Ny krönikör på blogg.se! – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Ny krönikör på blogg.se!

Jag är så himla spänd och glad över att äntligen få berätta för er att jag är ny krönikör på blogg.se och att jag ska skriva en krönika i månaden till startsidan. Att utveckla skrivandet är något jag längtat länge efter men inte hittat rätt format för så att få börja med att skriva en krönika varje månad, 12 olika i år för min portal känns som en riktigt kul utmaning – och redan idag är min allra första uppe.
 
Den heter “Sluta fråg folk när de ska “skaffa” barn!
 
 
 
 
Ni kan läsa resten av krönikan här, be kind för det är min första krönika någonsin…
 
 
 
 
 
Gillar ni krönikan? Klicka gärna på hjärtat, dela den på facebook eller klicka på rekommendera <3
 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anonym

    för att omformulera det jag skrev, det kanske inte var tydligt nog och i sådant fall ber jag om ursäkt: jag menar att det är absurt att kräva att människor inte ska kunna ställa enkla frågor, man vet ju inte vad människor går igenom det blir inte enkelt att kunna ha en konversation om man inte får ställa en enda fråga när varenda fråga är möjlig till att vara kränkande eller sårande.

    Du förstår inte hur du inte ska ta illa upp av min kommentar för att jag bad dig aldrig att berätta i detalj om det otroligt tunga du går igenom som ofrivilligt barnlös. Du behöver inte nämna hur jobbigt någonting är eller hur ofrivilligt barnlös du är. utan bara konstatera att du antingen inte vet, eller har försökt och inte gått. Inga detaljer. Om folk inte kan acceptera det korta svaret och börjar ställa ytterligare frågor då skulle jag kunna hålla med dig i ditt resonemang om att folk ska sluta fråga, inte innan.

  2. Iman

    Så fint skrivet! Känner igen svaret "vi vill resa och umgås vi två". Så sa vi också. Och mensen som kom månad efter månad som ett hån. Usch..Blir ledsen bara jag tänker på den mörka perioden i vårt liv. Efter 11 månader kom det efterlängtade plusset! Men kunde ha klarat mig väl utan alla "när ska ni skaffa barn" frågor..

  3. Anonym

    Ta inte illa upp men det är väl ändå inte människors fel att fråga dig om du tänker skaffa barn eller inte? Det är snarare din självsäkerhet som inte klarar att svara dem med att det inte går och att du förmodligen måste gå till en läkare för att undersöka saken vidare. Om du nu har förklarat för dem att det inte har gått och att du har gått till en läkare för det. Så måste de bara vara totalt utan IQ om de tror att du gör barn fel och inte kan förstå att det säkerligen finns biologiska skäl bakom eller om de vill fortsätta med detaljerna kring din barnlöshet utan taktkänsla över att det kan vara något känsligt och personligt som man kanske inte vill dela med sig.

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      Jag förstår inte hur jag INTE ska kunna ta illa upp av att du säger att jag som ofrivilligt barnlös just där och då ska vara med självsäker och "klara av" att berätta det otroligt tunga jag går igenom? Jo, jag tar illa upp och blir ledsen men jag kanske missuppfattar din kommentar, vad vet jag.

  4. Amanda

    Människor är så korkade. Har kompisar som inte ens vill ha barn och dom får också frågan. Sen när dom säger att dom inte vill ha barn så är det: "VA??? VARFÖR DÅ? Det är ju meningen med livet."

    Förstår inte att människor har så svårt att fatta att alla vill inte och alla KAN INTE skaffa barn.

  5. Ida

    Tack för riktigt bra krönika som jag skulle vilja dela 1000 ggr om men vi är mitt i processen själva och jag orkar inte väcka den björn som sover bland dem som alltid frågar runtomkring oss. Tack igen <3

  6. Anonym

    Så himla bra skrivet! Känner igen nig i mycket! Vår son han knappt komma ut innan folk frågade när han skulle få syskon för att dom har ju så roligt tillsammans när det är tätt emellan…

  7. Tess

    Fantastiskt fint, ärligt och smärtsamt. Men också en jädra bra påminnelse att tänka till innan man bara "slänger ut sig" ngt man tror är lugnande men som i själva verket uppfattas som "det är ert eget fel som inte slappnar av" typ. Spot on, grym första krönika!

