Tips när barnet går in i trots – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Annons

Tips när barnet går in i trots

Åh vad glad jag är att jag promenerade och hämtade Charles och vilken skillnad att gå med en vettig vagn istället för resevagnen, frisk luft, blå himmel och lite sol trots att vinden var såååå kall….

 

img_5973.jpg

 

Något har hänt här hemma dock. Mitt charmtroll har idag brakat loss i detta utvecklingssprång som så många kallar “trotset” och jag känner igen så mycket från det som Jessica skrivit här , Emily skrev om trotsåldern 2.0 och även Claudia skrev om detta och jag tänkte “HJÄLP HAR VI DETTA FRAMFÖR OSS??” och ja visst, idag kom första riktiga utbrotten. Lägg märke till att de var flera och de var panikartiska, långa och sååå högljudda. HJÄLP, jag vet ju att det ska vara så här och jag är rätt bra på att behålla mitt lugn men ändåååå – detta är bara något man ska ta sig igenom va? Det är skittufft och man får ha som mantra att tänka att det är ett UTVECKLINGSSPRÅNG och att man ska vara såååå glad att de vill testa alla gränser så att man får äran att lära dem var gränserna går och vad som är rätt fel. ÅH vad tacksam man ska vara för detta (ehhh, man kan ju inbilla sig det iaf, phuuuu säger jag återigen….)

 

Här är de tipsen jag läst och tagit till mig inför dessa enorma långdragna utbrott;

  • Ett nej är ett nej så försök välja dina nej och ta inte alla strider. Det finns MASSOR som man faktiskt kan göra på något annat vis än man spontant tänker men OM jag sagt nej så håller jag fast vid det och är tydlig med att här kommer man inte igenom oavsett vad.
  • Eftersom jag försöker säga så lite nej som möjligt (om teorin att hålla fast vid ett nej verkligen ska funka) så har jag lärt mig ett knep om att inte svara direkt när jag får en fråga utan att ge mig själv lite betänketid så jag verkligen kan överlägga i min hjärna om jag ska svara ja eller nej, Vi vuxna är experter på att säga nej till saker rent automatiskt men massor av de där snabba “nejen” är kanske inte värt det? Bättre att säga “låt mig fundera” och sedan svara och då säga ja, kanske (som blir ett ja oftast) eller så är det dags att säga nej och vara redo för strid.
  • Bekräfta känslorna eller fråga barnet till och med “är du arg nu, jag ser det, jag ser att du är arg och det får man absolut vara men nu blir det så här. (Eller får man lägga till “jag ser att du är arg men man får ändå inte kasta leksaker/ smälla i dörren eller vad barnet nu kan tänkas göra i ett vredesutbrott…). Jag sätter mig alltid på golvet där jag står vilket ofta är en liten bit ifrån så att jag är på barnets nivå och frågar om C vill ha en kram. Så att han ser att jag är där, jag finns där med en kram när han är redo och ofta kommer han gråtandes direkt till min famn och är arg och ledsen men har själv valt att vara det i min famn och det ger mig styrka att fortsätta behålla lugnet. (Han kan vara arg och gråta länge i mitt knä men väljer inte att lämna så då tänker jag att närheten kanske hjälper liiiite i hans vredesutbrott – argheten och ledsamheten behöver fortsätta och komma ut men han vet att jag inte är arg tillbaka trots att inget förändrats och att mitt nej fortfarande är ett nej.)
  • Det handlar ju inte alltid om den vuxnas nej utan vääääldigt ofta om barnets alla NEJ som är svar på det mesta i den här perioden. Och då handlar det ju om att stå fast vid att vi visst det måste bada eller duscha idag om man nu bestämt det – ibland kan man ju bestämma sig för att skippa det men det viktiga här är att isf bestämma sig snabbt och vara tydlig med det – inte börja fajtas med vad man sagt man måste göra och sedan ändra sig. Ibland MÅSTE man helt enkelt duscha eller bada. Eller så MÅSTE man borsta tänderna och då är det i vissa fall omöjligt att genomföra det utan gråt vilket är SKITTUFFT som förälder så då får man stålsätta sig och visa yttre lugn och kärlek hela tiden.
  • Undvik att fråga barnet om saker som du redan bestämt, då informerar du istället. “Nu ska vi borsta tänderna” eller “Nu ska vi äta och det gör vi vid matbordet” eller “Nu ska vi gå till bilen och ta på oss jacka och skor” istället “vill du borsta tänderna” om nu barnet inte har ett val. Däremot är det SUPER att ge val om saker som inte spelar dig så stor roll, som “vill du duscha eller bada” eller “vill du åka bil eller vagn dit”.
  • Våga härda ut skriken och utbrottet – det är känslor som bara måste uuuut för barnet så även om du helst vill få slut på utbrottet så fort som möjligt och att ge upp, muta eller distrahera känns som en lösning som hade känts bäst för dig som vuxen här och nu så är det bättre att behålla lugnet och låta barnet få ur sig alla känslor och för vissa barn kanske det är skönare att göra själv medan för andra (som här hemma) är det bättre och skönare att få göra det i en kram som man själv valt. Jag vet att många stänger in barnet på sitt rum så får de vara där tills de är klara t ex men det skulle inte funka för oss – hitta det sätt som passar såväl dig som barnet bäst – för mig är det att sätta mig ner på golvet och vänta ut det och ge kärlek och förståelse MEN STÅ FAST vid min ståndpunkt.
  • Man får bli arg själv, man får tappa det och såklart är det viktigt att barn ser vuxnas alla känslor som när man blir arg, ledsen, besviken osv – det viktigaste här är att du förklarar och bekräftar vad du känner precis som du gör med barnet. “Nu är mamma ledsen det är därför hon gråter och man får vara ledsen” eller benämna om du tappat det och skrikit och varit arg – berätta att du blev arg och framförallt säg FÖRLÅT för att du höjde rösten och blev så arg. Det är ju så otroligt viktigt att vuxna säger förlåt.

