Världens bästa make och pappa – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Världens bästa make och pappa

  
Jag fick en annan kommentar som jag också vill passa på att bemöta för detta är så enormt viktigt för mig – att ni förstår hur vi fungerar som ett team i vår familj och jag vet att många har varit nyfikna på vad Rickard jobbar med, varför vi inte delar på föräldrarledigheten osv osv osv.
 
 
 
 Kommentaren:
 
“En del saker skriver man inte! Vad är det med vissa människor?! Det är klart ni ska ha syskon till Charles och det är klart ni fixar det! Att ha familjen nära som hjälp är ju det värdefullaste man kan ha! När jag läste din blogg igår skriver du att utan din familj skulle det inte fungera men din man är ju också en del av er? Det låter ibland som att du är ensamstående men får ändå ihop det med din karriär, vilket är starkt och WOW!! Kom ihåg att ditt jobb är lika viktigt som din mans och att ni båda är föräldrar till Charles. Mår du dåligt ska du kunna stänga in dig och få må dåligt. Du är inte själv. Ni är två. Vi har inte med det att göra men vill bara skicka lite styrka till DIG! Ni är en sådan fin familj med massa kärlek! <3 //Anonym”
 
 
 
Men Gud vad ledsen jag blir att du uppfattar det som att jag är ensamstående, fy vad vidrigt. Rickard är VÄRLDENS BÄSTA STÖD och VÄRLDENS BÄSTA PAPPA och han är hemma varje sekund jag ber om. Han frågade i tisdags om han skulle stanna hemma men eftersom jag:
1. Trodde att jag skulle må bättre
2. Visste att jag hade backup från syrran och mina föräldrar om det skulle vara något
3. Visste att just dessa mötena är viktiga för hans bolag och eftersom vi är ett team så är de även viktiga för mig så iom ovanstående två punkter tyckte jag det var självklart att han skulle åka iväg tis-ons som planerat i jobbet.
 
Så här är det i vår familj, vi är ett team. Rickards jobb är mitt jobb och mitt jobb är hans jobb och vi engagerar oss i varandras arbete enormt mycket. Vi försöker hjälpas åt, lösa, bolla och peppa varandra och vi försöker avlasta och hjläpa varandra i jobbet, aldrig tvärtom. Aldrig tävla, aldrig jämföra, aldrig rättvisa i mitt och ditt, min tid och din tid, min natt och din natt. ALDRIG. Vi ser till teamet, vad är bäst för teamet just nu? Mitt jobb är lika viktigt såklart, det tycker vi båda två och även om jag varit mammaledig hela tiden så har vi sett till att jag kunna jobba med det jag önskat OCKSÅ. Men, vi har gemensamt bestämt att jag ska ta hela mammaledigheten, jag har fått min mans dagar och han jobbar istället. Han ville ha det så, jag ville ha det så och detta är det absolut bäst för just vår familj, båda parterna är supernöjda med lösningen. Han jobbar som VD för ett IT-bolag med ett kontor i Stockholm och ett i Skåne och han fick det jobbet en månad innan Charles föddes vilket var en utmaning vi gav oss in på tillsammans. Vi har  dessutom investerat i hans bolag gemensamt och utifrån det tar vi varje beslut gemensamt, han är inte någon kariärrsgalning som lämnat mig ensam att lösa situationen med C, vi bestämmer allt tillsammans såklart. Teamar. Han är också enormt tacksam för all uppbackning jag/vi har. Vårt förlängda team och den uppbackningen kollade vi upp och säkerställde för innan vi en hade tankar på barn såklart. Hur kan vi lösa vår situation på bästa sätt, hur löser vi det när jag mår extra dålig, hur löser vi vardagen och hur löser vi utmaningarna. Och de som “avlastar” och “backar upp mig/oss” ÄLSKAR ju att vara med Charles. De ser det inte som att de passar Charles utan som att de får FÖRMÅNEN att hänga med honom, umgås, leka, vara tillsammans med denna världens mest fantastiska lilla människa. Såklart.

