Seperationen från sitt barn – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Seperationen från sitt barn

ÄNTLIGEN ska jag få gå och hämta min lilla älskling igen, idag har det varit riktigt tufft och jag har känt mig lite ledsen och saknat Charles konstant under dagen. Det är ju speciellt att gå runt hemma utan honom helt plötsligt, det är så annorlunda och känns såklart konstigt. Och lite fel. Fastän jag vet att han har det superkul!
 
Lämningen imorse blev med tårar, när vi kom in på förskolan sa pedagogerna att vi skulle gå ganska direkt och jag märkte på C att han var extra nära mig, ville inte släppa min famn och helst bli buren lite till och från så min magkänsla sa att jag borde stanna lite längre. Jag frågade efter 5 minuter när de andra föräldrarna hade gått om man stannade lite längre när man märkte av att han var lite mer på mig idag än i slutet av förra veckan för att tanka på honom men de sa nej, man går ändå. Så här i efterhand ångrar jag faktiskt att jag inte stod på mig och sa “fast jag stannar nog gärna 10 minuter extra så han verkligen får släppa mig själv, det är bara 6e dagen” men jag tog dem på orden och reste mig upp efter någon minut och sa hejdå till C som såklart blev superledsen. ALLA har förklarat för mig vikten att gå när man väl sagt hejdå även om de blir ledsna och jag förstår den logiken så jag vinkade när jag stängde dörren och sedan satte jag mig på andra sidan och grät på bänken en stund. För det kändes lite fel, inte att gå när han blev ledsen utan att gå när min magkänsla sa att jag skulle krävt att få stanna lite till. Jag är säker på att pedagogerna som verkar JÄTTEBRA inte hade sagt emot mig.
 
 
 
När jag hade torkat tårarna och hört att han inte grät på en liten stund gick jag och man kan tjuvkika diskret in i fönstret när man går hemåt så då såg jag att han var glad och lekte med såpbubblorna med alla andra barnen och en av pedagogerna gjorde tummen upp i fönstret. Det var skönt men jag grät ändå hela vägen hem, mest för att jag hade gått emot min magkänsla tror jag. Och för att C var vaken och jätteledsen inatt så både han och jag var nog lite trötta imorse. Han kändes så liten och ledsen inatt – och så skulle han ju sova på förskolan för första gången idag ovanpå allt. Phu.
 
 Jag ringde faktiskt förskolan efter att jag visste att de hade haft sin fruktstund för att prata lite med dem om hur de skulle göra med C vid sovpasset, man lägger ju inte direkt ner honom i vagnen i fällt läge och drar över sufletten – då får han total panik eftersom han avskytt vagnen så länge i sitt liv. Han somnar alltid sittandes i det rakaste läget av vagnen och man kan varken fälla till lite mer liggande eller dra ner sufletten innan dess att han somnat och tack och lov hade pedagogen jag pratat med hört lite av mig innan och lyssnat in och hade en superbra plan på hur hon skulle möta upp C. Hon sa att om han inte vill vara i vagnen får han vara i hennes famn medan hon nattar de andra, det kändes skönt. Efter det samtalet kändes det lite bättre även om jag märker att jag är känslosam kring seperationen mellan mig och superC idag.
 
Man pratar bara om hur barnen ska klara seperationen men fasiken, det är skittufft för mig som mamma också. Jag måste också vänja mig vid och tränas in i vår nya vardag, en vardag där jag ska vara utan honom ett par timmar varje dag och det är ovant och hjärtat känns halvt helt plötsligt. Jag ska vara extra mjuk och snäll mot mig själv denna veckan, det ÄR ju fortfarande inskolningsvecka så jag ska bara jobba lite och fösöka dra igång allt lungt. Och äta choklad – massor av choklad!
 
 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. M-

    Johanna Kajson:

    Kan du tipsa om något eller specificera lite? Det finns en väldigt många olika källor på google och så vill jag gärna ha svar på min fråga också, den om varför och vad det är som är viktigt utöver ekonomin? Självklart behöver du inte komma med någon forskningsrapport, jag är intresserad av vad ni alla tycker 🙂

  2. M-

    Nu har jag inte barn men har läst mycket om anknytning och jag har en fråga: Varför? Vad är det som är bra eller viktigt och varför gör man någonting när båda mår dåligt av det? Den här frågan är väl till alla er som pratar om en tuff och jobbig inskolning, för mig låter det som att barnen inte är redo och att ni som föräldrar reagerar sunt på det genom att känna empati och saknad. Jag ser verkligen inte poängen annat än möjligtvis ekonomiskt, jag förstår såklart om man måste jobba för att man inte har råd med mat annars men om någon har några andra argument vill jag gärna läsa.

