Från läkare till läkare – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Från läkare till läkare

Okej. Var ska jag börja? Allt känns som en dimma från onsdag till nu ikväll för dagarna har gått i ett och allt flyter ihop, hjärnan har gått på högvarv parallellt med kroppen som varit helt sänkt på något sätt men jag har ändå haft energi att både ta mig igenom ett enormt bröllop, ta mig hem och sedan fixa med en speedad men vabbande C… Och så tusen grejor till.

 

Först ut -jag flög alltså upp till en herrgård utanför Stockholm i onsdags för att leverera ett magiskt bröllop för Maja och Victor som jag jobbat stenhårt med i ett år och det har varit intensivt i slutet vill jag lova, ni som hörde Livet på läktaren hörde ju en del, haha… I onsdags mådde jag prima och hade leveranser att ta emot på herrgården, möte med brupdaret och möte med hovmästaren på plats för att synka alla körscheman och sedan sov jag där och tog ett kvällsdopp och kände mig så himla stark och lycklig inför helgen som skulle komma och att jag fick må så bra och hade lyckats planera så det inte skulle vara stressigt utan med mycket återhämtning i mitt schema…. Sen kom torsdagen med full fart och en hel del behind-the-scenes-kriser som jag trixade med och på eftermiddagen började jag må illa och på kvällen var jag så slut och yr så jag och min assistent som jag hade hämtat upp på sena eftermiddagen fick avlägsna oss lite tidigare än planerat och ta mig till min säng för att sova på ett B&B i närheten. Och vid 22 när jag kräkte upp allt och lite till var jag säker på att det var sammandragningar och att det hade varit galet varmt och lite för mycket jobb mot vad jag tänkt som gjorde att jag kräkte så jag gick och la mig… Och sen började kasoet av matförgiftningen eller magsjukan eller var det var parallellt med att bröllopet faktiskt var på fredagen och vårt pass började 07:00 på herrgården igen – jag var ju vaken mer eller mindre hela natten och sprang på toa så det gjorde iofs inget…

 

Nöjdheten på onsdagen alltså….. Då kändes allt SÅ jäkla bra!

Man kan väl säga så här, jag insåg snabbt att detta inte var något som smittade och jag hade med mig två assistenter från 08 som jag berättade läget för och som fick göra en hjälteinsatts på plats – tack världens bästa MIchelle för att du körde koordinatorracet vid de tillfällen jag inte kunde och Madeleine för backupen. Utan er hade det aldrig gått! Och eftersom ingen av dem jag hade haft runt mig hela tiden mådde dåligt och jag kände mig inte febrig, frossig eller någonting så sa min magkänsla direkt att detta inte var något som smittade så även om min största skräck var att jag hade smittat ner ett helt bröllopssällskap så litade jag på den känslan som sällan har fel och körde på. STORT LEENDE och fullt fokus på leverans med brudpar, toastmasters, mammor och brudfölje och sedan hängde jag på toaletten eller i en soffa mellan varven – så här mådde jag under vigseln vilket är min största sorg för den var så vacker – allt var så vackert och jag ville uppleva varenda sekund och minut av magin.

 

Och nu undrar ni ju varför jag inte åkte hem eller iaf till min säng på B&B men jag kände bara att det hade inte hjälpt, jag mådde lika dåligt där som på en toalett (en egen toalett) en trappa upp på herrgården och att slita häcken av sig i ett år med ett jobb och sedan missa det kändes bara inte aktuellt för att jag ville ju bara se allt leva upp – och finnas där för att svara på frågor som bara fanns i mitt huvud och stötta gänget via sms och avstämningar. Hem gick ju inte att ta mig ändå och personalen på plats var supergulliga och servade mig med toast och vatten mellan varven. Vid 22 på fredagskvällen slutade jag iaf äntligen kräka och hade bara det där andra ocharmiga magsjukeproblemet kvar i ett par dygn till. Och vid 22 så kom brudparet och var lyriska av tacksamhet och highfivade för att deras bröllopsdag blev tusen gånger bättre än de kunnat drömma om och då kändes liksom allt värt det – eller det gjorde det precis hela tiden men när vi fångades på denna bilden så kände jag bara I FUCKING DID IT. Så värt ändå.

Tack för bilden i farten med min mobil Sandra Moreira & Emma Eriksson

 

Mer om bröllopet en annan gång, Maja kommer säkert dela med sig massor av allt magiskt på sin blogg så spana in där så ska ni få se något av det vackraste bröllopen jag gjort, både till looken och själen hos alla närvarande.

