Johanna Kajson

Jag vill sluta bry mig på vad andra tycker

OKEJ, Hej…

Klockan är halv elva och starten på dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig…. Inte avslutet på gårdagen heller, phu.

 

 

Så här kände jag mig iaf igåreftermiddag efter coachskolan som ger mig SÅ många insikter, jag lär mig yrket som professionell coach men jag blir ju coachad i en massa ämnen själv också vilket är så himla lyxigt. Jag var varm, glad, pirrig och tacksam över att ha fått så otroligt fin feedback av en ny lärare som lyssnade in på ett coachsamtal jag gjorde och gav mig 5 guldstjärnor, haha. Hon har inte varit min lärare längst resan så hon har inte hört mig coacha innan eller vet min bakgrund, utbildning eller någonting utan lyssnade bara in på en skarp coaching och tyckte jag var varm, närvarande, professionell , fick min klient att ta framsteg och gav positiv känsla, pepp, kärlek och trygghet. SÅ FINT att höra.

 

 

Och nu sitter jag här vid rutschkanan, haha. Visst passar den fiiint in i våra ljusa, beige hörna?? Ehh nej, jag lyfter bort den på kvällarna så jag får lite sinnesro i hjärnan… Igår satte jag mig och målade lite men kände att huvudvärken sprängde på som en attackvarning så det var bara att ta till alla verktyg jag har som brukar funka och gå och lägga mig 20:30 och somna med Charles helt enkelt. Inte så kul avslutning på kvällen men jag lyckades slappna av och somna och sova bort attacken vilket jag är SÅ glad för. Jag vet verkligen bättre nu hur jag stoppar huvudvärkens värsta toppar och jag har hittat fler och fler verktyg för det…. Jag har väl inte riktigt hittat verktygen för endometriosen men oftast acceptansen iaf… Och den där delen med att jag inte ska göra situps/crunch för det är verkligen dåligt för mig. Så NÅGOT har jag ju lärt mig även om det känns som jag är i en hopplös, ond spiral igen med smärta, blödningar och hormonkaos.

 

 

Morgonen då? Jag orkar inte ens berätta, haha. Ni får se mina stories på instagram där jag berättar allt och vilka insikter jag tar med mig och ska jobba med – imorgon har jag tid med min supercoach och då ska jag vädra lite av dessa tankarna kring hur jag tar beslut, hur jag kan lära mig att VERKLIGEN vara grundad i mina beslut och känna att det var JAG som valde och att det därmed var ”rätt” och ”bra” beslut utifrån stunden när jag tog det – ”jaja, nu blev det så” liksom. Och att alla andra kanske inte tycker mitt beslut var ”rätt” MEN ATT DET INTE SPELAR NÅGON ROLL – det är det jag vill och behöver lära mig. Att det spelar ingen roll vad andra människor tycker om mina beslut så länge de är grundade i mig – då ÄR det ju rätt FÖR MIG och det kanske inte hade varit rätt för någon annan men det ska INTE få ta min energi längre om någon annan ”tyckte jag gjorde fel”.

Ett exempel? En vän berättade att hon torktumlar alla barnens kläder för hon orkar inte/hinner inte/ prioterar inte att stå och hänga dem på tork varenda dag och därmed köper hon också en storlek större eftersom torktumlandet gör att de krymper lite. Det kom upp appråpå ingenting men jag hann tänka:

  1. Åh så skönt det låter att bara slänga in tvätten i torktumlaren, tidslifehack ju och det lät så enkelt och skönt
  2. SÅ BRA att jag fick tipset om en storlek större så att kläderna inte blir för små nu när jag ska köpa nya till Charles som växt
  3. MEN det är ju inte bra för miljön att torktumla kom jag på nu, så det kan jag ju inte göra, det borde man ju undvika och bara göra när man VERKLIGEN behöver – vilket egentligen är typ aldrig men jag har valt att torktumla påslakan och laka för det är så stort att hänga upp överallt i hemmet hela tiden. Så jag gör ju det, inte kan jag väl torktumla alla barnens kläder och våra underkläder och strumpor också? Det är ju inte bra för miljön, nej här får jag ta ansvar

Sen coachades jag i detta ämne igår vilket var SÅ kul. Det låter som ett litet skitämne men detta är SÅ typiskt för hur allt möjligt ältas fram och tillbaka i mitt huvud och det gör mig så matt och trött såklart så det hade varit hjälpsamt att sluta med. För då uppmärksammades jag på hur skönt jag faktiskt hade tyckt det varit att torktumla kläderna och ge mig själv den ”genvägen” men att jag inte kan ”unna” mig det så att säga för att jag vet att det inte är bra för miljön. Och här fastnade jag, för jag vet inte riktigt hur jag känner och tänker. Jag flyger ju – det är inte heller bra för miljön (eller ja nu flyger jag ju inte, haha men ni fattar vad jag menar)…. Jag är ingen MILJÖKÄMPE det är bara att i de fall där det är rimligt och jag tycker det går att göra en insats så gör jag det – att sluta flyga har inte känts rimligt för mig varken i jobbet eller privat MEN jag betalar mitt dåliga samvete med miljötillägget.

