Att göra IVF som syskonförsök – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Att göra IVF som syskonförsök

Alltså, det diskuteras oftare och oftare syskontankar mellan mig och andra människor nu när Charles börjar närma sig 2 år och det är SÅ många som vill påpeka att min kropp KAN och VET hur man blir gravid och är gravid så att om vi kommer försöka igen så kommer vi säkert bara “poff” bli gravida denna gången för att vi är mer avslappnade och kroppen vet vad den ska göra.Det låter ju fantastiskt i teorin, men om det inte  blir så då? Är det mitt fel då att jag inte lyckas och att vi måste gå igenom IVF och bekosta de där 100 000kr eller vad det kostar själva – för att jag inte är avslappnad nog? Nej, den där meningen är en av flera man absolut INTE ska säga till någon som går igenom, eller har gått igenom IVF.
 
Foto LIsa Wikstrand
 
Jag blir fortfarande ledsen när folk pratar om just det där att bara man slappnar av så går det… bara man ställer sig i adoptionskön så går det…. bara man köper en hund så går det…. bara man redan har ett barn så går det – för då SLAPPNAR MAN AAAAAV och det är liksom det enda problemet tydligen för alla som är ofrivilligt barnlösa? Det man gör är ju att man lägger skam och skuld på den som faktiskt försöker och försöker men misslyckas.
 
Jag förstår att man tänker att det ska vara peppande och tröstande och att man inte förstår att det blir en skuldbeläggnign men det är därför jag skriver om det – för att pålysa er som har folk i bekantskapsgretsen som inte blir gravida men som kämpar på – alllt inom “slappna av” eller “tänk inte på det” är det sista ni ska säga – ni ska faktiskt inte säga det alls. 
 
Jag såg att härliga Markiz la ut en längre lista med tips på vad man inte ska säga till någon som går igenom en IVF, den må vara skriven med humor men ack så sann, för fel ordval kan bli en tyngd för personen även om det var menat som tröst.
 
Foto Dayfotografi
 
Nu ska jag vara riktigt ärlig med er, jag är så jävla livrädd att vi kommer misslyckas igen och igen och igen när vi börjar försöka igen, att bära den sorgen och vara i den där dimman igen där man med blod (maaassor med blod), smärta och tårar månad efter månad inser att det gick inte den här gången heller. Att behöva sitta på någon IVF-klinik igen och göra så fruktansvärt många undersökningar så att det känns som en livstid av tortyr där man fortfarande inte ens vet vad resultatet blir och att dessutom försöka fundera ut om man ska chansa på ett paket om 1, 3 eller kanske 5 försök när man “shoppar” IVF-paketen för tiotusentalskronor. Ett lotteri, en chansning med enorma summer pengar ovanpå hoppet om ett syskon. Pengarna spelar ingen roll egentligen såklart, men för varje misslyckande kan jag bara tänka mig att man BLIR lite mer stressad. Och det måste väl få vara okej? Hur kan man inte vara stressad i en sådan situation?
 
Samtidigt så har jag en sån där naiv, underliggande känsla (eller är det kanske förhoppning?) att vi ska vara just en av dem där alla hör om. De som blev hoppsan, hejsan gravida med ett syskon för kroppen hade fattat och man var så jäkla avslappnad så man skulle kunna sväva i luften av meditation eller yoga. Kanske slipper vi allt denna gången och jag får vara smärtfri och pang boom gravid? Det är farligt, så otroligt farligt att leka med den tanken och tron om att det blir vi denna gången.
 
