Kärleksfest på förskolan – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Kärleksfest på förskolan

Godmorgon torsdag från ett soligt Skåne där jag sitter med morgonkaffet och förbereder mig för dagens möte med ett av 2021 brudparen som tänker utmana mig rejält kan man säga…. Men mer om det senare, nu måste ni få se hur gulliga små söner jag skickade till förskolans kärleksfest imorse, de körde den idag eftersom många är lediga på fredagar….

 

 

Det var två tröttisar som kollade lite TV medan jag sprang runt och fixade ihop allt imorse, haha. August har någon ny nattperiod där han är ledsen och frustrerad (förr var han ju glad och pigg) så lite lätt slitna är vi men han vaknade faktiskt av sig själv “pigg” imorse. Jaja. På förkskolan hade de sagt “bär gärna rött och rosa” och det har vi inte så himla mycket av här hemma men vi sydde ihop något som kändes som det matchade in i gruppen tänkte jag. Gullplupparna, jag började faktiskt fira lite kärleks-alla hjärtans dag-mys redan igår när jag hade köpt hem blommor och en helliumballong till killarna efter förskolan. Varför bara fira en dag tänker jag?

 

 

Så Charles fick önska middag (panerad torsk ni vet såna citronbitare? och ärtor, majs och makaroner var önskemålet. och så fick det bli!) och vi hade mysmiddag tillsammans som ni ser.

Men åter till imorse.

 

August har Charles gamla kläder, och Charles har ett par byxor från en gammal studiokollektion på HM där det står “LOVE” på och en mer beige/vit tröja för han ville inte ha rött först – men så fick kavajen åka på en stund iaf. Och så var vi redo för förskolans kärleksfest!

 

 

LOVE. Dessa två små alltså, de ger mig så mycket styrka och mod och de lär mig så mycket om mig själv och att jag är värd självkärlek och självrespekt. Att må bra för att vara den bästa möjliga för dem och familjen – och mig själv. Det var en tuff dag igår och jag ska landa lite i allt innan jag berättar mer, det blev en 2 timmar lång utredning och rekommendationen blev traumaterapi då jag tydligen även lider av ptsd från de åren vilket var tungt att höra. Jag har inte velat kännas vid att det är så illa men hon gjorde en så himla noggrann utredning och det är värre än vad jag har velat erkänna för mig själv. Nu ska jag landa lite i vilken väg jag ska ta hjälp via och klura på när jag ska göra det, hon lyfte att det kanske inte är något jag ska göra just nu i högsäsong utan kanske i höst snarare så jag kan ha det lugnare omkring mig. Klokt.

Hur som – idag är det en GLAD premiärdag så nu ska jag lägga upp dagens poddavsnitt till er i nästa inlägg och sen ta en promenad i solen bort mot mitt brudpar som faktiskt bor rätt nära mig vid havet. Lyxens lyx att kunna promenera till ett möte, det händer ju aldrig!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Hanna

    Johanna, vad du är modig! Jag kan ju bara läsa mellan raderna vad du varit med om. Det påverkar ju hela livet, såren kanske läker men ärren finns ju alltid där, präglar vem man är som person. Och alla män, alla förövare, lever de bara på som att inget någonsin hänt? Minns de ens sina offer, vad de en gång gjorde? För jävla orättvist är det. Tur att vi får chansen att uppfostra en ny generation!