Fegt att välja kejsarsnitt? – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Fegt att välja kejsarsnitt?

Glad långfredag! Solen strålar utanför fönstret och vi har målat en teckning till Donna för vi ska strax åka till deras hus på landet och fira påsk heeeela dagen. Vi börjar med att åka pulka och bygga snögubbar innan äggjakten tänkte vi, haha. Snö och påsk hänger inte riktigt ihop i Skåne egentligen men nu embracar vi det hela tänkte vi.

 

 

Jag läste Paulas inlägg “att föda vaginalt är det enda rätta” igårkväll där hennes kompis hade frågat om det räknas som att föda barn om man har gjort kejsarsnitt och jag blev så himla ledsen när jag läste i kommentarsfälten, jag kan förstå att om man t ex haft lätt att bli gravid så ÄR det svårt att försöka tänka sig i alla anledningar till varför inte alla andra bara lyckas så lätt – många trillar ju dit i tankefällan att folk som inte lyckas “inte slappnar av och liksom knyter sig” så det är därför. Så ÄR det ju INTE. Och jag kan förstå att om man själv haft relativt normala graviditeter och förlossningar som slutat på ett relativt otraumatiskt sätt där man fått upp barnet till sig efter att ha krystat ut det så är det SÅ JÄKLA MÄKTIGT och en helt otrolig kraft och man känner sig som en superhjältinna deluxe som klarade av alla smärta  – att man är stark. Starkast. Jag är jätteavundsjuk på alla som har gått igenom och kommer få gå igenom den känslan som jag egentligen också gått igenom tusen gånger vid alla nära-döden-smärt-upplevelser jag haft och överlevt MEN mina smärtor “räknas inte” som samma superhjältinnakraft och jag anses inte lika stark som den som fött barn vaginalt eftersom det folk inte kan relatera till det och mina smärtor är negativa och inte avslutas med ett barn.

Jag tror ju inte på att man kan jämföra smärta. Jag tror på att människor är olika, människor har olika upplevelser och människor har olika förutsättningar. Men så som folk skriver i Paulas kommentarsfält är så jäkla trångsynt och egoistiskt och oempatiskt så jag går av på mitten och blir riktigt ledsen, att det skulle vara fegt att välja kejsarsnitt och att man är egoistisk. Jag blev så upprörd igår så jag kunde inte låta bli att svara på kommentarerna:

 

  1. Kvinnor som föder barn vaginalt är enormt starka och den urkraft vi kvinnor har inom oss är så JÄKLA häftig. Det är mäktigt att det går och jag kan också gråta av tanken på hur makalöst häftigt det måste vara att få genomgå och uppleva, min systers förlossning är jag t ex så himla avundsjuk på och kan gråta av stolthet över hur hon arbetade sig igenom den så ja det är en häftig urkraft och starkt för dem som det går för.  (För dem som det går för vilket INTE har med om personen är stark eller svag att göra utan folk som har “enkla” förlossningar har ren jäkla tur jämfört med dem som t ex har trångt bäcken eller ens barn ligger i säte eller man har värkarbete som inte går framåt så att man till slut måste göra akut eller urakut kejsarsnitt eller den som ha föreliggande moderkaka så att ett planerat kejsarsnitt bestämts redan i vecka 32. Det handlar INTE om man är “stark” eller inte vilket är en jäkla elak prestige som folk som haft möjligheten att ens kunna föda och haft en relativt “normal” förlossning!)

