Gråter av känslan att jag misslyckas som mamma – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Gråter av känslan att jag misslyckas som mamma

Innehåller annonslänkar

 

Godmorgon från en skör Johanna. Så trött. Så sorgsen. Så matt.

Igår var en fin dag och en fantastiskt fin eftermiddag med grannbarnen när vi kom hem hit efter förskolan och barnen lekte medan jag slängde ihop korvstroganoff (eftersom förra gången jag serverade bara falukorven så blev C ledsen och arg för han ville ju ha stroganoffsåsen som han äääälskar) och djurpasta och grönsaker till barnen som de fick sitta och äta alla fyra medan en av mig och Louise smälte socker och klistrade ihop pepparkakshusen lite snabbt… Men C vägrade äta för han gillade helt plötsligt inte såsen. Och A åt inte alls för han var sååå trött…

Inga barn åt korven som var kycklingfalukorven istället för jag försökte smyga runt det till kyckling istället för kött – även halloumistroganoff har jag försökt med på barnen eftersom sååå många säger att deras  barn älskar den. Men nej. Inga barn åt korven. Troligtvis för att den smakade annorlunda men ingen av dem sa något för dem visste ju inte… Och jag blev SÅ ledsen och matt på kvällen för det här med att försöka laga bra mat, miljömedveten mat, näringsrik mat, olika mat….. DET ÄR SÅ JÄKLA TRÅKIGT NÄR INGEN ÄTER DET. Då blir det ju inte miljövänligt iaf för då slängs maten. Om och om igen. Då kanske en svensk vanlig falukorv hade varit bättre.

 

 

 

Där och då serverade jag pasta med sås till dem som gillade det och pasta till C (som knappt åt det heller) men senare på kvällen blev jag så ledsen och matt. För det kändes som att vad man än gör, så som man kämpar för att göra rätt för sina barn och sig själv och miljön så blir det ändå fel. Så då satt jag på golvet och grät när grannarna hade gått hem och Charles kom fram och tröstade mig… Min fina Charles… Han frågade om jag var ledsen, och varför jag var ledsen och frågade om jag ville ha en kram…. och när jag förklarade att jag var ledsen för att jag var trött och för att jag försökte laga mat dem tyckte om men ingen åt och för att jag försöker hjälpa dem att sova gott på natten men de är bara vaknar så kramade han mig ännu hårdare och sa att han älskar mig och att han faktiskt hade sovit gott den natten.

Då grät jag ännu mer av tacksamhet över mina fina barn som också gör sitt bästa. Phu. Skör som sagt… Och med världens finaste mest omtänksamma son som tröstade mig…

 

 

Efter deras icke-ätande av middag så satte vi fram pepparkakshusen till de stora killarna och en massa att pynta med så fick de gå loss och göra som de ville. De små var ju svåra att ha med, vi mutade dem med lite snacks och sen försökte jag kolla TV med dem så de stora fick göra som de ville och då hade de SÅ mysigt. Måste komma ihåg att göra utflykt och pyssel med bara de stora för det är klart att det är störigt för dem att konstant anpassa sig och höra småbarnens gnällljud som är som ett evigt ljud ur deras munnar på eftermiddagarna. Men alltså de var SÅ gulliga när de satt där och pysslade och fixade och pratade om att sätta ihop sina hus till ett stort hus med garage istället osv osv. Fantastisk stund som var värd allt både före och efter.

 

Suddigt kaos <3 

 

Hur som. Vi provar ju tyngdpyjamas på A nu så just nu orkar jag inte ta in fler tips och råd eller tankar kring vår icke-sovande barn men jag lovar berätta och utvärdera hur det gick med just tyngdpyjamasen när det gått 30 dagar för det ska vara lite infasning av den och starten av 2 nätter har inte varit något annat än skit så nu är vi på bottens botten men vi ska fortsätta ge den ett ordentligt försök. Annars är väl nästa steg rådgivning av läkare och kanske melatonin för att få rätt på att man ska sooova på natten. För innan har han inte påverkats på dagen men nu somnar han innan lunchen på förskolan så nu funkar det inte. Och jag känner mig, som ni som kollade storeis såg, värdelös som mamma. Trött, skör, matt, ledsen, misslyckad och hopplös som inte kan ge mina barn bra sömn och mat. Jag VET ju att jag gör mitt bästa, att vi göra vårt bästa och att Rickard orkar jobba som han gör och ta så sjukt många nätter med A förstår jag bara inte. Han är någon slags supermänniska… Jag känner mig mest skör och uppgiven just nu. Och sorgsen.

