Världens sämsta mamma som gravid? – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Världens sämsta mamma som gravid?

Godmorgon från surmuleland, har precis spelat in veckans vlogg som kommer upp lite senare idag och där berättar jag att jag är sjukskriven på halvtid från och med nu och resten av graviditeten. Eller iaf till vecka 28 när de eventuellt vill höja min sjukskrivning, buhuuuu.

 

img_6273.jpg

 

Jag VET att detta är det bästa för mig och Mr Bebé utefter förutsättningarna och all smärta men det är ändå tråkigt när en läkare höjer en stor, röd varningsskylt och säger STOPP nu får du inte pusha dig så här längre. Nu är det vila som gäller…

Jag förklarar och berättar mer i vloggen som kommer upp om ett par timmar men generellt kan man säga att läkaren sa att så ont som jag har och framförallt att jag får såna smärtbakslag på för intensivt jobb eller träning och rörelse är INTE OKEJ. Jag ska dra ner mina projekt till att jobba 50% och den andra tiden ska jag vila, vila, vila och generellt tänkte jag försöka jobba 4h om dagen och vila resten men ibland är det ju heldagar inbokade som på torsdag-fredag så då får jag balansera upp med att ha hela vilodagar inför och efter istället och det lät okej enligt henne, bara jag verkligen får in vilan för att balansera upp och undviker stress och press i största möjliga mån. Jag ska komma tillbaka i vecka 28 och då gissade hon att de måste höja sjukskrivningen utefter hur det gick förra gången men vi får se, just nu ska jag bara vänja mig vid detta och strukturera om jobbet framåt.

 

img_6275.jpg

Försökte fejka en glad bild också för att se om det gick, haha. Det gick sådär va?

Det var väl egentligen väntat att det skulle bli så här så jag har funderat de senaste veckorna på vilka projekt jag kan pausa/ lägga ner och vilka jag kan ta in timanställda som kan göra en del av… Så det har ju funnits med i tanken hela tiden och jag har försökt tacka nej till saker som jag inte själv kan lösa så att jobba 50% kommer funka, jag ska bara vänja mig. Det som fick mig ledsen på riktigt var inte det utan 2 andra saker:

  1. Jag får INTE träna om jag får smärtbakslag. Läkaren stirrade stint på mig och var väldigt tydlig och sa det till mig flera gånger (eftersom jag nog var lite trög och försökte komma runt hennes beslut…)  Även om det bara är 30 minuters lugn promenad, lugn gravidyoga eller styrketräning med lugna övningar för ryggen så får jag INTE göra detta om jag får mer ont efteråt vilket jag ju alltid får. Då får jag prova 10 eller 15 minuter och ännu lugnare och funkar inte det så får jag inte träna alls.
  2. När ovan verkligen hade gått in efter att hon sagt det flera gånger och jag ifrågasatt och försökt säga “men om jag alltid vilar direkt efter då?” osv (så himla svårt att lägga ner träning och inte röra sig alls när man är gravid 2018 och det står i varenda gravidapp och i varenda möte med sjukvården eller barnmorskor att man SKA röra på sig, 30 minuters pulshöjande om dagen helst och man ska inte gå upp för mycket och man ska äta bra osv osv osv) men hon höll verkligen upp en stor jäkla röd STOPP-skylt mot mig och sa NEJ, NEJ, NEJ! Jag förstår att du är van att pusha förbi smärta och att du är van vid smärtbakslag och att det ingår men när du ligger och har så ont på kvällen så är det en stress för din kropp och barnet i din mage. Och DET är inte okej, barnet mår inte bra av att du får dina smärtbakslag så du får inte göra någonting som ger såna smärtbakslag punkt slut.

 

Tydligt och låter ju vettigt när hon formulerade det så, eller hur? Och när det väl sjönk in blev jag så himla ledsen och kände mig som världens sämsta mamma som hade utsatt mitt barn för denna smärtan och pushat mig för hårt och som ville fortsätta pusha mig så även om hon sa att det inte var bra. Usch! Så då grät jag och jag gråter lite fortfarande för det är så svårt att få in i skallen att jag ska vila nu.

Vad är det för fel på mig?

