70% mamma räcker? – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Annons

70% mamma räcker?

Utelunch i solen efter ett spännande app-möte – inom en vecka är det dags att lansera på riktigt och jag är så spänd och pirrig över att ro ännu ett projekt i hamn!! Tänk vad mycket jag producerat sedan min stora entreprenörsdipp i somras – man måste verkligen ner och känner på botten för att få kraft och inspiration att springa mot toppen. Och det är fasiken JAG som kommit på och skapat allt – klapp på axeln till mig! I sommar ska jag fira!

 

 

Jag kände mig starkare efter igår och även om det är tungt så fick jag med mig lite styrka och lite verktyg att börja öva på men framförallt en massa förståelse vilket är viktigt nu. Att vara snäll mot mig själv, att få sörja och få vara arg och få anpassa mitt liv för att jag har det här bagaget som jag har som min psykolog så klokt sa. Jag har tänkt att det absolut inte får påverka mig, att jag aldrig får begränsa t ex närhet pga av det men igår sa psykologen så klokt att har man det långdragna, enorma traumat i ryggsäcken så är det inte så konstigt att man reagerar på vissa sätt, att man behöver space ibland och att man får be om det till och med av sina barn. Då grät jag. För att känna sig kvävd av sina egna barn när de kräver närhet känns fruktansvärt i tanken men det betyder ju inte att man är en sämre mamma för att man önskar en eller fem minuters paus då och då, det betyder att man tar hand om sig själv också. 

 

Och väljer jag att inte amma för att det är så där obehagligt för mig så är det t ex också okej vilket jag inte tänkt innan – jag har tänkt att jag inte förstår varför man inte skulle välja det bästa om forskning nu visar på det och det var enormt pressande första året som mamma att försöka leva upp till alla “fix-idéer” som jag läste på om. Allt från amning till ingen skärmtid till att bebisar absolut inte får lika på magen till napp eller inte, ekologisk mat osv osv osv. Idag vet jag tack och lov bättre men snavar fortfarande i tanken inför nästa barn eftersom jag tycker det känns hemskt att jag som mamma väljer näst-bästa (utefter “forskning” osv) men ett steg var att våga önska planerat kejsarsnitt istället för vaginal förlossning och nu tankarna om amning eller inte.  Jag fick med mig en mening som hjälpte mycket igår – hon uttryckte det så klokt att jag kan tänka “vet du vad lilla lillebror, vi ska spendera massor med tid tillsammans nära och jag ska ge dig allt du behöver, närhet, mat, trygghet och tröst och jag finns här för dig <3, men jag har också varit med om något fruktansvärt obehagligt och äckligt för mig som gör att jag hellre ger dig flaska så jag kan njuta av alla våra matstunder och fokusera på närheten, dig och mig och att ha en mysig stund istället för att de här stora, äckliga och ledsamma känslorna ska komma över mig och förstöra de stunderna vi ska ha tillsammans när du ska få mat. Det här blir också bra”. 

 

Usch nu gråter jag igen när jag skriver det för det är så himla fint att ha någon som hjälper en sätta ord på såna här grejer, som är tillåtande och framförallt hjälper mig över tröskeln att acceptera vad som hänt och därmed också påbörja att få bli arg, få bli ledsen, få känna att det här människan tog något från mig – massor från mig som han inte hade rätt att ta och att än idag så är sånt som ska vara fint och mysigt obehagligt, äckligt och vidrigt för mig och då får man bli arg. Och ledsen. Men framförallt får man och måste man vara snäll mot sig själv och hitta nyanser i vad som är bäst för mig som mamma och bäst för mina barn – hitta lösningar som är bäst för just vår familj. Så min tanke om att absolut tvinga mig igenom amningen 3 månader förra gången när jag inte riktigt visste vad obehagskänslorna och de kvävda, jobbiga känslorna var gör mig också ledsen nu  – att jag pressade mig så hårt och att det kanske var det sämsta jag kunde göra för mig och C. Jag tänkte att jag gjorde det för hans skull, men jag tappade ju bort mig själv många gånger på vägen och hade kunnat må så mycket bättre de där första månaderna i hans liv, lilla älskling. så mycket jag förstår av vårt första år tillsammans nu. Och jag lär mig mer varje dag.

Du lärde mig bli mamma, du lärde mig bli en bättre människa för både mig och dig och vår familj. Du är mitt allt och jag ska fortsätta försöka vara bättre för dig varje dag. Bättre för oss. Ta hand om dig OCH mig.

