Sexuella övergrepp och lucköppning av filmtipset – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Sexuella övergrepp och lucköppning av filmtipset

Lucka nummer 6 idag i Kajsons julkalender där temat är “Sharing is caring” och idag är det  ” Mitt bästa filmtips” som tema…

 

 

 

Okej detta är mitt bästa filmtips JUST NU iaf för den ligger så aktuellt i mitt hjärta och själ efter att jag såg den på bio för några veckor sedan… Jag trodde jag skulle gå och se en glad, rolig och julig film och det var den men framförallt så bar den på två riktigt tunga men viktiga historier. Om sexuella övergrepp och om att sopa allt under mattan och låtsas att allt är bra framför barn och ungdomar…  Om att inte tro på och lyssna på och verkligen SE och höra sin barn. Det låter inte så upplyftande nu när jag skriver det men den VAR rolig och vi skrattade mycket – jag blev SÅ inspirerad av alla jultokigheter denna familjen i filmen höll på med – jultraditioner i flera dagar med enbart röda och grön kläder och en maaassa julpynt och julsånger och gud vet allt.

Riktigt bra skådespelare och deras insatser är fantastiska, musiken är ju otrolig såklart och slutet är viktigt och fint. Men den lyfter så viktiga ämnen samtidigt och den gick hand i hand men när jag var och så Mia Skäringer och alla tankar jag har just nu om hur fasiken vi ska lyckas förändra för framtiden. För våra barn. Jag är LIVRÄDD för hur jag ska skydda mina systerdöttrar och andra tjejer omkring mig för sexuella övergrepp. Jag är lite rädd för mina söner också men framförallt är jag fokuserad på hur jag ska bygga dem starka och till världens mest empatiska söner, bra män. Inlyssnande män. Snälla män.

Och på tal om det så läste jag denna texten av UnderbaraClara som var så slående i mina tankar som pågått nu sen någon månad tillbaka…

Ett utdrag:

 

Innan jag blev mamma till två pojkar kände jag att jämställdhet mest handlade om kvinnor och flickors rättigheter. Om vår möjlighet att leva bra liv. Att vara ung kvinna är svårt. Kroppskomplex, betygshets, sociala spel och hårda krav.

Men när jag minns min tonårstid tänker jag också på de innerliga, nära vänskapsrelationerna jag hade med tjejer. Hur jag fick en Ipren från en förstående tjejkompis. Hur någon annan bjöd på en tvårutors Plopp från skolcafeterian för att ta udden av PMSn. Jag tänker på hur vi stod i flock och väntade på varandra när någon skulle gå på toaletten. Först när alla var klara följdes vi åt till matan i samlad skara. Alla ska med. Och sedan satte vi oss tillsammans.

 

 

För vad ska vi göra med sönerna? Jag tänker på dem och hjärtat blöder! Killar är så utsatta – inte minst av varandra. Småpojkarna är rädda för storpojkarna på rasten. Rädda för fotbollar i magen och handduksrapp i omklädningsrummet. Snöbollar som sylas i huvudet. Hårda tacklingar, taskiga skämt och tuff jargong. Att få byxorna neddragna. Eller kalsongerna uppdragna.

.

..

 

 Pojkar som inte får gråta. Som övar på att flytta sin smärttröskel. Och som unga vuxna blir det ännu värre. De både utsätter andra och utsätts själva för klart flest våldsbrott.

 

 

 

Ja där var mycket klokskap i den texten som träffade mig. Nu kanske ni trodde att denna luckan skulle handla om bra filmtips men det tog mig någon annanstans tydligen. Det är därför jag gillar kalendern, för allas luckor blir så olika.

 

 

Phu. Allt jag vill är att våra barn, tjejer som killar, ska få växa upp i en snällare skolgång. Hur gör man det?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. louise

    Såå viktigt!! Tänkte på det igår kväll när jag åkte hem från jobbet. På tåget på vägen hem satt flera klungor av osäkra killar med de “rätta byxorna” men inte så snälla kommentarerna till varandra och man såg så tydligt behovet av att vara “rätt” klädd, säga rätt saker, stå på rätt plats, vara inkluderad. När jag kom fram till min lokala matbutik, var kön lång av en till grupp killar som skulle köpa chips och läsk men som där inte riktigt alla hade råd och några betalade för sina kompisar och andra inte köpte nått alls. En kille att en guccimössa (fejk?) men en dunjacka full av hål med läckande dun och eltejp för att försöka rädda några hål…

    Det var så sorgligt att se att de inte kunde ta hand om varandra bättre och vara mysigare i sin framtoning utan allt handlar om hur man uppfattas av sina så kallade vänner.

  2. Caroline

    Som lärare måste jag säga att det måste börja hemma att man slutar säga att killar är tuffa och nej sluta gråta det gjorde inte ont. Låta dem få ha sina känslor. Lära dem att men inte behöver vara tuff, tror pappor behöver visa sina känslor för barnen, våga gråta. Då kan vi nog om ett tag få klassrum där killar inte kör över tjejerna, samtidigt som mindre klasser hade vart drömmen då måste man inte kämpa för att synnas på samma sätt.

  3. Sara

    Jag känner likadant som du! På ett sätt är det roligt att barnen växer och blir större, men samtidigt är jag livrädd för vad de kanske kommer utsättas för inom några år ❤️