Hur förbereder man sig inför ett kejsarsnitt? – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Hur förbereder man sig inför ett kejsarsnitt?

Jag fick en fråga från en tjej som ville höra mer om planerat kejsarsnitt då hon var supernervös inför det efter en hemsk första förlossning som slutade i akut kejsarsnitt efter 50h kämpande och hon mindes knappt något vilket jag kan förstå, i den situationen är man ju helt slutkörd och vill bara få slut på eländet så jag förstår HELT att ett kejsarsnitt kan upplevas både jobbigt och läskigt i den situationen.
 
Jag tycker verkligen det finns för lite information om kejsarsnitt, mest skrämsel och någon urdum uppfattning om att det är den “enkla vägen” eller att man misslyckades om man avslutade med kejsarsnitt. ALLA borde läsa på lite mer om kejsarsnitt och fundera på hur man skulle vilja ha det om det skulle bli så att man av någon anledning hamnar där planerat eller oplanerat eller till och med akut eller urakut så man blir sövd. Om man förbereder sig inför det precis som allt annat så kanske man känner sig lite er trygg med vad som händer och varför.
 
 
 

 
 Jag har skrivit om förberedelserna inför ett kejsarsnitt förr men det var innan jag själv upplevt det. Jag ska skriva om hur själva kejsarsnittet går till också (för er som vill läsa min förlossningsberättelse med planerat kejsarsnitt kan ni läsa del 1, del 2 och del 3) men det kommer längre fram.
 
 
 
 
Hur förbereder man sig bäst inför ett kejsarsnitt?
 
Det är lätt att tro att man inte kan förbereda sig något inför ett kejsarsnitt till skillnad från en vaginal förlossning där man kan läsa på, gå profylaxkurser, läsa sig till vad som är bra att ha i BB-väskan för mamman osv osv osv men att man bara åker in och “plockar ut barnet” när det är ett kejsarsnitt och att man själv inte kan påverka men så är det ju inte alls. Det är viktig att ta till sig att oavsett hur ert barn kommer till världens så är detta dagen av ert barns födelse. En FÖDELSEDAG och den är viktig, värdefull och otroligt mäktiga oavsett hur den går till.
 
Några saker man kan träna på inör förlossningen för att bygga självförtroende innan man går in i operationssalen är att måla upp visionen av hur ert kejsarsnitt kommer att gå till. Man ligger på rygg med armarna rakt utsträckta mot sidorna och det kan kännas som en rätt utsatt position så den tyckte jag var superbra att ha tränat på hemma bara för att känna att jag var trygg i den och hade kontroll. Så lägg dig i sängen med armarna rakt ut på sidorna med handflatorna uppåt och blunda och andas lugnt. Träna på andningen, in och ut i lugn takt så att du med hjälp av din andning kan lugna ner dig om du blir nervös på plats – är man inte vad vid en operationssal kan alla slangar och all personal kännas läskig och too much så visualisera hur ni kommer in på OP och hur ni tillsammans fokuserar på varandra och andningen. Träna gärna med din partner på att ligga i armarna-ut-ställningen och se om det finns något din partner kan göra för att lugna dig och få dig att känna dig trygg när du ligger så. Trycka på punkten mellan ögonen med tummen brukar vara skönt eller bara bli klappad över håret, människan gillar att känna igen sig i positioner och rörelser för att känna sig trygg så ju mer ni gjort liknande hemma destu mindre utsatt kommer du känna dig på operationsbordet.
 
En annan sak man kan förbereda är faktiskt en förlossningslista med musik som man ber personalen spela o OP-rummet. Spela låtlistan hemma och visualisera hur stark och trygg du känner dig när ni kliver in i salen och när du ligger där med armarna ut – redo att möta ditt barn med din famn! Lugna favoritlåtar som får dig att känna dig trygg och avslappnad kan verkligen hjälpa till såväl inför som under kejsarsnittet.
 