Lilla superC i min famn någon vecka gammal och han ville alltid vara i min famn och är än idag en närhetstörstande, kärleksfull och gosig liten kille… Jag har svarat 100% på hans närhetsbehov i snart tre år och det kom som en chock för mig igår att barn som får gensvar i 60-70% blir fulltankade med trygghet, närhet, känner sig älskade osv. Att man inte behöver vara 100%. Jag visste inte det – visste ni det? 60-70% generellt att svara på barns behov räcker så att säga för att de ska känna sig sedda, fulltankade, älskade och trygga och det är helt okej att sätta sina egna behov över ibland. Det behöver ju inte vara något stort – att ens säga “nej mamma kan inte nu för hon måste svara på ett mail eller gå på toa” eller något sånt liksom. Man lär sig varje dag!

 

Unnade mig dessa supergoda OCH nyttiga chokladbollarna till fika idag, frågan är hur många man kan äta när de är nyttiga? Haha. Hade det varit chokladbollar med smör och socker hade jag tagit en men nu när det är gjort på fiberhavregryn, kokos och dadlar så vill jag liksom äta 5 – så himla knäppt egentligen ju. Men de är SÅ goda och jag är chokladsugen.

 

Idag väntar playdejt efter förskolan i solen!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Linda

    Har skrivit till dig förr men känner att jag vill göra det igen. Har fött båda mina barn med planerat ks OCH jag har dessutom frivilligt valt att flaskmata våra barn, hur galet låter inte det i mångas öron? Meeeeen, mina barn är hur friska och glada som helst. Och glada att få leva. För alternativet till inget ks var inga barn. Ang flaskan, hur fin relation och nära relation får inte bebisen till pappan direkt när han kan vara med och mata från början? Våra barn har alltid varit ungefär lika mammiga och pappiga. Jag har liksom aldrig varit överlägset bäst och intalar mig att det beror på att även deras pappa kunnat tillgodose deras behov från start. Hr lyxigt är inte det för både den trötta mamman men även för barnet? Har läst en hel del forskning kring amning och modern forskning säger att bröstmjölk är bättre ön ersättning men det är så marginellt att det inte går att mäta. Våra barn är friskare än många kompisars barn som ammats till året.

    Kära du, gör exakt så som känns rätt för dig. Ditt barn har ett helt liv på sig att äta både nyttigheter och onyttigheter. Lycklig mamma = lycklig bebis.

    Stor kram till dig!

  2. Anna i stugan

    Jag brukar tänka att man lätt snöar in sig på att ge “det bästa” och så missar man hur pass liten skillnaden egentligen är mellan “det bästa” och “det näst bästa”. Ersättning är ju också jättebra mat för bebisar, även om bröstmjölken är lite lite bättre. Men om skillnaden i kvalitet är så liten och skillnaden i välmående är jättestor så borde man ju med gott samvete kunna välja det näst bästa. Vet att det inte alltid är så enkelt dock.

  3. Therese

    Viktigast är att barnet födds och inte hur! Viktigast är att barnet får mat och inte hur!
    Du är en underbar mamma till just din barn:)

  4. Karin

    Mycket tänkvärt att läsa om att mindre än 100% respons faktiskt räcker. Även om källhänvisning saknas (som någon kommenterade) så tar jag det till mig ändå för det känns så förnuftigt på nåt sätt. 🙂
    Med första barnet gjorde jag nog som du – 110%. När det inte ens behövdes. Hon var ju helt nöjd! Men ändå skulle jag dit med skallror och bilder och ännu mera närhet för kanske kanske missade jag några av hennes signaler på att hon ville ha mer..?

    Puh, det gjorde inte henne gladare och mig bara helt slut och – tror jag – var med och byggde grunden för senare utmattning och sjukskrivning. Nä – nu inför andra barnet jobbar jag på att lägga prestations-prinsessan i mig åt sidan, för att kunna chilla och bara njuta mer… 🙂

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja jag skrev ju att det var min psykolog som sa det så det är ju källhänvisningen? Förstår inte hur jag skulle ha skrivit annars, haha. Ja det är SÅ skönt att redan vara mamma inför andra barnet <3

  5. Linn

    Hej Johanna!
    Framförallt följer jag din blogg för tips med bröllopsplanering men kan inte blunda för att vi verkar vara i precis samma fas i familjelivet. Vår son är 3 år och vår dotter föddes för en dryg månad sedan, dagen före hans 3-årsdag. Jag vill bara varmt rekommendera en bok om föräldraskap: Praktika för nyblivna föräldrar skriven av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska. De skriver utifråntillgänglig forskning och slår hål på en hel del myter som föräldrar tvingas brottas med i onödan. Ett good-enough föräldraskap helt enkelt. Bland annat att amningshetsen är onödig och fördelarna för barnet inte står i proportion till nackdelarna när en jobbig amning får många mammor att må så himla dåligt.
    Jag önskar er lycka till med stundande utmaningar!