  3. Tess

    Jag slapp det där, men vårt barn har haft några jobbiga dagar när vi gått till förskoleklassen. Då har han inte velat stanna på skolan säger han, men sedan har han kul med klasskamraterna ändå. Det är något värre när pappan lämnar än när jag gör det. Vi är ju olika 🙂 Vårt barn gick inte på förskola, därför jag skrev att jag slapp det där, jag var lite otydlig känner jag. Men kan föreställa mig hur jobbigt det är, för man tar ju till sig när barnet är ledset och sedan kan man själv vara ledsen också. Nu stortrivs vårt barn för det mesta på skolan, så det är kul att se! Du ska se att om bara någon vecka kommer ni nog få se det positiva för ert barn 🙂 <3

  4. Cecilia

    När A var liten och blev ledsen vid lämning var det som funkade bäst att någon pedagog till henne på höften och så gick de in och satte på musik och dansade. Det älskade dottern och just den distraktionen gjorde att hon inte fastnade i separationen.
    Sedan har jag försökt att låta henne vara ledsen och inte "tvinga" henne att känna sig glad. Men att hjälpa henne att hitta sätt att komma igenom känslan. Att börja leka med en kompis eller berätta för pedagogen vad hon gjort i helgen osv.
    Nu är hon 3,5 år och jag är föräldraledig sedan 6 månader. Hon går 15 timmar/vecka nu. Det är ofta hon blir lite ledsen när jag ska gå. Hon vill gärna vara på förskolan men hon vill att jag också stannar kvar. "Problemet" den senaste tiden är att det haft varit vääääldigt stor personalrotation med personal som jobbar deltid och olika vikarier. Och de hinner inte lära känna henne i hur man bäst får med henne i leken. Något som de förra pedagogerna var så lyhörda för. Hoppas att det ska landa i att det blir samma personal ett tag framöver nu.
    Jo…ett annat tips – ibland är ju vissa barn mer känsliga för hur man säger att de ska vara på förskolan. Jag har tex fått sluta säga att jag ska "lämna" henne på fsk och säger istället "följa henne till fsk".
    Oj långt och rörigt inlägg. 😄
    Lycka till med hela förskolekarusellen 👍🙌😁💜

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      Jag säger också följa med även om han är så liten, eller “idag ska du ju få leka på förskolan och mamma ska jobba lite, kom så går vi till förskolan”. Lämna är nog ett ord man ska undvika, och hejdå blir ju gråt för alla barnen på förskolan nu, även om någon annan förälder går men de säger att hejdå är viktigt att säga och det kan jag förstå.

  5. Sara

    Usch jag får som ont i magen av att läsa inlägget 🙁 förstår dina känslor så väl! Men nu har du lärt dig att säga till nästa gång. Har själv en liten kille på 10 månader och känns så otänkbart att inte vara med honom hela tiden varje dag! Men som tur är får jag mjukstarta med att pappan är hemma och är föräldraledig när jag börjar jobba (75%). Så då får jag och bebis vänja av oss lite mjukt.

  6. Josefin

    Inskolning ja, både för dig, familjen och C! Bra att påminna sig om att det är en helt ny fas av livet för en själv också (och resten av familjen), visst har man haft sitt arbetsliv tidigare men nu är man ju en annan person än innan man fick barn.
    Jag tycker det är helt sjukt att pedagoger på förskolan fortfarande uppmuntrar att man ska gå därifrån snabbt och hoppas verkligen att det finns de som tänker annorlunda! Lita på din magkänsla nästa gång, du har ju ett nära tänk (attachment parenting) i övrigt så låt det följa med till förskolan också. Och gud vad jag hoppas att jag också kan "stå på mig" när den dagen är kommen att jag ska lämna lilla dottern på förskolan <3

  7. Louise

    Usch så tufft! Ska skola in sonen i mars. Kommer inte kunna länna honom om han gråter…Känner redan oro inför det. Han är ju så liten (1,5 år) han förstår ju inte "mamma kommer sen". Känns bra att läsa om er inskolning och allas kommentarer här! Styrkekram!

