Jag bara gråter – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Jag bara gråter

NEJ, NEJ, NEJ mina vänner nu kom ett bakslag igen i såväl hormoner som tankar jag bara gråter…. Många frågor ofta hur jag orkar var så positiv genom alla smärtor och motgångar men det är något som jag är extremt tränad i och jag har ju mina knep som jag berättat för om – som att när det känns som idag att DET ÄR SÅ JÄVLA ORÄTTVIST och att jag blir SÅ FRUKTANSVÄRT TRÖTT OCH LEDSEN och liksom att jag bara vill lägga mig ner och gråta på golvet och tycka synd om mig själv och tycka att livet är orättvist så försöker jag alltid först mota bort känslan men när det verkligen inte går – och framförallt när man har hormoner som rusar i kroppen så går jag helt enkelt med känslan och bryter ihop. Så det är precis vad jag gjort hela kvällen, tårarna bara fortsätter rinna och det inte som det finns något slut…

 

Foto Maria Broström, troskant och celluliter mina alldeles egna och klänningen likaså men den kommer från Stories (gammal) för er som ofta fråga om den…. 

 

Starten på dagen kan ju absolut förstärkt känslan extra idag, jag var helt illamående och groggy hela förmiddagen efter morgonens sockerlösning-på-tom-mage-cocktail…. Varför känns allt så hopplöst då? Jo för de senaste två dygnen har jag börjat svullna upp som en vattenfylld ballong och jag inser att nu börjar sista skitveckorna på min sist graviditet – skitgraviditet rent fysiskt faktiskt och eftersom hoppet är det sista som överger en så hoppades jag innerligt att jag skulle slippa svullna upp och gå upp alla de där kilona som jag gasade på med sista 12 veckorna förra gången men icke – nu rusar kroppen och det gör SÅ ont i precis hela kroppen trots stödstrumpor innan jag ens lämnat sängen och jag har de där vidriga tantstrumporna hela dagen men ser ju till och med genom dem hur fötterna svullnar och dunkar… 2kg har hoppat på mig bara den senaste 2,5 veckan och jag har ju verkligen landat i att det inte spelar någon roll vad det står på vågen, det är bara en siffra och min barnmorska var tydlig idag med att alla värden ser så jäkla bra ut så jag kan inte göra så mycket mer – för vissa är det så här MEN det är ju APTUNGT för kroppen att gasa iväg 10kg till, det är ju liksom som att bära runt på en 10kg hantel dygnet runt – en 10kg hantel TILL ska tilläggas… Inte konstigt att kroppen gör ont då…

Ansiktet bara svullnade upp till en stucken gris helt plötsligt och jag spelade in veckans vlogg idag så ni kommer få se hur slut jag är imorgon när den släpps. Jag känner bara JAG GER UPP. Jag orkar inte mer, men livet och framförallt jobbet fortsätter ju rulla på ändå och jag har en del åtaganden kvar som jag måste spurta i och få rätt på, några av dem tar extremt mycket mer tid och engagemang än vad jag beräknat och trott innan vilket såklart också är frustrerande så nu är det bara att ta en dag i taget och försöka andas lugnt och säga “allt löser sig, inget är så allvarligt så det egentligen spelar någon roll”….

 

Och så åter till mina knep då – bryt ihop och kom igen är mitt starkaste knep så idag bryter jag ihop och idag får jag tycka synd om mig själv – men imorgon är det bara att borsta av sig, resa sig och flyga till Stockholm och kämpa på. Acceptera kroppen som kämpar på med graviditeten, som gör sitt bästa, som svullnar upp till en vattenfylld flodhäst och bara försöka acceptera att det får vara okej. Det är bara nu, om ett år är det inte så här igen.

 

<3

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Hannas

    Vi lever i ett sjukt ätstört patriarkat där det värsta man kan vara enligt många (så som katrin Zytomierska) är fet. Så extremt sorgligt, jag förstår också att det ger en jobbig känsla att svullna upp men jag anser att vi måste problematisera varför de extra kilona och svullnaden får många kvinnor att typ bryta ihop (för det är inte bara för att det är tungt, det är det ytliga också).. Och sen när de går ner sina kilon så är de så duktiga och alla ger dem beröm. När de i själva verket borde få så mkt mer credd för att de orkade igenom 40 veckor med illamående, foglossning, smärta, oro och som kulmineras med att barnet ska krystas ut med en smärta som endast sägs toppas av att få en kroppsdel amputerad utan bedövning…

  2. Cecilia

    Det låter riktigt jobbigt att känna sig så hemsk och fel. En sak jag tyckt hjälpt när jag väntat på något riktigt mycket är att göra en kalender att kryssa av dagarna på. En riktig sån barn-belöningskalender / adventskalender alltså. Som hänger på kylen. Då får man tydlig överblick att dagarna räknas av en efter en. Gör en sån i excel, pimpa med bilder och skriv in viktiga hållpunkter. Skriv in peppbelöningarna du skulle ge dig själv också. Skriv ut och häng på på kylen sen. Vill du vara extra pedagogisk gör du hela graviditeten och kryssar av allt hittills direkt, då får du verkligen känslan att du inte har långt kvar. Testa! Det är kul att kryssa av dagarna!

    Och du, jag vet att det är lättare sagt än gjort, men tänk på vilka ord du änvänder för att beskriva dig själv. Det är lätt att säga men inte att göra när man är mitt i det, jag vet det, men det kan hjälpa liiiite lite att försöka använda snälla ord för att beskriva en själv.

    Ta hand om dig! Det är inte långt kvar nu! Kämpa på så kommer belöningen sen i form av bebisen!