Så nu vet ni läget och jag berättar mer efter nyår när vi gett tyngdpyjamasen ett ordentligt försök.

 

För att orkar försöker jag göra små saker för återhämtning och snällhet mot mig själv. Som att tända en massa ljus, drömma om fina julkläder att strosa runt i på helgerna och julfiranden, spana julklappar till nära och kära och äta en lussebulle och få frisk luft. Och kolla Bachelor. Jag kämpar med att ge mig själv kraft också. Idag ska jag till osteopaten som hörde av sig med en återbudstid och just idag vill jag inte gå alls för jag orkar inte lägga mig där och gråta men det är väl precis vad jag behöver. Så det kommer jag göra vid tv åstrax innan hämtning. Och sen ska vi trycka in nejlikor i apelsiner här hemma och sepla massor med julmusik.

 

 

Sånt här vilar jag i nu. Att kolla kläder jag drömmer om att ha i jul. Kjolen i tyll hade ju varit fin både på jul och nyår och tröjan med rosett hade man velat ha i mellandagarna… För lilljulafton hade jag gärna haft den gröna, mjuka skjortan för tt se ut som en gran jag med när vi lackar och rimmar – allt från Gina så prisvärt som vanligt men jag tänker alltid både ett varv till och två så det är något jag kommer använda hela året som kommer och inte bara en gång. Det är det svåra med klarrött tycker jag även om jag GÄRNA hade burit det på själva julafton… Den röda blusen här nere var ju SÅ fin, kanske jag kan jobba på scen i den framöver när jag kör mina bröllopsföreläsningar iofs? Kunde vara coolt till skinnbyxor?

 

 

Skinnskjortan är ju verkligen året-runt-plagg som jag spanar länge på, hur fin? Och sen den eleganta blusen i mitten i champagnebeige typ att ha på julmingel, nyår eller juldagen… DEN kan jag ju ha året runt iaf. Superfin.

 

Det blev ett rörigt inlägg det här… Men jag vilar i att spana outfits i jul. Det är en skön tanke att visualisera mig själv i den röda blusen pillandes med något paket till barnen eller sittandes lekandes på golvet där jag bygger tågbana liksom. Förstår ni?

 

Phu. Tack för all stöttning i denna sömnbristtillvaro jag lever i just nu. Det är verkligen upp och ner hela tiden i inläggen, precis som min känslobergochdalbana är just nu…

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Linn

    Jag älskar att du är så ärlig om småbarnslivet. Gör att en känner sig mindre ensam som mamma med allt stök och all funderingar som hör till. Och så fint av Charles att trösta dig! Älskade, besvärliga ungar. Du är fantastisk, Johanna, och tack igen för att du delar med dig. Igenkänningsfaktorn är hög… ta hand om dig ❤️

  2. Emma

    Just nu kanske det inte funkar att tänka på allt med miljö och sånt, gör inte det till någon grej! Lev på som du kan och mår bra av. Källsortera, du brukar väl gå o lämna på förskolan, minska utgifter som är onödiga alltså ur miljösynpunkt och gör sånt som är okej för dig o er! Att äta vegetariskt kanske inte funkar just nu, men låt barnen o ni hitta något som funkar och så när det finns tillfälle och ni inte är på sparlåga kan du erbjuda sånt dom äter. Det är tyvärr sorgligt att så många mår dåligt av klimatångest när vi är en liten klick (många bäckar små jag vet!) men herregud, det du gör räcker perfekt ❤️

  3. Rebecca

    Funkar vanlig falukorv så kör på den. Du kan väl laga miljöriktigt….. och allt det ska vara till dig och R i så fall?! Kör på det som funkar och erbjud dom istället att prova er mat. Eller att de kan provsmaka en sked vid matlagningen oavsett vad du lagar. Gör det som känns bäst för er. Näring behöver väl inte alltid komma i samband med huvudmålen heller. Förutom sömnen så verkar dom väldigt välmående och sympatiska små individer och det är det viktigaste kan jag tycka❤️
    Supermamma är du även om du säkert inte alltid kan se det själv. Den där sömnen behöver man så låter klokt att kontakta vården.

