Får man inte klaga när man har det gott ställt? – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Får man inte klaga när man har det gott ställt?

kajson fuertoventura

Godkväll fina ni, hoppas ni mår bra och har en lugn och skön vecka. Själv har jag tagit ut gravidkroppen på promenad idag, ni som sett vloggen har ju sett hur högt upp vi bor och då kan ni bara tänka er vilka sluttning det är när man ska promenera ner till havet och hamnen, det går bra neråt och vi tar det lugnt så det är skönt att röra på sig men uppför är det tyngre, haha.

 

img_4534.jpg img_4537.jpg

 

Läste förresten ett så himla viktigt och bra inlägg inne hos min bloggkollega Paula som fått värsta påhoppet om att man inte får “klaga” eller vara stressad om man har råd att resa till t ex Maldiverna. Som om stressrelaterade hälsoproblem eller ångest inte är okej om du har vad de kallar det “gott ställt”. Vet att även Maja Nilsson fått dessa påhopp innan och det är en så viktig fråga att lyfta. Att man inte kan jämföra på det sättet. Det är som att försöka jämföra smärta eller känslor – hur jag upplever något eller hur mitt liv ser ut kan liksom inte jämföras med ditt.

 

Folk har ofta svårt att våga säga att de har ont i huvudet eller har mensvärk när de är nära mig. Som att de skäms för att de tycker det är jobbigt att ha ont när de inte har det lika ofta eller lika mycket/ lika illa  som mig….. Men att jag har ont i huvudet har ju INGENTING med deras huvudvärk att göra, om jag har SPRÄNGANDE-ÅKA-IN-TILL-AKUTEN huvudvärk samtidigt som de har ont i huvudet så gör ju inte det att de har mindre ont i huvudet eller att de inte får tycka det är jobbigt att ha ont i huvudet. Det är ju precis lika jobbigt ändå – även om jag har ont. Eller mer ont. Eller upplevs ha mer ont, men å andra sidan är jag ju t ex mer van vid att ha huvudvärk så det kanske är mer synd om dem då? Eller så kan man inte jämföra.

 

Lite samma sak tänkte jag när jag läste Paulas inlägg, hon svarade så otroligt bra om påhoppet, här är ett utdrag:

“Visste du att utmattningsdepression är en av de vanligaste orsakerna till att vi kvinnor sjukskriver oss? Jag tror att pressen, ångesten och stressen når oss i vilket yrke vi än befinner oss i, för vi bär ofta mycket mer än bara vårt arbete.” …

“Det jag tycker känns trist i kommentaren ovan är tonen. Det går inte att jämföra liv och reaktioner. Det är högst individuellt. Något som är lätt för mig kanske är svårt för dig och tvärtom. Det är inte jag som visar att jag nedvärderar andras liv och andras yrkesval- det är du. Vad är det för fel med att stundvis känna sig stressad i sitt yrke och tala öppet om vår tids hälsosjukdomar?” …

“och eftersom att jag vet att det är ett hälsoproblem med utmattningsdepression/gå in i väggen vill jag belysa sådana ämnen. För att få andra att våga prata öppet. För om vi inte berättar, hur ska vi då kunna erkänna det för oss själva/få hjälp?” –  utdrag från Paula Uribes fantastiska blogg

 

Hur tänker ni om sånt här? Tycker ni det är “okej” att även människor som har det mer “väl ställt” klagar på ångests, stress och söndags/måndagsångest? Jag kan tycka det är tröttsamt att höra att jag måste ha “världens bästa jobb” så därför utgår från folk att det betyder att allt är så himla roligt så det inte känns som ett jobb och därmed aldrig är stressigt, jobbigt, ger ont i magen, är tråkigt, ger ångest osv. Eller att jag inte får klaga på att jag inte tjänar mer pengar – för jag har ju så kul på jobbet. Så då borde man väl typ jobba gratis? Men det ger ju inte mat på bordet heller, och pressen på att jag ska dra in jobb som ger betalt är inte lättare bara för att det är “roligt” utåt sätt….