 

Nog om det – nu behöver vi lite upplyftande som avslut på detta deppiga morgoninlägg, kollar hur det såg ut i Timehope för ett år sedan, lilla familjen på väg från sin svit ner på stranden vi bodde på i Mexico, åhhhhh

 

img_6234.jpg

 

Och kolla på den här bilden jag la upp på Great Weddings instagram igår från syrrans bröllop, visst blir man glad? Det är alla deras tärnor och marskalkar som mixades in för en kärleksfull puss så ingen är ett par.

 

img_0454.jpg

 

Och med det sagt så hoppas jag INNERLIGT att ni vill gå in och lyssna på dagens premiäravsnitt av vår nya podd “Drömbröllop med Paula och Johanna” som ligger uppe i podcaster nu, lyssna, ge gärna stjärnor i rating och kommentera i poddappen vad ni tycker så får vi en extra push denna premiärdag.

 

 

Kärlek!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Stina

    Förstår att du blir ledsen. Så himla tråkigt att vara sjukskriven. Och så himla lönge också. När jag var gravid sjukskrev min läkare mig, men jag bröt den sjölv. Jag har precis som du ett väldigt stillasittande jobb så jag kände att det var nättre för mig att jobba än att ligga hemma och vila. Det gjorde mig mer stressad än att jobba. Jag har aldrig gillat att vila.
    Lycka till med allt

  2. Sarah

    Blev också sjukskriven 50% i ungefär samma vecka som dig. Var gravid under vintern och drog vagn till förskolan varje morgon och sen vidare med buss till jobbet. Den korta promenaden räckte för att jag skulle må skit hela dagen. Men när jag gick ner i tid gick jag hem och vilade imellan hämtning och det var räddningen för mig!! Så, tänk inte på vad som står överallt. Gör det du – och då bebis- mår bäst av! Träna kan man göra resten av livet men om du tar ut dig för mkt nu kanske du skadar kroppen. Och sen ska du springa efter två busar så du kommer inte behöva träna 😉 Dubbelvagn och busiga barn räcker gott och väl. Ta hand om dig! Kram

  3. Sofia

    Tack för att du offentligt sätter ord på vad som kan ske en kvinna under en graviditet. Och att du visar att det inte är en själv som alltid vill vara med på vad kroppen bestämmer för en.

    Jag blev sjukskriven för foglossning (fick första symptomen v 8) kunde knappt gå på slutet, hade kryckor nästan hela grav. Kämpade på allt för länge och var helt slut när sjukskrivningen väl kom. Har alltid tränat varit aktiv och tog det som ett personlig nederlag.. jag var dålig på att vara gravid och konstig för att jag inte kunde jobba för att jag var gravid. Har insett i efterhand att det inte var fel på mig utan mer på hur bilden av den arbetande gravida kvinnan speglas, de som oftast visas är den pigga glada gravida kvinnan som jonglerar jobbet och hemmet tills bebisen kommer. Man ser sällan om aldrig de som är hemma sjukskriva inte mår bra och inte orkar pågrund av smärta! Tack igen för att du synliggör att vi också existerar!

    1. johannakajson
      johannakajson

      Åh vad jag känner igen mig i ”nederlagets” känsla. Jäkla samhälle som har svårt att visa en nyanserad bild av graviditeter!!

  4. Gamze

    Men åh, förstår att det måste kännas tungt att få ett så definitivt stopp men kom ihåg att du inte gjort något extremt i träningsväg så bara du lyssnar in kroppen hädan efter mår nog bebis tip top! Och alltså jag tyckte också det var svårt att inte jämföra mig med andra gravida men man måste påminna sig själv om och om och om igen att vi alla är olika. Vissa tränar crossfit fram tills att de åker in till BB men hur rimligt är egentligen det? Och likaså med vikten, man får helt enkelt försöka acceptera vad kroppen väljer att lägga på sig för det är ju också så himla individuellt. Jag blev också väldigt ledsen av attityden utifrån som hela tiden förminskade att en graviditet kunde vara tuff för vissa, då känner man sig ju automatiskt dålig. Jag mådde i det stora hela bra men fick båda gångerna högt blodtryck sista två mån och var tvungen att ta det väldigt lugnt pga det. Fick kommentarer på jobbet i stil med ”vadå, högt blodtryck redan, det brukar man väl få precis i slutet?!” Vad svarar man på en sån kommentar liksom? Ursäkta att min kropp är lite sämre på att vara gravid eller? Nämen det jag ville försköka säga var väl att försöka vara snäll mot dig själv, din kropp gör ju just nu ett fantastiskt jobb och håller på att skapa er bebis! ❤️ Kram