 
 
Jag mötte en superkvinna som varit igenom HELL och lite till i en galleria i Stockholm för något år sedan, hon är läsare här på bloggen och berättade sin livshistoria kring IVF, barn och syskonförsök för mig och jag blev så otrolit berörd och har bärit med mig hennes historia i mig sedan dess. Jag älskar er läsare, ni ger mig så mycket! Jag hade en annan naiv och lite mer rosaskimrande bild av ett eventuellt syskon just då, jag kunde inte tänka på ett barn till men så fyllde Charles 1 år och hormonerna i mig vände och tänkte pang boom klart han ska ha ett syskon, men den vettigare delen av hjärnan sa stopp och nej och vänta vilket jag är så glad för eftersom andra året var minst lika tufft som första. Men jag tänkte att det var värre att vara ofrivilligt barnlös utan barn och att göra IVF när man längtade efter sitt första men att om man skulle in i det en andra gång så skulle det vara lättare för man liksom är glad att man har ett barn och att all den där smärtan och sprutorna och hit var lättare att hantera för att man visste att det kommer ta slut och vad man får på ett helt annat sätt denna gången. Men, för superkvinnan i gallerian hade det varit tvärtom – för denna gången VISSTE man ju att man längtade efter en liten minimänniska på ett helt annat sätt så varje misslyckande gjorde betydligt mer ont andra gången. Det var bra och viktigt att höra den historien för jag tror den har hjälpt oss att vänta och bara njuta av tiden med bara Charles, för hur mycket man än kan försöka “inte tänka på det” så är det allt man gör när man väl sätter igång, då tänker man såklart på det dygnet runt och känner fysiskt i den smärtsamma eendometrioskroppen konstant vad som pågår. Och jag är livrädd.
 
 
 
<3
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Micha

    Så sant & klokt skrivet!
    Vi hade en ganska lång resa innan vi på fjärde återförandet äntligen fick ett plus med vår förste son. Jag fick också höra alldeles för många gånger att när jag bara slappnade av så skulle det funka. Det funkade när jag mådde som allra sämst och var beredd att ge upp.
    När sonen var född ville jag inte förhindra en ny graviditet men trodde väl aldrig att det skulle gå så fort den där andra gången. Gissa om jag fått höra att det bara var för att jag var avslappnad som vi fick son nr 2 bara 12,5 månad efter den förste. Då hade vi ändå varit ärliga med vår resa och talat om vitt och brett för folk hur ont det gör när man säger sådär. Det gick tydligen in på ena sidan och ut på den andra hos väldigt många.
    I efterhand är vi såklart otroligt tacksamma men alla de där kommentarerna lever kvar. De försvinner aldrig. Barn blir inte till för att man slappnar av eller tänker på annat. Barn blir till för att det är massor av saker som stämmer just den där enda gången. Ett mirakel, varje gång, oavsett hur de blir till.
    All lycka till er på vägen ❤

  2. Linda - Mamma till S&C

    Kram!! Jag kan känna igen dina känslor och tänkte dela med mig av vår historia. Kanske bringar den lite hopp? För det är okej att hoppas, även om det också är skrämmande! Vi hade en väldigt tuff tid i kampen om vår dotter. När jag tillslut började stimuleras med Pergotime (i 8 månader innan vi skulle bli kallade till första IVF-mötet). Den månaden hade jag fått dåliga besked på ultraljudet av mina äggblåsor och hade gett upp hoppet om att klara det utan IVF. Men på något jäkla vis så lyckades den där envisa lilla flickan bita sig fast och slå rot inom mig ändå och det där IVF-mötet blev inte av. Jag plussade i juni 2012!

    Precis som du hade jag fullt fokus på henne den första tiden, men så ett tag innan hon hon skulle fylla två nockade den där längtan efter syskon mig totalt. Jag var livrädd!! Men också lite naivt hoppfull om att kanske, kanske skulle vi slippa den där kampen igen. Samtidigt var jag väldigt realistisk och insåg att om vi ens kommer få syskon (inte längtade jag mindre efter nummer 2 heller, det var bara lättare att handskas med vardagen när man inte var barnlös) så kommer det ta tid. Och så runt Selmas tvåårsdag i april 2015 började vi försöka. I juni 2015, exakt 3 år efter att jag plussade med Selma, satt jag på samma toalett, föll ned på samma golv skrattandes och gråtandes med ännu ett plus på stickan. Jag var i chock!