Tack för peppet och din kommentar, jag inser att jag måste lyfta även detta så att speglingen inte blir sne på bloggen, känns fruktansvärt ledsamt om det uppfattas så. Rickard tar alla tidiga morrnar och alla flaskor på nätterna trots att ha jobbar 10-12 timmar per dag. Han är en jäkla superhjälte och jag fattar inte hur han orkar. Han är bäst men det utgick jag ifrån att jag inte behövde förtydliga – dumt för man ska aldrig ta sin partner så för given vilket jag inte gör här hemma men jag kanske har glömt berätta för er vilken fantastisk pappa han är?

 
 

 
  
 
För det är han verkligen, denna man, denna make, min andra hälft och i många fall min bättre hälft. Min partner in crime, min teamspelare, min allra bästa vän, min stora kärlek i livet, min personliga komiker som får mig att skratta varje dag, min drömmiga, älskade Rickard. Pappan till min son. Den där mannen som varit med på varenda jäkla läkarbesök, operation, IVF-besök (när alla andra kvinnor oftast satt ensamma i väntrummet hade jag Rickard vid min sida konstant. Vi gjorde den resan tillsammans, han och jag. Han höll reda på sprutor, datum och följde med var tredje dag på kontrollerna.) och som var med hos barnmorskan hela tiden under gravidteten. Han och jag, tillsammans. Den där mannen som läste på om kejsarsnitt, la upp en plan med mig och hjälpte mig igenom den tuffa utmaningen med amning. Han och jag. Han såg det som att VI skulle lösa amningen, VI skulle lösa situationen. VI fick barn. Och så är det fortfarande, han är världens bästa pappa till Charles och deras relation är den finaste, Cs glädjetjut när dörren slås igen på kvällen och han vet att det är just pappa som kommit hem. De pussas, kramas, busar, gosar, läser sagor och Charles första 10 veckor i livet sov han PÅ Rickard mer eller mindre varje natt. De fick ett speciellt band redan då. Och att Rickard jobbar och inte tar föräldrardagar tar vi igen på annat sätt, som på morgonen när C vill gå upp klockan 06 och de busar och äter frukost medan jag sover. Eller på helgerna eller när vi är iväg på semestrar som vi försöker få till ofta för att tanka på oss hela lilla famlijen. Vi – teamet – är världens bästa familj TILLSAMMANS.
 
 
FAN VAD JAG ÄLSKAR MINA KILLAR!
 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anonym

    Kommentaren syftade inte till föräldraledighet. Den syftade till det inlägget där du skrev om din huvudvärk.
    Många skrev att din man kunde vara hemma så du fick vila men du svarade att det inte gick på grund av hans jobb. Du har också skrivit att din mamma tar ledigt och passa Charles så att du kan gå på dina möten eftersom din man inte kan vara hemma. Det var inte säkert att din man kunde följa med till Cannes för att han behövde jobba men han tog med sig jobb istället. Det var detta kommentaren syftade till och den var absolut ingen kritik och du behövde inte försvara dig för det är ert liv! Det var pepp till dig för det kanske känns tungt och ensamt ibland och det får det göra för det är så livet ser ut ibland! Det är ingen som ifrågasätter att din man är en fantastisk pappa! Det är väl de flesta pappor?! Att vara med på alla besök är väl något självklart? Det är ett gemensamt barn. Det är väl självklart att båda föräldrarna är med? Vi alla tänker olika hur mycket plats den andra föräldern ska ta eller hur mycket den vill ta. Det är upp till alla familjer! Jag menade bara att är du sjuk så måste du kunna få vara det för ni är ju två föräldrar… Allt är inte kritik och allt behöver du inte försvara för det är ert liv och ni gör som ni vill! Men det är klart att det ibland ramlar in tankar som du inte håller med i eftersom du skriver en blogg. Ibland kan även vi läsare ta åt oss, till exempel öppna förskolan. Du dömer ut den fast du inte varit där och försvarar dig bland kommenterarena som inte har samma uppfattning istället för att försöka förstå våra upplevelser. Ni är som
    sagt en kärleksfull familj med så många runtomkring som älskar er och ställer upp. Det är inget du behöver försvara och du behöver absolut inte försvara din man eller hur ni tänker! Vi förstår alla att ni älskar varandra! Jag slutar nu att läsa din blogg då jag kan tycka det är intressant att få andra perspektiv och förstå hur andra tänker men här blir det lätt att du blir sårad och det är det sista jag vill. Du har en underbar personlighet, en underbar familj och din blogg är inspirerande… Tack för den här tiden och lycka till med flytten! Huset ser fantastiskt ut och vad härligt med nära till havet! Det kommer att bli super! <3