Skriv ett förlossningsbrev till den barnmorska som kommer vara ansvarig för ert kejsarsnitt och dela med dig av era tankar, rädslor, förhoppningar och önskemål. Där kan man t ex skriva att man önskar lugn och ro, att man vill få upp barnet på bröstet direkt om möjligt (många kejsarsnittsbebisar behöver ju ofta lite hjälp på traven med andningen vid barnbordet så man ska inte bli rädd om partnern och läkarna behöver gå iväg med det en sväng men om allt går bra så får man upp barnet direkt på bröstet, eller direkt efter att de svängt om barnbordet). Man kan även be personalen vara så tyst och lugn som möjligt precis när barnet kommer till världen så man som föräldrar får ta sig an barnet, prata med det och de första rösterna barnet hör är sina föräldrars som hen känner igen. Partnern kan tänka på detta också om barnet behöver gå iväg till barnbordet för lite hjälp, att han kan prata med sin lilla nyföding så hen hör rösten. Skriv också om hur ni önskar ha det med amning, om du har önskemål om hur sjuksystern ska agera när partnern och barnet försvinner en liten stund till barnbordet (t ex då vill jag ha någon vid mig som pratar med mig, jag vill inte vara själv då) osv.
 
(Om man skulle bli sövd vid ett kejsarsnitt kan man ha skrivit i sitt förlossningsbrev att man önskar att de ändå lägga barnet på bröstet en stund (om det är möjligt och barnet mår bra) så man inte missar den första hud mot hud kontakten. Be dem gärna ta med kameran in och fota och dokumentera så ni får se efteråt då pappan aldrig får vara med vid kejsarsnittet om kvinnan är sövd. Det kan vara skönt att få se att sitt barn faktiskt låg hud mot hud en sväng hur det var de första minuterna i livet. Tyvärr funkar det fortfarande inte så på alla ställen i Sverige att man hålla ihop familjen hela tiden men man kan alltid försöka begära att partner och barn får vara med kvinnan vid uppvaket så man slipper vara separerade då. Skriv det i förlossningsbrevet och driv på, att partnern sitter på en stol bredvid sängen i lugn och ro med barnet är faktiskt inte så jäkla besvärligt för personalen – försök stå på er.)
 
 
Förbered er på att det är många människor och många sladdar i operationssalen, runt 10 personer brukar det vara som rör sig i rummet och är delaktiga under er förlossning och ni behöver såklart inte hålla koll på alla utan prata ihop er om hur ni ska hålla fokus på varandra. Många är nervösa för att sätta spinalen, alltså bedövningen i ryggslutet och den ska man sitta och kuta likt en katt precis som vid en epidural så fokusera på hur din partner kan sitta framför dig, hålla dig i handen och att andas igenom det. Prata, prata, prata om hur du önskar att din partner ska agera på plats för att du ska känna dig trygg.
 
BB-väskan ser ju lite annorlunda ut men man kan tänka ganska likt. Främst ska man tänka på att ha med sig sköna, stora trosor med hög kant så de inte sitter in i snitt-såret. Likaså med byxor, även mjukisbyxor med resår kan sitta illa om de är i samma höjd som snittet så ha med sånt med högre kant. Man blöder ju fortfarande minst lika mycket (oftast mer) efter ett snitt så lång kofta som går ner över rumpan och alla såna tips är fortfarande aktuella. Jag fick tipset om att ha sköna tajts istället för luftiga mjukisbyxor och det tyckte jag var skönt, bara de går upp i midjan.  Stödstrumpor kan också vara skönt  att ha packat ner om man inte kommer upp och går så fort efter och är rädd för blodpropp, inget måste men en skön reservplan om man blir liggande lite längre. Välj en bebisfilt som ni sover med sista veckorna, extra skönt att veta att om barnet skulle behöva svänga till neonentalen en sväng så kan de ta med filten och ha den hos barnet så den luktar er… Små grejor man nog inte tänker på men som gör att man känner sig mer delaktig i processen på plats.
 