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Johanna

    Annars skulle ju ingen, förutom den olyckligaste personen i världen, få klaga. “För det finns alltid någon som har det sämre” (bra att tänka för sig själv ibland för att pigga upp och ge perspektiv, men elakt att kasta på någon annan)

  2. Johanna

    Jag tror hårt på att alla har rätt att klaga! Oavsett situation man befinner sig i. Jag får klaga på att det är tufft att plugga, även fast det finns folk som inte vill annat än att komma in på min utbildning och lyckas. Men jag tycker det är viktigt att självinsikt och ödmjukhet inför andra, skiner igenom på något sätt. . Är man nära vänner så finns den förhoppningsvis där outtalat (tex om man är gravid och har en nära vän som kämpar med att bli det, så vet man ju förmodligen varandras situation och vill ändå höra om varandras tankar och ångest). Men med personer man inte är lika nära så tycker jag det kan passa sig att bara säga “och jag vet att andra har det värre, och jag är ju glad för det vanligtvis, meen just nu är det HÄR är jobbigt för mig”, typ. Och kanske alltid akta sig för att uttrycka “du ska vara sååå glad att du inte pluggar detta, för det är så jobbigt”. Jämföra, inget bra. Att en kan ha förståelse, men ändå må dåligt. Tacksamhet utesluter ju inte dåliga känslor. OM det är viktigt för en att personen på andra sidan förstår det. Tex i en blogg så det ju knepigt, där många tar åt sig utan att vara nära. Är ju kanske bara i sådana situationer det är ett problem, där folk dömer andra utan att ens ha en uppfattning om hela deras person.

    Tar folk ändå illa upp, att det sticker i ögonen på andra, tycker jag till 100% ligger hos dem. Att man projicerar känslor, och det är faktiskt inte andras ansvar att skydda dem ifrån.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja jag tror väl också så, klart man är finkänslig om man vet att de inte har möjlighet till det man själv kanske har (semester, barn eller annat) men som här handlade det ju inte om att klaga om maldiverna utan klaga över jobbstress och då tyckte läsaren att man inte fick klaga över jobbstress om man precis varit på maldiverna vilket inte riktigt går ihop i min värld… Du skriver exakt som jag tänker – just att man kan ha förståelse och meningen “jag vet att andra har det värre men just det här är jobbigt för MIG” var så klok. Men jag håller med – “passa på att sova nu innan du fått barn” och andra idiotiska kommentarer kan man hålla för sig själv. <3

  3. Mickis

    Så bra skrivet Johanna. Alla har sin egen verklighet och den går inte att jämföra med andras. Man kan aldrig nedvärdera någons känslor eller hur de upplever saker bara för att man verkar ha det ”gott ställt”. Man kan bara jämföra med sin egen verklighet om hur man mår i olika situationer.

  4. Gamze - Momlife

    Ja men det är väl klart man måste få klaga! Alla har ju saker som tynger dem och som känns jobbiga. Att mena på att man inte har rätt att vara nedstämd eller missnöjd med ngt för att man tex just varit på ”lyxresa till Maldiverna” känns ju som att man blandar ihop fel saker med varandra. Det går ju inte att ställa mot varandra. Sen är det väl klart att man får tänka sig för i vissa situationer för att inte omedvetet såra någon om sånt som kan vara känsligt. Men tycker det är fel att gradera saker och ställa mot varandra och att ngn som har det bättre inom något område automatiskt måste vara nöjd med allt annat, eller att ens mående tex förminskas bara för att det finns de som mår sämre. Nä. Man får inte blanda ihop saker som inte har med varandra att göra!

  5. Iman

    Man kan ju vara finkänslig, som Sofia tidigare skrev. Men som du sa din smärta är din och någon annans smärta är någon annans. När jag fick missfall tröstades jag med att “det är vanligt, det händer många kvinnor”. Men min smärta minskar inte av att veta att andra gått igenom samma sak, det gör fortfarande ont.

