Ätstörning som gravid? – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Ätstörning som gravid?

Börjar onsdagsmorgonen med att svara på en kommentar som dök upp bland alla igår som jag tänkte är lika bra att lyfta direkt så ingen undrar:

“Skriver denna kommentar med välvilja! Har du ätstörningar nu dom gravid? Du ser väldigt smal ut. Jämför med din förra graviditet då du såg sund ut. Man ska inte kommentera kroppar men kan inte låta bli för bebisens skull.”


Gravid vecka 23 denna gången….

 

G

Gravid vecka 23 förra gången…

 

Jag tror och hoppas att kommentaren verkligen är ur välmening som personen skriver och oftast är det ju i alla välmening man faktiskt kommenterar folks kroppar – få gör det för att vara rent ut sagt elaka eller medvetet sätta hjärnspöken i personens huvud så även om en sån här kommentar kan landa fel hos mottagaren vill jag inte att ni hoppar på personen för visst bör man inte kommentera folks kroppar och framförallt inte om man själv är medveten om det – är du som läsare uppenbart orolig för mig så får du alltid jättegärna maila mig istället så kan vi ta sånt här privat om frågan är utifrån oro och välvilja och kärlek – så slipper det sätta hjärngriller (säger man så) i andra läsares ögon också.

Tack för omtanken om mitt barn, jag kan inte hjälpa att jag blir lite stött av att du tror jag skulle utsätta bebisen i magen för fara och OM jag nu skulle göra det så hoppas jag att du tror på att jag har bra stöd omkring mig som skulle upplysa mig och hjälpa mig genom något sådant (make, syster, föräldrar och barnmorska har ju alla samma ögon som du och jag och hade nog lyft det om de märkt av någon form av ätstörning) MEN när det gäller barn så ska man oftast gå på sin oro även om föräldern kan bli stött för barnen kommer alltid först så tack för att du frågade men jag kan lugnt säga att någon ätstörning har jag inte <3.

Jag personligen ser ingen direkt skillnad på bilderna ovan som båda är tagna i vecka 23, denna gången så hade jag något lägre startvikt så det kanske är därför du uppfattar det som jag är “mindre” och jag tror jag inte hunnit gå upp riktigt i samma tempo men nästan iaf och de 30kg jag bar på förra gången i slutet av graviditeten är inte sundare än 20kg så för mig så gör det ingenting om det blir färre kilo denna gången även om jag skrivit om att jag har bestämt mig för att det inte får spela någon roll. Kroppen gör vad den gör.

Jag äter som en häst och är fortsatt väldigt hungrig som gravid, sen försöker jag balansera upp alla rätter med mycket grönt och öser på med extra grönsaker för att inte allt ska bli vitt och beige i magen av pasta, bröd, yoghurt, gröt osv,. Men jag äter allt och jag äter mycket och ofta – jag läste kommentaren igårkväll när jag åt mitt kvällsmellis jag MÅSTE ha innan jag somnar vid 22 för annars vaknar jag hungrig på natten, för mig är det helt galet att man kan äta så mycket som jag gör när jag är gravid men kroppen signalerar tydligt att den behöver mer mat och mycket mat så då får den det – jag avskyr att vara hungrig.

Vecka 23 i Dubai – åh tänk att få ha denna gravidkroppen i Dubai i värmen nu istället för här i kylan…

 

Jag hörde i Hannah & Amanda report podden en så himla bra och fin tanke som jag tog med mig och det var att “man ska måla magens insida med färg” vilket jag började göra för något år sedan men inte genom att ta bort varken kolhydrater, fett eller protein utan genom att LÄGGA TILL mer grönsaker i alla möjliga färger hela tiden. Ösa på med det är lättare än att byta ut och tallrikarna ser så mycket roligare ut när där är färg på dem också så det är väl det enda jag förändrat under de senaste åren men annars har jag exakt inga dieter eller inget jag undviker. Jag önskar jag brann för att äta mindre kött för miljöns skull och blir lite avis på alla som går och orkar engagera sig i att bli vegetarianer och veganer men det ligger inte för mig tyvärr, jag får påverka miljön och samhället på något annat sätt för mat för mig måste vara enkelt, snabbt och utan någon som helst värdering i vad som är “bra” eller “dåligt”. Så ett enda tänk har jag och det är att “måla hela magens insida med färg” genom att lägga till grönsaker så mycket och ofta jag kan.

