Operera bort livmodern – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Annons

Operera bort livmodern

Innehåller annonslänkar

 

Vilken magiskt fin höstdag det varit och titta så fina pumpor Charles och Rickard köpte på deras utflykt i söndags… Matchar ju perfekt med August i hans fina höstsett härifrån.

 

 

August klarade vaccinet bra, båda sprutorna sattes samtidigt och han blev såklart jätteledsen men jag hade förberett hans flaska innan så efter lite tröst låg han i min famn och åt den i lugn och ro… Han går spikrakt upp på kurvan och mår prima vilket känns fint och idag var det även dags för mig att fylla i en utvärdering om hur jag mår efter förlossningen och i mammalivet – det är där de fångar upp förlossningsdepression om man hamnat i en sådan och det kändes skönt att fylla i formuläret och konstatera att jag mår bra – riktigt bra!

Men som jag nämnt innan så blir det nästan en sorg parallellt över hur otroligt tufft jag hade det förra gången och hur jäkla svårt jag gjorde det för mig själv… Jag tror det är vanligt när man får barn för första gången och är en “duktig flicka” och lite kontrollerande perfektionist med höga krav på sig själv… Jag ville göra rätt, göra perfekt och jag ville passa in i ramen av mamma och familj… MEN – just mitt barn var ju annorlunda och jag borde bara lyssnat in vad han signalerade och följt honom istället för att om och om igen försöka trycka in både honom och mig i vad jag trodde samhället och normen önskade. Jag känner sånt lugn denna gången och det har absolut med att göra att jag är mamma sedan tidigare men framförallt tror jag det är för att jag jobbat stenhårt med mig själv och min personliga utveckling efter att jag hittade alla mörka tyngder i mig där och då. Jag har jobbat med good enough, jag har jobbat med att låta saker vara som de är, jag har jobbat med att det är okej att jag är som jag är och att följa såväl mig som mina barn och jag har jobbat med de fysiska utmaningarna som jag hade. Och jag har blivit klokare – för jag vet nu att jag måste ta hand om mig själv minst lika mycket som mina barn – att tvinga mig att amma 3 månader med Charles var det sämsta jag kunde göra och det sörjer jag lite, att jag om och om igen tvingade mig och därmed inte mådde speciellt bra.

Men nu mår jag bra, så pass bra så jag avbokade min psykolog som jag gick till under graviditeten för jag vill njuta av att må så här bra och vara här och nu, inte in och grotta i det som varit. Jag tror absolut att de där känslorna kommer dyka upp igen och att det kommer komma utmaningar för mig som mamma med mina två söner så jag tänker att jag bokar in henne då. När det behövs, just nu behöver jag inte det. Skönt.

 

 

August har varit trött idag, trött och tagen av vaccinet så han har mest varit nära och sovit betydligt mer än vanligt så det där med att spana in hans sömnmönster var ju fel dag, haha. Jag har faktiskt också sovit med honom en stund, det var så skönt att bara släppa allt och blunda när han ville ligga på min arm i soffan en stund, man borde göra det oftare när tröttheten faktiskt slår till.

 

 

Jag fick frågan på instagram om jag är nöjd med två barn eller om vi vill ha fler och vad vi ska göra med ägget i frysen i Stockholm… Och ja, jag känner faktiskt att jag är klar ända in i själen även om det känns sorgligt att ägget som vi kämpade så hårt för att få befruktat under IVF-perioden 2014 aldrig kommer användas. Men det är okej, så är livet och både jag och Rickard har varit 110% säkra på att två barn är rätt för oss, vi är inte gjorda för att ha tre eller fyra och nu när August äntligen är här så var det verkligen den sista pusselbiten i vårt lilla Team Kajson. Vi är fulländade!

Däremot så fick jag frågan om jag kanske ska fundera på att operera bort livmodern eftersom jag har så satans ont av endometriosen och där kände jag väl att mina katastroftankar gör att det inte är möjligt just nu…. Tänk om något barn dör och jag av någon anledning vill försöka igen och så har jag opererat bort allt – det ger mig lite panik… Kanske längre fram, jag vet inte men just nu är det inte aktuellt utan jag kämpar på med de hjälpmedel jag har mot smärtan…

Hur tänker ni? Är ni klara med antalet barn eller vill ni ha fler? Eller har ni känslan av att ni inte vet? Eller finns det någon som kanske vill ha fler men partnern vägrar? Berätta, sånt här är ju så himla olika för alla och det är alltid spännande att höra folks livssituationer och tankar tycker jag <3.