  2. Kvinnor som väljer planerade kejsarsnitt har SAMMA JÄKLA URKRAFT INOM SIG och är LIKA JÄKLA STARKA!!! Det är inget man behöver visa upp?! Men det finns en massa olika anledningar som gör att man inte kan föda vaginalt och därmed inte genomgår just ett värkearbete och en utdrivningsprocess genom just vaginal förlossning och det är starkt och modigt och klokt att se till att välja det säkraste och tryggaste förlossningssättet för sig själv som mamma och sitt barn – och om det är ett planerat kejsarsnitt så är det väl toppen. VEM är det som vi kvinnor måste “bevisa” att vi “klarar” av den där smärtan och att använda vår urkraft som vi ALLA BÄR INOM OSS?! Det är kvinnor som genomgått det som tänker så, jag har full förståelse för att man är så jäkla stolt över sig själv, att det är övermäktigt att klara av värkearbetet och utdrivningsskedet men det är en typ av upplevelse. Det är också övermäktigt att möta sitt barn helt klar i hjärnan vid ett kejsarsnitt och sen få lära känna det första tiden nära, nära och ha smärta i magen från operationen i ett par veckor och ändå klara av allt som nybliven mamma TROTS smärtan som pågår långt mer än 12-72h men MAN JÄMFÖR INTE SMÄRTA på det sättet.. Allt är olika upplevelser och det är INGEN tävling om vem som “klarat” mest eller utsatt sig själv för mest…. För dem som vill gå igenom värkearbetet och vaginal förlossning men inte kan av olika anledningar så är det elakt att kalla dem “svagare” än den som hade turen att just deras kropp klarade av det och överlevde.
  3. Är ni med? Alla kvinnor bär SAMMA URKRAFT och är LIKA STARKA men man är klok nog att använda sin kraft på olika sätt. (Om jag skulle springa runt och jämför all smärta, all nära-döden-smärta jag fått utstå och utstår stup i kvarten med alla andra kvinnor så skulle jag ju vara otroligt oempatisk och skulle jag säga till en kvinna som gått igenom värkearbete och fött vaginalt att “det gjorde säkert jätteont men det var ju bara en gång, tänk dig att ha så ont varje eller varannan månad 12h i sträck flera år i rad-  DET är styrka att överleva och jag är mycket starkare än dig som bara klarat av sån smärta en gång”. SÅ KAN MAN JU INTE JÄMFÖRA?! Eller hur? Man kan INTE jämföra smärta så VARFÖR håller folk på med det och lägger prestige i det just när det kommer till föda barn?)

  4. När vi ändå är inne på att jämföra – alla som stolt berättar att de inte sprack eller behövde sy – det är inte heller en tävling där den som inte sprack är starkare eller duktiga på att föda barn än den andra!! Jag tror absolut på att man kan träna upp sitt bäcken, träna upp sig mentalt för att kunna hålla emot, släppa, lyssna på barnmorskan och klara av att motstå att krysta osv för att underlätta så det finns säkert en massa man kan göra MEN det finns också en massa situationer där man är olika och har olika förutsättningar och man inte hade kunnat göra något annorlunda utan pga omständigheterna, gener eller vad som helst så spricker man ändå och måste sy – trots att man gjort “allt” men det betyder inte att man är mindre “duktig”.

 

Här var en kommentar som gjorde mig ännu mer vansinnig:

 

Ja här ser ni ju att jag blev galen, dels pga av faktafel – problemet är ju att urakuta kejsarsnitt, akuta kejsarsnitt och planerade kejsarsnitt buntas ihop i statistiken och därför tror sig så många “veta” att planerade kejsarsnitt är mycket farligare än vaginala förlossningar men så är det alltså INTE. Det är marginella skillnader, knapp någon alls och som i t ex mitt fall tror jag det är tusen gånger säkrare för mig och min son i magen att vi väljer planerat kejsarsnitt än att vi ska utsätta oss för att jag eventuellt slungas tillbaka till ett trauma av sexuella övergrepp mitt i det som ska vara en så fin process – att jag ska få möta mitt barn för första gången.  Vill ni lära er mer om risker vid planerat kejsarsnitt och slå hål på myterna om att det är så farligt så läs DETTA kloka och sakliga inlägget.

 

Jag står fast vid att ALLA bär samma urkraft, alla är lika starka och alla som väljer att föda barn på det sättet som känns tryggast och säkrast för just dem och sitt barn är modigast, klokast och bäst i världen. KVINNOR ÄR STARKA OCH BÄST OAVSETT! (Och när vi ändå är inne på det, så vill jag poängter att kvinnor som INTE fått möjligheten att bli mammor än, kvinnor som kämpar för att bli gravida eller som adopterat för att bli mammor eller helt enkelt inte har barn än bär SAMMA JÄKLA URKRAFT INOM SIG OCH ÄR PRECIS LIKA STARKA!!! Glöm inte det <3.)

