Får småbarnsmammor vila? – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Får småbarnsmammor vila?

Innehåller boktips med annonslänk

 

Godmorgon onsdag från skrivbordet…

Jag tog med frukostskålen upp hit och för första gången någonsin tog jag även med lite ljus upp och tände dem på skrivbordet… SÅN SKILLNAD i känslan av att sitta här och jobbar ju… Lite mysigare, lite lugnare….

 

 

Förr var ju mitt kontor August rum men det flyttade ut här på den öppna ytan när August flyttade in i min mage och först tänkte vi det som en nödlösning men sen trivdes jag väldigt bra här så jag stannade… Här finns bra ljusinsläpp från fönster och en fransk balkongdörr vilket ger möjlighet till lite frisk luft och att höra fåglarna kvittra på våren. Däremot så har jag ju bara satt hit möbler lite random och aldrig fixat till det – ännu en evig sak på min todolista… Att ta tag i denna ytan men just nu känner jag bara att det får bli ett annat år. Det är okej just nu och jag trivs.

 

 

Andra saker på hemmets önske-todo (OBS, ett tips är att ha en önskelista på vad man önskar göra när tid och kraft finns istället för att det är en “MÅSTE” lista…) är att byta ut byrån i hallen som håller på att rasa samman, att hitta ett skåp till badrummet där uppe som jag drömt om sedan vi flyttade in – just nu har jag alla mina produkter på en öppen rullvagn och det är kaos men måtten är svåra och orken finns inte där… Jag önskar fixa August rum, ta bort byrån/skötbordet och ordna skrivbord och lampor (han bara en taklampa – och den hänger snett och är från mitt barnrum, haha),  Som vanligt önskar jag – som så många andra – att rensa garderoben och liksom få till den riktigt bra men det kommer nog aldrig hända för det verkar inte vara min personlighetstyp att hålla allt i raka linjer i garderoben eller tänka ut hur den ska fungera… Samma sak med de två förråden vi har här inne (under trappan och i hallen). Det får vara kaos men jag drömmer OFTA om att allt står i raka linjer i genomskinliga boxar uppmärkta med vad det är i varje. Ja det finns mycket… Men det är inte prio som att t ex boka tid för att byta till vinterdäck eller köpa en ny bilbarnstol till August om växer.

 

 

Jag är trött. SÅ trött och August fortsätter vara SÅ pigg och frustrerad på nätterna… (nej vi kan inte ta bort eller korta hans dagsnap än så det verkar inte bero på det… han verkar inte sova bättre oavsett om vi lägger honom tidigare eller senare och vi känner att detta bara är något han och vi ska igenom… Det är väl att han växer och börjar bli så medveten så allt snurrar antar jag, det var exakt samma med Charles och det höll på tills hans var typ 2.) och jag fick tipset om en bok som heter “Lite trött bara, annars bra” som ska berör det här med sömnbristen under småbarnsåren på ett väldigt bra och viktigt sätt. Vill läsa den men vet inte riktigt när jag ska orka, haha…. Men tips till er andra också för den verkar SÅ hyllad!!

 

Jag ska dock försöka ta mig ur tycka-synd-om-mig-själv grejen nu och istället fokusera på allt jag KAN göra. Fick denna kommentaren bland alla kloka, fina igår:

 

 

 

 

och ja här är verkligen också ett ställe att sänka kraven på mig själv och vad jag tror man borde hinna med i det sociala livet under småbarnsåren… Jag har konstant dåligt samvete för att jag inte säger ja eller hör av mig eller bokar upp mer med dem vänner som inte bor inom de närmsta tre kvarteren (där vi aldrig bokar upp saker utan verkligen tar playdejts efterhand när det passar och alla orkar och man lika lätt kan säga 3 minuter innan “idag funkar det inte, jag orkar inte eller barnen är på skithumör” typ).  Jag har dåligt samvete för att jag inte håller kontakten bättre och tänker jämt på att jag borde skicka en blomma för att visa uppskattning för dem som jag vet finns där fastän vi inte hörs eller jag alltid säger nej. Jag avskyr ju att prata telefon så att babbla telefon med vänner som bor långt bort gör jag inte längre heller, jag smsar. Om jag ens hinner/orkar det. Men jag vet ju att jag har för höga krav på mig själv här med, jag ÄR en bra vän. Det säger dem iaf… Men jag vill vara bäst på att finnas där, ha tiden, ge uppmuntran, pepp, överraskningar och komma ihåg namnsdagar och födelsedagar och arbetsintervjuer och you name it… Samma sak med familjen, jag VET att vi är uppe i Småland så ofta vi har möjlighet och ork att vara med på allt möjligt där men jag har ändå konstant dåligt samvete för att vi inte är där ännu mer… Vilket dem säger att jag inte ska ha, dem förstår.