    Jag tror inte att det beror på att jag skulle vara "mer avslappnad" för samma besvär jag hade innan Selma fortsatte efter graviditeten med henne. Och jag var enormt rädd och stundvis stressad andra gången också. Jag har tyckt det där "slappna av så går det" har varit svårt att höra. Det var bara en ren och skär lyckoträff!! Och det är jag så fantastiskt glad och tacksam för! På Selmas födelsedag föddes hennes lillebror <3

    Jag håller tummarna så himla hårt för dig! För er! Kanske får ni också uppleva det där helt otroliga med en lyckoträff! Och om inte annat så är det ju trots allt tur att det finns så fantastisk hjälp idag, även om den känns skrämmande. Det kan bli pissjobbigt, dyrt och ett fullständigt mörker stundvis. Men blir man belönad med den stora lyckan än en gång så är det ju värt det för allt i världen <3 Kram igen!

  3. Anonym

    Förstår vad ni menar. Har inte gått igenom ivf men har däremot haft fyra missfall efter vårt första barn. Fick kommentarer om att ni har ju iallafall ett barn. Men längtan blev inte mindre för att man har ett barn. Då vet man ju hur det är och längtar kanske ännu mer. Sedan är det ju ett syskon man vill ha och kanske inte för långt emellan så stressen och pressen blir mer. Har också hört att slappna av, det går när du inte tänker på det. Hur lätt är det. När livet kretsar runt att få njuta av en bebis. Nu är min lilla son två månader. Ett litet mirakel som blev till av att inte ge upp.

  4. Anonym

    Förstår vad ni menar. Har inte gått igenom ivf men har däremot haft fyra missfall efter vårt första barn. Fick kommentarer om att ni har ju iallafall ett barn. Men längtan blev inte mindre för att man har ett barn. Då vet man ju hur det är och längtar kanske ännu mer. Sedan är det ju ett syskon man vill ha och kanske inte för långt emellan så stressen och pressen blir mer. Har också hört att slappna av, det går när du inte tänker på det. Hur lätt är det. När livet kretsar runt att få njuta av en bebis. Nu är min lilla son två månader. Ett litet mirakel som blev till av att inte ge upp.

  5. Annie

    Det är så skumt att det här med att få barn för många är hokus pokus och inte medicinskt relaterat. Om någon får en stroke säger man inte "du måste bara tänka mer positivt" eller "Har du testat att ligga med huvudet på en annan kudde?". Man förstår att något var fel. Jag fattar inte hur människor inte kan förstå vilket mirakel skapandet av ett barn är för två människokroppar, hur mycket som ska klaffa för att få barn, för att barnet ska födas friskt och få växa upp. Det är en fantastisk process och det är sjukt att de flesta tar den för given!

  6. Anonym

    Jag förstår precis vad du menar <3 Man vill inte utsätta sig för sådana situationer igen som har varit väldigt tuffa, man är livrädd. Och det hjälper verkligen inte att någon säger åt en att man ska slappna av, det är ju det sista man lyckas med om man vill något riktigt mycket. Kram

  7. Sofia

    intressanta och viktiga tankar. Det är så viktigt att människor skriver ärligt om dessa saker. Det här med barn är väldigt känsligt från så många synvinklar och att det bara skulle vara att "åka på en spa-vecka för att slappna av eller som du sa, ansöka om att få adoptera och så poff är det en baby på väg" verkar inte direkt motiverande. Alla tänker ju inte på , som i mitt fall, att alla inte kan blir godkända som adoptivföräldrar. Även om man blir det av hemlandet så accepterar vissa andra länder inte adoptivföräldrar med t.ex psykiska diagnoser. Det sätter ju ännu mer stress ifall man har svårt att få biologiska barn eftersom det inte finns något alternativ. Enligt mig så borde människor i ens närhet kanske vara mer som när man har det jobbigt på andra sätt. t.ex. "jag finns här om du behöver tala". Jag är ju inte i din situation själv, men jag vill så gärna ha barn så jag kan inte tänka mig hur det måste kännas att vilja ha barn och inte kunna få samt gå igenom IVF. Håller i alla fall tummarna att du ska få ett syskon till ditt barn, oavsett hur ni gör!

