Gravid vecka 23 – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Gravid vecka 23

Det känns som veckorna tuffar på relativt fort ändå tack och lov även om det just nu känns LÅÅÅÅNGT kvar till mitten på juli och jag läste på lite hur det var i vecka 23 förra graviditeten när vi var i Dubai och jag blev så avundsjuk på mig själv att få vara i värme på semester när man är gravid i vecka 23… Önskar vi drog iväg en sväng till värmen igen men de senaste två resorna vi gjort har vi ju haft maxiamal otur med vädret så jag vågar inte, haha. 2018 verkar INTE vara vårt reseår…. (Blöt snöstorm i Chamonix så alla lifta var stängda och sen en vecka i Fuerteventura där de hade sitt sämsta väder på 20 år med regn och kyla…..)

 

Jag läste att jag hade mardrömmar i denna veckan förra gången också och det är ju extremt påtagligt just nu som jag skrev i veckan hur skitjobbiga mardrömmarna faktiskt är på nätterna och jag hoppas de slutar snart igen… För er som inte sett vloggen om vecka 23 så finns där här och där berättar jag lite kring valet att be om ett planerat kejsarsnitt denna gången som är veckans stora fokus såklart.

 

Gravid vecka 23 update

Bebisen är nu ca 27 cm lång och väger runt 550g och hörseln verkar bli ääännu bättre nu, det verkar vara det stora som utvecklas varje vecka? Jag ska tydligen kunna känna vilken kroppsdel det är som ligger var i magen men det gör jag inte alls – däremot så känner jag ju sparkar, vobbel och sprallande väldigt ofta vilket är mysigt (förutom när han sparkar neråt och det gör skitont). Både Rickard och Charles känner också på magen och får puffar och sparkar på sina händer ibland vilket är så himla mysigt, i söndagsmorgon låg vi alla tre i sängen och hade våra händer på magen och väntade på rörelser från Mr Bebé och att se storebrors hand mot magen är lika mäktigt varje gång…

 

 

Charles har ju fått träffa bebisen Ebba mycket nu som alltså är hans kompis Henrys lillasyster som varit “bäbisen i Louiiiiise mage” länge men som nu är på utsidan. Så han har koll på att det där var bäbisen i magen som nu är lillasyster Ebba som är här och varje morgon när Louise lämnar Henry på förskolan så springer tydligen Charles fram och kramar Henry, Louise och klappar på Ebba. Han är ju en extremt kärleksfull liten person min son och det vittnar alla föräldrarna på förskolan om vilket är så fint så i onsdags när vi hade hela det gänget här hemma och lekte efter förskolan så var jag inte så förvånad att det var helt okej med C att jag hade Ebba i min famn då och då precis som förra gången vi sågs utan han smiter fram och klappar henne så gulligt och pratar JÄTTEHÖGT och JÄTTENÄRA hennes ansikte om olika saker, haha. Gullplupp. Det är såklart helt annorlunda att få ett eget syskon/ en egen bebis men det är fint att se honom med Ebba oavsett.

Jag börjar acceptera sjukskrivning, smärtor och hormoner mer och mer efter att ha pratat med min kloka man som bollade att så här liksom ÄR det för mig. Min kropp mår inte speciellt bra som gravid, mina andra smärtor och sjukdomar lirar inte med en gravidtetet och alla smärtor ÄR såklart skitpåfrestande vilket får vara okej. Gravidhormonerna är tusen gånger värre denna gången och jag känner inte alls igen mig själv och jag inser att jag lite gått och väntat på att det ska “gå över” och att jag ska vara mitt vanliga, glada och positiva jag men det blir kanske inte så och det är bättre att bara landa i att så här är det nu. Det är bara att åka med och inte streta emot helt enkelt och sen vi pratade om det så känns det faktiskt lite bättre. Som Rickard sa “du kommer förmodligen gråta varje dag hela vägen fram till förlossningen men det är okej, det är bara så det är och det är gravidhormoner+smärta+rädslor så det kommer inte vara så här för alltid utan du är inte dig själv just nu”. Tur jag har en så klok man.