Min målbild var att se min man med mitt  barn, ofta får ju pappan följa med in till barnbordet där navelsträngen klipps (den klipps först av men som lång vid kejsarsnittet och sedan görs slutklippet inne vid barnbordet och detta får alltså pappan göra om man vill) och just när han kom gående tillbaka med vårt barn var så otroligt fint att se.
 
 
 
Sammanfattningsvis – förbered er med musik, visualisering, andning och att ligga på rygg med armarna rakt ut och handflatorna uppåt och skriv förlossningsbrev med önskemål. Detta är ert barns födesledag – klart den ska vara fantastisk!
 
 
 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Isabel

    Hej! Ska föda med planerat snitt i september i år. Tack för intressant blogg och bra tips. Undrar en sak, vet du om det finns någon föräldrakurs som inte enbart fokuserar på vaginal förlossning? Känns så himla medeltida att de inte är mer inkluderande och breddar sig lite år 2018… Finns ju minst lika många frågor för en förstagångsföderska inför ett kejsarsnitt som inför vaginal förlossning liksom… Mvh, Isabel

    1. johannakajson
      johannakajson

      Jag håller med och nej det verkar inte finnas någon föräldrarkurs för fördtsgångsföderskor som ska genomgå planerat kejsarsnitt. Föräldrarkurserna fokuserar oftast enbart på vaginal förlossning och amning och utesluter kejsarsnitt eller t ex flaskmatande barn tyvärr.

  2. Saran

    Statistiken ring kejsarsnitt är dessutom sjukt vinklad. Jag som kan lite om statistik blev galet provocerad av den skriftliga information jag fick innan mitt snitt. Alla risker med snitt radades upp med procentsatser i skillnad till vaginal förlossning. T.ex. 3 % högre risk än vid vaginal förlossning. Om det är en väldigt liten risk redan vid en vaginal förlossning så är det en väldigt lite risk också vid snitt. Men den ovana läser gärna 3 % risk när det egentligen inte är sant. Samma typ av marknadsföring används vid försäljning av chips och feta produkter. 10 % mindre fett i dessa chips. Men om chips redan från början är sjukt feta så spelar det inte så stor roll. På samma sätt bagatelliseras riskerna med vaginal förlossning. T.ex. fick jag veta att "ett fåtal kvinnor drabbas av urininkontinens efter vaginala förlossningar. För det flesta går det över inom en tjugoårsperiod" Tjugo år!!! Hallå!!! Det är också högre risk att drabbas av förslossningsskador och avföringsinontinens. Alla som hängt med i debatten vet att det är ganska hög risk för detta, samtidigt som det är svårt att få vård. Det är också vanligare att barnen drabbas av skador p.g.a. syrebrist vid vaginala förlossningar. Vill inte skrämma någon. Men jag skulle önska att alla fick saklig information så att de kan fatta välgrundade beslut utifrån sin egen situation. Det som fick mig att tappa förtroende för vården är att de flesta inte vågade problematisera och erkänna misslyckanden och risker med vården för kvinnor som drabbats av förlossningsskador. Det bekräftade mina fördomar om att de inte tar problemen på allvar. De systematiska snedvridandet av information om snitt gjorde inte saken bättre.

  3. MARIE-LOUISE

    Vad bra du beskriver. Jag har själv gjort tre kejsarsnitt där det första blev ett urakut efter 3 dygn med värkar, men de andra två var planerade. Och vilken skillnad säger jag, de planerade var lugna och fina och vi hade musik som vi spelade i operationssalen. Nu var detta iofs 1995 och 1998 (det urakuta 1993) så mycket har säkert hänt sedan dess. Vid alla mina snitt så togs tex, moderkakan ut samtidigt med barnet vilket inte verkar vara fallet nu om jag förstod din text om navelsträngen rätt.
    Det finns (fanns) en bra bok som handlar om just kejsarsnitt som jag verkligen kan rekommendera, tror bara den heter "att föda med kejsarsnitt".

  4. Siv

    Så bra skrivet. Önskar att det togs mer upp om kejsarsnitt på ett objektivt sätt, inte bara skräckhistorier eller som "den enkla vägen".