  2. Anonym

    Vilket fantastiskt fint inlägg❤
    Vi har haft en liknande situation när vår nr 2 kom och vi har också hela tiden kört på att vi är ett team även om jag varit föräldraledig betydligt mer än vad han har varit. Han är världens bästa pappa och har verkligen också en fantastisk relation till våra 2 små buskillar.

  3. Anonym

    Vilket fantastiskt fint inlägg❤
    Vi har haft en liknande situation när vår nr 2 kom och vi har också hela tiden kört på att vi är ett team även om jag varit föräldraledig betydligt mer än vad han har varit. Han är världens bästa pappa och har verkligen också en fantastisk relation till våra 2 små buskillar.

  4. Iman

    Blev seriöst tårögd av detta inlägg. Så fint skrivet om ert team och er resa. Vi harvsamma system här hemma och eet funkar för oss. Min man är lika engagerad i vår son som jag är, även om han jobbar. Fint inlägg

  5. Anki

    Till alla som tycker föräldrarledigheten ska delas lika, jag förstår er helt och hållet. Men det finns relationer där det inte fungerar. Min man och jag fick tvillingar. Min man har adhd och har svårt med förändringar över lag samt att ha fokus på flera saker samtidigt. Han är dessutom en väldig känslomänniska som grubblar och oroar sig mer än vanligt för allt möjligt. För honom är det en omöjlighet att ta hand om två små barn samtidigt hela dagar. Inte för att barnen skulle må dåligt, för han är en jättebra pappa. Men han själv skulle må väldigt dåligt psykiskt av ansvaret och all oro. Så för oss är det bättre att han ger alla dagar han kan till mig och sen tar vi ut hans dagar dubbelt så vi är hemma tillsammans. Han sparar även en del som han kan ta ut ju äldre barnen blir då han känner att han klarar av lite äldre barn bättre. Bara en tankeställare att familjer ser olika ut med olika behov. Det viktigaste är att barnen och föräldrarna mår bra. Min man tar igen den "förlorade" tiden med barnen på kvällar, mornar och helger. Varje dag efter jobbet tar han med barnen ut en timme för egentid. Det funkar för oss. Hade han tvingats vara hemma ensam i flera månader med dem så hade han mått väldigt dåligt vilket i sin tur inte är bra för någon i vår familj.

  6. Linda

    Vi har samma situation här hemma som ni har. Maken driver flertalet bolag och kan helt enkelt inte vara ledig i ett halvår (eller ens en månad). Däremot tar han allt ansvar kvällar/helger och semestrar, han är dotterns stora idol i livet och hon uppfattar över huvud taget inte vårt liv som att mamma (jag) tar hand om henne mer. Olika lösningar fungerar i olika familjer, så är det bara. Får också många "dumma" kommentarer om att man enl lag har rätt till f-ledighet oavsett jobb, ja men hallå! Ska han sätta alla bolagen på paus? Verkligheten funkar ju inte så! Det viktigaste är att man är ett team, tar beslut ihop och att barnet/barnen mår bra. Vi är båda högutbildade, maken jobbar 150% medan jag jobbar 80%, det är några få år i livet det handlar om. Min karriär kommer garanterat gå vidare i det tempo jag vill när vi är klara med småbarnsåren.

