Gravid och viktångest (gravidupdate vecka 14) – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Annons

Gravid och viktångest (gravidupdate vecka 14)

Jag vet, jag vet -det har bara blivit gravidinlägg denna veckan typ och jag ska försöka blanda upp allt gravidsnack med mitt vanliga bloggande så ni som INTE är så himla intresserade av graviditeten och allt kring den faktiskt vill stanna kvar och läsa, haha. Det har varit en lite tuff vecka som gravid så det är därför det blivit extra mycket – vad vill ni mer läsa om? Bröllop kör vi ju på måndagar och vloggar på tisdagar (som numera är rätt mycket graviditet iofs….) – ska vi börja med veckans fest/duknings/dekortips? Eller något annat? Hit me med förslag!

 

Gravid vecka 14 – status

Ungefär nu gick vi ju ut med att vi var gravid förra gången och den gången var ju med IVF så jag minns att jag var skör och kände inte att jag ville dela med mig så himla mycket av graviditeten samtidigt som jag upplevde den. Jag började med veckouppdateringar i vecka 17 ungefär men så bananas som jag gått “upp i denna gravidteten” tror jag är för att jag känner mig lite tryggare med att inte bli påphoppad – eller iaf klara av påhopp denna gången eftersom jag själv vet vad jag gett mig in på, förra gången var jag livrädd för både pekpinnar som kunde få mig att bli ledsen och även att göra någon annan ledsen med magbilder osv som kanske fortfarande kämpade med att bli gravida. Så känner jag iofs denna gången med – jag har största respekt för er som fortfarande kämpar <3.

Jag hittade iaf detta inlägget från när vi  gick in i vecka 15 och det stämmer ju rätt bra in på hur jag mått denna veckan, ledsen och trött och tydligen hade jag magkramper då också 5-10 gånger per dag och de har börjat komma lite nu med. SÅ BRA med ett arkiv som kan påminna en!

gravid skinnbyxor

Bilder från förra gången, då hade jag svullen mage direkt från graviditeten och sen stannade den så här ser jag ju att jag börjat ge upp vanliga byxor och körde klännigar och faktiskt gravidskinnbyxor MED mudd. Okejdå, kanske dags att leta upp dem….

 

Barnet är nu ca 6,5 cm långt från huvud till rumpa och är tydligen inne i en “kraftig tillväxtfas” och nu kan man börja lyssna på barnets hjärta vilket man gör hos barnmorskan se, såå mysigt. (Man kan ju köpa hem en egen men jag är rädd att man inte hittar hjärtat och oroar sig och bökar runt i onödan – någon som hade eller har en sån hemma som testat?) Nu börjar håret växa och Bebé börjar träna på andningen.

Jag har haft huvudvärk, varit såå ledsen och av ledsamheten och smärtan så blir man ju såklart trött. Och mer ledsen. Magen syns på kvällarna men som här på bilden nedan som jag tog precis så börjar bara konturerna synas  små linjer liksom som gör att den blir rund. Däremot så känns den som sagt när man har tajta byxor i midjan och det spänner och gör nästan ont så det där börjar jag ge upp till förmån för resår, vida byxor och jo – jag får nog börja rota fram gravidbyxorna från förra gången nu också… Jag har fortsatt menssmärtor och lite ont i magen till och från men ingen större fara än så länge och det var ju som sagt likadant förra gången så det stämmer.

KUB-ultraljudet gjordes denna veckan och gick superbra (vloggen därifrån finns här) och det var magiskt att se den lilla Bebé stöka runt i magen. Det är verkligen en liten människa nu även om hen är vääääldigt liten. Den lilla filuren hade exakt samma rörelsemönster som Charles i magen, som bebis och faktiskt även nu och vi skrattade mycket under och efter ultraljudet. Man ser det i videon, hur pirrig och lycklig jag är och alla tester såg bra ut och vi fick “höga” siffror vilket såklart är skönt när man nu ändå är där och kollar. Nu längtar vi efter RUL.