 

Phu, nu ska jag fira påsk!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Caroline

    Jag kan inte förstå varför man ens är intresserad av att lägga tid på att engagera sig i hur någon annan väljer (eller inte väljer) att föda sina barn? Och värdera det som “bra” eller “dåligt”, “stark” eller “svag”? På vilket sätt bidrar ett sånt resonemang till någonting alls? Skaffa ett liv säger jag till alla dessa tyckare som inte borde få ha internetacess ens…

  2. Hanna Öhman - Förlossningsskadad

    Hej Johanna! Jag förstår att du blir ledsen, själv känner jag att jag blir på dåligt humör och även ledsen när jag läser det som skrivs på den andra bloggen. Själv drabbades jag av en total sfinkterruptur i november 2011. Jag sprack med andra ord från vagina hela vägen ner till ändtarmen och även upp i tarmen så både yttre och inte sfinktern skadades. Jag har genomgått ett 30-tal operationer (27 operationer för att vara exakt), jag är stomiopererad till följd av att min tarm skadades under förlossningen. Jag har svävat mellan liv och död, jag har drabbats av blodförgiftning, jag har tappat tid med min familj och jag har missat så många saker i min dotters uppväxt som många andra föräldrar tar för givet. Allt detta till följd av min förlossningsskada. Ja, jag födde vaginalt och jag har en kropp som tvingats utstå en jäkla massa smärta. Är jag bättre eller sämre än någon annan? Är jag bättre för att jag fött vaginalt? Eller är jag kanske sämre för att jag sprack så mycket att min tarm inte längre fungerar? Nej, självklart inte. Men läser jag vissa kommentarer så verkar de ju tycka det…
    Det är med andra ord inte konstigt att vi har en ”skam-kultur” runt bristningsskador eftersom kvinnor är så ”duktiga” på att prata ner varandra, skamma varandra.
    Vi har drömt om syskon i flera år men det har inte gått, dels på grund av att jag varit sjuk ofta och legat inlagd men även för att kroppen inte klarat en graviditet. Nu har vi allt planerat med snitt vid eventuell graviditet (allt klart med specmödra och finns redan inskrivet i min journal trots att jag inte ens är gravid) och jag vet att min kropp aldrig kommer klara en vaginal förlossning. Jag blir också ledsen när jag läser allt som skrivits men samtidigt vet jag att vi inte ska ta åt oss. Men visst blir man förbaskat upprörd över trångsyntheten som finns men det kommer alltid finnas trångsynta okunniga människor som sprider negativ energi. Kram på dig och jag ser framemot att få höra mer om ditt snitt ❤️

    1. johannakajson
      johannakajson

      ÅHHHHHH vad tung berättelse du berättar och fy fan vad jag lider med dig, skräcken för detta och det vansinniga i att det förnekas och inte pratas om gör mig vansinnig och som du säger – trångsyntheten!! SUCK! Jag hoppas innerligt att er dröm om ett syskon kan uppfyllas och att du kan stärkas av att läsa i mitt arkiv om hur fin vår förra kejsarsnittsförlossning var. Lugn, mysig och fantastisk!! <3

  3. Sofia

    Precis som du skriver, alla är olika, både mammor och barn. Smärta uppfattas olika för alla och går inte att jämföra. Bara du kan veta vad som är bäst för dig och ditt barn, det är ju därför just du är mamma till ditt barn. Känns det som det rätta att göra kejsarsnitt så ska du självklart göra det. Själv har jag och min man en dotter som nyss fyllt ett, hon föddes med urakut kejsarsnitt då hennes hjärtljud försvann när vi var inne på förlossningen som börjat ”som vanligt” hemma. Ett helt team med läkare och sköterskor rusar in i rummet, säger åt min man att sätta sig ner för vi måste ta ut barnet NU! De springer iväg med mig, jag blir sövd och vaknar två timmar senare utan varje sig man eller barn! Hur har det gått? Var är mitt barn? Klarade det sig? Vem är det? Enorm ledsamhet över att ha ”missat” alltihop! Jag var såå pepp på att föda och faktiskt inte alls rädd innan. Efter tre timmar var jag stark nog att får träffa vår fantastiska, starka, friska, vackra dotter. Till en början kunde jag mig lite snuvad på upplevelsen men har med tiden insett att det var hennes sätt att ta sig till världen och jag är såå tacksam för fantastisk vård, uppföljning och stöttning.
    Du är stark och klarar detta <3

