Good Enough mamma, fru och kvinna – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Good Enough mamma, fru och kvinna

Innehåller annonslänkar till boktipsen

 

Hej från sista påsk-dagen, nu känner jag mig rätt redo att montera ner fjädrar och ägg och allt sånt och satsar på vår, ljust och fräscht… Slängde ut lite blomfrön i rabatten och grävde ner julens hyacinter på framsidan – de blir ju vårhyacinter året efter sen vilket är så häftigt varje gång de kikar upp!

 

 

Och på tal om att slänga ut lite frön istället för att förodla så där perfekt och driva upp och plocka in och ut i oändligheter för att härda dem innan man planterar ut dem så det verkligen en del i mitt Good Enough-tänk jag jobbar konstant med. hellre slänga ut en hel påse lite snabbt och försöka komma ihåg att vattna än att konstant känna att jag inte hinner med att fixa med förodlingarna som jag ser att “alla” pilla med på instagram… Jag får alltid storslagna planer för trädgården så här på våren och då glömmer jag lätt bort att jag inte har speciellt mycket tid över i mitt liv mellan småbarn som klättrar och klänger på mig, träning, jobb och hus och hem som det är – och kroniska sjukdomar och återhämtning som jag också försöka få in rum för numera… Så – nu påminde jag mig om det och bestämde mig precis som i julas för att det är inte precis nu, i år, när jag tycker det är extremt intensiva tider med småbarnen (främst 1,5åringen) som jag ska gå loss i trädgården – tvärt om är det nu jag ska ta genvägar. Och öva på att good enough räcker.

VILKET ÄR SVÅÅÅÅRT om man är “duktig flicka” och effektiv prestationsprinsessa som jagar att bli klar med allt så bra-bättre-bäst som möjligt. Jag fick upp ögonen för mitt beteende 2011 när jag läste en book jag köpt av en slump innan jag åkte iväg på semestern – boken hette Good Enough och var skriven av Elizabeth Gummesson och än idag är den min ögonöppnare när jag trillar dit på allt FIX och känner mig prestationsstressad. Den är fortfarande ett SÅ bra tips om ni känner igen er i det jag pratade om på mina stories på instagram igår:

 

 

Det började så här, att jag kände mig helt utbränd och matt av att att barnen klättrar på mig, sliter och drar i mig, mina kläder, mitt hår, mina öron, ska äta det jag äter eller kolla vad jag gör konstant – de gör det av ren kärlek och klättrande är för att de vill vara NÄRA men det tär på mig emellanåt när jag behöver lite space och just space kan jag inte ta eller få här hemma för de nosar upp mig på en sekund – så jag behöver lämna hemmet vilket jag brukar göra när jag tränar men det kunde jag inte göra pga senaste dygnens huvudvärk eller så brukar jag ju åka ner till vårt lilla spa i skanör och ta en massage och ligga i spaet där och vila…. Men det går inte heller nu och då började jag klura på en annan sak – nämligen att vi kvinnor inte är så bra på att prioritera vår egentid så som män – när de har besämt i grupp att de ska spela golf eller paddel eller vad som – då blir det aldrig några avhopp men när jag och mina vänner har bestämt att vi ska gå en promenad eller gå ut och käka eller vad som – då “skiter det sig” alltid för en eller ett par stycken som “inte får ihop det”. Jag är likadan – medan männen alltid -alltid går iväg vilket vi också borde lära oss av och göra. Det är inte Rickards fel – det är mitt eget att jag inte tar mina timmar för mig själv, däremot så är det ingens fel men SÅ orättvist att han kan ta vilapauser hemma (klippa gräs, träna styrketräning, scrolla, jobba eller till och med sitta och dricka kaffe utan att något barn sliter och drar eller stör honom – det kan inte jag. Hade jag velat plantera lite blommor i lugn och ro så kommer dem direkt och kräver mig – alltid. Vet att ni är många som känner igen er i detta och det blev kloka DMs på instagram igår….)

 

 

Ja – ni får gå in och se och läsa där, kan inte lägga upp alla tokiga print scrn på mig som kanin ,haha.