 

Vill du läsa hur mina andra bloggkollegor tänker i ämnet så kika in här

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Therese W

    Jag är så klar! Jag sa alltid “inte efter 30” (lägger inga som helst värderingar i om andra väljer att skaffa senare men det var min känsla) och vi fick Dominic bara 2 månader innan jag fyllde 30år. Jag har tre barn, Yasmine förr -02 och Zackarias förr -07 med min exmake och när jag träffade Björn och han inte hade några barn så skaffade vi Dominic -11 Men nu är jag såååå klar! 😊

    1. johannakajson
      johannakajson

      Oj vilket mål och ovanligt för Sverige ändå att inte vilja skaffa barn efter 30 men vad fantastiskt att du lyckades med din dröm ❤️

  2. Louise

    Tack för detta fina inlägg! Jag känner så igen mig. Mitt andra barn är två veckor och jag försöker verkligen njuta mera denna gång och ska försöka följa mina känslor och sonens signaler istället för alla pekpinnar som finns kring rutiner, sömn och mat. Blev helt sönderstressad förra gången av att försöka anpassa mig och min första son till ”hur det ska gå till”. För han vägrade allt som hade med vagn, sömn, amma och sitta och ta det lugnt att göra och jag vände ut och in på mig för att försöka ”göra rätt”.
    Vi är väldigt nöjda med två barn och det blir ingen trea här inte!

  3. Frida

    Så intressant att höra ditt resonemang!
    Har själv två pojkar, en på snart 4 år och en på 1,5 år. Vi har precis börjat komma in i rutiner, de sover OK på nätter och båda går sedan 1 vecka tillbaka på förskola. Har en liiiiten längtan efter en tredje (man får väl knappt yttra sånt här men hade velat ha en flicka om man hade fått välja), just för att jag får panik att min 1,5 åring liksom inte är en liten bebis längre och vi troligtvis inte kommer ha någon mer bebis. Sen börjar jag tänka på hur bra vi har det som det är nu, två fina ungar som mår bra, det är praktiskt med 2 barn (3 skulle kräva större hus, bil och dyrare resor vilket är något som är viktigt för oss att kunna genomföra som familj) samt att båda mina graviditeter var superjobbiga med foglossning osv.

    Så trots att det ibland känns vemodigt, kommer det nog bli två barn för oss 🙂

  4. malincatrin

    Vi har en dotter på 2 och är inte helt hundra på om det blir något mer, men kanske om något år eller två.. närmsta året skall jag fock fokusera på mig själv, min hälsa och mitt välmående. Sen får vi ta ett beslut.

  5. Malin

    Hej !
    Så skönt att känna att man är klar och kunna njuta med de barn man har. Vi har tre barn tillsammans (5 år, 4 år och 17 månader) samt att min man har två tonårssöner. Visst är det full rulle, ja det skriks och strids och buffas o knuffas, jag tjatar och barnen surar MEN jag längtar av hela min själ efter ett fjärde barn. Men min är rädd. Också rädd för att efter fyran vill jag ha femman och så vidare.. Jag kommer nog alltid vilja ha ett barn till men den längtan lägger jag åt sidan och fokuserar på den fina familj vi redan har !

  6. Josefin

    Vi väntar vårt första barn & är i vecka 37 nu 🙂 Vi har pratat om syskon & vi båda kan tänka oss tre barn 🙂 Dock är jag orolig över hur vi ska lyckas med syskon själva. Vi har också genomgått IVF utan graviditet & två inseminationer innan vi fick plus. Så jag har lite oro men vi hoppas det går bra 🙂

  7. S.

    Jag är inte färdig! Har en på 5 och en på 3 och är väl helt sjuk i skallen men jag längtar sååå efter att få vara gravid, föda och ha bebis igen. Längtar dock inte ett endaste dugg efter sömnlösa nätter i kombination med storasyskon som (redan nu) har konflikter om smått och stort o.s.v. Min man är nöjd och rationell och vill inte ha fler barn. Han vill hinna med dem vi har. Och jag håller ju med honom, men den där längtan… den är inte rationell.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Åh tror du är långt ifrån ensam i de känslorna <3. Är det att vara gravid, föda och ha bebis du längtar efter eller är det en till familjemedlem så du ser en 2åring framför dig också? Många verkar ju ha det där bebislängtet men kanske inte efter att ha 3 barn att ta hand om – men känslor och längtan är inte rationell som du skrev

  8. J

    Jag har alltid tänkt att jag vill ha tre barn. Särskilt efter att mitt första barns pappa dog och om jag då träffade någon ny så ville jag ”ge” en ny partner möjlighet till två egna barn. Men nu sitter jag här med en 7-veckors bebis och det är, ursäkta mig, så tråkigt att va hemma. Saknar jobbet och avskyr att allt nu bara handlar om att laga mat, ta hand om barn och hem. Minns att det va så sist i början också så kanske det ändrar sig i takt med att bebis växer. Så just nu är jag inte alls sugen på ett barn till och jag och min sambo har inte ens diskuterat på riktigt om vi vill ha ytterligare ett barn även om vi båda ibland säger att vi vill ha ett tredje.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Jag känner igen det där med att hjärnan numera ska tänka på handla, diska, tvätta, lagat mat och sortera barnkläder i storlekar, ahhh

  9. -Jenny-

    Vi har två killar på 3,5 och 5,5 och jag har steriliserat mig så det blir inga fler. Njuter av de vi har. Av att de växer och utvecklas och är fantastiska 😍 ingen sorg alls att det inte blir fler. Bara lycka

  10. Anna

    Vi har 2 barn, 1 och 3 år. Vill gärna ha ett barn till, samtidigt som tanken just nu får mig svimfärdig. Men hoppas att orken och längtan efter en bebis kommer om något år. Då vi fått sova hela nätter ett tag osv. Annars blir det bra med 2 st också, vi får se 🙂

  11. L

    Jag är gravid med tvåan och vill ABSOLUT INTE ha fler barn, inte min man heller men jag känner ändå lite som dig, tänk om? Vore ju skönt att slippa preventivmedel. Men jag vill ändå inte att någon av oss ska sterilisera sig.