Det är lite samma sak nu i pandemitider – man resonerar med sig själv och försöker komma fram till ens egna värderingar och hur man kan leva utifrån restriktionerna. Men så tycker andra andra saker – t ex så har jag ju avbokat allt jobb, alla jobbresor osv – något som jag offrade en del i mitt bolags omsättning för men som kändes ”rätt” att göra. Jag umgås inte med någon förutom min familj och här tycker vissa att det är för mycket att jag träffar mina föräldrar och min syster medan det är en ”mindre grupp” utefter restriktionerna och framförallt så handlar det om smittspridningen och inte ett exakt antal – i vårt fall så går ingen till jobbet och träffar kollegor eller reser kollektivt eller något sånt så vi träffar bara varandra och det känns grundat och ”okej” i vår värld. Men vissa tycker det är fel – och andra träffar sina vänner också och går till kontoret och jobbar med kollegor osv osv. Och så får jag dåligt samvete när blir ifrågasatt FASTÄN jag själv känner mig grundad i mitt beslut utifrån mina värderingar  både i att tacka nej till allt möjligt men också att träffa mina föräldrar och min systers familj.

Så – hur kan jag lära mig att bara vara grundad i mig själv och inte bry mig på vad andra tycker till om (där det inte är aktuellt att ta in andra åsikter, det finns såklart tillfällen där det är viktigt också men generellt gör jag det alldeles för mycket).

 

DET ska jag be min coach om hjälp att bolla kring imorgon och hitta lösningar kring.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Hanna

    Hej! Jag jobbar själv med att tänka att man kan göra lite olika hela tiden. T ex med torktumlandet: för det mesta kanske jag hänger tvätten men ibland använder jag torktumlaren. Man måste inte bestämma sig för ett sätt eller ”ta ställning”. Det är helt ok att göra olika från gång till gång. Tycker själv att det tankesättet gör att kraven på mig själv lättar. Kram!

  2. Maria

    Jag torktumlar enbart handdukar, underkläder och pås- och lakan. En tanke på miljön men också klädernas slitage. Kläder slits mer i torktumlaren (vet i och för sig inte om det är sant), vilket leder till konsumtion som i sin tur leder till även det negativt för miljön och konsumtionshets och något jag inte vill lära barnen. Köp och sälj samhället.

    Det är också en energifrågan för mig att torktumla varje dag går åt mycket energi (vet dock inte hur mycket).

    Jag älskar dock tvättstugan så lägger gärna 10
    minuter att sätta på tvättmaskinen och hänga den då skippar jag hellre 10 minuter
    på telefonen.

    Å andra sidan bor vi i ett hem där vi inte behöver göra något så lite hushållssysslor skadar inte.

    Alla åsikter är olika och bästa är nog bara att lyssna på sig själv men vissa saker är också i-landsproblem som tar upp så mycket tid i ett privilegierat liv. Allt man gör får konsekvenser. Gör det du tycker är viktigt och strunta i det som du tycker är mindre viktigt. Jämför dig inte med andra.

  3. Josefine

    Läst ditt inlägg och såg dina stories. jag har inte endometrios men känner igen mig. Jag har ångestdiagnos – generell ångest (Gad) och social fobi. Att konstant få ångestpåslag (vi pratar dagligen!) har lett till att min kropp lider av smärta i axlar som blossar upp till huvudvärksattacker. Detta eftersom min kropp så ofta tror att den är utsatt för hot.
    Och jag känner igen mig i det du beskriver – tröttheten på smärta, ensamheten av känslan att man är den enda som kämpar o lider, oförmåga att få huvudet att sluta tänka så mkt (!) och att älta beslut (!!), känslan av att allt hänger på mig att ”lära mig förstå min kropp och knopp”.
    En naprapat jag träffade sade till mig – ”smärta är inte logisk, det kan finnas många anledningar till att det (i mitt fall huvudvärken) triggas. Du kan inte leta efter svar. Det du behöver är att generellt minska stressen för det är det enda forskningen är överens om som kan trigga smärtan, och acceptera, men du kommer att få återfall”. Ja nåt i den stilen iaf.

    Så jag försöker. Vilar, stretchar, tränar, äter varierat, skrattar osv osv. Har goda relationer och ett jobb jag älskar (men samtidigt ett jobb som kräver – mycket). Ibland går det bra och i perioder kan det hålla i sig en längre tid. Men återfallen kommer. Alltid. Och för varje återfall i smärta blir jag så ledsen för jag tror att jag fått bort smärtan… Och förbannad, jag vill inte acceptera att leva i smärta??