  4. L

    Du får maila mig om du vill. Vår son sov förfärligt under sina första 5 år. Idag är han 10 år och jag kan inte förstå att vi orkade. Vi fick melatonin när han bara var 2 år och det hjälpte i alla fall lite. Jag vet verkligen vad riktig trötthet är och känner sååå med dig nu!

    1. johannakajson
      johannakajson

      <3, hjälpte det bara lite? AH så många som säger att det bara är en fas det här… jag hoppas ju det också eftersom han sov helt okej första 7 månader i livet…

  5. Karin LH

    Kram till dig som försöker på alla plan! Gällande mat och klimat så tänker jag att självklart är det jättebra och viktigt att vi alla försöker göra bra val, MEN jag tycker samtidigt att det blir fel när för mycket press lägga på individen. Det krävs så många stora politiska beslut också. Så jag tänker att ibland behöver man inte som privatperson känna att man måste göra exakt rätt väl i varje handling. Och ni som kämpar med så mycket kanske inte behöver lägga just den pressen på er själva också, att barnens mat ska vara klimat-smart. Det kanske kan räcka bara att fokus får vara sånt som de vill äta, punkt. Att det får vara helt ok att det är prio för er ❤

  6. Hanna

    Känslan av att vara misslyckad känner jag så väl igen men försök att strunta i den. Det jag ser från bloggen är en riktig supermamma som jag ofta tänker på när jag tycker nåt är tufft. Hur skulle Johanna tänka, tänker jag då. Och så blir jag stärkt av det. Hoppas ni snart får sova ❤

  7. Ida

    Hej J! När vår dotter var i samma ålder som A vaknade hon varje natt och var vaken 1,5-2 timmar. Inte hungrig, inte ledsen, inte nerkissade blöja, utan bara vaken och somnade inte om trots lugn och ro och närhet. Perioden varade flera månader och jag var så trött och sliten, men sen vände det och hon vaknar numera bara en gång/natt (hon är nu 2 år 3 mån). Jag tänker att det är ngn utvecklingsfas eller liknande. En dag i sänder💕

  8. Caroline

    Min son har precis blivit 1 1/2 år nyligen och just nu senaste dagarna har han vaknat flertalet gånger på kvällen och natten och oj vad det är tufft när det just pågår, jag behöver verkligen sömn för att må bra och inte bli sjuk. Sonen är lite snuvig just nu och hoppas det är därför han sover dåligt. Storebror sover bra när han väl somnar, vilket tyvärr tar tid. Sömn och barn är inte lätt, men vad man njuter när det funkar och dom sover.
    Mat och barn = gör det som funkar, ibland blir det mycket makaroner och pannkaka men man vill bara att dom ska äta. Gör det som funkar och släpp pressen och stressen är nog ett tips! Hoppas ni får sova bra allihop snart.

  9. Mollan

    Åh, jag känner med dig! Men från en av dina äldre läsare (misstänker jag) med barn som är 10 och 13; försök om du kan att inte ta åt dig av såna saker som att de inte äter maten du ställer fram. Jag VET att det är svårt, man vill såklart att de ska äta och må bra, särskilt när man har ansträngt sig o h försökt laga mat så att alla ska bli nöjda. Men ibland så spelar det ingen roll om man så vänder ut-och-in på sig själv, det blir inte ”rätt” ändå. Jag tycker du verkar vara en underbar mamma som gör så mycket både för och med dina barn, det är kärlek det. Lycka till med sömnen, hoppas det löser sig för er! Kram!