På lördagen var mitt enda mission att ta mig hem, jag hade ett flyg bokat vid 17 och det var det jag tog sats för så fort vi hade ordnat klart med brunchen och allt på plats och när jag kramade brudparet hejdå betydligt tidigare än jag hade tänkt enligt schema så berättade jag för dem vad som hade hänt så de visste men de hade tack och lov inte märkt någonting. Sedan väntade en försiktig bilresa till Arlanda med en massa stopp och så småningom ett flyg hem eftersom det äntligen hade stabililserats något. (Annars var reservplanen att lägga mig på ett hotell på Arlanda ett dygn)

 

Jag kom hem i lördagskväll och då hade Rickard precis hittat de första röda utslagen på Charles som vi klurade på vad det var, NEJ tänkte jag bara då men vi smörjde C och han somnade gott och jag vilade helt utslagen jag med och sa att kaffe på sängen på mors dag var inställt, haha. Fick i mig några toast då också och lite proviva iaf och sedan sov jag hela natten för första gången (Rickard sov med C så jag skulle få sova själv) och på söndagsmorgonen vaknade jag till en rödflammig C så vi fick åka till vårdcentralen och när vi ändå var där bokade jag en läkartid till mig också eftersom jag inte fick stopp på min magsjuka och visst var snabbsänkan för hög och C fick 5 kortisontabletter i shotglas och antihistamin så det var bara att åka hem och vila – vi däckade alla tre och när vi vaknade mådde C myyycket bättre. De kliande utslagen var nu grå och okliande och jag började äntligen känna att det hade vänt för mig som ni vet. HURRA.

Men i måndags skulle vi vabba C för säkerhets skull och jag skulle tillbaka för att ta ny snabbsänka – som såg bättre ut igen och C var DUNDERPIGG hela dagen så därför hade vi satsat på förskola och jobb/återhämtning för mig idag…. MEN…. Imorse kom nya flammande utslag igen trots att C fortfarande gick på sina mediciner så först efter rådgivning med en sjuksyster så trodde jag att vi kunde köra enligt plan eftersom prickarna inte kliade men sen inom 10 minuter från att jag hade ringt till förskolan och sagt att vi kommer efter frukost så vände det och allt flammade upp igen och han började klia en massa… Bara att ringa läkaren igen för ny tid och avboka alla dagens planer för vabb och sedan hade vi varit SÅ duktiga idag.

10:00 var vi hos läkaren och fick mer kortison och nya salvor och han lugnade oss med att om allmäntillståndet var så här piggt och han mådde bra och inte kliade så kunde han både gå på kvällens sommarfest på förskolan och till förskolan imorgon. Läkaren berättade också att kortison kan ha en lite speedande effekt vilket förklarade min duracellkanin jag haft här hemma sedan i söndags, haha. Han har varit SÅ GLAD och SÅ SHOWIG och SÅ SNACKIG och SÅ FULL AV ENERGI och nu förklarar det det lite smått extrema i det hela…. Han bjöds på glas som belöning för att han var så himla duktig hos doktorn återigen.

Sedan var det dags för mig och vid 11 infann vi hos min  barnmorska på rutinkontroll där Charles fick höra lillebrors hjärta slå starkt och fint men däremot så var det inte lönt att ta tester och följa upp mina järnvärden från förra gången eftersom jag ändå inte hade fått i mig några järntabletter eller folsyra de senaste dygnen… Det får bli nästa gång!

Dock så var måtten på livmodern samma som förra gången vilket gjorde att de vill kika på tillväxtultraljud så att lillebror växer som han ska och jag VET att man inte ska bli orolig och jag är egentligen inte det men just idag i allt kaos så var det liksom inte vad man ville höra…. Sedan kände hon (han ligger tydligen redan långt ner med huvudet) och hittade en ruskigt öm knuta långt nere på vänster sida, typ vid vänster äggstock som hon bekymrade sig för…. Det har inte med lillebror att göra för han verkar må prima utan det är på mig och det är säkert endometrios men hon ville bolla med sina kollegor och de resulterade i att de vill att det ska göras ett ultraljud även där för att kolla vad det är. AJ och typiskt, inte vad man ville höra men jag är egentligen inte så orolig för det heller – mer att det var så måååånga bollar att hålla i luften när jag egentligen hade behövt ha två dygns vila och återhämtning.

 

Så. Ultraljud med läkare inbokat på fredag.

 

Och från det till förskolans sommarfest som jag får berätta mer om imorgon.

 

Nu ska jag VILA.

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anni

    Oj kära nån! Man blir fullständigt matt av att bara läsa om allt du råkat ut för senaste dagarna! Hoppas det vänder nu! Kram från en annan preggo som har tyckt lite synd om mig själv då jag har snuva och huvudvärk och alldeles för varmt inne i vecka 38.