Men det är ju inte sånt det handlar om – att jag är bra på att ta egentid för att spela tennis en gång i veckan är ju sånt som är en del i att få familjebalansen att gå ihop här hemma – jag hämtar alla dagar i veckan och roddar alltid eftermiddagarna med middag och bad och allt vad det kan vara så att Rickard har egentid med killarna och myskvällar och lägger dem när jag spelar tennis 19-20 är inte något jag ser som extrem egentid men jag är SÅ tacksam för den för den GER energi då jag får skratta, lära mig något nytt, babbla med andra mammor och röra på mig.

Det är snarare det där med återhämtning i hemmet som jag behöver lära mig. Vila trots att det finns massor med saker att fixa med. Vila trots att det finns mer jobb att göra. Vila trots att det alltid finns mer träning att göra. Eller mer förberedelser inför morgondagen eller helgen. Vila kropp och hjärna i soffan helt enkelt. En sovmorgon till 09 på helgen är för att överleva den sömnbristen vi lider av snarare än egentidslyx och nu har vi bokat upp mamma och pappa att sova med barnen ett par gånger under närmsta månaderna också så vi tillsammans kan gå på en väns 40årsmiddag och sen SOVA den natten t ex. För relationen mellan mig och Rickard står alltid högst högst högst och det vet jag att många ser som egentid och lyx att vi “tar barnvakt” för att gå ut och käka (det var 3 månader sedan sist vi var på dejt så det är inte såå himla extremt mycket tyvärr…) men alltid faller om man som föräldrar inte fortsätter vara man och hustru och tanka äktenskapet fullt med energi och det är ju olika hur man gör det men för oss är verkligen en kväll någonstans med god mat och härlig energi värt guld.  Jag tänker att det där med en mamma som är bra på att pausa/vila är så olika för var och en – för någon så kanske det ser ut som en omöjlighet av lyx när jag bokar en tennistid eller åker iväg på jobbresa (den är dock inte så avkopplande för sist jobbade jag 16 timmar i sträck…) medan för mig är det som kanske känns simpelt för någon annan en omöjlighet – som att slappna av på kvällen när barnen har somnat och bara kolla på en serie utan att jobba i hjärnan.

 

Så det är nog snarare ett förhållningssätt till vardagliga livets alla listor och “måsten” som jag måste lägga in återhämtning, vila och pauser i. Paus i tanke, själ och kropp. Att boka en massage och få loss tid till det är inte det svåra, det är att ha riktiga återhämtningspauser i livet. Och att träna bort det där surrandet i skallen av alla todos…

 

Lurigt det där. Hur som, det var sista tankarna på det for now – nu ska jag samla på mig pepp och tips på hur man kan förändra och förbättra och vara positiv till allt detta istället för att vältra mig i tröttheten jag landade i när osteopaten speglade upp allt detta.

Hoppas du har en mjuk onsdag <3

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Maria

    Hej Johanna,
    Har läst din blogg länge och undrar.. Har du någon pepp till en som velat bli mamma i hela sitt liv och nu försökt i snart ett halvår utan resultat (eller fick missfall i februari). Vi är så ledsen och har liksom redan tappat hoppet helt snart. Jag vet att det kan ta längre tid än såhär men vårt största problem är att alla bokstavligt talat alla vi känner har det gått på försök 1-4 utom för oss så vi är så ensamma i det här.

  2. Nathalie

    Vi har två barn på 4,5 och 2 år, och har haft barnvakt tre gånger totalt sedan vi blev föräldrar för 4,5 år sedan. En av dessa tre gånger var när vi födde lillasyster och behövde barnvakt under förlossningen.. Vi har båda föräldrar som bor nära (ca 45 minuters bilresa) men väldigt upptagna sådana som helst inte ställer upp eller erbjuder hjälp. De reser, är ute och äter, jobbar mkt osv..Min son som snart är fem år har aldrig varit borta hemifrån, varken dag eller natt. De få gångerna vi haft barnvakt har det skett hemma hos oss alltså. Även om det är en stor sorg att ingen VILL spendera tid med våra barn ( eller avlasta under småbarnsåren så försöker jag acceptera att detta är vårt liv. Tufft som attan emellanåt, men vi försöker komma iväg ensamma ibland, en och en, och göra saker utanför hemmet. Dock har vi noll ork att vårda vår relation just nu. Barnen sover dåligt så efter nattning vid 20-21 är jag helt slut och mannen brukar vilja sitta och pyssla med egna saker. Så svårt att prioritera tid med varandra när man har 1-2 h egentid på en dag!! Jag vill helst spendera tiden mellan 20-22 ENSAM i tystnad, är ju helt slut då och har behov av att umgås med mig själv…., Hur hittar ni partid i vardagen? Hur orkar ni umgås efter barnen lagt sig? 😅 tips mottages gärna…