  10. Emma

    Ibland kanske man måste hinna smälta vad någon annan säger och när Johanna svarade dig kanske det inte alls var aktuellt med läkare? att hon och Rikard kanske inte ens kunde tänka sig det. Är väl inget att bli upprörd över.. man kan ändra sig o behöva smälta saker och överväga.

    Men jag håller med dig, äta samma tid varje dag, samma rutiner varje dag kan underlätta för både mat o sömn. Men vet att Johanna skrivit flera gånger om detta och de gör sitt absolut bästa och för alla familjer passar inte rutiner in.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Vi har ju haft läkarkontakt och BVC kontakt med C och även A hela vägen så det är ju inget med vad den där kommentaren skrev som skulle smältas. Den kommentaren kändes bara oskön, alla kommentarer från det IP-numret är dömmande och krassa så jag blev mest ledsen över framtoningen…

      Vi har rutiner – frukost 08, fruktmellis 10, lunch 11:30, mellis 14 (allt på förskolan men kör liknande när vi är hemma) och sedan alltid lagad middag 17 (jag och barnen – att R inte är hemma till denna spelar ju ingen roll…) och kvällsmat vid 18:30 för den som behöver det. Vi har samma nattningsrutiner varje dag… ❤️. Tack för omtanken och att du ser till att vi gör vårt bästa utifrån våra förutsättningar ❤️

  11. Mirre

    Ohh känner i din frustation och detta då barnen inte sover och man ska orka i alla lägen. Vår tös är extra trotsig bitvis och jag bryter samman då och vet inte alls vart jag ska hitta energin, samt sömn är ju a och o. Kramar till dig

  12. Julia

    Men snälla människa, GE DIG! Du skriver inga stöttande kommentarer precis, du är rent taskig. Framför allt när Johanna själv skriver att hon är otroligt skör just nu. Tänk din tanke men låt bli att kommentera. Låt Johanna vara. I fred. Utan dina kommentarer. Det mår både hon & du bättre av.

  13. Nathalie

    Styrkekram❤️ Min son sov första året som en stock men mellan 1-1 1/2 inte alls, sen vände det och nu sover han som en stock igen❤️
    Skriv gärna om du orkar sen om träffen med osteopaten❤️

  14. Ninna

    Du har inte alls misslyckats. Du, precis som många andra gör så gott du kan och det är viktigt att komma ihåg❤️.
    Jag tror verkligen på vanor. Vissa saker kanske man serverar ofta, till frukost, lunch, middag, mellanmål. Barnet vänjer sig kanske vid smaken och gillar inte när annat serveras. Jag provade göra korvstroganoff med vegokorv. Funkade utmärkt. Har bytt ut mycket men just ost, smör, ägg, creme fraiche, gräddfil är svårt. Men jag lär mig och letar recept. Oavsett vad jag lagar så vill barnen inte äta ibland. Jag kan stå i köket och verkligen anstränga mig och ändå vill ingen äta. För trötta, åt mellanmål, små åt av något mättande innan middag mm är också anledningar till vf de inte vill äta ibland. Förstår precis hur du känner! Man blir bara så ledsen och frustrerad, hatat verkligeb att känna mig så slutkörd.
    Kycklingkorv är inget vidare ur miljösynvikel,eller hälsa. Korv i sig är ingen näring i. Dessutom cancerframkallande ämnen (som i så mycket annat!)
    Halloumi är inte heller bra, senast var det massa kemikalier i den som importeras in hit. Det är så hemskt att vi knappt är medvetna om vad vi äter. Men vi blir ju lite lurade. Nu forskas det mer och man tar fram provar göra Halloumi i Sverige. Likaså mycket annat. Det är häftigt hur vi Äntligen rör oss framåt för bättre hälsa. Får vi hoppas..

    Tänk om vi alltid var tvugna att laga mat från grund o botten..skulle ta evigheter o man skulle stå mer i köket än vad man skulle hinna med annat. Så det är tur det finns pasta, köttbullar (vegobullar, vegoshcnitzel mm) och annat halvfabrikat som är “okej” att äta.