  5. Anonym

    Hej ❤️himla fint blogginlägg. Jag bloggade precis igår om mina barn och kejsarsnitt 19 och 18 år sen mm.

    Mitt handlar lite mer om komplikationerna som vi hamnade i.

    Älskade barn <3 man FÅR inte barn…

    Detta m att bli lurad på något vis när förlossningen blir kejsarsnitt kände jag men oxå en lättnad. Smärtorna och inget hände… men jag hade upplevt 48 Tim m värkar så var nöjd.

    Dessutom är jag IVA sjuksköterska och jobbar bla på uppvakningen och träffar så många nyförlösta m snitt skuta och planerade.
    Dessa endorfinstinna och lyckliga mammor och så stolta pappor som fått mysa extra med sina nyfödda i väntan på att snarast få sammanstråla m hela familjen ❤️

    Rund och trinn var jag men ändå för trång förlossningskanal 😳

    Kramar från BubbElla 💕

  6. Mamma P

    Jag blev också rörd när jag läste detta trots att mina snitt var många år sedan (först akutsnitt för 15 år sedan och sedan planerat för snart 12 år sedan), men det verkar inte ha ändrats så mycket. Något som jag inte visste med första barnet men som jag fick veta vid andra var att man i alla fall i Uppsala (Akademiska sjukhuset) kunde skriva på ett papper om att man ville ha barnet hos sig och ligga kvar på BB istället för på uppvak om inga komplikationer inträffade. Som jag förstod det handlar det om att personal på uppvak inte kan ta ansvar för nyfödda barn, men utan komplikationer kan man få stanna kvar med familjen – otroligt stor skillnad att få vara med sin nyfödda istället för att bara vänta på att man ska kunna vifta på tårna. Skönt för pappan också att få vara med barnet tillsammans mamman istället för att sitta och inte veta hur man kan tillfredsställa en ivrigt pickande nyfödd som vill äta…

    Jag kände mig verkligen så snuvad på förlossningen och att få ligga flera timmar på uppvak med rosslande gamlingar efter första akutsnittet trots att jag fick några dagar att förbereda mig på att förlossningen inte fick forceras och kunde sluta i snitt. Jag läste på och bara att ta till sig information gör att man känner sig säkrare och förstår verkligen inte varför man inte pratar mer om det under föräldrautbildningen för det blir ju en ännu större chock då när det blir kejsarsnitt och man kan lätt känna sig sämre, att man inte klarade av en vanlig förlossning.

    Vi hade med en polaroidkamera och tog bilder direkt efter akutstnittet så jag kunde ligga på uppvak och titta på bilderna i alla fall (nu kanske man kan kolla mobilbilder). Vid akut snitt får man ju dock kanske inte ha med sig kamera/mobil hur som helst.

    Med andra barnet (planerade snittet) filmade vi själva operationen. Maken höll kameran mot ljuspunkten och vågade själv inte titta, men efteråt har han stolt sett den många gånger och det är verkligen fint att kunna se när barnet kommer till världen och mycket renare och mindre blodigt än vad vi trodde och har visat den för flera intresserade (inte lika privat när det "bara" är magen och barnet som syns). Fascinerande hur de böjer och bänder, men en vaginal förlossning är inte heller en lätt färd ut för barnet.

  7. Anonym

    Jag gjorde snitt med mitt första barn. Främst för att jag var rädd och hade under hela graviditeten en ständig oro över förlossningen. Men det var inte lätt, jag fick kämpa för min rätt för att bli snittad. Till slut tog dom mina ord på allvar och insåg att jag menade vad jag sa och att detta var något jag länge resonerat kring. Jag fick datum för snitt bokat, dock ville min son ut lite tidigare, vilket han gjorde genom snitt, precis så som det var bestämt. Hur som helst allt gick bra. Hans lillebror föddes dock vaginalt och den är helt historia i sig, hur det gick osv..