    1. johannakajson
      johannakajson

      Förstår vad du menar med snuvad och det är ju samma sak där – jag tycker man borde prata mer om förlossningen och olika sätt den kan avslutas på så att alla är beredda på ett kejsarsnitt OCKSÅ och känner att alla vägar som ger en så trygg och säker förlossnings som möjligt är lyckade – inte att man SKA krysta ut och att utdrivningsskedet är det “viktiga målet” för då blir ju känslan verkligen att man blir snuvad och känner sig misslyckad och liksom VAR DET VÄRT DET? <3

  4. malincatrin

    Oavsett kejsarsnitt eller vaginalt så är det en förlossning och ett barn föds. Är själv så oerhört tacksam över att det tillslut blev ett planerat snitt. Varför? I dagens vårdsituation så känns det mest säkert, jag vet att det finns ett helt team som finns där för oss och har full kontroll, vilket inte är en självklarhet med vaginal förlossning. Efter att läst på var min bedömning att riskerna var mindre med kejsarsnitt än vaginalt och så här 1,5år senare så är jag fortfarande så nöjd och tacksam. Jag mådde bra efter snittet och ville hem relativt snabbt. Jag tycker att vi 2018 måste låta varje mamma välja sin förlossning.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Jag håller med, vårt förra planerade snitt var så himla lugnt, tryggt och som du säger – med full kontroll

  5. malincatrin

    Oavsett kejsarsnitt eller vaginalt så är det en förlossning och ett barn föds. Är själv så oerhört tacksam över att det tillslut blev ett planerat snitt. Varför? I dagens vårdsituation så känns det mest säkert, jag vet att det finns ett helt team som finns där för oss och har full kontroll, vilket inte är en självklarhet med vaginal förlossning. Efter att läst på var min bedömning att riskerna var mindre med kejsarsnitt än vaginalt och så här 1,5år senare så är jag fortfarande så nöjd och tacksam. Jag mådde bra efter snittet och ville hem relativt snabbt.

  6. Madde

    Klart man är stark även om man väljer kejsarsnitt, man har ju gått igenom en hel graviditet!! 😊Själv har jag haft 2 vaginala förlossningar men “ser inte ner” på de som har haft kejsarsnitt. Det är bra att möjligheten finns. Tråkigt om man ska behöva gå hela graviditeten och oroa sig för förlossningen! Men kanske bra det finns samtal så att man kan fånga upp de som kanske kan tänka sig vaginalt efter mer info!

  7. A

    Jäkla skitsnack!!! Så jag skulle vara mindre stark för att jag 2 gånger blivit tvungen att göra akuta kejsarsnitt då det blivit fara för både mina bebisar o mitt liv. Båda gångerna har mina bebisar blivit så svaga att de inte skulle överlevt en vaginal förlossning, samt att jag haft andra komplikationer där även jag riskerade att stryka med. Mina 36 v + 37 v var som en lång maratonfödsel x 1000, med massor av komplikationer, följdsjukdomar o inläggning på sjukhuset större delen med risk för våra liv, Är fortfarande sjukskriven pga komplikationer 2,5 år efter sista graviditeten. Ett antal timmar på BB är nada jmf med det!!!

  8. Matilda

    Jag valde att föda vaginalt av egoistiska skäl. Som endometrios-drabbad växer gärna endometrios i ärr, därför ville jag inte ha snitt även om jag även visste att endometrios kan ge signalsvaghet i livmodern vid förlossning vilket gör att risken för akut snitt är högre. Barn ett; slutade med akut snitt. Barn två ville jag ABSOLUT försöka föda vaginalt trots allas råd kring att snitt borde vara att föredra. Men jag var egoistisk nog och lyssnade inte på det. Barn två fick akut förlösas med sugklocka och hon mådde inte alls bra då hon knappt andades och hade “kemisk lunginflammation” när hon föddes. Barn tre, återigen är jag egoistisk och tänker föda vaginalt. Det gick bra. Men jag förstår inte hur man kan sätta likamedtecken mellan egoism och kejsarsnitt! Min egoism kring att få föda vaginalt höll på att kosta oss vår dotter! Hade inte den snedvridna “normen” kring att man inte fött barn “på riktigt” om man blivit snittad varit så stark i vårt samhälle hade jag tänkt mer på mina barn och valt snitt.

