Tvåbarnschock eller en komplett familj? – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Tvåbarnschock eller en komplett familj?

Jag läste på Cissi Wallins blogg, eller framförallt i kommentarfältet med något av en skräck i kroppen. I krönikan nämner jag ju att vi nu börjar få frågor om när det är dags att skaffa ett syskon till Charles. Eller snarare att det minsann är dags nu för “man ska ju ha dem tätt så de kan leka”….
 
Jag känner verkligen att från Charles 1årsdag har tankarna om att orka ta upp kampen om ett syskon snurrat i mitt huvud men vi är verkligen inte redo av så himla många olika anledningar. Vi behöver börja sova lite mer först. Jag har dragit igång VÄRLDENS jobbår 2017 som måste levereras i alla projekt (och let´s face it – jag lär ju vara halvt eller helt sjuksrkiven under både en eventuell IVF och graviditet). Charles behöver få egentid med oss och nu när han äntligen börjar göra sig förstådd vill jag vara mitt normala jag och ge honom fokus, kärlek, närvaro och energi. Jag vill vara glädjefull och stark. Och må bra. Jag vill inte att han ska ha en blöt fläck till mamma nu när han är så pass medveten, då vill jag hellre vänta tills han är så stor så jag kan prata och förklara för honom varför mamma mår som hon mår. Men vi vet ju inte om vi har råd att vänta…
 
Gravid med Charles – foto av Dayfotografi
 
Jag älskar ju att ha en syster och det är så mycket mer än bara när man är liten, jag tänker även nu i vuxen ålder och när man blir ännu äldre. Att inte vara ensam då, det är därför jag försöker börja förlika mig i tanken att ge oss in i den där kampen igen om ett år eller två. Det känns som jag ska frivilligt straffa mig kropp med smärta och nedbrytning och allmän förgöra både den och mig med nålar och magont. JA det är värt det, såklart men för mig är det verkligen så mycket att offra den dagen vi drar igång – vi får t ex bara försöka ett halvår själva innan vi måste ge oss in i IVF:en igen. Längre tid än så förgör min kropp (när man har endometrios är det inte bra att ha mens, därav bara 6 månader utan p-piller på tal om att man bara ska “slappna av och inte tänka på det så händer det” – orimligt alltså). Så då gäller ju dessutom superfokus i 6 månader, och sedan en 100 000kr historia med sprutor och smärta inblandat. Låter inte så lockande va?
 
 
 
Men oavsett allt det där. Oavsett om jag lyckas bygga mig stark både psykiskt och fysiskt inom ett par och är redo att ta mig an den stora kampen så blir jag livrädd för själva tvåbarnsupplevelsen när jag läser i Cissis kommentarfält. TVÅBARNSCHOCK! VI GICK UNDER! VI FÖRSÖKTE INTE SKILJA OSS PÅ TVÅ ÅR! VIDRIGA FÖRSTA ÅR!.
Är det så? Är det så fruktansvärt jobbigt att få tvåan? En är ingen men två är 1000? Vad säger ni som har felr barnn, är det så illa så man går under första åren? (Men att det återigen är värt det SÅKLART. Det tvivlar nog ingen på.)
 
 
 
Jag blir livrädd, hur känner ni?
 
 
 
 
 
 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anonym

    Typ världens svåraste fråga just nu, tack för att du tar upp den och väldigt intressanta kommentarer! Vi har en 10-månaders nu. Allt har gått på räls för oss, men jag är såå INTE redo att "offra" mig själv igen. Det låter så hemskt, men känner tyvärr så. Älskar såklart min flicka och hon är värd allt men med barn nr två är det slut för mina egna intressen tex, det kommer bli barn och jobb för hela slanten under mååånga år framöver och jag är inte redo för det plus att min sambo inte kommer förstå det förrän det "händer" och det kommer slita på honom också = det kommer slita på oss. Jag är själv nästan ensambarn (11 år mellan) och hade önskat mig syskon som yngre, men frågan är om det är värt priset man kommer att få betala?

  2. Anonym

    Jag har samma funderingar pga en tuff första graviditet. Pratade med en annan om det nyss som sa "men kan ni inte adoptera ett till barn då?" Jag vet faktiskt inte svarade jag. Men fick mig en tankeställare att en familj kan skapas på olika sätt. ❤

  3. Anonym

    Vi har 2år och 9 dagar mellan våra killar. Nu efteråt inser jag att det var rätt så tufft typ det första halvåret men då var jag inne i det och man hittar ett sätt att få ihop livet. Vi ville ha minst 2 år emellan (hade gärna fått bli mer men sånt bestämmer man ju inte). Inte för tätt men inte för långt emellan heller. Varken jag eller min sambo tycker att småbarnsåren är det bästa utan "klarar" gärna av den biten så fort det går. Nu är våra killar nyss fyllda 2 och 4 och vi är liksom ute på andra sidan. Vi har gjort det värsta så som vi ser det och nu blir allt lättare. De leker och har glädje av varandra och – det är underbart att se. I min föräldragrupp var det ett annat par som fick samtidigt som oss, ett par som har 2år8mån mellan, ett som har 3år5mån och så blir det ett par med 4år1mån. ALLA är nöjda. Vi har gjort det som passar våra familjer bäst. Oavsett hur ni gör blir det grymt.