 

gravid mage vecka 14

 

Hungern släppte lite förra veckan och jag även om jag är betydligt mer hungrig än vad jag är som ickegravid så har den där panikhungern dygnet runt fortsatt varit borta förutom någon kväll när jag behövde kvällsmål innan jag skulle sova för magen skrek till och jag blev helt svimfärdig. Inatt var jag vaken med Charles 1,5 timme och eftersom jag är typen som måste äta frukost direkt när jag vaknar på morgonen så är det jobbigt att vara vaken på nätterna för då blir jag liksom hungrig till slut men det var svårt att smita ner och äta inatt när Charles behövde mig nära så jag fick ignorera allt vad jag kunde även om jag tycker det är typ omöjligt när jag är gravid. Gissa om jag var redo för frukost imorse?!

Varm mat och lagad mat på lunchen är ett måste men jag lägger gärna till maaasssor med grönsaker till lunchen och även på mackorna vilket får mig att börja svänga om lite från att det är en kille till en tjej för jag tycker att jag har en lite annorlunda graviditet ändå hitintills – svårt att säga eftersom det var IVF förra gången och helt annorlunda nu när det är naturligt denna gången…. Men jag är lik hungrig på varm lagad mat till lunchen men något med enkla smaker på kvällen. Tyvärr har jag fastnat i lite dumma “när mat är svårt”-tankar denna veckan och har tänkt mycket på det här med viktuppgång under graviditeten, vad man ska offra sig eller pusha sig för eller inte – som att träna ännu mer och äta mindre för att inte gå upp lika mycket denna gången men jag känner liksom att jag ORKAR INTE ha matångest genom hela graviditeten och välja bort och motstå och ignoerera hungern eller skippa kolhydreter osv. Min syster frågade mig så klokt igår

“Är du rädd att du inte är hälsosam för Bebé eller vill du bara inte gå upp så mycket i vikt igen” och den meningen satte sig för jag kunde svara på en sekund att jag är SUPERHÄLSOSAM för Bebé  – jag rör på mig varje dag genom 30 minuters promenad, 30min yoga, 30min styrketräning eller någon form av rörelse men så kommer tanken krypande att det inte räcker och att jag får skylla mig själv om jag inte tränar hårdare, längre och mer liksom vilket jag INTE VILL.. Kroppen orkar inte det, den tycker detta är utmaning nog och kämpar på med det och då vill jag inte pusha och tvinga mig till 60min träning eller hårdare träning för jag vill att det ska vara enkelt och bli gjort hellre än utmanande och utmattande. Men då kommer tankarna…. “Fan vad lat jag är, jag får skylla mig själv, har man inte disciplinen att vara på gymmet och träna hårt varje dag så är man ju lat och går upp i vikt – alla kommer tycka att jag är lat och att det är mitt eget fel och jag får väl skämmas och stå där med 30kg övervikt och ta att de tycker det även om JAG egentligen inte tycker att jag är lat utan verkligen duktig som kämpar på och gör mitt bästa utifrån situationen….”

 

De där tankarna MÅSTE bort. Och de har såklart gjort mig extra ledsen ovanpå gravidhormonerna denna veckan… Extra ledsen för jag vill inte må dålig pyskiskt över varken mat eller träning. Jag vill vara hälsosam men inte HÄLSOFREAK eller utmana mig själv, jag vill fortsätta äta när jag är hungrig och äta all sorters mat och om jag nu öser på med extra grönsaker som jag verkar ha älskat hitintills så är det ju extra bonus och superbra. Jag rör på mig sjukt mycket med Charles i all vår lek, och jag promenerar lugnt eller yogar lugnt eller tränar lugn styrketräning och det är okej – det viktiga är att jag är hälsosam och rör på mig och det är okej att det inte är en powerwalk eller styrketräning där jag pushar mig så huvudet dunkar och magen gör ont efter. Det måste få vara okej och jag ska bara klura ut hur jag ska nå dit i tanken.

 

Så ja – vecka 14 har varit en tuff vecka…. Men jag kämpar på och nu går vi in i andra trimestern – hurra!!!