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      Men åh, OM jag skulle bli gravid igen någon gång, då är jag nyfiken på om man borde uppleva en vaginal eller om det bara är idioti om man egentligen vill ha snitt? Orkar du berätta din upplevelse skulle jsg bli sååå tacksam!!

  8. Madeleine

    Det är så viktigt att prata om kejsarsnitt. Och även rätten att få välja det sätt som förlossning. Båda mina barn är födda med kejsarsnitt, den förste med akut snitt och den andre med planerat snitt. Två helt olika upplevelser, men också fantastiska på sina olika sätt. Skulle livet berika mig med fler barn blir det planerat snitt igen. Jag har sörjt min möjlighet att få uppleva en vaginal förlossning men också accepterat det och känner inte nu att det spelar någon roll. Viktigt ämne att ta upp, tack <3

  9. Iman

    Vilket fint inlägg. Blev lite tårar…Efter en tuff 24h förlossning så blev det akutkejsarsnitt. Jag blev sövd och fick vänta ca 3h innan jag fick träffa min son. Blir ledsen varje gång jag läser om kejsarsnitt och snart är min son 2år. Han är fantastisk och jag är glad att allt gick bra. Men som ovanstående skrev så behövs lite mer information om snitt på MVC.

  10. Hanna

    Ville bara säga att anledningen till att sambo och bebis inte får vara med på uppvaket brukar vara att man ligger på "vanliga" uppvaket där alla möjliga patienter ligger efter operation och att det även kan ligga kvinnor där som precis opererats för att ta ut sitt döda barn eller liknande. Den förklaringen fick vi efter mitt snitt.

  11. Anonym

    Det sköna med planerat snitt är ju att man får en garanterad plats på sjukhuset och att sköterskorna tar sig tid att läsa. Vi som föder i Stockholm (ej planerat) har fått kriga för att ens få plats på förlossningen. Jag blev runtskickad pga platsbrist på alla Stockholms sjukhus 🙁 och när man väl fick plats på ett sjukhus så finns ingen tid för någon sköterska att läsa mitt förlossningsbrev. Så jag förstår att många väljer kejsarsnitt

  12. J

    Fint och bra berättat! Jag tycker att många nedvärderar snitt och det är så synd.. Jag nedvärderar inte vaginal förlossning även om jag själv aldrig skulle vilja föda så. Jag fick strida länge för att få snitt och fick träffa hemska läkare och barnmorskor som ifrågasatte, försökte skrämma upp mig med att snitt var dåligt på alla möjliga sätt och att vaginalt inte innebar några risker… Det blev inte klart med ett snittdatum förrän några veckor innan… Jag tyckte snittet gick bra även om jag såklart var nervös. Var snabbt uppe på benen och hade inte så ont. Här behövde vi inte skiljas åt. Vi fick vara i samma rum alla tre efteråt vilket var jättebra. Var först efteråt jag fick veta att alla inte får vara tillsammans efteråt. Blir jag gravid igen kommer jag strida för snitt och hoppas att jag inte behöver genomgå en lika jobbig kamp för att få igenom det då.

  13. Maria

    Vill bara flika in att inga privata kläder och saker får tas med till neo då de har mycket strikta riktlinjer vad gäller hygien. Efter
    ett kejsarsnitt blöder man oftast mindre och kortare tid däremot är risken för blödning större än vid vaginal förlossning.

  14. malin

    Åh jag vägrade vaginal förlossning och kämpade för ett planerat. Fick tillslut ett förlossningskontrakt med möjlighet att när som helst avbryta en påbörjad förlossningen, men om jag gick över tiden så blir det planerat i v41+0. Lyckan över ett planerat snitt var total och jag är så sjukt jävla nöjd. Mitt val av förlossning och har helt ärligt inte kunnat ha en bättre förlossning. Tycker de är så tråkigt att man då och då känner skuld och skam att "ha valt" ett snitt, att man är dålig. Men inombords vet jag att jag att detta va det bästa för mig, för oss alla tre.