    Kram på er!

  7. Karolin

    Det finns en annan aspekt av det hela också. Visst att båda föräldrar har "rätt" till samma tid med sitt barn. Men många glömmer bort att själva graviditeten ju inte är det minsta jämställd. För mig (innan jag blev gravid) var det förut en självklarhet att båda skulle dela lika, men nu efter en extremt besvärlig graviditet tänker jag inte så. Efter en halv graviditet av illamående och nu en extrem foglossning och ryggproblem inser jag att jag kommer behöva tid att återhämta mig själv fysiskt (och psykiskt). Det kommer inte räcka med 6 månaders föräldraledighet för mig helt enkelt, därför väljer vi som familj att dela upp det på ett annat sätt.

  8. Karolin

    Det finns en annan aspekt av det hela också. Visst att båda föräldrar har "rätt" till samma tid med sitt barn. Men många glömmer bort att själva graviditeten ju inte är det minsta jämställd. För mig (innan jag blev gravid) var det förut en självklarhet att båda skulle dela lika, men nu efter en extremt besvärlig graviditet tänker jag inte så. Efter en halv graviditet av illamående och nu en extrem foglossning och ryggproblem inser jag att jag kommer behöva tid att återhämta mig själv fysiskt (och psykiskt). Det kommer inte räcka med 6 månaders föräldraledighet för mig helt enkelt, därför väljer vi som familj att dela upp det på ett annat sätt.

  9. Malin

    Hoppas inte. I det fall där ena parten inte vill vara hemma en längre tid så blir det barnen som blir lidande som måste börja på förskolan för tidigt. I min mening är det för tidigt för de flesta barn att börja när de redan är ett. Vissa har inte börjat gå, äta själv etc. Tycker vi ska vara stolta över det föräldraförsäkring vi har idag som ger oss möjlighet att vara hemma länge med våra barn och litar på att vi själva kan disponera den. Bättre att våra barn blir trygga medborgare.

  10. Suss

    Jag ser fram emot den dag då vi har en individualiserad föräldraförsäkring, hälften var, precis som övriga socialförsäkringar är individuella. Inte förrän den dagen kommer vi få se en äkta förändring vad gäller det ojämställda land vi lever i. Självklart får alla göra som de vill, väljer man att inte ta ut sina dagar så är det den förälderns val. Ekonomiskt går ALLT att lösa. Så är det bara. Jag känner tex en man som var högavlönad och som valde att ta ett banklån för att kunna vara hemma med sitt barn lika länge som mamman. Han resonerade som så att många väljer att ta lån för att köpa bil och den tappar i värde så snart man kör ut från bilhandlarn. Tiden med barnen däremotappar ej i värde, den får du aldrig igen. Min man och jag har delat lika, detta trots att han är egenföretagare och riskerade att förlora verksamhet. Man hör ofta det som ett argument, mannen är egenföretagare och kan absolut ej vara hemma: jo menar jag, det handlar om hur man väljer att prioritera.

    OBS OBS OBS, ingen värdering i hur ni gör, ni följer ju bara gällande regelverk. Men jag tror och hoppas att vi inom en snar framtid kommer få se en individualiserad föräldraförsäkring, det vill flera partier.

  11. Lotta

    Självklart får alla familjer välja själva hur de vill sörja för omsorgen om barnen, från det de föds tills dess de är vuxna. Men föräldrarförsäkring är i min värld ingen rättighet. Det är en skattefinansierad och helt fantastisk förmån att under ett antal dagar vara med det egna barnet och få ersättning för det. Självklart kan denna skattefinansierade förmån vara förknippad med vissa krav, t ex att man ska dela på ett visst sätt. Ingen förbjuder någon att avvika/göra det som passar dem.

  12. Malin

    Vill bara förtydliga som jag skrev att vi läsare får intrycket att Rickard är borta mycket så menade jag justså – att vi får intrycket – inte att det kanske egentligen är så. Och som du säger så är det helt olika vad man tycker är mycket!