  8. Stina

    Fantastiskt att du tar upp detta i bloggen. Älskar ärligheten.
    Vi fick vår son strax efter er genom ivf och år av slit å tårar. För ett år sedan ville vi börja försöka med syskon och i höstas drog vi igång privat med ett "3-pack". Sorgen och smärtan är annorlunda än med första, men inte mindre. Jag har tillåtit mig att sörja, sjuka mig från jobb någon gång när allt har känts övermäktigt och unna mig saker som hör mig glad. För någon vecka sedan plussade jag äntligen och jag hoppas verkligen att den lille vill stanna!
    Sluta aldrig hoppas❤

  9. Anna

    Klockrent inlägg! Så viktigt ämne att ta upp och jag känner igen mig så mkt i det du skriver. Vår dotter föddes efter 7 Ivf-försök och flera års kamp. Nu är hon drygt ett år och tanken på syskon kommer upp mer och mer. Det ligger så oerhört mkt pengar i det och krävs så mkt fysiskt och psykiskt från oss. Klarar vi av misslyckade försök utan att hon påverkas av det… Är så mkt att ta hänsyn till innan man ger sig in i ivf-snurren igen.. En stor kram till dig!

  10. Anna

    Klockrent inlägg! Så viktigt ämne att ta upp och jag känner igen mig så mkt i det du skriver. Vår dotter föddes efter 7 Ivf-försök och flera års kamp. Nu är hon drygt ett år och tanken på syskon kommer upp mer och mer. Det ligger så oerhört mkt pengar i det och krävs så mkt fysiskt och psykiskt från oss. Klarar vi av misslyckade försök utan att hon påverkas av det… Är så mkt att ta hänsyn till innan man ger sig in i ivf-snurren igen.. En stor kram till dig!

  11. Frida

    Förstår dig till 100%! Så bra skrivet. En sak jag alltid säger när folk säger att man ska "inte ska tänka på det/slappna av". – Men om det är avslappning det handlar om, hur kan man då ens bli gravid genom IVF? Det är ju verkligen inte en avslappnad process, utan väldigt planerad och något man så klart tänker jättemycket på. Så oerhört tråkigt att folk inte har bättre koll än att säga att man ska slappna av..

  12. sandra

    Hej Johanna. Blev otroligt berörd av ditt inlägg, vilken resa ni gått igenom. Är så glad för er skull att ni fick en liten goding tillslut, en riktigt efterlängtad goding.
    Jag har själv inte försökt att bli gravid än, är 26 och känner att jag vill åtminstone vänta tills jag är klar med min utbildning, då är jag 29. Är så rädd för att inte kunna få barn, har liksom alltid haft en känsla om att jag kommer ha svårt att bli gravid, eller inte kunna alls. Har alltid haft otroligt regelbunden mens och svåra menssmärtor, och enligt gyn har jag äggblåsor på äggstockarna (tror det var äggstockarna..) vilken KAN göra det svårare att bli gravid, men det behöver inte alls ha en betydande roll.
    Är livrädd. För att inte få bli mamma. Jag vill så gärna bli mamma någon gång. Försöker att inte tänka på det så mycket, det passar ju sig ändå inte riktigt just nu, men jag kan ändå inte låta bli.

    Behövde nog lätta mitt hjärta lite. Stor kram till dig och tack för en fin och genuin blogg. 🙂 kikar in varje dag!