    Och NEJ till tvåbarnschock. Visst. Det är mycket med två barn men man är ju redan inne i småbarnslivet. För mig var det en så mycket större chock att gå från noll till ett barn. Hela livet ställdes på ända och blir aldrig det samma mer. Tvåan var bara naturlig och man var redan trygg i sin föräldraroll.
    Kram till dig
    -jenny-

  4. Emelie

    Vi fick vårt andra barn för 4 månader sen och storasyster var då 17 månader! Ingen chock här alls. Visst var de första veckorna jobbiga skulle ljuga om jag sa att dom inte var det. Men nu 4 månader senare är det underbart lillasyster har upptäckt storasyster som enligt henne är den roligaste i världen och storasyster älskar sin lillasyster över allt annat! Nu har vi kanske jag turen med att få två snälla barn men båda sover bra om natten skillnaden på dom är väl att lillasyster har ett mycket större närhets behov än vad storasyster någonsin har haft. Så hon sover hos mig varje natt och hänger ofta i sjalen och både sover och ammas. För oss var det självklart att få barn tätt och vi har varit inställda på det sen jag blev gravid med första barnet. Man får ta dom stunder som ges när barnen sover att bara vara med varandra! Sen med barn nr 2 är man så mycket lugnare iaf jag! Jag inser också hur snabbt dom växer så försöker njuta det lilla extra och inte ha bråttom med allt för man vet att dom ändå kommer lära sig det tillslut! Tror ni kommer klara det kalas om och när ni får ett syskon och Charles kommer blir en superfin storebror!

  5. Eini

    För oss stämmer det inte alls. Vi blev kärare och tightare än någonsin efter att nr 2 kom. Vi har iofs 5 år mellan våra döttrar men vet inte hur det spelar in. Kanske inte lika jobbigt när första är så pass stor så hon förstod att lillasyster ibland var tvungen att få hjälp först.

  6. Anonym

    Ja vi fick tvåbarnschocken men det tror jag beror på flera olika faktorer… var ensam mycket med barnen då mannen jobbade borta en hund som behövde ut och ingen avlastning i form av släkt mm mm. Storebror var då ca 2år så för mig blev det tungt. Vi kämpade på men det höll inte ändå. Två år senare gick vi skilda vägar…

    Får tillägga att idag lever jag lycklig med ny man och vi har fått en lillebror. Det tredje blev så efterlängtad och bara alldeles underbart. Från två till tre var knappt någon skillnad men det beror nog också på vad för liten krabat som kommer 🙂

  7. Linda

    Vi har 22 månader mellan våra. Storasyster blir snart 2 år och lillan är 6 veckor. Första 2 veckorna grät jag och undrade vad vi hade gjort. Hur skulle jag palla att ta hand om TVÅ så små barn.

    Nu när allt har hunnit smälta in någorlunda så tycker jag det går hur bra som helst. Det är full fart om dagarna och det händer saker hela tiden. Jag har bestämt att sänka kraven ordenligt. Det gick fort att komma in i det. Och det är faktiskt roligare att vara föräldraledig med två. Lillen sover ju fortfarade väldigt mycket så jag har mycket tid med storasyster. Det kommer gå så bra den dagen ni bestämmer er för nummer 2. Grubbla inte så mycket. Vi människor anpassar oss fort till nya situationer. Det gör även små barn.
    Du ska se… hjärtat blir Ännu större.

    Det klart. Vissa gånger uppstår kaos. Och så ska det ju vara. Men en tanke som alltid tröstar mig är "Ingenting är för evigt". Just småbarnslivet är inte för evigt. Det är en sån kort period i det stora hela. Den kaosiga situation du är i, är inte för evigt. Den tar slut. Bara att rida ut vågen.

    Ni fixar det galant!

  8. Lina

    För vår familj var det en större omställning att gå från 1 till 2 barn större än 0 till 1 barn. Vi har två år mellan barnen och det har varit otroligt tufft och påfrestande. Det är först nu vi börjat landa (barnen är nu 3 och 5). När vår första kom så tyckte vi mest att det bara var mysigt. Men jag vill tro att det där varierar från familj till familj.

  9. Mia

    Beror nog mycket på hur man tänkt sig.. trodde aldrig jag skulle skaffa barn, har aldrig sett mig som en sådan person. Men så hände något när jag träffat min man, vi gifte oss osv.. plötsligt blev tanken på barn lite annan. Det kan ju ta tid att bli gravid visste vi, vi var dessutom inte så unga längre. Vi blev gravida första månaden vi försökte, det blev världens chock!
    Vi har nu en underbar son som är 15 mån, det har varit en enormt jobbig första tid, han har sovit enormt dåligt, sällan nöjd, väldigt krävande som bebis mm.
    Vi är så nöjda med ett barn, det kommer aldrig blir en tvåa!!

  10. fanny s

    Vi har fått tre barn på tre år, och det är såklart att tuffa perioder kommer. Men jag tycker fortfarande att det var jobbigare att gå från noll till ett barn. När tvåan och trean kom hade vi redan ställt om hela livet till småbarnsliv. MEN – mina barn har sovit hela nätter från ca 7 månaders ålder. Hade de inte sovit så bra är jag inte säker på att jag hade upplevt det som lika lättsamt. Nu är det ganska jobbigt pga att vi bor trångt och barnen är intensiva (4, 2,5 och 1 år gamla). Jag blir vansinnig ibland pga att det är så svårt att hålla ordning med tre galningar som bara river!

  11. Åsa

    Vår son är precis ett år äldre än Charles och jag sitter här gravid i vecka 12. Det kommer, om allt fortsätter att gå bra, att vara 3 år och 2 månader mellan barnen. Vår son har varit extremt lik Charles i allt du skrivit (minus sömnen, han har sovit bra), men jag tyckte dagarna faktiskt var supertuffa, fram tills strax innan 2 år. Innan dess satt han ALDRIG still, jag upplevde aldrig bebisgos då han inte ville sitta i min famn utan stå upp /hoppa i mitt knä från start i princip. Han var dessutom ganska mammig/gnällig i perioder så när han somnat på kvällarna så var jag ofta helt utmattad. Fram tills förra våren! Nu är han världens enklaste, goaste och underbaraste barn (de var han förut också, dock mer krävande). Vi ville njuta av att allt var så enkelt med honom nu och ville inte försöka oss på en till innan vi kände att vi verkligen längtade efter en till. Lyckligtvis blev nr 2 till på första försöket, jag förstår att alla inte har den lyxen.