  3. Sarah

    Heja dig Johanna! Tror stenhårt på sin strategi att välkomna känslan och gå med den. Tillåt dig vara trött, ledsen, förbannad och tycka att det är pissorättvist och sen peppa igång det positiva igen. Sista veckorna blir sannolikt tunga, men du verkar vara powerpersonen nummer 1 och klarar allt! När graviditeten är över kan du klappa dig på axeln och ge dig ett mentalt bragdguld. Din krop kämpar vanligtvis mycket och nu kämpar den ännu mer ❤️ Var snäll mot dig själv och unna dig det du behöver. Snart är Bebé här 😍 Kram!

  4. Magdalena

    Vi är typ beräknade samma dag (6:e juli här) så känner igen mig nästan i allt, helt plötsligt så blev fingrarna som korvar och fötterna ska vi inte prata om. Har också stödstrumpor (lårhöga) och som jag hatar dom, vet att det är stödstrumpornas fel och att det skulle ha varit värre utan dom men känns lite lättare när jag kan rikta hatet på strumporna istället 😂
    detta är min tredje graviditet på kort tid, våra är 3,5år och 1,5år och jag har inte svullnat så mkt under de andra två så nya tankar och känslor att jobba med minst sagt. Ska bli så skönt när bebis har kommit och min kropp blir min, är sista graviditeten här också så vill egentligen bara njuta av det men ärligt det är sååååå svårt.

    Vill egentligen bara säga att du inte är ensam och att du hjälper mig massor genom din blogg! ❤️

    1. johannakajson
      johannakajson

      Åh tack snälla för att du tog dig tid att kommentera!! VAR köper man lårhöga stödstrumpor?? Ja tänk att sen när “min kropp är min”, det känns nästan omöjligt att tänka just nu <3.

      1. Magdalena

        Jag har stödstrumpor som är gjorda efter mina mått på vårdcentralen, alltså tvinga till dig det om du inte har det. Även om de suger är de sjukt mkt skönare och bättre än andra jag har testat. Jag fick åderbråck och ådernät efter mina tidigare graviditeter och efter andra barnet försvann de inte (plus andra komplikationer) så opererade bort det på ena benet för ett år sedan men nu börjar de komma på andra benet 😫😫😫 extremt fåfängt men vill inte ha de där! Så nu hoppas jag på så lite som möjligt och att bebis INTE går över tiden utan bestämmer sig för att komma typ i v 38 😜

        Kämpa kämpa med allt och även om det känns långt tills din kropp bara är din så har du den själv sen för resten av livet!

  5. Erika

    Troskanten och celluliterna såg jag inte förrän du skrev det. Det är inte det som fångar ögat på den bilden. Tycker du är så himla fin i den där klänningen ❤️

  6. Miriam

    Du är inte ensam ! Gravid i v.34 med tvillingar och det är allt annat än trevligt judt nu😞 Har ont överallt och mår illa dygnet runt. Har också mkt sammandragningar och går på helspänn att det ska dra igång för jag vill helat att de är kvar iaf 2 veckor till. Är också min sista graviditet och jag känner mig så otillräcklig för min 3-åring för jag orkar inget och är mestadels nedstämd och orolig för hur allt aka bli. Vi får kämpa på ❤️💪🏻❤️

  7. Tess

    💔💔💔 å jag känner så med dig Johanna och önskar jag kunde säga något härligt peppande, men fasen alltså kag tyckte också sista delen var sååå jobbig och nej det är fasen inge rättvist att vissa har det extremt jobbigt. Att ”bara” bära barnet och med alla hormoner rusande är jobbigt nog, faktiskt. DEt som hjälpte mig igenom slutet av denna graviditet var min tanke ”det här är sista gången, för varje dag som går är det en dag närmare att aldrig mer behöva uppleva detta”. Låter kanske extremt och väldigt sorgligt. Men med alla komplikationer som följde denna graviditet var det det enda som hjälpte mig. Och det gjorde att jag kunde utstå. Folks ”det kommer vara värt det”-kommentarer vilja jag bara att de skulle stoppa upp någonstans. Hur värt något än är, ska man väl inte behövs utstå vad som kan kännas som tortyr? Lika värt det om man mår prima liksom.så vet du, bryt ihop hur mycket och hur ofta du vill så finns vi i din bloggfamilj här och håller upp dig! ❤️
    Nu sitter jag med vår älskade bebis sovandes på bröstet och storasyster sussar gott i sin säng. Livet är fint nu, otroligt vackert, 9 månader av kämpande är över och nu är vi nöjda. Snart är ni där Johanna, snart. Kompletta och du kan för alltid njuta av er magiska fyrklöver (sorry för lång ocv vimsig kommentar, mycket känslor ;))

    1. johannakajson
      johannakajson

      Åhh det låter SÅ mysigt!!!!! Och jag fattar heeelt vad du menar med att man KRÄKS på kommentaren “det är värt det” , pratar om det i vloggen imorgon också. DET ÄR KLART SOM FAN DET ÄR VÄRT DET – DET VET JAG!! Men det känns ändå SÅ TUNGT just NU. Haha… Åh tänk att ni är 4a nu, fantastiskt ju!! Hur är tvåbarnschocken? Haha

      1. Tess

        So far so Good! Haha vågar liksom inte säga något än, men än så länge känns det nästan lättare med två, MEN då ska du ha med dig att jag ännu inte börjat lämna dottern på förskolan ännu som jag ska göra om ett par veckor. Då du, då tror jag att jag kommer svettas med tanke på att jag ännu inte tagit mig ur pyjamasen ännu 😬. Men för mig var det en så stor och faktiskt jobbig omställning att bli mamma första gången, nu känner jag mig så mycket mer trygg och tillfreds med här och nu och ”det blir vad det blir”. Nu ska jag spana in din vlogg jag fick push om att den släppts 🙂