  13. Annika

    Hej! Jag förstår dig till 100 procent. Fick går dotter via ivf efter många år och under tiden var det mycket tjat om när vi skulle få barn mm. Sen efter ja då börjar folk runt omkring en att fråga efter syskon…även de som vet att vi har fått barn via ivf. Det är skrämmande och spännande att göra syskon försök, vi har gjort två försök men när det inte gick som planerat så kan jag säga att ja jag blev ledsen men blev ännu mer (om det är möjligt) tacksam över vår fina dotter. Gör det som känns rätt för er

  14. Johanna

    Förstår precis dina tankar, vi har haft två missfall ganska tätt inpå varandra och nu har det gått mer än ett år och inget händer.. vi försöker verkligen och det är tyvärr det enda man tänker på dag ut och dag in. Många påstående kommer från alla håll: oroa er inte, ni kan bli gravida så det kommer. Se det som som att ni blir i alla fall gravida. Ja det är inte precis vad man vill höra! Värsta frågan för mig är: ska inte ni ha barn snart.. är det inte dags för er snart.. vem har egentligen rätt att fråga det? De flesta av våra vänner har barn och en del väntar barn. Så kanske därför frågan kommer upp ibland! Ibland känns livet orättvist och förhoppningsvis blir det vår tur en dag! Tycker om din blogg och din ärlighet i den, gillar att läsa och följa er vardag! Kram

  15. Anonym

    Förstår precis dina tankar, vi har haft två missfall ganska tätt inpå varandra och nu har det gått mer än ett år och inget händer.. vi försöker verkligen och det är tyvärr det enda man tänker på dag ut och dag in. Många påstående kommer från alla håll: oroa er inte, ni kan bli gravida så det kommer. Se det som som att ni blir i alla fall gravida. Ja det är inte precis vad man vill höra! Värsta frågan för mig är: ska inte ni ha barn snart.. är det inte dags för er snart.. vem har egentligen rätt att fråga det? De flesta av våra vänner har barn och en del väntar barn. Så kanske därför frågan kommer upp ibland! Ibland känns livet orättvist och förhoppningsvis blir det vår tur en dag! Tycker om din blogg och din ärlighet i den, gillar att läsa och följa er vardag! Kram

  16. Vera

    Hej!
    Har pcos, gravid i vecka 32. Fick höra av gynekologen för 3 år sedan att vi måste passa på, min man och jag, för snart blir det för sent… (Lite korkat och oproffsigt att säga så.) Då har vi inte börjat ‘försöka’, bara början av förra året. Blev gravid efter 7 månader tack vare en annan gynekolog som gav mig stimulerande piller. Men ååh huuuur många gånger har inte omgivningen tröstat med att ‘slappna av’, ‘köp sexiga underkläder’, ‘åk på semester’ och den klassiska favoriten: ‘tänk inte på det’. Men man tänker ju efter varje ligg: nu, NU!! hände det!!
    Stressen, pressen, alla dessa frågor… Jag har i alla fall lärt mig att inte fråga, inte trösta, utan BARA LYSSNA på personens berättelse. Nicka instämmande, bekräfta hur jäkla jobbigt det är. <3

  17. Louise

    Jag bara undrar hur de tänker? Att slappna av när man försöker bli gravid är ju en omöjlighet – såklart hoppas man ju eller så ligger man där och tänker att man inte ska tänka på det vilket man då indirekt gör. Tack för att du delar med dig av dina tankar! Många Kramar

  18. Anonym

    Är i IVF-karusellen just nu, och det senaste försöket funkade inte heller… FY FAN vad jobbigt det är! Just nu tänker jag bara "snälla snälla snälla, låt mig bara få ett barn, och jag ska aldrig önska om syskon! Bara jag får ETT i alla fall!" Men jag har ju ingen uppfattning om hur syskon-längtan känns, så förstår att det kan kännas minst lika tufft. Heja oss alla! Kram!