    Hursomhelst, jag har också varit livrädd för att få nr 2 av samma anledning som du (och Cissi Wallin skriver). I min bekantskapskrets finns det dock två läger. De flesta tyckte första året var tufft (om de inte fick en sovbebis) men sedan skiljer det massor. Hälfte tycker det är mkt enklare med två barn då de underhåller varandra och hälften tycker att dagarna är kaos. Jag tror ALLT beror på barnens personlighet OCH föräldrarnas personlighet. Man kan nog inte veta innan vad man kommer tycka, hur det är att få antngen ett barn eller två barn. Vill man ha syskon så är det nog bara att hoppas på det bästa men man ska inte heller vara rädd för att vara en familj med bara ett barn. Jag tycker faktiskt att livet med "bara ett barn" har varit väldigt enkelt och mest härligt sedan vår son blev 2 år (blev då lugn och kunde göra sig förstådd). Jag är beredd på att det kommer bli 2 år (minst?) av otillräcklighet och kaos igen men jag vet nu också att det vänder någon gang. Barn är det härligaste som finns.

  12. Anonym

    Jag känner så med dig i detta inlägget. Min man och jag är i exakt samma fas även om vår kille nu är 3½ år. Vi vill ha syskon och vi har fått höra av läkarna att det är ivf som gäller för syskon. Vi hade i princip bestämt oss för att gå vidare och fixat fram pengar till provrörsbefruktning (man betalar ju syskonförsöken själv). Men så plötsligt så började vi vackla. Nu vet vi inte om vi kommer gå vidare eller kanske vänta lite (dock så blir vi ju inte yngre och läkaren har sagt att om vi vill ha syskon så är det dags att börja med det nu). Men orkar vi? Är det "värt" det att kanske köra sig totalt i botten med ivf när vi faktiskt redan har välsignats med ett barn (som vi aldrig trodde vi skulle få). Ska man kanske "nöja" sig? Svårt att få i skrift om hur jag menar men tänker att du om nån säkert förstår mig.

    Jag önskar er all lycka hur ni än gör. Stor kram!

  13. Andrea

    Vill bara skicka lite pepp! Tunga o jobbig beslut är aldrig lätt. Vi har två år mellan våra tjejer och för mig var det värsta att vara gravid. Båda gångerna har jag "råkat" bli gravid, oplanerat o trots preventivmedel men jag älskar att vara mamma. Har kräkts konstant i 9 månader båda gångerna men var hemskt att inte kunna vara där för min stora så som jag vill o önskar. Ikväll var första gången jag fick natta henne, lillasyster är 10 månader o jag känner mig alldeles lycklig!
    För oss kom ingen två-barnchock som i stort sett alla jag pratat med varnat oss om. Storasyster var tre när hon började sova hela nätter o var en arg o ledsen/ont i magen bebis, lilla är raka motsatsen, har nog aldrig gråtit tröstlös o är nöjd vart som helst o hos alla. Var dock livrädd innan o undrade många gånger vad sjutton vi gjort. Jag tycker dock jag o min man funkar bättre nu, mer team o konstigt nog mer tid med varandra. Tror vi liksom blivit mer effektiva o planerar mer 😊. Min man jobbar mkt o är borta ibland i längre perioder. Har varit själv med båda i 3,2 o 1 vecka i olika omgångar, första 3 veckorsperioden nära lilla bara var 2-månader. Var nervös före men så bra det gått, i stort sett hela tiden.
    Tror det jag bara ville säga var att det inte måste bli tufft o jobbigt, även om det kan o många uppplever den chocken. Ville nog bara dela med mig om att det kan bli riktigt bra o lätt också. För mig var från 0 till 1 barn en Bra mycket större omställning o chock!
    Tack för en riktigt bra blogg! Ärlig o peppig 🌸

  14. Petra

    Jag blir också rädd… Min man och jag har haft ett fantastiskt förhållande/äktenskap i sju år. Vi blev störtkära när vi möttes och gifte oss efter bara ett år ihop. Började ganska snart försöka få barn men det var svårare än vi trodde. Kämpade i många år med utredningar, IVF och tre missfall. Det var fyra tunga år men vi hade varandra och hämtade styrka i det. Kunde alltid skratta ihop hur jävla skittunga tider vi än gick igenom. Så tillslut så för 8 månader sedan föddes vår fantastiska dotter. Vilken kärlek, helt knockad och överväldigad! Det var en jobbig graviditet, en ännu jobbigare förlossning som följdes av att jag blev sjuk och fick ligga inne tre veckor efter förlossningen. Men vi var fortfarande vi. När vardagen kom och min man gick åter till jobbet däremot så hände något. Plötsligt bråkar vi och tjafsar heeela tiden. Förstår inte varandra alls och jag känner mig bara allmänt sliten, ledsen och frustrerad hela tiden. Jag avgudar min dotter men vårt äktenskap är i botten. Trodde aldrig att detta skulle hända oss och undrar hur vi möjligen ska kunna hitta tillbaka till varandra och det där underbara förhållandet vi delat i sju år. Vi pratar mycket om det och har lovat varandra att inte skiljas innan dottern har fyllt två eftersom småbarnsåren ÄR slitiga, men att skaffa ett barn till… njaaaee. Tvåbarnschock? Kan det verkligen BLI värre än med ett barn? Isf blir min dotter ensambarn tyvärr för det här vill jag ALDRIG gå ingenom igen ifall vi möjligtvis lyckas ta oss ut på andra sidan.

