Tack livet! – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Tack livet!

Godmorgon från ett SOLIGT kontor, wow. Vad lite ljus kan göra alltså!!

 

 

Det stackars kontoret hade behövt sig en städning men, men. Det ska vi inte fokusera på nu för jag har snart ett mentorsamtal med en elev men innan dess ville jag TACKA för när ni tar er tiden och orken att kommentera bloggen eller på instagram, jag blir så oerhört glad varje gång och att få responsen på ett inlägg med era tankar så vi kan snacka lite bland kommentarerna är ju underbart – och sen är ju kärlek och pepp helt makalöst ofattbart varje gång.

Blev så in i själen hjärtat glad när jag fick denna kommentaren igår:

 

 

TACK – jag får DMs ibland om att jag verkar vara en så engagerad, kärleksfull och rolig mamma med mycket närvaro och det gör mig lika glad varje gång – för det är ju exakt det jag försöker vara varje dag med mina barn.

Sen gjorde det ont också för strax innan jag fick denna kommentaren så läste jag ett inlägg i en fin, stöttande facebookgrupp jag är med i om en tjej som vars mamma var döende och hon visste inte hur hon skulle överleva utan henne så hon bad om kärlek och råd. Och det är min absoluta värsta mardröm, jag får sån förlamande panik av tanken på att någon i våra familjer skulle bli sjuk och gå bort och att farfar inte finns ens-  eller ens mormor gör så jäkla ont i mig. Så jag kan inte ens förstår hur man överlever utan sin egen förälder, så all kärlek till dig som skrev kommentaren, och styrka <3.

Usch, nu gråter jag – tur mamma kommer hit idag så jag får krama henne extra.

 

Foto Lovliphoto

 

Nu ska jag torka tårarna och samla mig för dagens första mentorsamtal!

 

Ha en ljuvlig torsdag och krama era nära och kära och tacka livet för gåvan att LEVA <3.

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Camilla

    Förlorade min mamma när jag var 13 och när jag kollar på mina 2 barn är det med stor sorg att de går miste om varandra! Men mitt i allt detta så är jag övertygad om att mamma är så med i detta ändå. Både jag och min dotter är beräknade till den 1/7, (1 på 365 dagar!!!visst, sen hade ingen av oss vett att komma på utsatt dag) hade en rätt tuff förlossning men allt gick jättebra. När jag skulle få vår son så sa jag hela graviditeten att jag så gärna ville ha en förlossning som mamma hade med min lillebror, de kom in vid midnatt han är född 03.11. Vi är inskriva 00.30 och sonen, jo han är född 03.12. Så min tröst i det hela är att de kanske inte helt har gått miste om varandra, det kanske bara skett på ett annorlunda vis.

  2. Helene Ramirez

    Jag är 39 år gammal och har tre barn, 10, 8 och snart 4 år gamla. Jag sörjer varje dag att jag inte längre har mina föräldrar i livet och framförallt att mina barn inte har sina morföräldrar och får utveckla en egen relation till dem. Var tacksamma för varje dag ni som har era föräldrar kvar i livet ❤️