 

Det är ju dags att välja förlossning nu och vi har valt planerat kejsarsnitt så en remiss har gått iväg till Lund och vi har blivit kallade till möte med en läkare där. (VI har alltså inte blivit kallade till något aurorasamtal med någon barnmorska så jag antar att vi “slipper” den delen i processen för ett godkänt planerat snitt pga av omständigheterna som råder och att det inte är en “vanlig” typ av förlossningsrädsla som de kallar det) så den 5 april ska vi dit och jag ska försöka sammanställa alla frågor jag har tills dess. Det finns ju en massa rutiner och regler som man inte kan rucka på vilket jag förstår men jag vill bara veta hur det går till just i Lund eller här i Skåne om det är andra rutiner på något annat sjukhus så jag kan försöka förbereda mig med psykologen och Rickard på bästa sätt. (Jag skrev lite om varför vi måste välja planerat kejsarsnitt här för er som inte orkar se vloggen men vill veta lite bakgrund)

Frågor jag tänkt ut än så länge är:

  • När i processen kan man tänkas få veta vilket datum ens kejsarsnitt blir? (är det i vecka 27 eller 37 liksom…)

 

  • Har vi möjlighet att byta till ett annat sjukhus även om vi nu blir “godkända” i Lund – t ex om vi vill byta till Ystad för att mamma och barn inte separeras efter förlossningen där eller måste vi boka och gå igenom samma process med läkarsamtal där då?

 

  • Går det att önska/ kräva att katetern sätts efter att spinalbedövningen tagit så man slipper gå igenom det uppe på rummet (så man slipper se, känna och uppleva det)

 

  • Berätta om hur det var när jag gjorde ryggmärgsprov och fick postpunktionell huvudvärk och rädslan för att få det efter spinalen vilket gick bra sist men fråga om man kan skriva in önskemål/krav om blood patch isf efter den hemska veckan förra gången. (Fått förklarat för mig att ha man fått det en gång så är det mer troligt att man inte får det igen och det är vanligare med epidural än spinal för man går inte in i samma “rum” i ryggmärgen men spinaler kan ju alltid sättas fel och min kropp är infektionskänslig så vill ha en plan om det blir så igen.)

 

  • Fråga om man får ha med telefon på uppvaket eftersom man ligger där själv när pappa och bebis får gå till rummet och man ens får facetajma därifrån eller prata telefon alls (inser att det lär man inte få men tänk så fint om man iaf hade fått facetajma med sin man och sitt barn efter förlossningen <3. Eller ringa sin mamma och prata lite i ensamheten…)

 

  • Förklara vikten av att få ett eget rum där Rickard kan få stanna efter förlossningen och skriva in det i journaler och förlossningsbrev men också fråga hur stor risken är att det inte blir så och om man dela med 1 mamma och barn eller 3st isf och hur det skulle fungera med blöjbyte, matning (behöver vara själv när jag ska mata mitt barn och ev hjälp med flaska om jag får panik osv) samt fråga vilka tider som partnern INTE får vara där om han måste åka hem på natten. Jag hörde tiderna 8-17 men någon skrev att han fick stanna till 21-22 iaf vilket ju känns liiiite bättre..

 

 

  • Fråga om man får ha med egen musik och en liten högtalare in på kejsarsnittet om man gjort en förlossningslista som är lugnande och hjälper en slappna av. (Kan låta som en banal grej men det hjälper verkligen jättemycket att ha visualiserat och övat på att andas och slappna av liggandes på rygg med armarna utåt mot sidan och ha sin musik som tryggar en…

 

 

Annars då? Jag har ont i magen, ont i huvudet och allt det där men tycker ändå att jag mår lite bättre igen och vilan från både jobb och träning har verkligen gjort att smärtan lättat lite vilket är skönt. Jag har fått till sovandet med kuddar som jag bullar upp överallt och jag går ofta med stödstrumpor och känner att kroppen ändå känns mer lätthanterlig denna gången än förra så här långt…