  9. Mikaela

    TACK!!!
    Vi måste komma bort från att se förlossning som en prestation och att den som föder snabbt, vaginalt, utan smärtlindring och inte spricker är “duktigare” än den som föder på annat sätt.
    Jag är själv nybliven mamma och kämpade i ett dygn innan min bebis fick plockas ut med akut snitt. Jag var helt slutkörd efteråt och ingenting blev som jag hade önskat förutom att jag fick en helt perfekt liten minimänniska att ta hand om. För mig kompenserar hon för allt annat. Men ändå hör jag en liten röst inom mig som viskar att om jag tackat nej till EDA och stått ut lite mera så kanske hon kunnat komma vaginalt. OM jag bara det eller det… Och det är så tröttsamt! Hur kommer jag bort från det? Jag vet inte. Redan under grviditeten försökte jag jobba med att få bort prestationstänket kring födandet och jag trodde jag hade lyckats men uppenbarligen bara delvis.

  10. Josefin

    Du har så rätt Johanna! Själv födde jag mitt första barn med urakut kejsarsnitt i gv 42. Det var en otroligt lång och kämpig förlossning och mot slutet hotades barnet av fosterasfyxi och barnet skulle genast ut. En fruktansvärd situation och en enorm rädsla. Såå många tankar som hann fara genom mitt huvud innan allt svartnade. För att inte tala om min sambos enorma rädsla och tuffa minnen han bär inom sig än idag. Det var därefter en lång och tuff återhämtningstid efter en sådan stor bukoperation som det faktiskt är varje gång man genomgår ett kejsarsnitt.
    Mitt andra barn födde jag vaginalt. Det var en helt annan förlossningsupplevelse från första värken, allt gick såå otroligt snabbt att jag hann knappt med vad som hände. Paniken som uppstod inom mig när jag hemma får en superkraftig värk som vägrar släppa. 53 min senare var bebis ute och det var rena turen att vi hann in till Lund (ca 2 mil). Lyckligt lottad över att bo i en del av landet där närheten till närmsta förlossningsavdelning är inom räckhåll. Ingen självklarhet!
    Båda förlossningarna har varit oerhört dramatiska på sitt sätt, men att påstå att kejsarsnitt är en ”enkel” utväg är såå fel!! Det var absolut den tuffaste återhämtningen av dem båda. Nu väntar jag mitt tredje barn och jag, som så många andra väntande mödrar, bär en klar oro över hur det ska gå denna gången. Det viktigaste är att gå på egen magkänsla och välja det förlossningssätt som passar just en själv allra bäst! Det viktigaste är att mamma och bebis mår bra – oavsett förlossningssätt!! Det är härligt att få följa dej och din familj här på bloggen och i alla fina bilder på instagram! I juli berikas våra liv av vars ett nytt litet liv, såå fantastiskt att se framemot! Heja oss!

  11. Hanna

    Så bra skriver och så rätt! Jag födde mitt första barn vaginalt och nummer två med planerat snitt. Första graviditeten var jätte-jobbig och förlossningen blev traumatisk, jag fick en jätte-blödning och sfinkterruptur, förlorade massa blod och kördes in på operation och sövdes inom ett par minuter. Jag vill ALDRIG vara med om det igen och besvären jag hade efteråt gjorde mig dålig i flera år.
    Förlossning nummer 2 med planerat snitt var en fantastisk upplevelse, lugnt, fint, underbar personal och jag fick vara med hela vägen och mådde så mycket bättre efteråt.
    Varje kvinna känner själv vad kroppen klarar av och som sagt, har man en “normal” okomplicerad förlossning så visst, men jag tänker ofta på vad som kunde ha hänt under min första förlossning.
    Stort Lycka Till till dig och kommande förlossning, i slutändan är det ju det man får som är det viktigaste, inte HUR man får det =)) Det är ingen tävling

  12. Cecilia

    TACK för att du orkar med att bemöta dessa taskiga kommentarer. Jag kämpade i tolv timmar för att föda min som vaginalt, i fyra av dem satt min son fast i mitt bäcken & tillslut började de prata om sugklocka & jag kände bara att då dör han för jag orkar inte mer nu (hade ätit en liten macka för 12 h sen då) så skrek rätt ut att nej nu får ni plocka ut honom med snitt & det blev akut & han fick slitas loss ur mitt bäcken & jag bara låg & tittad på min sambo och upprepade att ”nu dör han”. Hade valt planerat snitt alla gånger om jag fick göra om det. Är såååå jäääävla trött på den förlegade bilden om den som föder vaginalt, utan smärtlindring, som inte spricker eller får nån bristning är bättre än alla andra. Hur kan annat än att mamma & barn överlever förlossningen vara av intresse? Jävla skitsamhälle som får en att tro att man är sämre som föder via snitt. Huvudsaken är väl att alla klarar sig & att man får föda på det sätt som är bäst lämpat för en själv. KRAM