    Tycker det vore helt galet att alla skulle dela föräldraledigheten 50/50. Vi har i första hand anpassat oss efter vårt barn, och för henne hade det verkligen inte funkat att byta föräldraledighet så tidigt. Det hade blivit väldigt tufft för henne och negativt för hela vår familj. Den här gången bytte vi föräldraledighet vid 13 månader och var hemma med henne på heltid tills hon var 18 månader. Nu är hon på förskolan halva dagarna, helt enkelt därför att hon behöver det sociala och utmaningen, men hon behöver det inte hela dagen – och rent ekonomiskt så jobbar jag hellre mindre och hämtar henne tidigare och planerar ekonomin.

  13. Anonym

    Svar till Maria och tillägg till mitt eget inlägg. Jag TYCKER det är lika ok när mamman inte vill va hemma med sitt barn, men jag är medveten om att det sticker i ögonen på folk. Se bara på Camilla Läckberg som varit otroligt öppen med att hon tycker pyttis-bebis-tiden är rätt trist, JÄVLAR va mycket skit hon fått fr det, helt sjukt! Läsare som skrivit rakt ut att hon inte borde skaffat barn osv. Herregud, så länge ungen är nöjd är ju allt bra.

  14. Jennifer D

    Heja dig och bra svarat på kommentaren! Håller med dig på alla punkter och hade aldrig kunnat formulera mig på ett bättre sätt själv.
    Stor kram, du och ni är grymma! 😀

  15. Rebecca

    Men gud, nu sitter jag och gråter i soffan… Vi väntar vårt första barn till våren och det är så fint hur du beskriver ert team. Något att ta med sig! Stor kram!

  16. Maria

    Kommentar till ovan: men om en mamma inte är intresserad av att vara hemma med sitt barn, är det lika OK?! Då blir det ett himla liv! Det är ju just den där inställningen som behöver ändras i samhället.
    Jag har börjat jobba nu efter att ha varit hemma i 11 månader, min man ska nu vara hemma ungefär lika länge ( beroende på när vi får förskole- plats). Oj hur kan han vara borta från sitt jobb som hög chef så länge får man då höra. Ja jag kunde vara hemma så länge, och då reagerade ingen. Är det inte märkligt…

  17. S

    Hej!
    Först och främst, vilket fint inlägg. Fyllt med kärlek och värme! Tror också att det är viktigt att se sig som ett team.

    För det andra, din blogg är fantastisk! Tack för du delar med dig av din vardag.

    För det tredje, som sagt, DIN vardag. Annars hade bloggen haft namnet "Unga herr och fru Kajson" och ni kanske hade turats om att skriva inlägg. Du nämner ju din man i din blogg eftersom han just är din man. Jag blir alltid lite nervös när andra människor inte förstår det. När vissa läsare antar att ni som bloggar skriver ALLT, måste berätta ALLT, ska ta upp allt hur ALLAS perspektiv. Vi alla är inte så, många av oss läsare förstår att det är din blogg som handlar om din familj, ditt liv, din karriär, dina funderingar i livet, din vardag och allt det där. Det du som bloggare väljer att skriva om helt enkelt. De flesta av oss förstår. Faktiskt.

    Föräldraledighet. Det är ett hett ämne. Här måste man passa sig, för råkar man säga något som inte passar är man dum i huvudet. Så enkelt är det (väldigt fint i vårt demokratiska samhälle – här på internet). Föräldraledighet i sig behöver diskuteras, när man väljer hur man ska göra är det viktigt att det baseras på vad som är viktigt/passar/fungerar för familjen – inte för vad våra könsroller säger. Problemet här är att kvinnor ofta tjänar mindre pengar, vilket i sin tur leder till att kvinnan stannar hemma mer. Inte nödvändigtvis för någon av föräldrarna vill ha det så. Det är ett problem. Det blir också ett problem om det automatiskt anses att mannen arbete är viktigare/bättre och därför inte ska vara med sitt barn. Självklart behöver vi prata om det här, diskutera det. INTE dumförklara alla som inte delar 50/50. Aa, du förstår ju det här.