 

 

Sen har vi det här – med att inte plocka, fix,a diska, tvätta, vattna blommorna, fixa barnens garderober osv osv osv när jag egentligen behöver vila eller göra något för mig själv – jag har iofs svårt att vila i stök iom min HSP men jag övar på det och jag märker att sånt här beteende som jag jobbat rätt hårt med att ändra (typ inte plocka heeela tiden och städa och rensa osv osv osv) förvärras när andra grejor är jobbiga – alltså hela min inre stress och min kvävda känsla och plockprinsessan som pressat mig senaste dygnet kom nog från den stora besvikelsen att jag fick sån där dunderhuvudvärk så jag kom av mig från träningen som jag mår SÅ bra av. Jag får frisk luft, jag får rörelse och träning, jag känner mig piggare efter, jag kommer iväg från huset och får lyssnat på en podd och rensat tankarna eller träna med vänner och allt det försvinner när huvudvärken kommer och jag inte kan träna och knappt orkar en powerwalk för jag är rädd att huvuvdvärken förvärras = jag känner mig SJUK, svag, trött och ledsen. Och då kommer gamla beteenden och trycker på lite extra och HSPn slår bakut om barnen gråter t ex – vilket A gör mycket nu för han trillar sååå mycket och bryter ihop av det och det gör fysisk ont i mig när han gråter så när jag är detta state of mind liksom.

Svårt att förklara för en icke HSP människa inser jag. Hur som, jag läste lite i Good Enough förälder igårkväll för att peppa mig lite för när allt snurrar så där i hvuudet så har jag också konstant dåligt samvete och känner mig som en misslyckad mamma, vän, dotter, partner – you name it.

Idag känns allt lite bättre när jag sorterat mina tankar. Min osteopat brukar påminna mig om det – att jag ofta sagt att jag känner mig ledsen och skör när jag haft ont i huvudet länge och att när jag mår dåligt så blir det lätt att ALLT som kan kännas tufft samlas på…..  Logistiskt egentligen.

 

 

Så, igår när jag kände mig helt mosig i hjärnan av att jag BEHÖVDE lite icke-ansvars-tid men inte lyckades klura ut vad jag skulle göra så skickade jag ut Rickard att springa istället (klassiskt för mig att göra när jag känner ett behov – då matar jag över med att fylla andras människors behov istället för att jag inte kan reda ut HUR jag ska möta mitt eget behov – SÅ knäppt egentligen men jag kan missa att dricka vatten eller ens gå och kissa för att jag inte orkar med barnens totala gråt om jag lämnar rummet, det är ju HSPn som gör så helt klart och något jag övar på också.) och så gjorde jag Sago YOGA med Charles istället.  Vi rullade ut två mattor och gjorde en massa övningar och det var en fin stund tillsammans.

 

 

Idag leker jag med barnen på rummet, Donna kommer snart och vi tre ska leka lite här hemma innan vi tänkte promenera bort till mormors hus när August ska sova. Det haglar STORT utanför fönstret och jag undrar hur mina små blomsterfrön klarar sig, haha.

 

Jaja – det blev ett rörigt inlägg det här inser jag men jag är ensam med barnen och ville skriva av mig när tankarna fanns där – hoppas ni hängde med och känner ni igen er så köp för tusan Elizabeths böcker. Klokskapen i den kvinnan alltså!! Lyssna också på Fannys Förbilder med henne, den lyssnade jag på igårkväll när jag äntligen kom ut på en liten lugn promenad och sen började jag se lösningar istället för att fastna i gamla tankespår.

Okej, nu – sista påskdagen!!