 

Det var lite av dem tipsen jag kämpar med för vi har ju varit igenom detta innan… När superC var 18 månader hade han för-trotsen och den var REJÄL så då anade jag att detta skulle komma igen och läste på en hel del och tränade mig i ovan, haha. Så nu är jag redo att kriga mig igenom detta, heja alla oss som kämpar!

 

Vad är era bästa tips? Och den viktigaste frågan – hur länge pågår denna 2,5/3årstrotsen?

 

 

 

 

 

<3 för att gilla inlägget

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anna i stugan

    Håller med om att bästa tipset är att sätta sig ner och fråga “vill du ha en kram?”. Här hemma fungerade det förvånansvärt ofta. Sen kanske inte barnet vill, men nånstans tror jag att det är en fantastisk trygghet för barnet ändå, att det finns en vuxen redo med tröst när det är jobbigt med alla känslor.

    Annat bra tips är att försöka förebygga så gott man kan med mat och snacks. Även för de vuxna – man hanterar “trots” mkt sämre på tom mage 🙂 Sen är det ju inte alltid så lätt om man har matkinkiga barn, men det kan vara bra att ha i bakhuvudet ändå.

    Tredje tipset: se till att ha god tid på sig, t ex när man ska iväg någonstans.

    Fjärde tipset: förlåta sig själv när man tappar humöret, och be om ursäkt till barnet också.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja det där med tom mage för den vuxna är SÅ klokt, haha. Mitt barn är ju inte matkinkigt alls (den lilla minimänniskan skulle klara sig helt utan mat tror jag vilket gör det så himla lurigt att bråka om just mat, eller jag typ aldrig fajter om mat men att man iaf äter middagen vid middagsbordet vill jag hålla på – frukost och kvällsmat får man äta i soffan om man vill (annars hade han aldrig fått i sig något). <3.

      Ja verkligen – ha tid på sig när man ska iväg – så viktigt. Så man har tid att vänta ut och inte vara stressad själv. Klokt!!

      Men klokast var sista såklart, förlåta sig själv är ju lika viktigt som säga förlåt till barnet…

  2. Martina

    Min sambo och jag har pratat igenom vilka saker vi tar strid för, handlar bl.a. inte slåss, bita, inte leka med maten och säga att någon är dum. Däremot tar vi färre strider vid matbordet – det är ok att bara äta pasta DN måltid, för i nästa vet vi att han äter proteinet eller grönsakerna. Hellre lugn och ro vid matbordet.

    Vi frågar också om sonen vill ha en kram när han har sina vredesutbrott eller upprörd över något. Funkar jättebra! Bästa tipset!

    Vi visar enad front. Det mamma eller pappa säger gäller. Sen kan vi prata efteråt om man tyckte annorlunda.

    Man ska säga förlåt, gäller även mamma och pappa.

    Man ska säga hej, hej då och tack men behöver inte kramas om man inte vill.

    ”Hota” inte med saker du sen inte genomför. Visa att handlingar får konsekvenser.

    Kramar, pussar och bus finns alltid i överflöd! ❤️

  3. Christine

    Ett tips är att låta barnet känna att det kan påverka mer än det kan. Tex “nu börjar det bli dags äta”. Svar:neej! “Du får köra med bilen 3 gånger till så kommer du ok?”. Brukar funka bra här.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja små val kan få dem att känna att de får var med och bestämma men har C sagt neeeeej och ett utrbrott kommer så funkar inget sånt, då hör han knappt vad man säger <3

  4. Tess

    Så bra tips! För oss så hände detta över natten till lördagen och helt ärligt så var vår helg helt galen. Vi var inte förberedda på det. Så på lördagen var vi inkonsekventa emellanåt utifrån aspekten enad front. Sedan bestämde vi på lördagen tillsammans saker vi båda tycker ”det här är fighter som tas” och då blev det så mycket lättare för både förälder och barn på söndagen. Men herregud vad trött man blir av utbrotten och ibland känner man att man bara vill brista…. men det gör ju det oftast värre.
    Så mina två tips utöver dina (som var så bra! Typiskt bra att nästan ha som en lista på kylen som man som förälder kan gå och hämta ny energi ifrån):
    1. Enad front alltid (ta diskussionen mellan föräldrar efteråt i så fall)
    2. Byt av varandra om ni är två hemma. När du märker att nu blir det för mycket, säg ”älskling kan du ta tvätten” (eller ngt ni kommer överens om) och steppa in. Det är ett teamwork och gör det lättare. Även att under denna tid som är prövande försök att ge varandra mer utrymme till egentid. Vi märker att det blir mindre utbrott när vi är ensamma med vår dotter ibland.

    Och fasen det är OKEJ att tycka att denna tid är påfrestande hur utvecklande den än är för barnet (och för oss som föräldrar).

  5. Josefin

    Vad fint av dig att sprida lite mer förståelse för barnet situation – för det är ju allra jobbigast för barnet att gå igenom detta. En annan bra sak att komma ihåg är att barnet gör sitt bästa – det ä inte på något sätt av illvilja.
    Jättebra också att ni inte isolerar barnet (i sitt rum eller ensam – alltså så länge inte barnet själv vill det) – ibland kan man känna att en time out behövs men då är det bäst att ta en gemensam time out (förälder och barn tillsammans) och sedan liksom starta om tillsammans. Kram!

  6. Karin

    Tack för bra sammanfattning! Har en snart 2-åring hemma som börjat testa gränser och det du skriver om är sånt jag också tagit till mig och försöker tänka på, tack för påminnelsen!

Annons