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      Jsg tyckte också det kändes för hemskt men efter att ha läst på om varför det är så viktigt att man faktiskt går om man sagt hejdå – även om barnet gråter- så förstår jag och gör så. Och så får jsg sitta på andra sidan och gråta 🙂

  8. Jessica

    Tycker du är så himla bra på att beskriva känslor och skriva öppet om dina egna och upplevelser! Ville egentligen bara peppa lite och säga att jag förstår hur du känner det. Vi har precis flyttat till USA jag och min man och mina två barn och har precis skolat in min snart 3 åring på förskola som är 2,45 min varje dag. Efter att ha gått på förskola hemma i Sverige båda barnen ‘heltid’ sen 1,5 års ålder fick min dotter nu jordens separations ångest främst pga av språket. Upplever det som att personalen har mycket mer respekt för separationsångest här än hemma men så är ju allt väldigt annorlunda också. Det intressanta är att det ser så olika ut i olika delar av världen och här är det inte alls ‘normalt’ att lämna barnen hela dagarna utan precis så länge man vill och oftast är det ca 3 timmar om dagen fram till att de är 5 år. I alla fall tycker jag att det är så skönt att ha möjligheten att göra som man själv vill. Ja ville egentligen bara säga att jag tycker det är så fint av dig att reflektera så mycket och att det som är ‘reglerna’ inte nödvändigtvis behöver vara rätt utan att magkänslan är superviktig! Även om man givetvis behöver följa regler ibland också 😉 Stort lycka till, är övertygad om att det kommer att gå toppen! Och tack för en supermysig blogg!

  9. Jessica

    Tycker du är så himla bra på att beskriva känslor och skriva öppet om dina egna och upplevelser! Ville egentligen bara peppa lite och säga att jag förstår hur du känner det. Vi har precis flyttat till USA jag och min man och mina två barn och har precis skolat in min snart 3 åring på förskola som är 2,45 min varje dag. Efter att ha gått på förskola hemma i Sverige båda barnen ‘heltid’ sen 1,5 års ålder fick min dotter nu jordens separations ångest främst pga av språket. Upplever det som att personalen har mycket mer respekt för separationsångest här än hemma men så är ju allt väldigt annorlunda också. Det intressanta är att det ser så olika ut i olika delar av världen och här är det inte alls ‘normalt’ att lämna barnen hela dagarna utan precis så länge man vill och oftast är det ca 3 timmar om dagen fram till att de är 5 år. I alla fall tycker jag att det är så skönt att ha möjligheten att göra som man själv vill. Ja ville egentligen bara säga att jag tycker det är så fint av dig att reflektera så mycket och att det som är ‘reglerna’ inte nödvändigtvis behöver vara rätt utan att magkänslan är superviktig! Även om man givetvis behöver följa regler ibland också 😉 Stort lycka till, är övertygad om att det kommer att gå toppen! Och tack för en supermysig blogg!

  10. Sofie

    Du och resten av familjen är jätteduktiga! Klart det är svårt tänker jag utan barn, och det tar nog tid. Ta det i er tid och bra att förskolan verkar vettig och bra för er! Kram på er!

  11. J

    Åh, förstår din känsla! Nu är det länge sedan jag skolade in min son men oj vad jobbigt det var. Mitt hjärta gick sönder när han var så ledsen vid lämning och bitvis under dagarna också. Under åren har vi haft en del jobbiga perioder då han varit ledsen eller inte velat bli lämnad trots att han har många kompisar och har roligt där.. Men får han välja vill han hellre vara med oss föräldrar. Från början sa dom till mig att lämna snabbt och det gjorde jag men sen har jag lyssnat in och lämningarna kan ibland ta tid men känns bättre för mig. Jag tycker fortfarande det är ledsamt att vardagen består av så mkt tid ifrån varandra så jag vänjer mig aldrig helt och hållet tror jag. Men låter som det ändå går bra för C och man måste få tycka det känns jobbigt, är en naturlig process tror jag! Kämpa på och det fixar ni!

  12. M

    Jag skolade in dottern i september. Hon har tack och lov inte gråtit direkt men jag tycker du gör rätt om du litar på magkänslan i fortsättningen! Ibland behöver dom ju tanka lite innan dom lämnas över! Då brukar vi försöka ta det lite extra lugnt i kapprummet och prata och kramas extra innan man går in till gruppen. Absolut nog bra säga hejdå och gå när man väl säger hejdå och inte vela då. Men innan man tagit beslutet att gå tycker jag man får köra på sin egen magkänsla. Det är ju ens eget barn och jag accepterar inte de säger åt mig hur jag ska göra även om de gärna får tipsa.. hoppas du förstår hur jag menar. Det jag egentligen ville säga mest är nog igenkänning på hur ledsen man kan bli. Jag grät å grät å grät å grät. Mest när jag var själv men även inför pedagogerna 😳😬 det gick inte att stoppa ju och att lämna över ansvaret från ens allt till någon man inte känner är sjukt tufft! Och så sörjde jag att den tiden var över. Och samtidigt så stolt över dottern!! Ja tusen miljarder känslor på en gång. Lycka till!!

  13. Anonym

    Min pojke behöver tid på sig när vi kommer t fsk. Han vill kramas en stund och ha hjälp att säga hej t pedagoger och kompisar. Sen säger vi hejdå. Känns absolut inte bra att lämna när de är ledsna.