    För övrigt tycker jag din blogg är topp Johanna! Du verkar vara en sån härlig tjej, kul att du flyttat ner till vårt fina Skåne. kram på dig

  15. Anonym

    Åh vad bra du skriver om det där med att vänta… Jag fick barn (mitt första) samtidigt som du o hade…. ett rent helvete faktiskt rätt länge. Ett år tog det alla gånger innan jag var på banan igen o strax därefter började folk "tjata" om syskon.
    Jag hade både lätt att bli gravid o en pinsamt lätt graviditet men tiden efter var verkligen inte lätt o för mig är det oron för att det ska bli så igen som riktigt låser sig… blir dock irriterad på folk som tar sig rätten att ens fråga.. jag snäste av en en gång, en gubbe jag knappt känner på jobbet som kom fram o frågade om det inte var dags att skaffa syskon "det är faktiskt inte alla som KAN skaffa syskon Serru." Sen att jag hade lätt att bli gravid men det vet ju inte han 😜

  16. S.

    2-barnschock, check! Har knappt 2,5 år emellan och kan ärligt säga att jag aldrig i mitt liv trodde att det skulle vara så kämpigt, haha. Båda våra barn är fantastiska och har varit "lätta" bebisar. Jag tror det mer ligger hos en själv. Vi hade så sjukt höga krav på oss själva när lillasyster kom! Hur skulle jag/vi räcka till och kunna ge henne lika mycket som brorsan fått när han var själv med oss? Att storebror dessutom gick in i pang-trots när hon var runt 1 månad (och han insåg att hon skulle stanna kvar hos oss hehe..) gjorde oss helt förvirrade, han hade ju varit en dröm fram till dess! Från att ha sett sig som två fina, balanserade och kärleksfulla föräldrar med koll på läget till att höra sig själv vråla ikapp med båda barnen med svett rinnande längs ryggraden eftersom storebror inte vill ha mössa på sig eller dylikt… Nu har det gått 1,5 år och dessa episoder är dagligen återkommande och inte så läskiga längre 😉 chocken har lagt sig kan man säga… Det är fortfarande tufft ibland, men nu ser jag barnen spontan-kramas och *poff* så tenderar man att glömma 😊 Och vill tillägga – vår parrelation är bättre än någonsin, vi har aldrig varit så starka ihop som nu!

  17. Lindiss

    Vi small rätt in i en tvåbarnschock. Det var omtumlande, utmattande och oväntat. Jag trodde inte alls att det skulle vara så tufft som det var. Dock glömmer man snabbt och snart skaffade vi en trea oxå 🙂 så vi har tre barn på fyra år. Vi ångrar inte att vi skaffade tre barn tätt för oj vad glädje de har av varandra men det har varit (och är fortfarande stundtals) tufft! Man glömmer dock snabbt och man får så mkt glädje!
    Inför tredje barnet var vi mer förberedda och det gick lugnare till… då var vi mer vana att ha fullt upp hela tiden.. 🙂

  18. Lindiss

    Vi small rätt in i en tvåbarnschock. Det var omtumlande, utmattande och oväntat. Jag trodde inte alls att det skulle vara så tufft som det var. Dock glömmer man snabbt och snart skaffade vi en trea oxå 🙂 så vi har tre barn på fyra år. Vi ångrar inte att vi skaffade tre barn tätt för oj vad glädje de har av varandra men det har varit (och är fortfarande stundtals) tufft! Man glömmer dock snabbt och man får så mkt glädje!
    Inför tredje barnet var vi mer förberedda och det gick lugnare till… då var vi mer vana att ha fullt upp hela tiden.. 🙂

  19. Caroline

    Tror det är så olika – allt beror nog på vad man har för förväntningar, erfarenheter och vilket barn man har och får. Vissa väljer att kalla någonting kaos, andra intensivt! Tittar man på de flesta familjer så har de ju två eller fler barn – så de flesta klarar nog det!

  20. Caroline

    Tror det är så olika – allt beror nog på vad man har för förväntningar, erfarenheter och vilket barn man har och får. Vissa väljer att kalla någonting kaos, andra intensivt! Tittar man på de flesta familjer så har de ju två eller fler barn – så de flesta klarar nog det!

  21. Daon

    Vi har två pojkar med 23 månader emellan, tiden mellan barnen blev kortare än vad vi trodde eftersom vi var helt inställda på att få minst ett missfall innan tvåan (hade två missfall innan storebror), och ville därför börja "i tid" för att inte missa möjligheten att få ett barn till. Men lillebror tog sig på typ första försöket 🙂 Ja, det var tufft i början med två barn, och bitvis under främst första året. Men ändå klart värt det för oss, nyckeln för oss har hela tiden varit att vi hjälpt varandra i föräldraskapet (och allt annat såklart) så mycket vi bara kunnat. Precis som erat tänk om att ni är ett team. Nu när barnen är nästan 2 och 4 är det underbart med två som leker med varandra 🙂 men det viktigaste såklart är att göra det som känns bäst för just er, det fina är att det finns verkligen inget rätt eller fel (även om vissa förståsigpåare kanske försöker pådyvla andra om det) när det kommer antal barn (om några), hur långt emellan syskon etc.

  22. Maria

    Jag fick absolut en chock den första tiden med två barn. Både över hur mkt jobb (!) de innebar för oss men också över hur mycket kärlek man har i kroppen (!!!). Minns såå väl första bilturen mer bägge barnen. Jag satt i mitten och tittade från höger till vänster, från vänster till höger gång på gång. TVÅ barn liksom som är helt underbara och MINA. En magisk känsla och den känslan gjorde verkligen att man tog sig igenom dom jobbiga stunderna. Och nu… 1,5 år senare tycker jag att de är enklare med 2 barn än 1 då dom underhåller varandra såpass bra. Kram

  23. ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★

    Sonen är enbarn på snart 13 år. Ensam är han verkligen inte då han har massor med människor runt sig. Själv är jag uppväxt med 3 syskon. Jag har idag kontakt med två av dessa och tredje och närmast mig i ålder som jag lekte med hela barndomen har jag ingen kontakt med alls längre. Så det där med att syskon alltid har varandra stämmer inte alltid. Även om det såklart i idyllen ser ut som så, jag vet flera som skyr sina syskon som pesten.