    Samtidigt kan jag förstå att det sticker i ögat att klaga efter 2 veckor på Maldiverna . Te.x de som alltid sliter och kämpar men aldrig kan ta sina barn till lekland, köpa polarn o pyret kläder, skicka barnen på aktivitet, resor, bo i villa, anordna dyra kalas, äta ute m.m. Då kanske de tänker “vad har du att klaga över, du har allt”. Har hamnat i sådana samtal själv, himla svårt det där..

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja exakt – jag tröstas också om att andra har ont i magen när de är gravida t ex, sant. Och jag förstår att det kan sticka i ögonen med Maldiverna eller som vi som reser en hel del om man inte har möjlighet för det själv, jag kommer från en familj som slet för att kunna åka på semester överhuvudtaget och då var det bilsemester och ta med billigate maten man kunde laga på plats osv – men samtidig så just när det är i bloggvärlden så måste man ju utgå från sig själv och JAG sliter ju som fan för att kunna resa mer, eller vi. Vi jobbar ju t ex 2-3 (eller ibland 5h) vaaarje vardagskväll och även på helgerna året runt och det är ett val vi gjort men det är också det som gör det möjligt för oss att resa på detta sättet. Men vi offrar ju familjetid, relaxtid, vilotid, egentid, vilotid, “riktig” semester för det. Och det missar många ofta – de ser bara det glassiga med att driva egna bolag men allt man offrar är ju enormt – inget komer gratis. <3

      1. Iman

        Håller med. Det ligger slit bakom och inget kommer gratis. Man måste också kunna njuta av sitt liv utan skuldkänslor. Håller helt med.

  6. Sofia

    Jag kan tycka att det är bra med lite finkänslighet vid vissa situationer. Te x inte klaga över din graviditet med just den personen som är ofrivilligt barnlös, eller klaga över att jetlag är en bitch med den som aldrig har råd att ha semester. Däremot saker som psykisk ohälsa och smärtor är ju liksom inte jämförbara utan en subjektiv upplevelse sådär borde vi mer finna tröst i att vi inte är ensamma!

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja klart man kan vara finkänslig om man vet att de inte har möjlighet till det man själv kanske har (semester, barn eller annat) men som här handlade det ju inte om att klaga om maldiverna utan klaga över jobbstress och då tyckte läsaren att man inte fick klaga över jobbstress om man precis varit på maldiverna vilket inte riktigt går ihop i min värld… Jag håller med dig helt och jag har lite mer bekanta än nära vänner jag vet kämpar med att bli gravida så jag tänkte länga på hur vi skulle berätta för dem att vi gravida t ex och sa som det var – att vi var glada och tacksamma men att jag tänkte så mycket på dem också och frågade om jag kunde göra något eller tänka på något nu när vi kommer ses och jag är gravid och högst troligen eftersom jag inte är ett fan av att vara gravid är lite nere när jag har ont och så. Bra att lyfta tydligen!

  7. Tess

    Självklart har alla rätt att känna och uttrycka hur just DE känner. Jag upplever ofta att de som är gravida och har sina krämpor alltid bagatellisera i för mig för att de har ju inte fått en blodpropp eller mått extremt illa fram till vecka 22, som jag. Men hallå? Bara för att jag har haft det tufft en lång period så är det väl inte standard för att må dåligt? Hör jag att någon mår illa ens en dag så lider jag ned den personen.
    Sen är det väldigt skillnad på person och person. De som tycker allt är jobbigt/stressigt alltid och bara ser sig själva. De borde rannsaka sig själva och strukturera om sitt liv så det blir ljusare. Men det är ett fåtal. Sen tycker jag att man får ha riktiga skitdagarnär man också får klaga över typ ingenting. Ibland behövs det bar för att komma vidare.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Nej jag håller med, det är PISSJOBBIGT att må illa en natt även om man inte ens kräks. Det är skitjobbigt att ha ont i huvudet och kanske till och med jobbigare om an inte är “van”. Man kan inte jämföra – tycker du skriver SÅ klokt att de borde rannsaka sig själva istället och struktrera om!!