 

 

Vill ni läsa om
vecka 1 och 2
3 och 4
5 och 6
vecka 7 och 8
9 och 10
vecka 11 och 12
vecka 13
hur det gick till när vi blev gravida
hur det var när vi slutade med p-pillerna 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

  1. Stina

    Visst kan man påverka vikten till viss del genom att försöka vara så hälsosam som man kan men sen finns det saker som inte går att påverka…. man kan samla på sig massa vatten osv. Fokusera på att du och bebisen mår bra och att du vet att du äter rätt och rör dig. Låt inte andra påverka dig (vilket är svårt jag vet och så dumt) ❤

    Sen tänkte jag dela med mig av när jag var gravid med min andra son. Den graviditeten var helt annorlunda så jag var helt övertygad om att det var en tjej i magen. Men fick göra ett extra ultraljud i vecka 34 och då var det ingen tvekan om att det var en pojke. Gick inte missa 😂

  2. Johanna

    Jag känner lite att det får bli som det blir. Men jag strävar efter att leva hälsosamt (även som ogravid var jag hälsosam). Jag går dagliga promenader med hundarna, äter massor med grönt och mat som jag blir mätt av. Inga tomma kalorier. Sen får det bli som det blir men då har jag själv gett mig själv de bästa förutsättningarna 🙂

  3. Suss

    Det e fan i mig för jävligt att vi lever i detta vidriga patriarkat där så mycket av vårt egenvärde sitter i hur vi ser ut och där det värsta som kan tänkas är att vara tjock eller fet. Att du ens ska behöva oroa dig för om folk tycker du e lat?? Och alla kommentarer här från tjejer som känner sig tjocka när de e gravida? Så sjukt. Men det e ju så, tjock ses som något dåligt, lättjefyllt, skamfyllt. Men det är det icke! Och du bär runt på ett LIV som ska leva och frodas och födas och när vi dör en dag kommer våra barn minnas oss för våra valkar på ryggen eller våra goda hjärtan och all kärlek vi ger?

    Jag önskar varje kvinna ska frigöras från den gisslansituation som hon befinner sig i under patriarkatets bojor och förväntningar på perfekt skönhet. Själv har jag slutat följa folk som hetsar så som Katrin Zytomierska mfl, vill inte se ett enda skammande inlägg till!!!

  4. Lovisa

    Hej! Jag är i vecka 14 på Onsdag. Och har känt precis som du. Den där hungern & trötthet såklart. Men nu börjar jag äntligen bli lite piggare. Önska vi fick göra ultraljud nu också. Men jag får vänta tills v.18. Känns långt när man är orolig. Hoppas du snart mår bättre. /Lovisa

  5. S.

    Prova att byta ut alla “jag” till “hon” i din text. Tänk sedan att “hon” är din bästa vän, syster eller egentligen vem som helst men inte du själv:

    “Fan vad lat hon är, hon får skylla sig själv, har man inte disciplinen att vara på gymmet och träna hårt varje dag så är man ju lat och går upp i vikt – alla kommer tycka att hon är lat och att det är hennes eget fel och hon får väl skämmas och stå där med 30kg övervikt “…

    Du skulle ju aldrig säga så om en kompis, eller hur? Omger du dig med folk som skulle säga så om dig? Var snäll mot dig själv ❤

  6. Johanna

    Hej!
    Jag tycker om att följa vad du gör om dagarna. Oavsett om du är ledsen, peppig eller pysslig. Tycker inte att det är så viktigt att blanda upp om du inte vill! Jag blir alltid så imponerad av att du skriver så fina inlägg hela tiden!

  7. Sara

    Jag tror det ligger väldigt mycket genetiskt eller iaf att man själv har någon form ”inbyggd” vikt om du förstår vad jag menar. Jag är i vecka 26 med andra barnet och än så länge har båda graviditeternas viktkurvor följt varandra nästan exakt. Denna gången vägde jag 4kg mer än förra startvikten men den viktskillnaden står sig än idag efter 26 veckor. Viktuppgång och nedgång ungefär samma veckor med. Så är spännande även om jag äter helt annorlunda kost denna gången.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja det verkar ju vara så men barnmorskorna eller dietister verka inte tycka att det är så vilket är frustrerande?