    Jag tror att man ska inte stressa upp sig för mycket så man mår dåligt när man tänker på hälsa, mat och miljö osv. Bara vara påläst, göra små ändringar och göra så gott man kan, för det är en omställning att ändra sitt tänk och vanor. Jag är för en ändring där vi kan få bättre o mer näringsrik mat, bättre miljö men jag vill aldrig må dåligt. Gör så gott jag kan i min takt. Om alla gör det så har vi redan då kommit långt.

    1. Ida

      Hej Nina, jag ser inte hur denna kommentar ska hjälpa J när hon har det kämpigt? So what om det inte är näring i korv, kanske inte det hon behöver göra nu. Bara en tanke att du kanske ska fundera på mottagaren, kanske inte kritisera det som hon precis lagat…

      1. johannakajson
        johannakajson

        Åh ja jag tänkte skriva om det men blev så matt av den och en annan kommentar jag till och med raderade eftersom hon alltid kommenterar så nedlåtande så jag gav upp och slutade orka svara här… Försöker fokusera på alla dem som är positiva <3. Tack för omtanken!!

    2. Ida

      Hej Ninna, jag ser inte hur denna kommentar ska hjälpa J när hon har det kämpigt? So what om det inte är näring i korv, kanske inte det hon behöver göra nu. Bara en tanke att du kanske ska fundera på mottagaren, kanske inte kritisera det som hon precis lagat…

        1. Ninna

          Hej Ida, min mening var absolut inte att vara nedlåtande. Vi mammor kämpar dagligen med allt i livet och jag tycker inte min kommentar var nedlåtande alls. Mina barn kan dissa min mat även om det så är färdiga köttbullar eller att jag stått i köket ett bra tag. Spelar ingen roll. Skriver inget dåligt eller negativt. Fick ner lite info som kanske inte passar med tanke på hennes mående och det ber jag isf om ursäkt för. Jag sitter inte och pekar pinne och kritiserar för att hon ger sitt barn korv. Vem gör rätt jämt? Förmodligen ingen. Det är inte meningen heller. Men skriver någon att dom tänker på miljön, hälsa och sedan ger sina barn korv var min tanke att komma med information, inte att döma. Även om det låter så när man läser det. Märkligt det där men jag förstår och kommer absolut inte kommentera mer här med min “info” även om jag älskar att följa bloggen. Svårt att inte trampa någon på tårna när man inte ens är ute efter det.

  15. Ninna

    Du har inte alls misslyckats. Du, precis som många andra gör så gott du kan och det är viktigt att komma ihåg❤️.
    Jag tror verkligen på vanor. Vissa saker kanske man serverar ofta, till frukost, lunch, middag, mellanmål. Barnet vänjer sig kanske vid smaken och gillar inte när annat serveras. Jag provade göra korvstroganoff med vegokorv. Funkade utmärkt. Har bytt ut mycket men just ost, smör, ägg, creme fraiche, gräddfil är svårt. Men jag lär mig och letar recept. Oavsett vad jag lagar så vill barnen inte äta ibland. Jag kan stå i köket och verkligen anstränga mig och ändå vill ingen äta. För trötta, åt mellanmål, små åt av något mättande innan middag mm är också anledningar till vf de inte vill äta ibland. Förstår precis hur du känner! Man bli bara så ledsen och frustrerad.
    Kycklingkorv är inget vidare ur miljösynvikel. Korv i sig är ingen näring i. Dessutom cancerframkallande ämnen (som i så mycket annat!)
    Halloumi är inte heller bra, senast var det massa kemikalier i den som importeras in hit. Det är så hemskt att vi knappt är medvetna om vad vi äter. Men vi blir ju lite lurade.

    Tänk om vi alltid var tvugna att laga mat från grund o botten..skulle ta evigheter o man skulle stå mer i köket än vad man skulle hinna med annat.

    Jag tror att man ska inte stressa upp sig för mycket så man mår dåligt när man tänker på hälsa, mat och miljö osv. Bara vara påläst, göra små ändringar och göra så gott man kan, för det är en omställning att ändra sitt tänk och vanor. Jag är för en ändring där vi kan få bättre o mer näringsrik mat, bättre miljö men jag vill aldrig må dåligt. Gör så gott jag kan i min takt. Om alla gör det så har vi redan då kommit långt.