har en mage med tusen köttknivar och en kropp som fysiskt smärta så är det oftast svårt att acceptera sjukdomen direkt. Att acceptera läget – jahapp så här blev det idag. Dags att tänka om, ställa in, boka av och se efter vad som är ”måsten” denna dagen för det är nog max vad jag orkar med…. Då får jag kämpa med att inte bli sorgsen, bitter, arg och känna att det är orättvist. Men det går oftast till slut…

 

 

Vissa dagar har jag svårt att acceptera att jag och Rickard har olika kärleksspråk – allt jag önskar fortfarande är att han ska tända ljus i hela huset och överraska mig med en bokad middag och barnvakt med en liten lapp där det står att jag ska typ ta en härlig dusch och piffa mig med ett glas champagne i lugn och ro. Men det är inte hans språk och den där typen av ”filmisk romantik” är JÄTTESVÅRT för honom. Däremot är han romantisk i form av att han i ord berättar för mig hur mycket han älskar mig, hur fantastisk fru jag är och hur fantastisk mamma jag är, han tackar varje dag för saker jag gjort för barnen eller i hemmet och han säger veckovis ”ska du inte boka in dig på ett spa i helgen?” för att att försöka tanka upp mig. Han går fram till mig och kramar om mig och han visar att han älskar mig och uppskattar mig genom beröring. Där är jag sämre ibland – jag däremot visar min kärlek genom att fixa och dona och underlätta. Att hjälpa till och tänka ut i förväg hur hans liv kan bli så enkelt och härligt som möjligt. Genom små överraskningar och omtänksamma presenter på sånt jag registrerat att han kanske behöver. Och detta VET jag ju – att vi är olika i detta men i perioder så kan jag ändå (ja okej det kan vara vid horomonkaos, PMS eller övertrötthet främst, haha) snyftandes gråta ut ”du överraskar ALDRIG mig eller tänder ljus” lite dramatiskt sådär…  Och om man väljer att leva med någon år efter år – vi är inne på vårt 16e år nu och som sagt om man väljer att fortsätta leva med någon och dela sitt liv så är ACCEPTANS för ens olikheter en viktig nyckel. Man kan inte ändra  på någon annan och jag älskar ju Rickard precis som han är. Hade jag levt med någon som var filmisk romantisk och tända ljus kanske han sällan sa till mig hur fin jag var eller fått ett tack så ofta som jag får. Kärlekens fem språk – bara att lära sig och accepter ju.

 

 

En grej till jag har svårt att acceptera är att jag aldrig kommer ha ett sånt kylskåp, såna garderober och förråd och skafferier som är utrensade, uppstyrda och snygga med genomskinliga lådor där allt ligger i ordning överallt. Jag tror hela tiden att jag är en människa som ska ha det så och jag kämpar med att styra upp och plocka undan och städa upp MEN det blir alltid kaos i dessa utrymmen inom kort ändå. Det vore nog hjälpsamt för mig om jag bara accepterade att jag är en människa som har ”högar” i förråden och bara landar i den sanningen. Och att det är okej. Hur viktigt är det för mig EGENTLIGEN?

 

Vad har du svårt att acceptera?

 

 

Detta är den del av Kajsons julkalender 2021, läs mer här.

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anne

    Jag har svårt att acceptera att min lilla flicka drabbades av typ 1 diabetes några dagar före sin 3- årsdag. Att hon ska behöva leva med denna tunga börda hela sitt liv. Enda fördelen är väl att man uppskattar de små sakerna i livet än mer, typ när man får sova en natt utan larm, en god kopp kaffe, en skön promenad. Jag bryr mig inte heller om det blir en fet repa i ekgolvet, om man råkar skrapa bilen eller oroligheter på jobbet.

  2. J

    Jag har svårt att acceptera att mina föräldrar under min uppväxt bråkade så mycket och drog in oss i otrohetsgräl.
    Jag har svårt att acceptera att mitt/vårt hem alltid blir stökigt 🙈 jag är stökig av mig och min man och barn likaså men ändå går jag runt och är stressad över det.
    Jag har svårt att acceptera att vi är trötta på kvällarna pga småbarnsår och sällan ”får till det”.
    Jag har svårt att acceptera att min sambo amorterar högsta belopp på sitt hus och jag inte får bli delägare så det blir vårt hus.
    Det finns massa att skriva ju 😂😂😂😂

    1. Sofia

      Det sista tycker jag kanske inte att du ska acceptera riktigt beroende på er situation? Bor du också där? Äger du något annat boende – annars riskerar du ju ändå mycket vid ett eventuellt break-up..

  3. Johanna

    Ibland kan jag ha svårt att acceptera eller kanske snarare förstå att livet inte blev som jag tänkt. Att mannen jag gifte mig med skulle jag också bli gammal med och leva som kärnfamilj. Livet ville annorlunda och jag blev ung änka med ett litet barn. Numera sambo och ytterligare ett barn – trodde alltid jag skulle leva i en gift relation. Skönt att inte veta vart livet leder men oftast blir det bra ändå..