  8. Anonym

    Tack för en fin krönika som beskriver känslorna på ett bra sätt. Jag har samma tankar och längtan, fast min resa har gått via 4 missfall de senaste 1,5 åren. Väntar fortfarande, inte bara på ett positivt test utan även att det ska hålla i mer än några veckor. Att samtidigt se alla vänner vara gravida och få barn tär på en. Tack för att du skriver så öppet om något som vanligtvis inte lyfts fram på detta sätt 💜

  9. Angela

    Det är så sant!!! Jag och min man är ofrivilligt barnlösa. Och det kommer inte att bli biologiska barn. Men vi fick reda på i går att vi har blivit godkända för adoption 🙂 Så nu börjar den resan. Men jag kommer inte att skriva om de (på bloggen) förrän vi har fått barnbesked! Men du ska ha ett stort TACK för att du lyfter detta. För det är så viktigt. Tack för att du bjuder på din resa!

  10. Vera

    Hej Johanna! Så fint skrivet! Känner igen mig, oss i det här – för oss funkade piller som stimulerade ägglossningen (lider av PCO). Snart har halva graviditeten gått! Men jag kommer aldrig glömma resan hit, alla, som har blivit gravida, bla min förre detta chef som gjorde abort. Min man och jag har fått lite perspektiv, och vi lärt oss att man aldrig!! Någonsin!!! Får fråga andra om barn.
    Kramar!

  11. Jessie

    Väldigt bra skrivet! Jag är så trött på att folk jämt ska lägga sig i när det gäller än det ena, än det andra. Folk i min och min makes närhet frågade ofta tidigare när vi tänkte skaffa barn. Därför lät vi bli att berätta för någon när vi väl började försöka. Nu hade vi förvisso tur att bli gravida snabbt, men jag vet hur jobbigt det där kämpandet är. Min syster kan i princip inte bli gravid utan medicinsk hjälp. Hon var därför överlycklig över sin son som hon fick för 4,5 år sedan. Nu har hon och hennes sambo försökt få ett till barn i över ett år utan att lyckas och det håller på att bryta ned min syster. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för henne. 🙁

  12. Cecilia

    Wow, så jäkla bra skrivet om ett väldigt viktigt ämne. Vill säga tack igen för att du var så öppen med er IVF-resa, det hjälpte mig jättemycket när vi var i den. Nu är jag i vecka 25 & kan fortfarande inte fatta att det ligger en bebis i min mage <3 du är grym på att förmedla känslor & tankar i text! Kram

  13. S

    Jättebra skrivet! Jag och min man har varit tillsammans i 10 år och jag har fått frågan om barn 100tals gånger. Min man kanske 10 gånger (!!!). Detta utan att folk vet orsaken till att vi inte fått barn, det skulle ju kunna vara vad som helst. Hittills är det pga att vi valt att vänta, men vi vet ju inte om vi kan bli gravida eftersom vi aldrig varit det. Så alla frågor ger bara upphov till oro/känsla av att bli ifrågasatt för min del. Kram!!

  14. Helena

    Varenda cell gör ont i min kropp när jag läser din krönika. Jag känner igen mig så i dina ord. För oss är ju processen över och vi har 2 barn även om jag i hemlighet längtar efter en till så vet jag att jag inte kan utsätta mig, vår familj och vårt förhållande för allt det där igen. Vi tog så stor skada, det var så mycket i mig som gick sönder. Så otroligt bra skrivet Johanna och så fantastiskt att du berättar så ärligt om hur det är! Kram "Superherokvinnan i Västermalmsgallerian"

  15. Vardagskrönikören

    Bra skrivit! Jag driver en nystartad hemsida som heter "Vardagskrönikören" där jag tillsammans med gästskribenter publicerar krönikor varje vecka. Skulle du vara intresserad att vara gästskribent en vecka, kan du skriva en kommentar på hemsidan!
    Allt gott,
    Vardagskrönikören

  16. Cattis

    Jättebra krönika! 🙂 Du är väldigt bra på att förmedla känslor och att skildra din vardag. / en ganska ny läsare som är här för att stanna 🙂

  17. Fanny

    Läste din krönika med tårar i ögonen. Den var helt fantastiskt bra skriven, så otroligt duktig du är på att uttrycka känslor i text. TACK igen fina du för en fantastisk krönika!

  18. Erika

    Så bra skrivit. Jag känner igen det så i vad du skriver. Jag är nu gravid i v, 33 och vi längtar så efter vår guldklimp som gömmer sig i magen. Vi har fått frågan i flera år om vi inte också skulle snart skaffa barn och det va långt innan vi ens själva kände oss redo att ens börja försöka. Men sen när vi väl va redo själva och börja försöka och få frågan hela tiden flera gånger av olika personer men även av samma person ofta det va så jobbigt att höra. Det tog så hårt på psyket vi fick försöka i 10 månader innan vi blev gravida. Så jag håller verkligen med sluta fråga folk!!!