    Det värsta med allt var att en förlossningsläkare som vi träffade, som också ingår i auroamottagnigen, gjorde en hinnsvepning för att försöka få igång en vaginal förlossning och sedan lämnade rummet med riktigt elaka och fula kommentarer när jag hänvisade till förlossningskontraktet (att jag ej skulle behöva bli igångsatt). Tycker det är så synd att kejsarsnitt ses som något dåligt, och jag tar helt ärligt vissa risker som att de har lättare för allergier och astma etc – för ett barn kan bara födas en gång på ett sätt, så tror mer på olyckligt samband. Och jag bedömer att riskerna totalt är mindre för både mamman och barnet vid ett kejsarsnitt än vaginalt och kommer kräva ett planerat snitt innan jag ens blir gravid nästa gång – om jag ens blir det.

    Tycker det skall få vara upp till var och en i dagens samhälle att välja sin förlossning!!!

  15. Tess

    Födde min dotter med snitt eftersom hon låg i säte och inte gick att vända. Det var en fin upplevelse och jag fick direkt upp henne på bröstet.. Det som jag tycker är vansinne är att jag sedan fick ligga tre timmar på uppvaket ensam och min man fick ha dottern nere på BB.. Helt galet att man idag separerar på mor och barn bara för att det bara finns ett uppvak och där får inga anhöriga vara. Men annars får upplevelsen tummen upp förutom smärtan och återhämtningen såklart, det var tuffare än jag hade trott. Bra att du skriver om detta!

  16. Anonym

    Du har armarna så för att du har slangar mm i och runt armarna. De måste lätt kunna ge dig olika mediciner under själva ks så därför ska de lätt kunna åt.

    Blev lite rörd när jag läser detta. Så många känslor kommer tillbaka.
    Mini föddes med ks i okt. Mellandottern föddes också med planerat snitt då min första var en traumatisk vaginal förlossning.
    Håller med om att det talas för lite om snitt. Minns mitt första som väldigt nervöst o skrämmande. Tyckte jag kände smärta, vilket jag självklart inte gjorde men det gjorde att jag var jätte nervös inför mitt sista snitt.
    När det väl var igång kunde jag ändå pusta ut då jag kände mig trygg och kunde rutinerna därefter.
    Kram Sofie

  17. MalinF

    Fint inlägg! Visste inte man måste ha armarna så, någon som vet varför? Håller med om att det hade nog känts som extra utsatt position så det var bra info att veta om man hamnar i den situationen någon gång!

  18. Johanna

    Vår dotter ska födas med planerat snitt om 26 dagar. Jag har kommit på mig själv med att skämmas lite när jag berättar för folk att det blir snitt. Men på första läkarbesöket inför snittet var personalen såå bra och sen dess skryter jag gärna över att vi ska få snitt 🙂

  19. Becka

    Tycker att man på blivande föräldrakurser kan prata lite om snitt. Jag vet att jag frågade lite olika saker men fick till svar att här fokuserar vi på de bra sakerna… kul sen när man hamnar i urakut snitt.

  20. Becka

    Tycker att man på blivande föräldrakurser kan prata lite om snitt. Jag vet att jag frågade lite olika saker men fick till svar att här fokuserar vi på de bra sakerna… kul sen när man hamnar i urakut snitt.

  21. Anonym

    Bra skrivet!! Älskar att du belyser att det är en födelsedag, oavsett hur förlossningen går till! Exakt så!
    Har gjort 2 kejsarsnitt (inte planerade, men blev så efter 17, resp 6 timmars försök till vaginal förlossning). Tycker upplevelserna blev fina men överallt pratas det så mycket om alla risker med kejsarsnitt, att det är en såååå häftig känsla att föda vaginalt mm mm så att jag tyvärr inte kunde undvika att känna ett litet misslyckande, iaf första gången (andra gången visste jag ju mer). Men det var snart glömt när man betraktade de små underverken!! De är det viktigaste resultatet, oavsett hur förlossningen går till. Och ja, det går att få en drömlik förlossning även med kejsarsnitt!
    Heja!