    1. johannakajson
      johannakajson

      Exakt SÅ bra skrivet – vad fasiken svarar man när folk liksom tycker “oj är du redan sjukskriven” – jag ska svara “ja tyvärr är min kropp inte så bra på att vara gravid” för det är ju en jättebra mening!!

  5. Tess

    Å fina du, jag vet PRECIS hur det är att bli sjukskriven och känna ett misslyckande i det. Alla säger ju att en graviditet är ingen sjukdom. För mig är det det. Med första barnet hade jag “bara” hyperemis gravidarum (extremt illamående), denna adderade vi även till en stroke på det (ja, jag vet det låter galet. Själv är jag glad att det inte är en hjärntumör). Och ja, skulle någon annan råka ut för detta, skulle det vara självklart för mig att personen i fråga är sjukskriven från början till slut. Men för mig har det känts som ett misslyckande. Och jag har haft planer på att komma tillbaka till jobbet, för att jag minsann inte ska vara sjukskriven. MEN sedan, i julas, när jag insåg att jag inte skulle kunna börja jobba som jag i min hjärna planerat, i januari fick jag hjälp av en fantastisk kurator. En man, som på riktigt hjälpt mig (för som han säger,jag har gjort jobbet, han har bara skjutsat på lite) att 1. inse att jag är sjuk och det är okej och det är därför vi har en sjukförsäkring (försäkring är ett viktigt ord då jag känt att jag “belastat systemet”. Men ställ i jämförelse om bilen skulle gå sönder, inte tusan tvekar man på att få hjälp från försäkringsbolaget då) och 2. att detta är en period och nu måste jag ta hand om mig själv, för att både jag och bebisen ska må bra.
    Det ÄR skitjobbigt, men det är också rätt skönt när man finner acceptansen. Att jaha, är det såhär min kropp reagerar på det nu, då MÅSTE jag för mig, mitt barn och resten av familjen göra allt för att ta hand om mig själv. För jag vill ju fungera länge. Dessa få månader som detta är i en helhet, att då trappa ner för sin hälsas skull, det ÄR värt det. För på riktigt om du som jag inte trappar ner i början, så kan det innebära att din kropp kanske stressar upp sig så pass, så att du får en stroke. Och tro mig, nu har jag haft tur, med rehabträning har både arm, ben och hjärna kommit tillbaka rätt bra, men jag hade änglavakt. SÅ ta hand om dig. Får du bakslag av träning, då ÄR det inte bra för dig nu. Smärta är INTE bra och du kommer ha så många år när du kommer kunna promenera, styrketräna etc., kör inte slut på kroppen nu, då kanske du inte kommer tillbaka?
    Ta inte denna kommentar som skrämsel, utan mer att stanna upp. Tänk dag för dag, period och att allt du gör, gör du för att din kropp och knopp ska orkar i längden, men också orka baka denna lilla mini-människa.
    Och du, du är en GRYM mamma och för att bibehålla det behöver du sätta dig själv först nu.
    STOR kram (och sorry för lång kommentar)

    1. johannakajson
      johannakajson

      Hjälp och fy vad läskigt! Men TACK för din kommentar!! Älskar jämförelsen med bilförsäkringen – sååå bra!!!

  6. T

    Fina Johanna du är så långt ifrån sämsta mamman!! Inte konstigt att du pushat dig med tanke på allt som sägs om träning och kost etc.

    Själv lider jag av extremt gravidillamående och mår illa hela min vakna tid så känner också lite skuld över att jag inte tränar men det måste få vara ok (och nödvändigt) att vila och att kanske lägga den lilla energi man har på det/de barn man redan har.

    Jag hoppas att du kan hitta lite ro i att vila även om det måste vara frustrerande när den är beordrad!

    Stor kram!!