Johanna Kajson

Ett nej är ett nej

Innehåller annonslänkar

 

Berätta för mig – hur har ni det så här i juni och sommarsolen? Är det lugna härliga dagar på jobbet och lediga kvällar eller är det som för oss att det är som mest intensivt någonsin på jobbet och checklistor som fylls på snabbare än man hinna bocka av? Och en hög med privata saker som man också önskar få på plats (fönsterputs, vattna blommorna i trädgården, slänga de döda från förra året och sätta nya i sista krukorna, tvätta trädäcket, få till biltvätten efter all gul pollen, träna, styra simskola varje dag, tänka ut sommarlovspresenter och sommarlovsplanering, klura ut hur midsommar ska lösa sig och kanske hinna skrubba sig i farten och måla naglarna så man ser sommarfin ut?)

 

 

Igår klipptes iaf barnen – check på det! Ingen av dem är någon fan av det men det gick bra tack vare att vår älskade ”Klippe-Nette” som alltid klippt alla i min familj kom hem hit på en kopp kaffe och klippte dem utomhus i hemma-miljö. Otroligt lyxigt och skönt att få det gjort – tack bästa Nette!

 

 

Så här ser det ut här hemma nu, däcket behöver sig en tvätt och det döda olivträdet och fikonträdet uppmuntrar inte direkt men allt i krukorna längst väggen lever och frodas och mår hur bra som helst iaf. Det gör mig glad!

 

 

Och den här rabatten har magiska rosor i sig – bry er inte om att det ser ut som en hög med ogräs här och där, haha. Det ska bli sommarblommor som jag sådde i våras men vi får väl se hur det blir – just nu ser det ut som ogräshögar men jag hoppas på vita sommarblommor som en liten äng framför. Svårt det där med att så tycker jag!

 

 

MEN JAG MENAR?! SÅåå vackra, och de dofta magiskt… Klurar på om jag ska ta in eller ha dem kvar där ute, samma sak med mina fina pioner. Har tagit in två stycken men resten får vara kvar för det är så magiskt att se dem blomma i rabatten….

 

 

Igår var också simskolepremiären för C och han var SÅ nervös innan – högkänslig och rädd för nya saker och förändring som vi vet så vi var förberedda och gav tid till tröst och att titta på först och vips så ville han faktiskt vara med och tyckte det var superkul till slut. OTROLIGT MODIGT gjort, han ville helst inte åka iväg alls utan bara avboka för han var så rädd men som vanligt så var jag tydlig i kommunikationen om att detta är en sån grej som vi kommer göra, som jag inte komma backa på men det kommer går SÅ BRA och det är förståeligt att det känns läskigt, man behöver inte göra något man inte vill på plats, man kan sitta och titta tills man känner sig redo och prova men vi kommer inte stanna hemma och skippa det för att det känns läskigt. Jag har alltid varit noga med att hålla fast vid beslut som är viktiga och tydliga och inte ändra nej till ja hur som helst utan ett nej är ett nej och ett ja är ett ja för det mesta men man kan alltid fråga och ganska ofta siktar jag på att kunna säga ja eller ”jag får tänka på det en stund” så att jag inte bara hasplar ur mig nej av farten – det blir ju lätt så som förälder. Men jag vill kunna säga en massa ja… Så att när det verkligen är ett nej – då står jag fast vid det och det gör att båda killarna idag vet när jag säger ”nu har mamma sagt nej och du vet att jag inte kommer ändra på det, jag förstår att det är tråkigt, ledsamt, att du känner dig besviken eller arg men det är ändå ett nej” och de vet det och kan såklart bli ledsna ändå men de vet när det är kört och dags att sluta tjata vilket är såååå skönt.

 

 

Hur som, jag har fyra bröllop jag jobbar intensivt och parallellt nu och från att allt stått still så är det fullt ös och att ändra om och planera om allihopa mer eller mindre till att tänka nytt och annorlunda. Utmanande men roligt – helst hade jag haft lite mer tid på mig men jag är on fire när det är sån här press, det är då jag är som bäst även om det såklart tar ut sig på min privata energi i längden. Tänk att jag får göra 4 bröllop i år trots allt – så tacksam för det!

 

 

Och på tal om det så hittade jag denna fina klänningen som är perfekt att gå på bröllop och fest i, eller ha på midsommar… Jag tänkte jobba i den för den har fin längd och fint fall och är inte för svettig och inte för avslöjande. Älskar HM! Även denna i linnefeeling och mer struktur var så himla fin och fanns i beige också, mer jobbdress för mig då men egentligen bara underbar sommarklänning när man inte vill ha det fladdriga.

 

 

Nu – back to admin!

 

Ha en fin tisdag!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Moa

    Påminner om vad min pappa alltid har sagt när vi har kommit med orimliga eller rimliga frågor ”ska jag svara nu så är det nej, får jag tänka så är det kanske” 🙏🏼

  2. Maria

    Fint! Min son vill inte gå på avslutningsfesten på förskolan (han börjar skolan till hösten). Vi tror att han kommer få jätteroligt och tycker att han ska gå, Men igår när han grät och sade att vi inte kunde tvinga honom, gjorde det ont i hjärtat.

    1. johannakajson

      Åh stackaren, varför ville han inte gå? Vad var det för känsla som gjorde att han inte ville gå tänker jag då? Man kanske inte måste gå men man kanske måste svänga förbi och vinka hejdå till fröknarna iaf eller någon sån kompromiss som ni tillsammans kan ta fram är en tanke som slår mig ❤️

  3. Sofie

    Fina och kloka tankar! Visst är det så att vi som föräldrar måste puscha och vara där när barnen blir osäkra och nervösa. Alla barn är olika och vissa behöver extra mycket stöd och andra är naturligt orädda. detta märker jag hos mina tre barn att där får jag coacha dem olika för att hjälpa dem framåt….

    Ja visst är juni intensivt! Just denna och förra veckan med alla utflykter, tävlingar, skolavslutningar m.m. m.m. Men idag har vi skolavslutning så förhoppningsvis börjar det lugna ner sig nu. I helgen fyller dock svärfar 70år och nästa midsommar MEN efter det måste det lugna ner sig?! Semestern är så efterlängtad i år…

  4. Rebecka

    Tycker du tänker vettigt. Vissa saker måste vi hjälpa barnen med. Vissa saker är ju livsviktiga som att kunna simma. Min son har autism och där gäller det att pusha med vänlig hand när han ger upp efter första försöket. Här kör vi på: allt är svårt innan man kan och vi är Nilsson vi ger inte upp vi kämpar! 🙂 och stoltheten efteråt visar att man gjort rätt på ett bra respektfullt sätt ❤️