    1. johannakajson
      johannakajson

      Åh såå tufft och sååå tråkigt att de inte erbjuder hjälp – har ni provat fråga? Det känns skitjobbigt men att be om hjälp – att t ex börja med att fråga om de skulle kunna passa en lördag i månaden (om dag känns lättare att vara ifrån än kväll t ex så börja med det. Känns det okej att de natta osv så ta tidig kväll så de hinner leka innan de ska natta och så går ni på bio, spa, middag eller vad som. (Ja man får sova på bion när man lider av sömnbrist). De kommer aldrig erbjuda sig så ni får nog våga fråga och styra upp det själva❤️. Eller så kanske ni kan hitta en nanny ni känner er trygga med som kommer en gång i veckan så det bli trygghetsperson för barnen?

      Oavsett, att ge tips om hur ni ska orka umgås är såå svårt för det är så personligt hur man umgås och vad man gör – vad gillade ni att göra tillsammans innan ni fick barn? ❤️. Vi kollar serier ihop, jag tänder två ljus och häller upp cola light i ett fint glas och så känns det som dejtnight fastän vi halvligger i soffan och kollat tv ❤️❤️

  3. Emelie

    Hej Johanna!
    Funderar på Mauritius i februari, samma hotell som er och då med en ett-åring och en 5-åring. Kan du rekommendera? Något särskilt att tänka på?
    Kram

    1. johannakajson
      johannakajson

      Viktigt att veta där är att stranden och havet är inte så härligt, det är inte den där kritvita stranden med turkost hav men hotellet var fantastiskt!!! (Med barn hänger man ändå mest vid poolen 🙂 )

  4. Sara

    Jag brukar göra en to do list varje morgon, med saker som jag behöver/vill få gjorda under dagen. Kan vara så enkla saker som att sitta ner i soffan och titta på ett avsnitt, vika in tvätt, tvätta en maskin, betala en faktura, lämna/hämta på förskolan, duscha… Ja men du förstår, enkla saker som jag behöver göra och även jobbrelaterade saker. Blir de inte gjorda brukar jag ge mig en klapp på axeln för det jag faktiskt hunnit bocka av och inte bry mig så mycket mer om det som jag inte hann med 😊

  5. Sarah

    Hej! Jag har varenda att göra lista som du beskrev i ett tidigare inlägg. Det är svårt att bryta ett sånt mönster, jag tror delvis det är hur jag är bara. Men jag har lagt till på listan att efter 21 ska jag se på serier. Finns det med på min lista blir det liksom gjort att jag sätter mig i soffan då!

  6. Mia

    Hej!
    Vet inte om det funkar mitt i natten men en visa som funkar när barnen ska somna i alla fall. Finns på Spotify, Helsesista, Godnattsangen.

  7. M

    Min son gick också igenom det där med att vara vaken och pigg några timmar varje natt när han var i August ålder. Gick inte att göra nånting, vi var precis som du säger tvungna att ta oss igenom den fasen.. hoppas det ger sig för er snart!!

    En fråga! Min andra son (lillebror) är en vagnvägrare (och bil :(..) av rang och har varit sådan sen han var nyfödd. Han är nu 13 mån och vägrar för det mesta fortfarande vagn i alla lägen (trött, pigg osv), han skriker helt hysteriskt. Bär honom fortfarande i bärsele typ överallt. Han är likadan i bilen. Han kan i princip aldrig somna i vare sig vagn eller i bilen.
    När släppte det för Charles och vagnen?

    Sen är vår äldre son oerhört matkräsen och verkar likna Charles mycket där, men han gillade vagnen. Lillebror älskar mat men hatar vagnen istället.. alltid är det nåt 🙂

    1. johannakajson
      johannakajson

      Phuu, ja nu är det bara att ta sig igenom det… Charles lossnade det för när han var typ 1 år och typ 7-8månader kanske men inga långpromenader fortfarande… KÄMPA!!

      1. M

        Okej, tack för svaret! Har nästan 1,5 km enkel promenad till förskolan, så tre dagar i veckan går vi totalt 5 km per dag för hämtning och lämning av storebror (går 15h/v) vissa dagar bär jag alla 5 km i bärselen :S han väger 11 kg nu, tacka vet jag Ergobaby som avlastar bra.
        Känns inget vidare att ta bilen för den korta sträckan, ca 2.5 km bilvägen. Sen panikskriker han ju i bilen också..
        hoppas det ger sig någon gång!!