  13. Linda

    Jag har fött båda mina barn med planerade ks. Känner mig inte mindre kvinnlig för det. Har haft lätta graviditeter men har ändå av olika anledningar valt planerade ks. Blir arg (fast orkar egentligen inte ens bry mig) på denna debatt. Har även matat båda mina barn med flaska (aldrig ammat). De är friska (friskare än deras kompisar som fötts vaginalt och ammats till året). Förstår inte varför man inte bara kan låta alla göra som de vill i dessa sammanhang. Alla vill och kan olika. All kärlek till dig! <3

  14. Linda

    Jag har fött båda mina barm med planerade ks. Känner mig inte mindre kvinnlig för det. Har haft lätta graviditeter men har ändå av olika anledningar valt planerade ks. Blir arg (fast orkar egentligen inte ens bry mig) på denna debatt. Har även matat båda mina barn med flaska (aldrig ammat). De är friska (friskare än deras kompisar som fötts vaginalt och ammats till året). Förstår inte varför man inte bara kan låta alla göra som de vill i dessa sammanhang. Alla vill och kan olika. All kärlek till dig! <3

  15. Linda

    Fy så trist att 2018 fortfarande finns folk som är så in i nordens trångsynta och säger att ett snitt inte räknas på samma sätt som att föda vaginalt, för den förbannade smärta du har i ditt snitt efter att ha blivit snitta det är fasen inte att leka med. Jag tycker det är så in i h…….dåligt att jämföra smärta mot annan smärta. År 2018 ska alla kvinnor få välja själva hur de blir förlösta och andra ska bara skita i det tycker jag. Alla väljer efter sitt tycke och smak och då ska det inte ens diskuteras vidare om det. snitt eller inte alla kvinnor är starka som tusan som går igenom en förlossning oavsett hur den gått till. Skärp er kvinnor se inte ner på folk som blivit snittade ……..
    Jag är med snittad men det hade inte spelat någon roll om jag fött vaginalt jag hade inte varit av en annan åsikt ändå.
    Kram Linda

  16. Emma

    Jag tycker på ett sätt att det är ”starkare” och ”häftigare” att föda vaginalt. Själv väljer jag oavsett snitt eftersom det är så jag vill att barnet blir förlöst och jag känner mig mer bekväm med de riskerna. Om jag just i det avseendet inte var lika ”stark” är väl skitsamma så länge jag mår bra i mitt val? Man måste inte alltid vara ”stark”- vad det nu ens är. Jag vill må bra, punkt slut.

  17. Emma

    Jag har fött båda mina barn med snitt, första med akut och andra var planerat. Läste också kommentarerna och blev både ledsen och arg! Inser att jag varit skonad från kommentarer av personer i min närhet om mina snitt, har inte upplevt att någon nedvärderat det.
    Jag hade jobbiga graviditeter och vid det akuta snittet föddes min dotter utan att andas. Det var tuffa timmar frän det att mitt vatten gick till jag äntligen fick henne på mitt bröst. Jag bearbetade det länge!
    Det värsta är ju attityden kvinnor har gentemot varandra! Och man kan inte döma andra när man inte vet bakgrunden.. Nej fy, jag blir så irriterad! Jag har f-n fött mina två döttrar lika mycket som alla andra!!!

  18. Johanna

    Förstår inte hur vissa tänker..

    Jag är gravid, ett par veckor efter dig, och fick vid ultraljudet reda på att moderkakan ligger långt ner vilket gör att risken finns att den kommer blockera för vaginal födsel. Förmodligen flyttar den sig i takt med att magen växer så ett senare ultraljud får bestämma vilken förlossning det blir. Jag har genomgått en vaginal förlossning med storasyster och vet hur det går till så för mig kräver det Mod att överväga planerat snitt då jag inte vet hur det går till. Förmodligen har jag inget val även om det i tanken just nu känns som jag har det. Snitt gör mig just nu livrädd och kräver för mig mer mod.
    Vi är olika och alla är precis lika starka som bär våra barn och föder dem, oavsett förlossningssätt.

