Gravidvecka 37 och förvärkar – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Annons

Gravidvecka 37 och förvärkar

Dags för gravidupdate för vecka 37 som äntligen är förbi – en riktig känslostormig gravidvecka med galet mycket tårar, besvikelse, arga känslor och ensamhet… Phu.

 

Gravidmagen i vecka 37 har präglats av Sverigetröjan, haha. Fina minnen ju.

 

Lillebror Mr Bebé är nu ca 46cm lång och väger runt 2, 97kg enligt appen vilket visar på att han verkligen är klar – tänk att min systerdotter Donna vägde 2700g när hon föddes, haha. Pytterliten alltså!! Hur som, han är ju nog lite mindre men det märks att det börjar bli mer trångt i magen för rörelsemönstret är lite mer vända och vrida nu än att sparka och spralla. Han är dock fortsatt väldigt tydlig och stark i sina rörelser vilket är skönt. Han fortsätter stångas neråt med sitt huvud så det gör ONT emellanåt av hugg.

 

 

Jag har varit arg, ledsen och helt slut veckans gravidvloggdenna veckan och jag tror det är ett resultat av att jag försökt hållt ihop det senaste veckorna när både jag och Rickard haft lite mer jobb än vi tänkt oss och framförallt Rickard har jobbat dygnet runt känns det som vilket inte passade med min gravidhormoner, ja ni som såg vet ju precis hur jag mått… Gråt, gråt och åter igen mer gråt blandat med huvudvärk, trötthet, besvikelse och irritation. Och sån ÄR inte jag annars vilket har fått mig att känna mig rätt ensam i min kropp och hjärna för jag har inte alls känt mig som mig själv!

 

 

MEN – när man når botten så blir frustrationen så stor så man tar tag i det! Och nu har jag och Rickard pratat massor om hur vi ska lösa sista veckorna, mamma och pappa ringde och ville avlasta ännu mer så redan ikväll ska Charles på pyjamasparty hos dem så att jag och Rickard kan få en dejtnight här hemma i lugn och ro att bara ta in att vi snart är ännu en ny liten familjemedlem här hemma.. Vi ska ÄNTLIGEN packa BB-väskan, vi ska bädda klart lillebrors säng och vagn och vi ska liksom trixa runt här hemma med lillebrors saker och kanske titta på lite bilder från första tiden med Charles. Och landa tillsammans. Och hålla handen…

 

 

Storebror Charles har börjat räkna ner med en kalender som sagt och jag gjorde med symboler för vad vi ska hitta på varje dag fram till lillebrors födelsedag så nu kryssar vi av och pratar om det hela tiden… Han fick ju en doktorsväska i present också för att han ska få ta hand om mamma som kommer ha lite ont i magen när hon kommer hem efter att doktorn plockat ut lillebror och mamma kommer ha ett stort plåster på magen… Så vi övar på att ge mig medicin, sätta plåster på magen och allt sånt vilket är urmysigt såklart – han är SÅ med på allt just nu storebror…. (Fast har ändå ingen aning alls såklart… Precis som vi förvirrade föräldrar. Tvåbarnsföräldrar snart….)  Han är fantastisk vår lilla Charles och jag sniffar, myser och njuter så mycket av att få ha honom nära, nära mycket nu eftersom jag inser att det inte blir så sen på samma sätt. Det blir magiskt på ett annat sätt såklart men jag tror det är naturligt att man lite sörjer att det aldrig mer är bara vi igen, eller hur?

 

 

Min graviditet räknas som fullgången nu! i vecka 37 förra gången.    När man gått 37 fulla veckor så räknas det som klart och det gör allt ännu mer spännande att leta efter tecken på att förlossningen skulle starta… Allt drog ju igång så smått när slemproppen gick sist och förvärkarna låg och taktade som latensfas i två dygn med stillastående värkar exakt vad tioende minut sista dygnet och det var så häftigt att få uppleva så även om vi ska göra planerat kejsarsnitt skulle jag gärna se att det smög igång så sakta även denna gången… I vecka 37 var jag vätskefylld till max, hade högt blodtryck och var förlamad i skräck av allt tumult kring hur moderkakan hade flyttat på sig trots att sannolikheten var sååå låg att det skulle hända – allt var lite upp och ner så även om jag haft en gråtvecka känns det betydligt lugnare denna gången.

 

Tröttheten har slagit till, jag mår lätt illa om jag sover på rygg och huvudvärken dunkar varje morgon… Förvärkarna kommer och går lite då och då och jag försöker sova en liten stund varje dag och ska verkligen försöka göra det hela vägen fram – Charles har 3 dagar kvar på förskolan innan vi tar sommarlov och då får vi 2 dagar själva av mys och lek innan även Rickard kommer gå hem för att ha familjetid med oss 5 dagar innan det är dags för förlossning. Alla dagar är liksom delmål just nu känns det som och att ha dejt med Rickard själv ikväll är precis vad jag behöver – och en hel dag på SPA med mamma imorgon.

 

 

 

 

Läs mer….

vecka 1 och 2
3 och 4
5 och 6
7 och 8
9 och 10
11 och 12
vecka 13
vecka 14
vecka 15
vecka 16
vecka 17
vecka 18
vecka 19
vecka 20
vecka 21
vecka 22
vecka 23
vecka 24
vecka 25
vecka 26
vecka 27
vecka 28
vecka 29
vecka 30
vecka 31
vecka 32
vecka 33
vecka 34
vecka 35
vecka 36

hur det gick till när vi blev gravida

hur det var när vi slutade med p-pillerna 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Felicia

    Hej Johanna!
    Jag är så.imponerad över hur bra kontakt du har med dina känslor. Och hur bra du är på att sätta ord på vad du känner och tänker. Det är mitt mål, och även om jag är på god väg kommer jag på mig själv ibland när jag läser dina tankar att just ja! Det är ju det som skaver i mig. Hade en förlossning på 30 timmar med en spinkterruptur som avslut så året har varit som en känslostorm. Men det är SÅ härligt att läsa att det är okej och att allt blir bra när man lever med sin bästa vän och är ett team.
    Heja er också!
    Lycka till o njut njut njut.
    Kram!

  2. Tess

    Denna kvinna är gravid i vecka 31 och har 4 veckor kvar att jobba. Börjar bli lite tungt för ryggen nu och har också en 2,5 åring hemma som redan har sommarlov med sin pappa. Ska på Pedikyr i veckan och det är galet hur en sån liten grej kan göra en så gott. Att unna sig som gravid är ju det bästa!

  3. Tess

    Ååå ska titta på din senaste vlogg idag när jag har träningsdate med mig själv :). Känner så igen dina känslor du beskriver dock och kag hade sådan rädsla för att ”det var mitt nya jag”. Men med facit i hand (10 veckors utanför magen nu) kan jag konstatera att JAG är tillbaka och likaså kimmer du vara snart snart snart.
    Så vill jag be om ursäkt för att jag inte hinner kommentera så ofta här längre. Livet mdd två barn ÄR roligare men går i 120 :), så kommenterar jag blir det mest i farten på Insta.

Annons