    Däremot så får man förbannat mycket skit som enbarnsmamma man är ett ego i första hand, man borde släppa till mer (som ens sexliv automatiskt är skittråkigt för att man har ett barn). Man får höra saker som "DU kanske inte kan få fler barn?!", "Det är synd om barn utan syskon", Barn utan syskon blir bortskämda.

    Det sista är så fjantigt så jag dör. Bortskämd med vad? Kärlek? Tror nog ett barn med 10 syskon kan vara lika mycket ego som ett utan, och lika mycket bortskämd med faktiskt.

    Tycker personligen folk ska ge blanka fasen i varför, vad och hur andra lever. Vill man ha 10 barn eller ett eller för den delen 0 är upp till var och en.

  24. Stina

    Visst är det tuffare med två än en men när rutinerna börja sitta så minns man knappt hur det var med bara en och då blir det lättare. Skiljer 2 1/2 år mellan mina grabbar och jag märker nu hur roligt det börjar ha tillsammans nu när minstingen har hunnit bli lite större (15 mån). Sen som nån skrev här förut så får jag ofta frågan ska ni inte skaffa en tredje för ni har ju ingen flicka… Som om det skulle spela någon roll???

  25. Frida

    Vi har exakt 2,5 år emellan, vi behövde få sova ok innan vi försökte oss på tvåan för ettan var underbar och omvälvande samtidigt! La upp en rejäl plan för hur vi skulle få hjälp av familj för att orka, också kom en liten sovare ut🙈, trodde inte det var möjligt… men det var det! Vi tränar ganska mkt, kunnat resa och gå på konserter var för sig men kvällarna har varit ganska busy;-). Nu längtar jag efter mer tid med min man, och nu går det ju när bebis är 9 mån. Alla bebisar är olika och alla har olika förutsättningar för avlastning och hjälp, men det behöver inte vara som 10 kids liksom, vi tycker det är som 1,5 att ha 2:-)!!

  26. Frida

    Vi har exakt 2,5 år emellan, vi behövde få sova ok innan vi försökte oss på tvåan för ettan var underbar och omvälvande samtidigt! La upp en rejäl plan för hur vi skulle få hjälp av familj för att orka, också kom en liten sovare ut🙈, trodde inte det var möjligt… men det var det! Vi tränar ganska mkt, kunnat resa och gå på konserter var för sig men kvällarna har varit ganska busy;-). Nu längtar jag efter mer tid med min man, och nu går det ju när bebis är 9 mån. Alla bebisar är olika och alla har olika förutsättningar för avlastning och hjälp, men det behöver inte vara som 10 kids liksom, vi tycker det är som 1,5 att ha 2:-)!!

  27. Frida

    Vi har exakt 2,5 år emellan, vi behövde få sova ok innan vi försökte oss på tvåan för ettan var underbar och omvälvande samtidigt! La upp en rejäl plan för hur vi skulle få hjälp av familj för att orka, också kom en liten sovare ut🙈, trodde inte det var möjligt… men det var det! Vi tränar ganska mkt, kunnat resa och gå på konserter var för sig men kvällarna har varit ganska busy;-). Nu längtar jag efter mer tid med min man, och nu går det ju när bebis är 9 mån. Alla bebisar är olika och alla har olika förutsättningar för avlastning och hjälp, men det behöver inte vara som 10 kids liksom, vi tycker det är som 1,5 att ha 2:-)!!

  28. Anonym

    Nej, det behöver inte bli tvåbarnschock. Ja, det är tufft, men att få barn första gången var också tufft. Eller så var det för oss. Innan barnen hade vi ingen aning om hur trött man kunde bli och hur mycket som förändrades i livet. Men det var en positiv förändring och så var det med nr 2 också och sen nr 3. Tänk vad hjärtat kunde växa och rymma så mycket kärlek. Vi var trötta. Men det tillhör. Och som livet med två barn berikade oss och syskonet.

  29. Ida

    Vi har 5 år mellan våra barn och jag har inte känt av nån 2-barnschock. Allt är så mycket lättare än jag tänkte mig, man har gjort allt förrut och känner igen sig. Viss kan man känna sig otillräcklig men när stora går att prata med så är det lättare känner jag. Visst har jag nojat för att det är "för långt" mellan barnen (det är bara 15 mån mellan mig och min syster) men än så länge är det toppen. Storasyster, nu 6 år, tycker det är jättekul och leker gärna med sin bror (1 år) och i hans ögon är syrran det bästa på jorden 😍.
    Vi hade svårt att bli gravida med lillebror, efter missfall mm blev det till slut ivf. Så att ha 5 år mellan var inte ursprungsplanerna men det har blivit så bra. Stort lycka till med era planer och lyssna till er själva och er magkänsla. Kram

  30. Mikaela

    Att få andra barnet är det bästa som hänt vår familj. Trots kolik och en del trots från storasyster har vi aldrig aldrig känt den där tvåbarnschocken. Klart att vi haft tuffa perioder med sömnlösa nätter och tjafs oss emellan men det är det ju alltid. Vi har alltid upp och ned perioder oberoende om man har barn eller inte. Nu är stora tjejen 3 år och lilla fyller 2 i april och det är helt underbart! Det är klart det blir lite syskonbråk men de leker så himla mycket tillsammans och de har alltid varandra. Det finns ingenting som är bättre än att få se syskon växa upp med varandra!!!