Kärlek och tack för att ni följer!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. E

    Så himla sant hela inlägget rätt igenom. Är inte HSP (vad jag tänkt iaf) men allt du känner känner jag med.
    Kom hem tre inatt och hade då jobbat 24 av de senaste 30 timmarna. Har sovit fem timmar nu o kan inte somna om för att allt i mig skriker “gå upp o röj undan”. Mannen lämnade övervåningen med leksakskaos när han somnade eftersom han behövde jobba efter läggning men det kliar i hela min kropp. Förstår inte varför många kvinnor, mig själv inkluderat, inte kan bortse från stök o istället sova ut. Kommer ju vara både piggare o gladare när jag hämtar barnen från föris isf.. tror vi alla skulle må bra av att sänka kraven på våra hem o njuta av t.ex. En kopp kaffe istället.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Usch ja, det är SÅ svårt att ändra sig också ju, att träna bort kliande och på riktigt inte bry sig – det är inget man bara “tänker bort” eller “gör” liksom. Phu

  2. Malin

    Underbart att känna att det är någon mer än BARA JAG som är punktmarkerad av barnen 24/7. Det tär på mig, det är bara jag som klättras på, ska hjälpa med diverse, bre alla mackor etc. Min man kan pyssla med vad han vill utan att bli ”störd”… jag blir dränerad på energi, irriterad på både barn och man. Ond cirkel.. jag älskar dem ju över allt annat men ibland behöver även vi mammor en paus. tack för du delar med dig!

  3. fanny s

    Förra veckan hade jag verkligen en pissvecka! Iallafall måndag, tisdag, onsdag. Jag hade alla barnen hemma för påsklov och jag hade väl hoppats att vi skulle kunna gå ut på utflykt när det var fint väder. Men av någon anledning så var jag SÅ EXTREMT trött. Jag bara låg i tre dagar och vilade. Eller, med en 1-åring hemma så kunde jag ju bara vila när han tillät. Men så fort jag kunde så satte jag på en film åt stor-barnen och lade mig på soffan under en filt. Så himla, himla, himla jobbigt att vara så orkeslös! Och det kändes som att jag skulle kunnat göra vad som helst för att slippa ha ansvaret för min lillkille som drar ut precis ALLT, stoppar allt i munnen etc. Nej usch vad jobbigt det var. Jag hade också extremt kort stubin med de stora barnen, klarade inte att höra en sekund av deras bråk och tjafs. Och vi bor ganska trångt i lägenhet så finns verkligen ingenstans att ta vägen. Fy farao vilket dåligt påsklov det blev. Men jag har förlåtit mig själv och accepterat att ibland blir jag liksom “utbränd” när jag är mycket själv med barnen. Och jag har ändå en man som jobbar deltid och är hemma mycket med barnen, men jag blir ändå helt slut när man har en liten som bokstavligen suger all energi ur mig. Tack för dina ärliga inlägg, det hjälper en annan mamma som känner sig helt totalt värdelös! Jag vill bara checka ut från föräldraskapet helst igår känner jag ibland…

  4. Johanna

    Alltså din blogg är för bra!
    Du har så kloka tankar och verklighetsskildringar!
    Jag känner mig ofta i bra balans av att läsa din blogg och blir inspirerad! Tack Johanna 💓 tack för tips om böcker!!

    1. johannakajson
      johannakajson

      Men alltså TACK TACK TACK, wow precis så man önskar att det ska kännas att läsa min blogg ju <3

  5. Fanny

    Jag har inte barn, så är såklart helt olika situationer för oss – men jag är också HSP och känner verkligen igen mig i att man vill städa och fixa innan man kan slappna av för att man inte kan vila i stök. Har många gånger tänkt på att jag ska lära mig att strunta i stöket, men samtidigt tror jag att det bara stressar mig mer att inte ta tag i det. Anders Hansen sa (i sitt sommarprat tror jag) något om att det kan ta mer energi att strunta i att kolla på telefonen när man egentligen vill göra det och jag tänker att det är applicerbart när det kommer till till exempel städning också. Typ lika bra att acceptera att man är en sån person som vill fixa och så gör man det! Inte för att man måste prestera, men för att man mår bäst av att göra det först – och så vilar man efteråt. Men det handlar ju om balans såklart och det är inte alltid det går att få ihop! ❤️

    1. johannakajson
      johannakajson

      Jag håller helt klart med, jag klurar nu på om jag ska ha ett rum som alltid är städat och fint som jag kan gå till och slappna av. Typ fixa till sovrummet till hotellrum å att där aldrig är stökigt (då måste jag ju få med mannen på det och plocka undan sina kläder jämt, svååårt)