      1. Linn

        Jag fick låna av en kompis som köpt den när hon fick sitt första barn i somras och läste den nu inför andra. Så mycket oro helt i onödan!!
        Vi mammor måste hjälpas åt att vara rädda om varandra och utgå från att varje mamma är den bästa möjliga till just sitt/sina barn ❤️

  6. Josefin

    Jag har läst otaliga böcker och studier om anknytning och aldrig någonsin stött på dethär med ”60-70%”, det vore fint att få se en ordentlig källa på det eller så kanske man inte ska sprida det budskapet för generellt har våra barn det redan tillräckligt kämpigt med föräldrar som inte prioriterar dem utan gärna gömmer sig bakom liknande påståenden för att slippa anpassa sitt liv och tillvaron så mycket efter sina barn. I just ert fall verkar det dock snarare ha varit åt andra hållet; precis som du skriver har du glömt bort dig själv lite när du försökt vara en så bra mamma som möjligt. Jag brukar tänka att jag vill ge barnen allt de behöver/vill ha men samtidigt respektera mig själv – ibland är det att jag och sambon får prata klart lite kort medan barnen väntar (”vänta lite gumman, jag och pappa pratar nu”) och ibland att man behöver gå på toa ifred eller avsluta någon syssla eller lägga sig på golvet i fem minuter för att man behöver en micropaus. Om man alltid är respektfull mot barnet, vilket jag är hundra på att du är, så har man liksom rätt att tänka på sig själv också och det behöver inte vara antingen eller. Barnet behöver ju också förstå att andra människor har behov.. Jag rekommenderar verkligen boken ”Växa, inte lyda”.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Och det är exakt allt det där jag INTE gjort – jag har svarat på signaler till 110%, alltid varit på golvet närvarande och ständigt med hans behov i fokus – följa hans signaler vilket jag vill och kommer fortsätta göra. MEN, det är precis detta du beskriver ovan som är att respektera sig själv och sätta sig själv i första rummet ibland också med små grejor. Sprida budskap och sprids budskap – jag skriver vad jag hört och vad jag tänker om det utifrån min situation och räknar med att alla andra föräldrar gör sitt bästa utefter sina förutsättningar på att skapa ett så trygg och bra hem för sina barn och att de allra flesta föräldrar i Sverige faktiskt prioriterar sina barn? Jag har ingen i min närhet som inte anpassar sitt liv efter barnen och gömmer sig bakom såna här påstående så jag vet inte riktigt vem du referera till men generellt verkar mina läsare vara kloka individer som gör sitt bästa och som känner mig och därför kan läsa ett sånt här inlägg utan att ta det som någon slags fakta att gömma sig bakom <3. Jag har kanske tur att ha så kloka läsare, vad vet jag 🙂

  7. Frida

    Man gör inte mer än vad man kan.
    Du verkar vara en bra mamma.

    Vi väntar vår första i Juli o jag känner mig ganska lugn nu. Är en barnmänniska (förskollärare 😂) men ändå rädd att jag ska göra massa fel, att vi inte ska Veta innan.
    Men försöker tänka att vi förhoppningsvis kommer vara de bästa för vårt barn ❤️

    1. johannakajson
      johannakajson

      Okej detta var vad jag inte förstod innan – DET FINNS INTE EN MASSA FEL!! Alla barn är olika och alla föräldrar är olika så bara man lyssnar inåt och på barnets signaler istället för faktaböcker så brukar det gå hur bra som helst ❤️

  8. Thilda

    Vilken klok psykolog. Och vilken fantastisk mamma du verkar vara. All kärlek till dig! Var snäll med dig själv <3 Stor kram

  9. Emma Lundström

    Hade du tidigare helt förträngt/tagit bort minnet för det trauma du var med om? Kom du inte tidigare igår övergreppet? Kom de fram när du träffade psykolog efter Charles?

  10. Emma

    Vad fint att läsa att psykologen kan hjälpa dig med tankesätt! Hoppas att du får känna en annan trygghet den här gången.Har skrivit det innan, men det var samma för mig. Med första barnet var det så mycket som skulle vara på ett visst sätt men nu med andra barnet är jag tryggare i alla beslut. Stor kram till dig som är så modig! <3

  11. Lisa

    Vad starkt av dig att skriva så öppet om det här! Har inte samma problem som du men jag blir påmind om hur höga krav man har på sig själv fast man bara är nybörjare vad gäller föräldraskap! Tror såklart du är världens bästa mamma för dina barn oavsett hur de föds eller hur du matar dem i början. Kram

Annons