  31. Anonym

    Hej! Tror att dt har mkt med vad man har för krav/förväntningar. Jag har en son på 3,5 år och en liten tjej på snart 3 månader. Tyckte dt var en alldeles lagom ålder att min din fick lillasyster på för han kan hjälpa till och förstår nu. Jag hade inte tyckt samma om han var 1,5 år.
    Det är inte så stor skillnad men tiden räcker inte till så mkt annat kanske men vad gör dt?! Det viktigaste är ju att barnen får sitt. Det kommer bli bra hur ni än gör, bara ni är med på tåget tillsammans❤❤❤

  32. Anonym

    Hej! Tror att dt har mkt med vad man har för krav/förväntningar. Jag har en son på 3,5 år och en liten tjej på snart 3 månader. Tyckte dt var en alldeles lagom ålder att min din fick lillasyster på för han kan hjälpa till och förstår nu. Jag hade inte tyckt samma om han var 1,5 år.
    Det är inte så stor skillnad men tiden räcker inte till så mkt annat kanske men vad gör dt?! Det viktigaste är ju att barnen får sitt. Det kommer bli bra hur ni än gör, bara ni är med på tåget tillsammans❤❤❤

  33. Anonym

    Hej! Tror att dt har mkt med vad man har för krav/förväntningar. Jag har en son på 3,5 år och en liten tjej på snart 3 månader. Tyckte dt var en alldeles lagom ålder att min din fick lillasyster på för han kan hjälpa till och förstår nu. Jag hade inte tyckt samma om han var 1,5 år.
    Det är inte så stor skillnad men tiden räcker inte till så mkt annat kanske men vad gör dt?! Det viktigaste är ju att barnen får sitt. Det kommer bli bra hur ni än gör, bara ni är med på tåget tillsammans❤❤❤

  34. Anonym

    Jag är så himla nöjd med att bara ha ett barn just nu. Men försöker att varken säga bu eller bä, kanske blir det syskon kanske inte? Finns ingen garanti att syskonen får ut någon glädje av varandra heller (jag har en helbror och vi har ALDRIG haft bra kontakt) och jag avundas syskon som har en fin relation. Man får försöka undvika alla tankar om "vi borde"… och tänka om allting är väldigt bra varför försöka göra det bättre? Missförstå inte mitt inlägg som snäsigt, snarare vill jag bara framhäva att det inte alltid är grönare på andra sidan utan allting kanske faktiskt är helt perfekt som det är 😊

  35. Anne

    Nej, ingen tvåbarnschock här, tror det beror så mycket på barnets personlighet och hur stödet omkring en ser ut. Våran äldsta dotter var en "lätt" bebis trots födoämnesallergier och eksem, alltid nöjd och glad, bra sömn. Tvåan hade tendens till kolik, och kunde inte direkt sitta själv de första tre månaderna, han ville alltid vara i min famn, så då var det svettigt med en två-åring och en nyfödd, men sen gick det bara bättre och bättre, han blev "lätt" efter första tiden. Tredje barnet föddes i en turbulent tid med svår sjukdom i familjen, hon var också en "lätt" bebis. Däremot när jag började jobba vid ettårsåldern blev hon otroligt mammig och är fortfarande det vid 2,5 år, men kan ju leka själv nu etc. Min man har varit hemma med varje barn 1-1,5 år, då vi har prioriterat det framför inkomst, det har gjort otroligt mycket för min psykiska hälsa tror jag. Har tyvärr ett stressigt jobb 100% plus jourer, så hade han inte varit hemma nu hade mitt liv varit mycket mer stressigt. Däremot får man nog vara lite inställd på att egentiden blir obefintlig med två små barn, (första året/två åren) då det tenderar att bli att man tar ett barn var vid läggning etc. Vi har dock haft väldigt tur med tre barn som sover väldigt bra, sömn är ju livsviktigt. Men skickar pepp på att det blir alldeles underbart oavsett, och låt dig inte skrämmas av "skräckhistorier"!!

  36. Anonym

    Snälla Johanna, gör det som känns rätt för er! Vi har också varit i IVF cirkusen men för vår del utan att det blivit bebis. Jag har fortfarande inte hämtat mig sen sista försöket och det är över ett år sen. Pga olika anledningar så håller vi nog (tyvärr) på att vänja oss vid tanken på ett liv utan barn. Så njut av er SuperC och ta nästa steg när och om ni är redo ❤
    Stor kram från A

  37. Anonym

    Snälla Johanna, gör det som känns rätt för er! Vi har också varit i IVF cirkusen men för vår del utan att det blivit bebis. Jag har fortfarande inte hämtat mig sen sista försöket och det är över ett år sen. Pga olika anledningar så håller vi nog (tyvärr) på att vänja oss vid tanken på ett liv utan barn. Så njut av er SuperC och ta nästa steg när och om ni är redo ❤
    Stor kram från A

  38. A way of living

    Helt tvärtom för oss. Vi fick båda en chock när första barnet kom. Hon var dessutom lite som Charles med att sova och stökade från att hon var 5 månader och upp till två år. När det var som värst så vaknade hon nätterna igenom med 15-20 minuters mellanrum. Hon har också alltid varit galet energisk (men glad!) och det har tagit mycket på krafterna.
    När andra barnen kom så var det som en walk in the park. En helt annan personlighet (lugnare) + att hon sov hela nätter med avbrott för amning.

    Jag tycker andra barnet var en helt underbar upplevelse! <3

    Kram

  39. Matilda

    Är Gravid i v.23 och har en 19 månaders. Kommer skilja 23 månader ganska exakt om allt går som det ska. Har själv en lillasyster som är 22 månader yngre än mig. Vi tänkte att ci ville komprimera "de jobbiga åren" med blöjor, nattvak,skötväskor, och vagnar. Nu har jag och min man delat helt på f-ledigheten, 9 månader var. Så jag känner mig någorlunda återhämtad. Ser också fördelarna med att ha nära i åldrarna sen att de alltid har nån att leka eller bråka med. Drömmer om en sladdis sen om 5-6 år men det kanske känns annorlunda efter "tvåbarnschocken". Men är privilegad med lätta gravidieter och har haft lätt att bli gravid tror aTT jag hade ganska rimliga förväntningar på familjelivet också.