      1. Fanny

        Läste precis det i ditt senaste inlägg – såå smart ju! Kanske gäststugan kan vara ett sånt ställe? Enklare än ett rum i huset där det vardagliga livet och allt stök sker 🙂

        1. johannakajson
          johannakajson

          Åh nä där måste vara kombo förråd för vi har ju inget garage och knappt förråd här hemmaaaa (japp, så IRRITERAD på det och tydligen på allt jag någonsin irriterat mig på hemmet samlas på hög nu, haha)

  6. S.

    Hög igenkänning här med. Det jag har varit tvungen att lära mig är gränssättning. Både för mig själv, men även för barnen. Det är inte bara ok utan faktiskt helt nödvändigt att säga att “mamma behöver få gå på toa ifred”, “jag vill inte att du klättrar på mig nu”, “jag vill sitta här vid bordet och inte med dig på golvet just nu” eller hör och häpna: “mamma har INTE LUST ATT LEKA” 😂 Precis som att vi lär barnen stopp min kropp, så gäller det även oss vuxna. I början blev det såklart gråt och tandagnisslan, och då gällde det att min man verkligen klev in i situationen och avlastade och inte “nöjde” sig med att barnen helst ville “ha mamma” (så som det lätt blev förut, inte kul för honom heller att känna sig som andrahandsvalet såklart). Efter ett tag flöt det på bättre. Kärleken är ju där ändå, att sätta gränser är inte att avfärda barnen! Jag tänker att det kanske känns ännu svårare om man har HSP och/eller kanske har varit med om övergrepp eller liknande där ens gränser har kränkts? Men för oss fungerade kombinationen av att jag vågade sätta gränser och pappa samtidigt vågade kliva in och ta plats, även när han inte var mest poppis.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Åh SÅ KLOKT, tack snälla!! Ja det är supersvår att gränssätta men jag gör det – funkar med stora men 1,5 åringen bryter ju ihop totalt hela tiden och det är fööör jobbigt för mig 😭

      1. S.

        Nej förstår verkligen det, 1,5-åringar är ju inte riktigt mottagliga för resonemang heller 😓 Håller tummarna att tiden gör sitt för dig och för A, så att det blir bättre snart 💛

  7. Cissi

    Känner också igen mig alltför väl i allt. Vi har också barn med sömnproblem och jag tror att det oftast är den som gör att jag emellanåt får panik på att ALDRIG få vara själv ens i en sekund. Om sambon får sovmorgon kan han gå upp, göra frukost & kaffe & äta den i lugn och ro. När jag får sovmorgon & ska äta ikapp så måste jag sitta i soffan med min snart treåring (19 kilo) klättrandes PÅ mig. Är alltid mig han vill upp till, sitta i knä på, vara hos osv. Jag vet ju varför (har varit mest föräldraledig) och insåg alldeles för sent att ja det hade ju varit bra om vi delat lite mer lika men där & då ville jag inte vara utan mitt barn & är så glad att jag var hemma 16 månader. Men det vore bara så himla skönt med med en paus hemma emellanåt😬 Och att få sova en hel natt 🤯

    1. johannakajson
      johannakajson

      Fast jag har många följare som delar 50/50 föräldrarledighet och har det som dig och mig ändå så det är nog inte därför, men ÅH JA vad jag känner igen mig i hur olika det är när man t ex går upp på morgonen med barnen och hur de agerar då 😂

  8. Sanna

    Heja dig! Tack för att du delar med dig.
    Oj vad jag känner igen mig. Tyvärr. Ska försöka orka fundera ut lösningar jag också. Ha en trevlig annandag påsk!

  9. Angelika

    Jag känner så väl igen mig i det du skriver. ❤️ Bara den detaljen att jag alltid ska städa, plocka, fixa, greja innan jag kan vila. Medan min man gör precis tvärtom. Han måste vila först, vilket gör att jag ofta hunnit klart med allt i hemmet när han väl ska börja. Ingens fel, men så dumt.