    Johanna, du är grym och verkar vara världens bästa mamma!

  12. Nina

    Innan barnen kom, jag har två, var jag helt hundra på att två barn var det jag ville ha. Jag har växt upp med tre syskon och ville gärna ha mer än ett barn. Däremot hade mina föräldrar det kämpigt ekonomiskt och att räcka till för oss alla (deras ord) så jag kände att för mig vill jag känna mig tillräcklig för båda barnen. Men så händer det saker i livet som gör att allt omvärderas. En av mina syskon gick hastigt bort i år. Tänk om det händer med något av mina barn? Då har hen inget syskon längre. Ska vi då försöka skaffa ett barn till? Samtidigt är det tufft med att orka med allt i vardagen. Lämna/hämta, jobba heltid, fritidsaktiviteter, ta hand om huset osv. Nu har jag bestämt att först ska jag låta mig själv sörja en viss tid sen tar jag ett nytt beslut. Det låter kanske simpelt men det är min strategi för att hantera mina känslor just nu.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Åh förstår helt hur du tänker och jag förstår verkligen dina tankar <3. Begklarar sorgen, kan inte ens föreställa mig!!

  13. Sofia

    Sitter här och grinar med min 4-veckors dotter sovandes på armen. Önskar jag vore lika klok som dig. Jag sa innan hon kom att blir det lika kämpigt med amningen som med storebror så får det kvitta (den började funka efter 3 månader och ammade sen 1,5 år) och nu sitter jag här och har kämpat mig fördärvad en månad, men kan inte ge mig så uppenbart är amningen väldigt viktig för mig, lär gå under på köpet.
    Det räcker så med två barn för mig och min man, som tur är är vi överens om det 🙂

    1. Josefin

      Hej! Jag har inget med det att göra men tycker synd om dig som kämpar så. Måste bara rekommendera Amningshjälpen (kontakta deras hjälpmammor) och även ”Amningshjälpens slutna grupp” på Facebook. Har ju ingen aning om vad exakt ni kämpar med men generellt är BB och BVC inte experter på amning och ger ibland råd som snarare stjälper än hjälper. Hoppas det löser sig på bästa sätt för er!

    2. johannakajson
      johannakajson

      Åh älskade vän, svårt att ge råd för eftersom det känns viktigt för dig så ska du göra så som DU vill och som passar dig bäst och om det är att kämpa vidare så ska du såklart göra det – kanske kan du be om avlastning med storebror för att du ska få fokusera ääännu mer på amningen om du önskar det? <3. Så viktigt att man får göra som man själv vill och önskar <3 – för mig så är jag så glad att jag slutade eftersom det pasade mig bäst

  14. Therese

    Vi har två, en dotter på 3 år och en son på 6månader. Vi är nöjda och helt överens om att vi nu är kompletta 🙂

  15. Sara

    Vi har två pojkar (4 och 1) och jag är gravid med trean med BF i april. Jag har alltid tänkt mig tre barn, hade nog tänkt ha lite längre avstånd mellan 2 och 3 (tyckte 3 år var superbra med 1 och 2) men livet går inte alltid att planera exakt och nu tror jag det blir bra såhär. Min enda ångest är att lillebror bara får vara det i 21 månader och sen blir mellanbarn, men samtidigt är det ju det som händer när man väljer att skaffa tre barn…

  16. Angelica - utlandssvensk

    Härligt att du mår bra! Vi har 2 och även om jag vill ha fler så tycker min man att han är för gammal för fler plus att vår livssituation inte är perfekt för fler. Vi har NOLL avlastning (vi bor i Irland och hela familjen är i Sverige) så det är tufft nog med två.. vi får se, just nu i denna stund är jag nöjd! Haha

  17. Frida

    Vad skönt du mår så bra! Det är så viktigt att lyssna på sig själv! Skönt du mår så bra denna gång.
    Jag är så tacksam att jag kan amma. Ville inte ta det för givet, men för mig var det viktigt. Så det ör jag tacksam för. Även om jag vet att det kan ändra sig. Men försöker tänka att det är okej i så fall.

    Vad väger A nu och hur lång är han?

    Vi har precis fått vårt första barn så än ör vi inte klara även om vi njuter för fullt nu. Man vet ju aldrig om det blir någon mer.
    Men svårt o veta. Min man säger 2-3 och jag 3 ev ev ev 4.
    Så vi får se var vi slutar 😂

Annons