    Så nu sitter jag här hemma, anmält mig sjuk för första gången på år (!) pga huvudvärk. Ofta krigar jag mig nämligen igenom pga vill inte låta smärta hindra mig. Inget jag gör fungerar tyvärr just nu o huvudvärken har funnits sen i måndags. Tyvärr verkar vilan inte fungera idag. Inte heller tabletterna. Det är så deppigt. Och jag vill inte vara hemma imorgon med. Det går bara inte…

    Jag ville inte så mycket mer än att skriva tack för att du delade, du är möjligen ensam om din specifika smärta men inte om känslorna och tankarna som följer med kronisk smärta och utmattningen som tillkommer. En liten fråga, hur känner du att huvudvärksattack är på ingående? Själv får jag spänning i axlarna och det kryper i kroppen. Kan för mitt liv inte slappna av trots meditation gånger 100.
    Hoppas du får lindring med smärtan snart ❤️

  4. Louise

    Det här med att tumla saker. Jag tumlar handdukar (har en son med iktyos som duschar varje dag och då går det åt med handdukar här),lakan, påslakan samt strumpor och byxor. Resten av kläderna hänger jag upp. Vi bor i en trerummare och har inte plats att hänga upp tvätt överallt och det blir också så fuktigt med för mycket tvätt hängandes. Plus att våra lägenheter är fuskbygge och vi har redan haft mögel en gång när sonen var liten. Vi har tvättpelare på toa så jag tvättar aldrig i stortvättstugan. Tycker det är äckligt.

    På barnen skola har vi föräldrar fått besöksförbud. Vi får vänta ute vid hämtning och lämna dem utanför dörrarna. Jag har inte träffat mina föräldrar sedan julafton och min ena syster då en snabbis på parkeringen. Min andra syster har jag inte träffat sedan fars dag och barnens kusin.
    hatar detta skitet 😒

    Ha en fortsatt fin dag.

  5. Anna

    Ja håller med det är svårt! Men stå upp för dig själv! Jag tror att man ofta vill vara den ”duktiga” flickan/kvinnan som alla tycker om i alla lägen. Vill inte komma i konflikt med någon. Men man måste ju inte hamna i en konflikt för att man väljer att säga nej eller göra något annat. Handlar det inte också om självkänslan? . I mitt fall gör det nog det.

    1. johannakajson

      Jo absolut – men framförallt när det kommer till saker som har med samhället att göra – miljön, pandemin osv. Då är det skitjobbigt att säga ”jag vill torktumla, gå på ansiktsbehandling, dra iväg på en weekend, slänga mat som går ut istället för att försöka hitta på en maträtt av den, slänga konserven i hushållssoporna istället för att sortera för JAG ORKAR INTE MER” – det är framförallt där man kan göra bättre för någon annan/samhället som jag har så svårt att verkligen vara grundad och inte må ”dåligt” i mitt beslut/ inte bry mig på vad andra tycker. SÅ svårt det där…

      1. johannakajson

        Eller nu kom jag på det – det handlar om när man/jag ”borde veta bättre” för det är även vad jag stoppar i mig och inte eller vilken typ av rörelse eller inte jag göra för man vet ju att det är hälsosammare att laga själv än att hämta t ex eller att det är bättre att träna än att inte göra det – får jag ont i ryggen sen får jag ”skylla mig själv” som inte tagit hand om mig och tränat liksom… Samma sak med mina kroniska sjukdomstillstånd där min kropp ofta straffar mig utifrån vilka beslut jag tar så jag försöker hela tiden ta rätt beslut för att ta hand mig mig – men som igår så körde jag ett styrkepass efter skolan efter övervägande om det skulle göra mig gott eftersom jag suttit i skolan framför en skärm hela degen eller ont om jag egentligen behövde vila efter två intensiva dagar som tagit mycket energi – beslutade mig för att styrketräna med Rickard för det kändes kul och lustfyllt och härligt och skrattig MEN så straffade min huvudvärk mig DIREKT med gigantisk attack för jag ”borde” vetat bättre…. Hrmm

      2. Anna

        Åh ja jag förstår! Tror nästan alla har sådana ”dilemman” du beskriver med pandemin, miljön mm. Men om man ska ta hänsyn till allt så blir man ju nästan utbränd! Åh jag vet inte, det är jättesvårt. Just nu är det mycket med pandemin och då tycker jag man ska göra så gott man kan . Men det är ju en svår balans… Förstår verkligen känslan av att inte orka mer! Försök kanske ändå att sänka dina krav på dig själv (lätt att säga o skriva till andra…). Men försök att sänka kraven…just nu är det mycket inskränkande i våra liv på grund av pandemin…då kanske inte vi orkar med alla andra krav i samma utsträckning… Ska fundera lite till…återkommer om jag kommer på något konstruktivt . Kram

        1. johannakajson

          Men DU!! Såå bra start – just nu kanske jag inte orkar med andra ”krav” när både mitt privatliv, jobb och företagande och återhämtning ägs av pandemin, då kanske man får ta genvägar i något annat om det kan hjälpa en att inte bryta ihop… hrmm – dem tar jag med mig!! ❤️

          1. Anna

            Jaaa sååå kanske! Du satte nu precis orden på mina svamlande tankar! Tack! Ska också försöka tänka mer så! Nu blev det nästan lite skriftlig coachning <3