 

 

 

Här kan du läsa om:

vecka 1 och 2
3 och 4
5 och 6
7 och 8
9 och 10
11 och 12
vecka 13
vecka 14
vecka 15
vecka 16
vecka 17
vecka 18
vecka 19
vecka 20
vecka 21
vecka 22

 

hur det gick till när vi blev gravida

hur det var när vi slutade med p-pillerna 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Linnea

    Hej Johanna!
    Jag gjorde ett planerat snitt i feb -17 som var helt fantastiskt. Hade med både min mamma och min man så efter snittet var min man med bebis och mamma med mig på uppvaket. Jag lämnades aldrig ensam. Dom båda bytte om till op kläder och så när min man gick med bebis så kom min mamma in på op medan de sydde mig och följde med till uppvak. Det tyckte jag var toppen 🙂

  2. Louise

    I Malmö finns det ett rum på uppvaket där man får stanna familjen tillsammans. Dvs man separeras inte efter förlossning om allt är väl. Dock kallt för bebisen på op-sal så det blir ibland otympligt med mycket filtar bakom skynket. Musik okej såklart. Mobil också okej. Enkelrum på BB sällan en given självklarhet. Kateter under spinal går också jättebra.

  3. Louise

    I Malmö finns det ett rum på uppvaket där man får stanna familjen tillsammans. Dvs man separeras inte efter förlossning om allt är väl. Dock kallt för bebisen på op-sal så det blir ibland otympligt med mycket filtar bakom skynket. Musik okej såklart. Mobil också okej. Enkelrum på BB sällan en given självklarhet.

  4. Sussi

    Hej Johanna!
    Jag födde min lille förra året 19/9 på sjukhuset i Lund med planerat snitt. Jag har sedan tidigare fött tvillingar vaginalt på Malmös sjukhus och det var en traumatisk upplevelse, födde tvillingarna dessutom juni månad…
    Men tillbaka till senaste tillskottet, bästa upplevelsen i mitt och mannens liv. Personalen var lyhörda och vi upplevde varje en av dem som engagerad och förstående. Dom mötte alla mina önskemål med respekt och gjorde sitt yttersta för att jag skulle få allt jag behövde.
    Jag frågade faktiskt aldrig om jag fick ha med min mobil på uppvaket, utgick från att jag inte skulle få. Men visst låg det andra patienter där med deras mobiler så jag tror inte det är några problem.
    På BB fick vi ett eget rum där min man kunde stanna kvar hela tiden så länge som jag var på sjukhus.
    Som sagt så var det en underbar upplevelse och det bästa valet jag har gjort.

    Var så tydlig som du kan med dina önskemål och behov och motivera varför så tror jag absolut inte det ska vara några problem.

    Kram

  5. Andrea

    Johanna! Jag gjorde planerat snitt 1/3 förra året OCH DET VAR DET COOLASTE JAG VARIT MED OM!!!! Ville egentligen också sätta katetern efter bedövning – och det fick jag gärna om jag ville – men en gullig barnmorska påpekade att man brukar känna sig mer utlämnad när de gör det framför alla i operationsteamet mot helt själv med bara barnmorskan så jag valde att göra det innan. KÄNDES INTE ALLS!!! Alltså jag fattade inte ens att hon hade gjort det liksom.

    Jag mådde rätt illa av bedövningen så det var faktiskt nästan skönt att vara själv på uppvak i 1 h.. Hade min mobil och min man skickade massor av bilder och små videor. Åh, blir helt gråtig bara av att tänka på det!!!!!