 

 

Jag vet att jag har skrivit en del om viktångesten i början av graviditeten, och framförallt utifrån att andra tycker och tänker om att man äter för mycket eller går upp för mycket eller att det “är finare att inte gå upp så mycket i vikt” och att man creddas för det vilket såklart KAN trigga en ätstörning. Och det var just för att inte riskera att mat och vikt blev ett problem för mig denna graviditeten som jag tog hjälp av en kostexpert (läs intervjun med henne här) så jag känner mig trygg och balanserad i min mat denna gången och tyvärr får jag ju inte träna speciellt mycket längre men jag drar inte ner på maten för det – jag har aldrig känt att kroppen kräver mer eller mindre mat utefter om jag tränar en dag så att jag skulle tänka på att äta mindre för att jag inte kan röra på mig längre är inte aktuellt. Det får bli som det blir.

 

Det var morgonens tankar till kaffet <3.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sara

    Det var min kommentar och jag menade väl. Tack för ditt svar, ser nu hur fel det ändå är att skriva så förlåt mig. Mailar om jag undrar något i fortsättningen. Glad att du förstod mig rätt. Tycker att du är fantastisk.

  2. Emmelie

    Apropå mat, tänkte härom dagen på det här med att Charles är bestämd med vad han inte gillar och att äta frukost till middag osv. Tänk om alla som skrivit tråkiga kommentarer vetat då att han idag skulle sluka såna här gröna smoothies och fylla lilla magen med sån supermat som avokado och spenat och allt vad där är?! Det är som ett sånt himla härligt “svar på tal” på att det här med barn och mat löser sig så småningom, så länge de får i sig något så klarar de sig och har man bara tålamod så hittar man sätt som funkar till slut 😃

  3. Gamze

    Vet du Johanna jag tror inte alla kan relatera till hur du känner när du skriver om det här med maten och kroppen och så, för det är ju lätt att missförstå. Och jag tror att det har att göra med att allas kroppar från grunden ser olika ut och reagerar olika på graviditeten. Och så har man olika krav på sig själv för att känna sig nöjd med sin kropp. Jag kan relatera rätt mkt och det är nog för att vi har ganska lika kroppar som ogravida och våra kroppar regerar rätt lika under graviditeten. För mig är det viktigt att känna mig fin i vardagen precis som jag tror att det är för dig och jag tycker om att klä mig i kläder jag gillar och de typ av plagg jag gillar sitter sjukt mycket bättre på min kropp om min vikt är i balans i förhållande till min längd. Jag är bara 162 så börjar jag gå upp i storlekar, typ egentligen över strl 38, sitter ingenting fint på mig för att armar och ben blir helt fel i proportionerna. Så därför försöker jag se till att hålla någorlunda hälsosamma kost-och motionsvanor. Men så när jag blir gravid så får jag också helt galna hungerkänslor och jag hatar också att vara hungrig så äter nyttigt men sjukt mycket och unnar mig såklart ngt gott då och då också. Och då går jag upp i vikt, både gravidkilon men också fett som hamnar överallt på kroppen. Jag fattar precis som du att jag måste finna mig i det här och inte skära in på maten både för bebisen skull men också för att inte plåga mig själv och gå hungrig, men det är inte samma sak som att jag gillar det som händer med kroppen eller känner mig särskilt snygg med alla extrakilon. Dessutom blir det ju också svårt att klä sig i sånt man gillar och även gravidkläder för eftersom kroppen blivit större överallt sitter inte alltid gravikläderna heller bra i tex 38 utan måste gå upp i strl där med. Så ja, det kanske låter weird utåt att man går och beklagar sig över vikt och hungerkänslor som gravid men det är väl egentligen inte så konstigt när man väger in allt som jag skrev här ovan. Så nej, man behöver inte ha en ätstörning bara för att man tänker på vad man stoppar i sig som gravid för det är ju inte som att ens vanliga person försvinner så fort ens lilla bebis flyttar in i magen. Sen måste man bortprioritera sig själv i första hand i det ögonblicket och göra det som är bäst för lilla bebisen i magen men det är som sagt inte samma sak som att man älskar alla förändringar kroppen går igenom!