    Poängen är att vi läsare inte har varit med i era diskussioner, vi ska inte vara det heller. Det är bra att det finns olika sätt att lösa föräldraledigheten. Det är bra att går att läsa om alla olika familjer och hur olika man löser olika saker (allt från föräldraledighet till inköp av hamster). När jag har läst din blogg har jag aldrig uppfattat att du är föräldraledig mer för att din man inte vill vara hemma/tycker att hans arbete är viktigare/ eller att det "bara blev så" på grund av könsroller. Jag har uppfattningen (har inte varit med hemma hos er, så jag vet inte) av att ni har diskuterat detta mycket fram och tillbaka.. Jag har förstått mellan raderna (och även på raderna) att det är något ni har diskuterat och något ni väljer att göra. Det är ju det som är viktigt i en relation, kommunikationen, gemensamma beslut, vad släpper man för att få något nytt, hur ska man hantera det, hur länge och allt det där. Jag har uppfattningen av att ni pratar med varandra, att ni båda ser till vad som kommer vara bäst för er, just nu och i framtiden.

    Bara så du vet, det finns en del läsare som uppfattar dina texter på det sättet också.

  18. Anonym

    Hej! Tack för fint inlägg, tror inte gått nån obemärkt förbi att ni är ett starkt team. Lite tankar om föräldraledighet och detta är alltså bara mina personliga tankar, jag tror INTE att det finns en lösning som passar alla, men så här tänker jag. För vissa finns det inte ekonomiska möjlighet att låta pappan vara hemma, han tjänar för bra helt enkelt, inkomstbortfallet blir för stort om han skulle gå på föräldrapeng. I det fallet resonerar jag som så att men inte har något val. I övriga fall, gör alla familjer ett val. Jag (vi) har resonerat som så att jobba ska man göra hela livet, i mitt fall ca 30 år till (hua!) Vi har bara ett barn och kanske blir det inte fler? Det får naturen bestämma. Men alla jag pratat med har i efterhand ångrat att de valt jobb framför barnledighet. Det är ett jobb. Sen finns det ju pappor som helt enkelt inte är intresserade av att vara hemma på heltid med sitt barn och det är ju OK det med. Lite lösa tankar om detta, så tänker jag.

  19. Frida

    Du peppar!! Jag är nygift o njuter av livet. Sjävklart finns tankar o barn och med diagnosen endometrios är det jobbigt, så klart…
    Men vi försöker lägga det åt sidan. O jag tror och hoppas (snarare vet) att min kommer vara liknande . Vi pratar redan om barn, hur vi gör om det intr funkar, hur vi skulle lösa saker o ting. Inte jag, inte han, utan vi. Det är viktigt för mig!!
    Fortsätt vara den du är!

  20. Frida

    Du peppar!! Jag är nygift o njuter av livet. Sjävklart finns tankar o barn och med diagnosen endometrios är det jobbigt, så klart…
    Men vi försöker lägga det åt sidan. O jag tror och hoppas (snarare vet) att min kommer vara liknande . Vi pratar redan om barn, hur vi gör om det intr funkar, hur vi skulle lösa saker o ting. Inte jag, inte han, utan vi. Det är viktigt för mig!!
    Fortsätt vara den du är!

  21. Maria

    Är helt för delad föräldraledighet men tycker inte det ska lagstadgas, det ska inte behövas! Det finns undantag när man inte kan dela och därför vore 50/50 som lag fel. Men vi får se, regeringen vill ju dit, redan i år finns ett regeringsuppdrag som säger att jämställdheten inom föräldraförsäkringen måste öka..
    Tycker bara det är så tråkigt att det oftast är pappans jobb det inte funkar med, det går alltid att få till en längre ledighet för mamman.

  22. Linda

    När jag och min man gick igenom IVF så var det obligatoriskt att blivande (förhoppningsvis) pappan skulle närvara vid alla besök. Konstigt det inte va så där ni gick..