    1. johannakajson
      johannakajson

      Jag hade också ett fantastiskt planerat snitt 2015 men det var i Stockholm och det verkar funka annorlunda här i skåne…

  6. Mia

    Hej Johanna! Har läst din blogg länge nu ( var gravid samtidigt som du med Charles). Har sagt det förut men du skriver så himla bra, intresssant, roligt, ärligt mm!
    Jag fick planerat snitt pga förlossningsrädsla, fixk gå i ett samtal på BB Sophia, beviljades snitt i vecka 31, och då fick jag snittdatumet ( 7 dagarinnan beräknad förlossning).
    Låter helt galet att sätta kateter innan bedövningen 😩! Tyckte det var tillräckligt ont när den skulle ur.
    Kram!

      1. johannakajson
        johannakajson

        Handlar inte om att kännas utan jag mår illa av en undersökning pga av flashbacks och obehag <3

  7. Annika

    Åh att ni inte bor kvar i Sthlm! Jag har fött båda mina med planerade snitt på Danderyds sjukhus. Där har samtliga av dina önskemål uppfyllts. Vi hade eget rum med egen toalett (fanns de som delade på toalett) Kateter sattes efter bedövning. Min man och barn fick vara med på uppvaket, och man fick ha mobilen med sig. Passade på att ringa de närmsta när vi ändå bara låg där och väntade på att bedövningen skulle släppa 😊 och vi fick ha med en egen skiva in i operationssalen med egen musik. Hoppas att ni hittar rätt ställe för er i Skåne! Annars får ni väl flyga hit och föda barn 😉

  8. Jenni

    Jag förstår inte, uppvaket? Du kommer väl vara vaken under ett planerat snitt? Och när man är ihopsydd typ en knapp timme efter kommer man in till sin man och barn? Eller? 🤔 Så gick det till efter mitt, visserligen, akutsnitt på CSK. För jag förstår inte, om det nu är så som jg uppfattar texten, varför man skulle behöva vara ensam nån längre stund efter snittet? Annat om det är ett urakut snitt förstår jag ju. Låter ju inte alls kul hur som helst ☹️

    1. johannakajson
      johannakajson

      Det kallas uppvaket även om man varit vaken – det är där man ligger tills spinalen släppt och man kan röra benen och så – först då kan de ta bort alla slangar och så och man får åka till sitt rum… just i Lund får inte barn och partner vara med på uppvaket utan går direkt till BB.

  9. Lisa

    Jag gjorde planerat snitt nu i feb i Sundsvall. Där åker man till förlossningen direkt efter snittet tillsammans med partner och barn. Där ligger man tills bedövningen börjat släppa och då flyttas man till BB. Så inget uppvak ensam här.
    Jag fick beviljat snitt i v. 25. Fick datum för snittet typ i v. 35-36. Inte förrän då visste dom scheman, andra planerade operationer m.m. Därför får man det så sent. Först 5 dagar innan BF men blev ändrat till 8 dagar innan efter min önskan.

  10. Ella

    Jag födde min son i Lund (planerat kejsarsnitt) och jag fick ha min mob på uppvaket. Fick fina mysvideos skickade till mig från min man (som var på förlossningen med sonen) och jag var så glad att de tillät det! Detta var 2015. ❤️ Lycka till!

  11. Sophie

    Jag måste bara få säga att jag älskar din ärlighet och öppenhet kring att en graviditet inte bara är fantastisk (även om barnet är planerat och efterlängtat). Jag är gravid i v 25 med barn nr 2 och har idag varit på mitt andra terapisamtal efter en jobbig första hälft av graviditeten. Jag kan verkligen känna igen mig i dina tankar och reflektioner och älskar din ärlighet. Tack!

  12. Sara

    Hej!
    Jag jobbar inom en annan kirurgisk specialiteten tycker det låter helt SJUKT att sätta kateter på patienten innan spinalbedövningen, så onödigt lidande som lätt kan undvikas genom att sätta den efter!
    Sen tycker jag det är sorgligt att sjukvården är så efter i vissa delar av landet att det inte är SJÄLVKLART att partnern ska få stanna och att man får eget rum. Hur kan det få vara sådär i Skåne? Fattar inte…lycka till iallafall Johanna!