Osteopati – att våga lita på processen – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Osteopati – att våga lita på processen

Godmorgon och glad fredag mina vänner!!

Solen skiner utanför fönstret och Rickard jobbar hemifrån för vi har spontant bestämt oss för att packa väskorna och köra upp till hans familj i Småland, främst för att få SOVA och vila då svärföräldrarna hörde av sig och ville avlasta oss lite och leka med barnen men även för att hinna umgås med alla hans syskon och syskonbarn så ikväll har vi bjudit in till pizzaparty och imorgon ska vi gå på spa och SOVA. Precis vad vi behöver och det kunde inte komma lägligare, så glad över att vi tog chansen och sa ja när frågan kom och allt faktiskt klaffade!

 

 

Så här är barnens väska packad och även vår.

Jag åkte dessvärre på en sån där enorm huvudvärksattack igår igen…. Jag hade ont tisdag-onsdag och var hos min osteopat i onsdags så då lättade det efter men sen igår efter mitt första möte så bara sa det PANG och smällde till och så hade jag så ont så jag fick avboka allt resten av dagen och vila… Jag ringde Rickard som kunde hämta barnen och fixa allt med dem och så chansade jag och smsade min osteopat som vi kommit överens om att jag skulle göra vid attack – och det var som att alla stjärnor stod rätt för hon hade en avbokning och fick komma dit klockan tre.

 

 

Jag grät när jag kom dit för jag hade så ont, satt i den absoluta toppen av attacken när hjärnan börjar bli övertygad om att jag kommer dö för det gör så ont… Jag brukar prata över den tanken i huvudet med ord och meningar som “du kommer inte du, detta är en smärta som kommer försvinna, varje andetag tar dig närmre att det är slut för denna gången” och sånt…. Men det är slitsamt och DET GÖR SÅ ONT.

 

Jag la mig på rygg på banken och hon påbörjade behandlingen, hon är sååå försiktig så jag känner knappt att hon gör något mer än att hålla vid svanskotan eller vid huvudet men så helt plötsligt känner jag i hela kroppen att det börjar lossna. Det är så otroligt, jag har inte skrivit så mycket om behandlingen för jag vågar knappt – för den verkar verkligen hjälpa för första gången och jag kan knappt tro det. Det är som magi. Hon behandlade mig så att jag var förbi hela attacken när jag gick där ifrån, matt, öm och helt slut. Yr, illamående men mer sådär bakis och öm som jag brukar vara 1-2 dygn efter. Där var jag helt plötsligt efter och då åkte jag hem och sov hela eftermiddagen och kvällen medan jag hörde hur killarna hade en mysig och rolig eftermiddag där nere. … och jag slogs ännu en gång av två saker  – för det första hur jäkla bra pappa Rickard är. Jag slås ju ofta av det men eftersom jag låg i sovrummet och August inte ens visste att jag var hemma så blev det som att jag fick tjuvlyssna på hur de har det när jag inte är hemma… och Rickard är så sjukt närvarande, fokuserad på dem, rolig, busig, närhetskramig, påhittig och uthållig med dem, och det kanske är därför som tanke nummer 2 är som den är… Att barnen är så mycket mindre gnälliga och jobbiga rent ut sagt när de är med honom.

 

 

Det brukar han säga när jag inte är hemma – att det varit sånt flow och ganska enkelt – och ja det lät väldigt mycket lugnare och enklare när jag tjuvlyssnade igår än så som jag har det på eftermiddagarna med konstanta krav, gnäll, att A vill att jag ska bära honom och vara med honom samtidigt som jag lagar mat osv osv. De kräver och behöver mer av mig antar jag, fint det med men eftersom jag också tar in mer än vad R gör så blir det slitsamt. Slitsammare för mig än honom att vara själv med dem faktiskt, det har vi konstaterat förr.

Hur som, nog om det. De badade  och fick pyjamas och sen dök jag upp och fick gosa med dem i soffan framför TVn innan de (och jag ) somnade för kvällen.  Och sen tog Rickard hela natten och jag sov och sov och kände som att jag var i en feberfrossa men imorse var det förbi och jag var öm och matt och trött – som väntat.

Det här med att få ont till och från när man är under behandling kan vara obehagligt men jag vet ju att man måste ha tillit till processen… Min kropp ska programmeras om och det är inte helt lätt för den – även endomatriossmärtorna påverkas till och från av behandlingen… Som att kroppen är förvirrad av att den ska ha nya banor i all vätska eller vad man ska säga. SÅ svårt att förklara – men jag tror på denna processen och försöker ha tillit och vila i att vi tar oss framåt även om det kommer bakslag också…

 

Nu – kaffe och en dusch innan vi ska åka till Småland!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!

Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Stina

    Wow! Jag är så impad på att du investerar så i DIG och i ert förhållande. Att ni ”vågar” ta hjälp fast barnen sover så dåligt! Att släppa kontrollen så och bara lämna och åka iväg från dem. Hur skaffar du det modet/orden att göra det? Ge gärna tips!

    1. johannakajson
      johannakajson

      Det är tack vare våra föräldrar som är så sjukt närvarande och är där med barnen hela tiden hela tiden hela tiden så de är ju enorma anknytningspersoner och när de pushar på försiktigt så vågar man. För man vet att barnen är trygga med dem så även om det är lite läskigt och utlämnande att åka så vet man att de har det superbra. Och att vi kommer tillbaka efter att ha sovit en hel natt betydligt starkare ❤️

  2. Nettan

    Ni använde er av nannyakuten eller något liknande väl? Har ni slutat med det och varför i så fall? Jag är själv i behov av lite avlastning och måste börja kolla alternativ ”externt” då vi inte har någon som kan passa våra barn. Har du något bra förslag?

    1. johannakajson
      johannakajson

      Nanny.nu använde vi och var jättenöjda, det var när August var hemma innan han hade börjat förskolan men jag behövde jobba ❤️

    1. johannakajson
      johannakajson

      För mig är det behandling främst av ryggmärgsvätskan. Vi pratar inte speciellt mycket kost förutom första gången men jag har nog rätt bra koll på den och har provat massor av olika så tror inte det är en kostresa vi ska igenom och antar att hon inte tror det heller 🤷🏽‍♀️.

  3. Emma

    Åh vad härligt med en sådan effekt av osteopaten! Hoppas det kommer kunna hjälpa dig i din smärta!
    Jag har likadant med mina barn, de är “gnälligare” och mer krävande med mig än med sin pappa. Det är oerhört frustrerande och uttömmande, men som du skriver, de har kanske ett annat behov av oss. Hört flera andra som upplever detta också.

  4. Emma

    Vad skönt att behandlingen funkade! Styrkekramar till dig! Finns din assistent kvar och kan avlasta dig? Njuta av småland! Styrkekramar till dig

  5. Cissi

    Wow vad häftigt! Ju mer jag läser & lär desto mer inser jag vad lite jag vet om kroppen och hur den fungerar. Och en stor del i såna här mer ”alternativa” behandlingar är ju också att våga tro & lita på att det ska fungera, att vara öppen för det liksom. Går på akupunktur själv men ska nog fasiken ge mig på att leta upp en osteopat också, det du beskriver låter så häftigt & magiskt. Kroppen är cool & kan så mkt själv bara den får rätt knuffar på vägen ju. Tack för att du delar med dig <3