  8. Paula

    Tänk att så länge din kropp är stark nog att låta dig göra alla saker i vardagen du vill så är det tillräckligt. Den behöver inte vara vältränad, den kan lika gärna vara gigantisk så länge den fyller sin funktion för dig och den kommer bli gigantisk för den gör en fantastisk grej som att skapa ett litet barn. Och den kommer även svika dig i sin funktion också, men det får man ge den, för den gör ju ändå ett gigantiskt stort fantastiskt jobb att bara skapa barnet. Sen om man inte kan springa eller ens gå utan att få ont, det får man helt enkelt bara ta.

  9. Sofia

    Jag är i vecka 35 nu och väger mer än jag gjorde vid förlossningen förra gången… Och det är över 100 kg… Det känns så oerhört jobbigt, har ångest inför varje besök hos BM för jag vill inte väga mig mer nu! Men blir så ledsen på mig själv att det ska ta så mycket energi från mig. Istället för att se fram emot att höra hjärtslag har jag ångest för en siffra liksom? Tack för att du skriver så öppet ändå! Känns skönt att inte vara ensam även om det såklart är sorgligt att många känner såhär.

    1. Carro

      Jag har vägrat väga mig hos barnmorskan just för att slippa ångesten som lätt kommer med viktuppgång (är i vecka 38). Kan du inte be om att få slippa hädanefter?

      1. Sofia

        Jag frågade men hon att det var viktigt för att hålla koll på ev havandeskapsförgiftning och så. Så jag vågade inte stå på mig 🙁

        1. Angelica

          Här är en till i v 38 🙂 Väntar mitt andra barn o första gången gick jag inte upp så mycket men nu är det annorlunda. Har gått upp mer denna gång o jag har visserligen bättre aptit denna gång vilket är superbra men det är tungt för kroppen (jag är relativt kort) o så hög ökning så snabbt tär verkligen. Hemskt att behöva noja över vikten så här, det är komplext förhållande man har till sin kropp under graviditet.

      2. johannakajson
        johannakajson

        Sist behövde de hålla koll så jag inte låg i risk för havandeskapsförgiftning så var tvungen att väga mig 🙁

      1. Carro

        Ok visste inte att vikten och havandeskapsförgiftning var sammankopplat. Jag har sluppit väga mig i vilket fall vilket har varit superskönt. Det är så mycket hormoner och känslor sammankopplade ändå med graviditeten…

  10. Sofia

    Jag tror också att det beror väldigt mycket på kroppens förutsättningar angående viktuppgång vid graviditet, vissa vräker i sig mat och går upp kanske 5 kg, medan andra försöker hålla igen och tänka hälsosamt men går upp massa och svullnar överallt typ. Det är ju så olika det där. Men förstår vad du menar att man börjar fundera på vad andra tycker, att man är “lat” osv, vilket är helt sjukt, men det påverkar ju! Tror att man måste landa i att acceptera och älska sin kropp, precis som den är. Samtidigt vill jag tillägga att jag förstår dig, jag har också svårt att acceptera min kropp som den är. Det är ett heltidsjobb, hehe men jag gör mitt bästa att försöka hitta en balans mellan att vara hälsosam och älska sig själv. Stor kram, lycka till och massa grattis till bebben i magen!!

  11. Anonym

    Nu är jag i min första graviditet. Men jag känner igen mig.. jag är rädd för att gå upp massor i vikt. Hoppas jag ärvt ifrån mamma att inte göra det. O än sp länge känns det bra.
    Men jag har problemet att inte var smal annars. Eller jag ör inte tjock heller. Men lite kurvig här o där… o jag har haft svårt att acceptera min kropp, men det har jag gjort… men nu i dessa ”småfets-veckor” så känner jag att jag inte alls trivs.. o vi ska utomlands. dock med min familj så kan känna mig bekväm… men ändå så får jag det jobbigt i tänka på att visa mig i bikini o jag kanske ser lite småfet ut… än gravid… men min familj säger att det börjar komma mage, men jag kan inte se det…
    Så svårt hur man ska göra o hur man får bort alla tankar. Jag tränar lite nu igen. O det är inga hårdpass, utan bara för ATt jag mår bra av att röra på mig o säger kroppen ifrån så struntar jag i det…
    Men jag förstår verklgien hur du känner!!
    Om du hittar lösningen, så dela gärna med dig 😂😂 kram