  23. Sandra

    Så synd bara att det aldrig "passar" familjer att dela på föräldraledigheten. Tänker att det nog är ganska svårt för ett litet barn att hinna umgås med någon som jobbar 10-12 om dagen, även om det är världens bästa pappa (vilket det flesta pappor är!) Svår sak att diskutera, många tar det så personligt och bara går till mothugg. Jag försöker lägga mer fokus på barnet och barnets rätt till båda sina föräldrar. Läs gärna barnkonventionen. Den här personen tycker jag skriver fint: http://www.handelsnytt.se/vi-delar-ledigheten-allt-annat-ar-galet

    En tanke från en som delade lika med sin man trots att det inte riktigt "passade".

  24. Bella

    Tänk att du behöver försvara dig såhär. Jag tycker att det lyser igenom hur bra Richard är och vilket team ni är tillsammans! Du inspirerar mig med ditt "vad funkar för VÅR-familj tänk". Fortsätt så!!

  25. Malin

    Jag känner igen att du skrivit om den hjälp du får av Rickard tidigare på speciellt nätter och morgon. Men oftast så skriver du om era dagar och då blir det ju naturligt att det inte blir så mycket om Rickard! För läsaren blir det kanske lite snedvinklat men ni är ju inte tvungna att redovisa hela er vardag för oss! Jag tror att vi läsare som hängt med ett tag vet vilket bra team ni är även om man som läsare får intrycket av att Rickard är borta mycket. Tycker det är toppen att ni planerat utifrån hur det passar er bäst! Att det faktiskt inte passar alla att dela 50/50 på föräldraledigheten (det passar inte oss heller), och tycker att det är toppen att ni kan räkna in era familjer också i teamet och ta hjälp av dem! Självklart att de ska finnas med i ekvationen om ni väljer att försöka utöka familjen. Vi är bosatta i Skåne och har våra familjer i Norrland, det finns med i vår ekvation också. Vi väntar andra barnet nu, och i min drömvärld (om jag orkar igenom sömnlösa nätter etc ;)) så vill vi kanske ha tre. Men jag är medveten om att det blir svårt att bo på det här avståndet från familjen då, dels att kunna få hjälp i vardagen, men också att resa upp hela familjen några gånger per år blir väldigt kostsamt. Tycker ni ordnat det enormt bra som kunnat träffa er familj så ofta, trots avståndet, och vilket fantastiskt hus ni köpt! Det ordnade ni också väldigt bra! För det är ju faktiskt ni som fixat det!! 🙂

  26. Ylva

    Det här var bland det finaste jag har läst, blir alldeles tårögd! Ni verkar ha en fantastisk relation, Charles kan skatta sig lycklig som fått just er som föräldrar. Vill också passa på att tacka för all bröllopsinspo jag fått från dig via Vardagsfesten och bloggen till vårt bröllop förra sommaren – du är grym på det du gör!

  27. Matilda

    Blev glad när jag läste det här och får mig också att vilja tänka bättre kring min familjesituation. Jag har en son som är precis lika gammal som din och nu har jag blivit gravid igen och precis som förra gången mår jag FRUKTANSVÄRT. Och jag blir på det ett monster, speciellt mot min fantastiska kille som gör precis allt och lite till för mig och för oss. Nu när du skriver om att aldrig prata om "mitt" och "ditt" osv så vill jag precis som ni, prata om "oss" istället. Jag har tagit honom för given och jag vill aldrig göra det igen. Tack för att du inspirerar mig till att bli en bättre mamma och flickvän!

  28. Anonym

    Fantastiskt! Heja er! Blev så inspirerad av hur du pratade om att ni bildade er egen familj när ni gifte er. Peppande ord jag behövde när min killes familj är lite stökig. Men när vi gifter oss så bildar VI VÅR familj. Heja er!! Tack för att du är så ärlig i din blogg, det uppskattas av dina läsare!