  14. Iman

    Vad jobbigt! Du sätter ord på mina känslor med, känner exakt samma sak. Idag drog min sons inskolning igång och det var infosamtal. Imorgon börjar det på "riktigt" och då ska min man skola in vår son för att jag ska börja på ett nytt jobb! Bästa lösningen för alla. Har arbetat på förskola och vet att barnen har det bra men det är som du sa, man kommer känna sig halv då halva en är borta några timmar varje dag. Väldigt stöttande att komma in hit faktist då många tycker att jag överdriver och "alla lämnar på förskola, ingen stor grej". Men jag har varit med min son varje dag av hans liv, det är stort för oss..

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      Lyssna inte på alla som försöker säga till dig hur du ska känna – jag avskyr när folk gör så!! Förminskar andra människors känslor, vem har rätt att göra det?! <3. Lycka till på nya jobbet!!!!!

  15. Anonym

    Du skriver väldigt fint och ärligt om detta med separation, nu får vi barn nr två innan det är dags för inskolning, så skjuter på det till efter sommaren men blir alldeles tårögd av bara tanken (och av att läsa din text). Ni hittar nog ett sätt att mötas så att du också ska känna dig trygg med lämningen. Pedagogerna har ju erfarenhet och vet med all säkerhet vad de pratar om, men du känner ju ditt barn bäst så jag tycker du gör rätt i att lyssna på magkänslan också.

  16. Anonym

    Du skriver väldigt fint och ärligt om detta med separation, nu får vi barn nr två innan det är dags för inskolning, så skjuter på det till efter sommaren men blir alldeles tårögd av bara tanken (och av att läsa din text). Ni hittar nog ett sätt att mötas så att du också ska känna dig trygg med lämningen. Pedagogerna har ju erfarenhet och vet med all säkerhet vad de pratar om, men du känner ju ditt barn bäst så jag tycker du gör rätt i att lyssna på magkänslan också.

  17. Karin

    Att du inte fick stanna längre kan vara för de andra barnens skull, att de andra inskolningsbarnen (och även resten av gruppen) kan bli ledsna igen om det blir ytterligare en separation. Det är skitjobbigt att skola in men det låter som att det går bra för C ändå.

  18. Hanna

    Ja fy vilken hemsk känsla det är! Min dotter har gått på förskola i snart ett år och mitt hjärta går sönder när hon är ledsen vid lämningar. Lämnar inte så ofta utan hämtar enbart och hon är väldigt mammig så det blir såklart ovant för henne också dom gånger jag lämnar.
    Men förstår din känsla! Man får vara extra snäll mot sig själv också! Kram!

  19. Pernilla

    Idag slog det mig att jag ska börja jobba nästa vecka! Att nästa vecka är det inte bara några få timmar han ska vara själv på dagis utan 2 hela dagar. Planen med få men långa dagar kändes smart innan, nu känner jag mig väldigt osäker på om jag gör rätt. Jag grät ju bara han var själv på föris 2 timmar idag! Och så är jag sjuk så hans pappa får ta inskolningen fast jag hade behövt den för att förbereda mig mentalt inför nästa vecka. Hoppas kunna vara på benen tills på onsdag iaf… är verkligen tacksam för din blogg, att läsa att det du känner och alla läsares kommentarer om inskolning.

  20. Pernilla

    Idag slog det mig att jag ska börja jobba nästa vecka! Att nästa vecka är det inte bara några få timmar han ska vara själv på dagis utan 2 hela dagar. Planen med få men långa dagar kändes smart innan, nu känner jag mig väldigt osäker på om jag gör rätt. Jag grät ju bara han var själv på föris 2 timmar idag! Och så är jag sjuk så hans pappa får ta inskolningen fast jag hade behövt den för att förbereda mig mentalt inför nästa vecka. Hoppas kunna vara på benen tills på onsdag iaf… är verkligen tacksam för din blogg, att läsa att det du känner och alla läsares kommentarer om inskolning.

  21. Susanne

    Heja heja! Det blir bättre! Det.får lova att vara jobbigt nu! Av alla småkids jag känner är det alltid föräldrarna som tagit omskolningen hårdast, inte barnen !
    Kram!

  22. Sara

    Har haft samma morgon som du. Det sätter sig i kroppen. Usch! Och jag skulle bara hem och sova inför nattjobb på akuten. Ser inte min plutt förrän vid hämtning i morgon. Snyft! Styrkekram till oss!!

  23. Anonym

    Så varmt och innerligt du beskriver din kärlek till ditt barn. Jag har arbetat som pedagog i många, många år och är själv 3-barnsmamma. Det är tufft i denna inskolningsprocess för både förälder och barn. Förmedla drt du känner, en bra dialog mellan dig och personal är viktigt, kram och lycka till 💚