    1. johannakajson
      johannakajson

      Åh kämpa med tankarna och rör lite på det för att det är SKÖNT och försök slogans vikten vilket uppenbarligen är skitsvprt. Kämpa kämpa

  12. Anna

    Jag vill också tillägga att man FÅR tycka “nä jag vill faktiskt inte gå upp så mycket i vikt,” det är ok att tycka så! Hellre att det finns en acceptans att tycka så än såsom det är nu, där många kända träna häcken av sig för “att vara starka och hälsosamma”. Det är ok att va fåfäng!
    Kram

  13. Louise

    Oh Johanna, jag vet hur tankarna är <3 Men skit i dem dumma tankarna, du är jätte hälsosam och sålänge man är det så skit i vikten! Sluta väga dig och fortsätt bara äta nyttigt blandat med vad sinnter behöver ibland 🙂
    Jag gick upp till 100 pannor och är nere typ på min normalvikt idag igen. Är också lite nojjig inför barn nummer 2, men känner att sålänge man är hälsosam så är inte rutor på magen så jävla viktigt. (Det har jag aldrig haft, men ändå 😀 )

    Jag vet jag rör mig alldeles för lite men ska försöka bli bättre. Men det där med att komma i form till 100% tänkte jag man kanske kan göra när man är klar med graviditeterna.

    Njut av graviditeten, ät o gör vad du vill och när du blir ledsen är mitt bästa tips MUSIK, musik och musik 🙂 Glada låtar och sjung med.. brukar hjälpa 🙂

    Kram från en annan Höllvikenbo

  14. malincatrin

    Du kan inte göra mer än du gör. Så olika för alla. Har sagt det förr och jag må varit lyckligt lottat som bara gick upp 4kg under min graviditet – levde på typ lösgodis och cola zero för de va typ de enda jag fick i mig hur jag än kämpade med att äta vanlig mat.. blir jag gravid igen hoppas jag kunna äta vanlig mat och undvika godiset, men tyvärr inget jag kan styra då jag mådde illa och vanlig mat växte i munnen.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja så sa min syster också – “jag tror du kan skita i all pasta i hela världen i 6 månader och träna mer kroppen gör ändå vad den vill och det ända som händer är att du pressar dig och mår dåligt. Så ovärt”. Och ja så är det nog, jag ska bara få in det i skallen – vet att Elaine Eksvärd tränade och åt hälsosamt som fan (hon hårdtränade ju) tredje gravditeten men gick ändå upp nästan lika mycket som första när hon inte rörde sig speciellt mycket och åt lite vad hon ville. Så kroppen gör nog vad den gör. SÅ SVÅRT att fatta när man ska leva med de där 30kg som jag kan säga INTE bara “rinner av en” efter med amning och att man springer efter kidsen, 10kg rann av mig och resterande 20 fick jag kämpa lite för. Det är väl just orättvisan som är så sur att svälja.

  15. Malin

    Jag undrar förresten om det inte är så att viktuppgång under graviditet ändå till stor del är genetiskt?! Jag har gått upp ca 16-17 kg båda gångerna och hade nog inte kunnat gå upp tio kilo mer genom att äta mer choklad och röra mig mindre, medan jag tänker att andra automatiskt går upp 30 kilo bara för att det är så, oavsett vad de gör. Vi har olika kroppsbyggnad, reagerar olika osv. Och oavsett, får man inte vara lite lat och vila upp sig medan man skapar liv?!