  19. Sarah

    Blir stum över att inlägg som ditt och paulas inlägg ens ska behöva skrivas. Att människor är så oförstående för andras situation och andra perspektiv är för mig en gåta. Alla människor har sina urkrafter och behöver göra val och genomgå kamper utifrån sina egna förutsättningar. Att alla har olika förutsättningar är självklart för mig. Vissa behöver använda sin urkraft till vaginal förlossning, vissa till snitt, vissa till att hantera barnlöshet, andra saker eller till och med alla dessa saker. Kämpa på Johanna och ta inte åt dig av oempatiska människors tankar! Alla har vi våra kamper och vi bör stötta, pusha och visa förståelse för detta istället för det omvända. Kram! ❤️

  20. Tess

    Usch jag kan inte ens läsa dessa kommentarer för jag blir så himla upprörd och jag vill INTE ens se sådan negativ energi. Att människor, kvinnor dessutom stampar på varandra och inte har förståelse för andras val och ICKE-val gör mig så otroligt upprörd. För om det börjar redan vid någonting så stort som att föda barn, som man borde vara helt förskonad från andras åsikter…ja, då visar det att vi är så långt ifrån att backa varandra, som jag vill tro/hoppas.

    Nej, slå bort de där vidriga kommentarerna och den negativa energin Johanna, så fokuserar vi här på din blogg på att peppa och styrka varandra, precis som jag ofta tycker det är i kommentarsfältet här.

  21. Pia

    För mig kändes det otänkbart med något annat än kejsarsnitt. Finns alltid människor som ska ha en massa åsikter men det inget jag bryr mig om direkt. Det viktiga för mig var att mina barn skulle må bra. Hur de kom till världen känns oviktigt. Mina kejsarsnitt var dessutom väldigt okomplicerade och jag kände mig som vanligt igen efter en vecka. Men det är ju inte alla som gör det såklart. Jag känner mig i alla fall väldigt nöjd med mitt sätt att föda och skulle inte vilja ha det på något annat vis..

  22. Gamze

    Usch, jag har medvetet inte gått in och läst inlägget och tillhörande kommentarer för jag blir också tokig precis som du på oempatiska människor och faktafel. Min erfarenhet är att det oftast känns som att man pratar in i en vägg när det kommer till diskussioner kring vaginalt i jämförelse med kejsarsnitt, de som är förespråkare för det vaginala köper liksom inte något argument alls känns det som och det gör en förbannad. Jag har gått igenom både kejsarsnitt och vaginalt och det finns för och nackdelar med båda. Och diskussionen om att spricka eller inte, den är ju också så befäng och precis som du säger blir det också som någon slags kraftmätning. Nej usch, nu fick jag ont i magen bara av att skriva här och tänka på alla kommentarer jag hört kring båda ämnena. Vi får helt enkelt som du säger bara lita på att vi vet vad som är bäst för oss själva och att inget är en prestation över huvudtaget. Det är något man går igenom för att träffa sitt barn och man får försöka se det för vad det är. Men samhället och andra mammor gör det ju ibland svårt att hålla tankarna där… Kram

  23. Amanda

    Jag håller såklart med dig, men det finns faktiskt dem (t.ex. Katrin Zytomerska) som väljer kejsarsnitt bara för att undvika smärta. Hon säger till och med i sin vlogg att kvinnor som föder vaginalt är korkade för att de väljer att känna smärta. Jag tycker hela diskussionen har spårat ut. Själv funderade jag inte ens, utan födde vaginalt bara för att det är “vanligast”. Jag skulle aldrig klanka ner på någon som föder på ett annat sätt, men just nu känns det som att det finns tröttsamma åsikter åt alla håll. Jag orkar knappt höra på hur folk tänker längre.

    Glad påsk! Och tack för en bra blogg!

    1. johannakajson
      johannakajson

      Men Katrin gör ju exakt likadant fast på andra håller – alla människor, kvinna eller man, som har behovet att jämföra och påstå att det valet man själv valt är bäst i världen ÄR idiotiskt för alla människor är olika och har olika förutsättningar!! Så att säga som hon gör är ju idiotiskt men det är väl inte förvånande, hon är ju ute efter att provocera så just att ta in hennes uttalande i hjärnan är ju onödigt tänker jag 🙂