  40. Anna

    Nu har jag inga barn ännu men hoppas att jag ändå kan ge lite perspektiv, jag själv är nämligen ensambarn (efter en jobbig graviditet och späd-/småbarnstid) och kan säga att jag bara har positiva saker att säga om min uppväxt. Det jag kan minnas är två väldigt närvarande föräldrar och jag kände mig aldrig ensam på semestrar eller liknande.

    Vad jag däremot hade var en väldigt nära relation till min ena kusin, som är född bara ett år efter mig. Vi har bråkat, umgåtts och berättat hemlisar precis som syskon (och familjerna har rest tillsammans). En relation som jag ser att även Charles och Donna har en chans att utveckla.

    Givetvis ska ni försöka er på att få ett syskon till Charles om ni vill och orkar, men det behöver verkligen inte vara en förlust att vara ensambarn.

  41. Emma

    Jag har en dotter på dryga två och väntar vårt andra barn till sommaren. Det blir då 2år och åtta månader mellan dem. Alla mina tankar just nu kretsar kring hur det blir när bebisen kommer och hur vår två-åring kommer reagera. Det gör mig skräckslagen men vi är ganska coola i att deg blir kaos första månaderna. Går ju inte att förutspå hur det blir dock. Fram till vår dotter var ett år fanns fler barn inte på kartan för mig… Men jag ändrade mig 😉

  42. Malin

    Jag läste just ikapp mig på tidigare inlägg och tänkte på vad man får och inte får fråga. Idag vet jag att man inte får fråga om barn. Jag har ett barn som snart blir två, hade ett missfall i höstas och har precis fått ett nytt plus på stickan. För mig är det helt självklart att man inte frågar andra om barn. MEN nu är jag otroligt insatt i allt som har med barn att göra. Det är inte mer än fyra år sedan som jag var ny på ett jobb och frågade en kollega om hon ville ha barn. Då var jag 25/26 år. Hon svarade helt vanligt om att inte nödvändigtvis. Idag när jag vet att hon haft missfall för några år sedan så förstår jag att det måste vara otroligt störigt att jag frågade, men det visste jag inte då. Det var inte min värld. I ett jobb där jag jobbade med att intervjua ungdomar som ville språkresa så frågade jag mamman senare när vi småpratade varför de hade flyttat till sverige. De var från Kina. Det ville hon helst inte prata om svarade hon.. Idag vet jag att alla som flyttat hit har gjort det av en orsak. Min man som är från Afrika pratar alltid runt det när någon som vi inte känner börjar fråga honom. Han vill inte prata om det. Och det är självklart för mig att alla inte vill det, för det tillhör min vardag. Min värld. Jag vill bara lyfta ett till perspektiv.

  43. Lise

    Gör precis som ni vil!! – Vi har två killar – 6 år emellan – och dom är bästa vänner – och har lekat med varandra alltid! och nu när dom är 11 och 17 lekar de kanske inte så ofta men när vi semestrar älsker dom att resa och uppleva tilsammans med oss – dom har stor kärlek til varandra och kramar i skolan (skolan har båda skola och gymnasium) – många hälsningar från Danmark

  44. Anna2520Christiansson

    Vad är en komplett familj? En familj kan ju se ut på nya sätt. Jag har två barn som är 17 o 20 o en liten på två år. Med två olika pappor. Tyvärr är jag ensam idag. Men fortfarande – jag tycker jag jag har en komplett familj. Jag fick min lilla trea som jag längtat efter Ia alla år!
    Lycka till för vad du ni än bestämmer er för att göra. Er familj är ju komplett som den är – just nu. Blir ni flera så är den också komplett fast på annat vis.

  45. Sara

    Nu har jag bara ett barn ännu, som är 10 månader. Men det jag tror, efter att ha pratat med andra och relaterat till mig själv är att vissa får den där chocken vid första barnet – beroende på hur barnet är. Jag har inte haft en "lätt" bebis och vi har genomgått en smärre kris jag och min sambo. Jag har inte haft någon som helst positiv erfarenhet av den första tiden som förälder, det har varit en total chock allting. Men med tanke på detta kan jag bara föreställa mig att det kommer bli så mycket lättare med andra barnet. Dels hoppas jag på en bebis som är lite mer nöjd, sover bättre m.m (har haft liknande erfarenheter som ni har med C) men om det inte blir så är vi iaf inställda på hur tufft det är. Jag tror vi kommer vara tryggare tack vare vår jobbiga erfarenhet och kris som vi genomgått.

    Kommer dock att vänta ett par år vi också, vill absolut njuta av tiden att bara ha ett barn nu när det blir lättare och lättare (har dock fortfarande inte sovit en hel natt på dessa 10 månader och vet ju inte om det någonsin kommer ske) och förstår ju att det blir svårare rent praktiskt att ha ett till barn med i bilden! och jag tycker du gör helt rätt i att vänta

  46. JohannaIsabella.se

    Jag är också livrädd ärligt talat!! Så jag pendlar mellan att klart vi ska försöka ge henne ett syskon och neej vi har det ju så bra nu! Det mesta man hör är att det är sååå jobbigt och att det är lyx att bara ha ett barn.

  47. Annika

    Hej! Vill bara säga att jag uppskattar din blogg väldigt mycket. Jag har två barn en 3-åring och en 8 månaders. Som mamma till nr 2 blev jag 1000ggr coolare. Jag upplever inte samma nervositet att göra fel, inte samma känsla om hon inte sommar när hon "ska", inte samma stress om hon inte äter bra varje måltid osv. 2:an hänger med resten av familjen och vår äldsta dotter har varit en schysst syster. Självklart är det tuffa perioder, men vi i vår familj har blivit starkare😉💜. Tack för en ärlig och härlig blogg.