    1. johannakajson
      johannakajson

      Jo maken min är inne på det med….Min syster sa klokt – ”jag tror du kan skita i all pasta i hela världen i 6 månader och träna mer kroppen gör ändå vad den vill och det ända som händer är att du pressar dig och mår dåligt. Så ovärt”. Och ja så är det nog, jag ska bara få in det i skallen – vet att Elaine Eksvärd tränade och åt hälsosamt som fan (hon hårdtränade ju) tredje gravditeten men gick ändå upp nästan lika mycket som första när hon inte rörde sig speciellt mycket och åt lite vad hon ville. Så kroppen gör nog vad den gör. SÅ SVÅRT att fatta när man ska leva med de där 30kg som jag kan säga INTE bara ”rinner av en” efter med amning och att man springer efter kidsen, 10kg rann av mig och resterande 20 fick jag kämpa lite för. Det är väl just orättvisan som är så sur att svälja.. Jag vet inte VARFÖR jag tycker att jag inte får vara lat, VARFÖR är att vara lat ett problem för mig???

  16. Malin

    Med första barnet slutade jag träna i princip från början, till andra barnet hade jag inte tid eller prioritet på det mellan jobb, förskola och vardagslivet, ut kommer två friska fina barn ändå. Några kilo extra finns fortfarande kvar nu när minsta är 3 månader, och det är bara bra! Från förra gången så vet jag att de rinner av av sig själv när man börjar springa efter i sandlådan. Jag tycker vardagsmotion är toppen! När kroppen läkt lite till så skulle jag behöva träna åtminstone en gång i veckan för att bli starkare igen. Men bebisen i magen kommer ändå ta åt sig av det som den behöver, så ät det du behöver och mår bra av! Och rör på dig som du behöver! Du behöver inte förklara eller motivera dina val för någon annan! Jag är rätt hälsosam av mig i vanliga fall, mindre hälsosam under mina graviditeter får jag erkänna. Och så fruktansvärt skönt att få ligga på soffan en stund med lite godis! För det är inte lika lätt sen med två barn springandes hemma 😀 Gör det som du mår bra av! Så blir bebisen också glad! 🙂

    1. johannakajson
      johannakajson

      Jag ska verkligen försöka tänka så men inget rinner av sig själv på mig kan jag säga och när du säger några kilo kvar så hade jag 20kg efter 3 månader, 10kg efter 9 månader och 7kg kvar efter ett år så jag fick kämpa lite mer. Det där med rinna av och svettas ut hände liksom inte för mig 🙁

  17. Jeanette

    Minns verkligen hur tuffa veckorna i starten kunde vara. Själv mådde jag verkligen pyton och som värst tredje graviditeten som var 2016. Det var det sjukaste jag har varit med om, då jag knappt kunde ta mig upp från bädden…in till toaletten tex utan att kräkas. Konstigt nog så kan jag ibland sakna att vara gravid igen *hihi*

  18. Tess

    Vi hejjar på dig alla här inne Johanna. Det finns två saker jag lärt mig sen jag fick gravid och fick barn som jag faktiskt verkligen tänker på ofta för att respektera mig själv. ALLA reagerar olika på graviditet, fysiskt och psykiskt och det är okej, för det kan vi inte styra över, faktiskt. Den som säger annat (ja, till viss mån kan man styra såklart men inte över hormoner etc som stökar) har ju inte varit gravid som någon annan och ALLA barn är olika. Oavsett hur mycket föräldrarna försöker på alla sätt sp kanske barnet faktiskt inte är intresserat av att sova första året medan andra barn sover hela nätter från start. Det är INTE beroende på föräldrarna, utan alla barn är olika. Superviktigt att komma ihåg genom hela livet. Så ha respekt för DIN kropp och lyssna på den. Och när du känner att de tankarna du inte vill ha kommer, ha redan en plan i förväg för hur du ska agera då. Tex att säga till tanken ”bort” eller att ta ett bad för då mår du bra och varvar ner. Men oavsett bestäm innan vad du ska göra, för när tankarna dyker upp är man inte benägen att ta till de verktygen om de inte redan är uttänkta.

    1. johannakajson
      johannakajson

      Ja det där med att alla barn är olika och att det inte är föräldrarna som styr det (som många med lite ”lättare” barn eller vad man ska säga absolut tror och är säkra på) har jag också lärt mig🙈. Tack för omtanken!!

Annons