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      Nej alltså när jag var där du är så var jag VANSINNIG på folk som faktiskt hade ett barn som tyckte synd om sig själva för att de inte fick till ett syskon så om du känner HÅLL KÄFTEN JOHANNA just nu är det HELT okej för så kände jag <3, åh vad jag tänker på dig!! KÄMPA och var snäll mot dig själv, vila och gör sånt som du mår bra av. Du är stark!!

  19. Anonym

    En mammakompis till mig fick sin äldsta dotter efter ivf och upplevde hela den svängen som otroligt jobbig och haaaaaatade alla som sa "slappna av". Men lillasyster kom till på naturlig väg helt oplanerat. De skyddade sig inte eftersom de ändå inte kunde bli gravida på egen hand. Trodde dem! Det kunde de visst och nu erkänner hon lite fenerat att det kan ligga något i "slappna av" ändå. I alla fall för dem. Men inte för alla!
    Jag hoppas verkligen att ni får ett syskon till c om det är det ni vill. Spontant eller genom ivf eller hur det nu blir. Det finns historier av alla sorter när det gäller att bli gravid. Jag håller tummarna för er när detr dags.
    Kram
    -Jenny-

  20. Anonym

    Jag blir så berörd! Det är precis som att läsa mina egna tankar. Vi kämpade i 5år och efter många IVF behandlingar, missfall och utomkveds kom äntligen vår fina fina skatt. Jag är så otroligt tacksam över honom men samtidigt så rädd för det här med syskon försök. Kommer man orka gå igenom denna berg och dalbanan igen? Känslorna och smärtorna som det innebär. Även om det är tråkigt att höra om andra som tyvärr också har fått kämpa som vi så känns det samtidigt skönt att andra där ute delar ens tankar och förstår hur man kan må under denna process. Många kramar 💜

  21. F

    Så många gånger jag har fått höra "slappna av, tänk inte på det så blir du gravid" eller "jag blev gravid när vi slutade försöka"

    Jag kan inte -inte- tänka på det. För när man väl bestämt sig så är det, som du säger omöjligt att inte tänka på det.

    Jag blir stressad av att jag stressar och så är det bara en ond cirkel.

    Vi har "bara" försökt i 14 månader men vårt problem är att jag har varit bortrest på jobb i säkert hälften av de ägglossningarna…

    Vill bara säga att jag tänker på er och hoppas att det blir bra oavsett 💕

  22. Anni

    Exakt samma här. "Bara slappna av", "lägg benen mot väggen efter sex, så kommer de ta sig"… men alltså! Om folk bara visste vad man provat, alla jävla metoder! Och vårt mirakel kom oxå genom IVF och såklart så hoppas vi med att vi är en av alla dem som lyckas själva andra gången. Jag har PCO och forskning visar att vi med PCO har lättare att bli gravida efter första gången. Att kroppen fattar att den ska ha ägglossning Finns även forskning som visar att vi kvinnor med PCO har ägglossning längre för vi har inte släppt så många ägg tidigare. Men en solskenshistoria. Har en vän som har PCOS, blev gravid på egenhand, fick tyvärr utomhushavandeskap, men efter de så fick hon ägglossning varje månad. Hon är gravid igen och denna gången hoppas jag att de går hela vägen.

  23. Angela

    Vet precis vad du menar. Nu kommer jag och min man inte gå igenom IVF. För min läkare (jag har ett medfött hjärtfel) har sagt att jag inte skulle klara av de. I alla fall vi står nu i kö för att adoptera. Och vi får självklart höra samma sak. -nu kommer ni slappna av då kommer de hända saker. Men nej de gör inte de. Jag tror (i mitt fall) att kroppen säger du ska inte bära barn.
    Långt utlägg, men jag vet verkligen hur du känner de. Känner även igen dina tankar och funderingar. Jag hoppas att vad ni än väljer att göra. Att det kommer bli gå och kännas bra
    💖💖💖
    Massa kärlek till er 💖