  48. Anonym

    Hej! Tack för dina fina inlägg! Har en tjej som är lika gammal som C och går i samma tankar. Hade en supertung graviditet och tycker det känns svårt att veta hur man ska orka då med ett barn hemma. Jag fick även svåra förlossningsskador som gjorde att jag inte kunde (kan) leva som vanligt efter, och det är risk att det händer igen.. Sen tycker jag själva försökandet är jobbigt också. Gå och vänta. Tog tid förra gången och nu hade jag ett missfall nyligen också.. Men samtidigt har jag syskon nära i ålder och det vill jag gärna ge vår tjej också. Men man önskar att det var enklare, helt klart. Kram!

  49. Anna- mamma till Vincent och Alex

    Vi blev tvåbarnsföräldrar för 15 månader sedan. Det är tuffare att bli tvåbarnsföräldrar tycker jag. Det är tufft för relationen. Det tuffaste är nog att tiden för relationen blir mycket mindre och det är minst sagt fullt upp med två. Det är vara förälder 200% som gäller vissa stunder och det är bara kavla upp ärmarna hehe. Så sånt kan tära på en och man kan känna sig utmattad. Men det är verkligen helt fantastiskt att få vara mamma till två barn och jag gillar den åldersskillnaden vi har, 4,5 år mellan dem. Jag tror det underlättar då den ena klarar mer självständigt. Det är mycket roligare med två och det är så mycket kärlek. Livet blir mer komplett även om tvåbarnschocken kommer. Relationen får man se till att vårda och underhålla, allt viktigare efter barn nummer två. Lycka till kära du med allt vad som kommer framöver gällande ett framtida syskon ! Jag hoppas innerligt och tror på er !

  50. Emmab

    Hej Johanna!

    Jag och min man har inte fått en två barns chock. Det var det bästa som kunde hända i vår familj. Storebror har varit super mot sin lillebror. Har ALDRIG känt att det varit jobbbigt. Vi har nästan 3 år. Jag minns första året som en rosa skimrande moln och upplevde aldrig det som första gångs förälder. Tyckte det var jobbigare.

    Jag kan delvis förstå känslan du känner att borde vi skaffa en till osv. Jag var också livrädd för att skaffa ett till barn, men vi har aldrig upplevt att det varit jobbigt. faktiskt aldrig. Nu är de snart 2 & 5. De bråkar ibland men aldrig att jag tycker det är jobbigt.

    Jag blir faktiskt lite rädd hur mycket folk lägger sig i andras familjeplaner. Jag har två pojkar nu och nu börjar frågan om vi ska försöka få en flicka? Jag får den minst 1 gång i veckan. För en flicka är något jag bara beställer???

    Jag vill bara skicka en kram och säga att gör som ni vill och försök strunta i allas kommentarer om att ni borde göra så eller så.

    Jag känner många som inte har några syskon, bland annat min make och han har aldrig sörjt den tanken. Utan accepterat det och har många fina kompisar o kusiner 🙂

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      Men ALLTSÅ VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?!!! Hur kan man säga till en fantastisk mamma som har två fantastiska ungar – söner – att hon borde försöka få till en dotter? HALLÅÅ, vad är det för fel på folk?!
      Men vad glad jag blir att du känner tvärtom, phuu. Jag tyckte ju bebistiden var tuff med första men nu känner jag mig mer redo så just den biten tror jag personligen kommer ha lättare meed andra gången när jag vet mer hur det är och vad man kan göra och SKITA i. (T ex amma trots att man mår dåligt). Så tufft som bebistiden var för mig med 1 så tänker jag att jag tror jag är mer en 1barnschock människa än 2 men vad vet jag…

  51. Emma

    Vill tillägga att jag blir hemma totalt 1 år och 4 månader. Ångrar att vi inte delat lika (tjänar lika mycket så inget problem med det). Trodde jag ville vara hemma så länge pga kunde bara vara hemma 1 år med storasyster pga högskolestudier. Storasyster har fått gå 15 h på förskola, vi har lite hjälp från familj men nästan aldrig i vardagen.

  52. Emma

    Ja, tyvärr så stämmer det för mig och min familj. Skiljer 3 år och 3 månader på barnen och när minsta var några månader blev jag utmattad. Det var värre än jag trodde inser jag nu i efterhand, cirka ett år senare. Jag försökte göra allt! Men efter svårigheter att bli gravid (har PCO), orolig och ångestfylld graviditet samt att lillebror blev mycket allvarligt sjuk av en förlossningskomplikation (slump, kan hända vem som helst, två veckor på neo och djupa spår hos storasyster) så orkade min kropp och mitt psyke inte. Jag var aldrig sjukskriven men fick skala ner rejält på allt i livet samt äta medicin. Mår bättre nu och det mesta är stabilt men jag blir aldrig som förut igen. Trodde aldrig jag skulle drabbas, men så blev det tyvärr. Nu är allt enklare dock och snart är det dags för mannen att vara hemma. Vet även att lillebror kommer bli lättare då vi redan upplevt den tiden med storasyster, skönt att veta tycker jag. Sen är han smidigare nu när han är större. Anser oss vara relativt jämställda men med två barn har det mesta ställts på sin spets för oss. Han vet inte vad det innebär att vara hemma med två, det är jag som varit gravid, fött, ammat med mera. Vi har inte haft vårt bästa år kan man säga. Jag har inte orkat ge honom mycket alls och det gör honom illa. Men vi har varit ihop i tio år så har mycket kapital. Litar på att vi klarar oss igenom detta med! Ångrar inget förutom att jag borde skalat ner på allt innan jag blev sjuk, insåg dock inte det då såklart. Blir ibland sugen på en trea men pga ovanstående blir det nog aldrig så. Bli inte rädd, men var medveten om hur det kan bli. Alla är ju olika såklart och vill ni ha ett syskon till Charles ska ni självklart våga satsa på det! Kram på dig