Charles 11 månader – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Charles 11 månader

 
Charles fyllde 11 månader i måndags och bloggen passade på att haffa honom i farten för en kortare intervju:
 
Hej Charles, stort grattis på din sista månadersdag – nu fyller du snart 1 år och då blir det bara en födelsedag per år vet du… Hur firade du din 11-månaders dag?
 
Men hej på dig bloggen, tack, tack, tack. Jag firade den med köttbullar, picknick i parken och bus med både mormor och även mina gudföräldrar och deras nu lilla klump som de påstår är något som heter “kusin” och jag ska vara exalterad över. Hon är söt men inte så kul än… Också firade jag med mamma och pappa såklart! Jag fick smaka mjölk på sked också förresten, är inte helt säker på vad jag tyckte om den där drycken…
 
Men VA? Vadå bara en födelsedag per år? Jag har ju  blivit firad en gång i månaden… Hrmm, har hört att min mamma firar sin födelsedag i en hel vecka så jag får nog införa något eget påhitt så jag får fler halvfödelsedagar.
 
Mjölk alltså, ingen hit?
 
Jo kanske, jag vet inte riiktigt vad jag tycker… Jag gillar ju att dricka vatten ur vanligt glas eller mammas stora vattenflaska men den där pipmuggen gillar jag inte, den känns som den är för mesig. För bebisar liksom – jag är ju stooor kille nu! Som du sa, snart 1 minsann.
 
Hur har det gått med maten i övrigt då? Dissar du fortfarande potatis och avokado?
 
Öööörrrrgrrr, blä. Ja potatis i alla former spottar jag ut och avokado liksaå, oftast med en ful min så att mamma verkligen ska fatta att jag inte gilar det. Annars spottar jag inte ut någon mat men kan knipa igen munnen rätt mycket när det är lunchtid för även om jag egentligen gillar burkmaten så har jag lärt mig att varje sked toppas med en mumsig ärta eller köttbullebit om man kniper igen mycket, haha. Mamma är så lättlurad.
 
I övrigt så går det bättre med maten sedan jag äntligen blev frisk från den där evighetslånga förkylningen. Inget smakar liksom gott när man är förkyld du vet, då var faktiskt gröt och ersättning det bästa. Nu äter jag gröt till frukost vid 07, lunch när jag vaknat från förmiddagsnappen i form av burkmat vid 11 (fortfarande 6mån oftast dock, men 1års blir nog inga problem att gå över till…) och lite grönsaker till som jag kan plocka med eller ha på varje sked med mat. Helst gröna ärtor, broccoli eller majs. Mums! Också frukt eller klämmis till dessert såklart. Sen äter jag middag igen vid 13:30 och då är det oftast något mamma slängt ihop som jag får plocka med själv. Mitt bästa är köttbullar med ärtor och kanske en och annan makaron eller macka. Idag blev det kesoplättar med fiberhavregryn! Men för att bli riktigt mätt då så får jag dricka lite ersättning när jag somnar vid 14-tiden.  Och sen blir det gröt vid 17tiden och kanske någon liten macka med mamma och pappa när de äter och sen somnar jag vid 19:30 eller 20 på en flaska ersättning. Så jag tycker jag sköter mig bra med maten minsann!
 
 
Jadå, heja dig! Sen berättade dig mamma i smyg för mig att du lärde dig något nytt på din 11 månadersdag, vill du själv berätta vad som händer?
 
Äsch, jag bestämde mig för att det var dags att släppa bordskanterna och börja gå själv. Jag har ju provat lite senaste månaden att släppa och stå själv längre stunder då och då men vägrat stå själv när manna släppt ner mig mitt på golvet. Man måste få göra saker i sin egen takt förstår du. Så jag har smygövat på att stå och gått med handen lite extra löst på bordskanterna när jag sprungit runt som vanligt där hemma. Men så i måndags så firade mig och att jag är 11 månader så då tänkte jag att det var dags att släppa taget. Och vips så gick jag och gick och gick och gick. Det är HUR KUL SOM HELST att gå själv. Jag skrattar och skriker högt och viftat helst med armarna samtidigt av glädje, det är kanske inte så smart för det är svårare att hålla baalansen då men det gör inget. Jag ramlar och då är det ju bara att resa sig igen och fortsätta gå. Eller krypa om jag har bråttom för det går fortfarande snabbast.. Imorse provade jag att springa själv i köket men då sa mamma att det är smartare att fortsätta öva på att gå själv innan jag börjar lära mig springa, eftersom jag ramlade rätt snabbt. Jag får se om jag tar det rådet eller inte.
 
Wow, så du går nu alltså? Det måste vara så befriande?
 
Jaaa, jag har ju bara gått själv i två dagar men det känns fantastiskt. Jag ska ju vara näbb på ett viktigt bröllop i sommar förstår du så det gäller att öva, det är om två månader och jag har lovat att jag ska kunna gå så tjusigt i kyrkan…
 
Läsarna undrar också om det går bättre med vagnen nu för tiden?
 
Äh, det är ett jäkla tjat om den där kärran. Varför måste man sitta still och glo fastpänd långa stunder? Jag vill ju upp och se, kramas med mamma eller gå lite själv. Jag blir allra helst buren och nästbäst är bärselen men den sitter jag helst inte heller fast i några långa stunder. Jag har som regel att rundan får max vara 30 minuter för sen vill faktiskt jag busa och hitta på något kul. Nu har mamma förresten vänt mig framåt i bärselen ibland och det är kul men bara om jag får hålla hennes hand hårt under tiden. Vagnen framåt däremot var inget för mig, jag trivs bäst när jag ändå kan se och snacka med mamma samtidigt.
 
Vilken tur att du lärt dig gå nu då så kan du börja gå själv överallt?
 
Jo… Fast då kanske man blir trött i benen så vem vet, då kanske jag gillar den där vagnen mer.
 
 
Sist men inte minst så fick vi ju höra att du varit hos läkaren en massa gånger för att prata om din sömn och att du nu fått börja prova någon medicin på kvällarna, hur känns det? Och hur har det gått?
 
Ja det har faktsikt varit URSTÖRIGT att min kropp vevat runt hela nätterna och nu började vi med den där sötsliskiga mumsiga medicinen för 1,5 vecka sedan och det är nog lite för kort tid för att utvärdera men generellt så sover jag mycket bättre och min kropp får en längre vila än tidigare vilket är superskönt. Kanske var därför jag orkade gå på dagarna, för att jag fått vila ordentligt? Jag somnar för natten vid 20 och vaknar första gången någon gång mellan 22 och 00 men somnar om direkt när mamma och pappa tar upp mig i famnen. Då fortsätter jag sova och vaknar sedan vid 01 eller 02 och vill ha en flaska som jag somnar om på direkt. (vet inte om medicinen gör mig hungrigare för innan behövde jag inte den förrän vid 04 eller 05) Och sedan sover jag oftast mer stillsamt om jag får trycka mitt huvud mot mammas huvud i sömnen hela vägen fram till 06 på morgonen när jag vill gå upp. Då är jag hur pigg och glad som helst, mamma var rädd att jag skulle bli lite slö av medicinen men jag har inga biverkningar alls utan är snarare piggare och gladare på morgonen. Vem är inte det när man fått sova ordentligt? Några nätter har inte medicnen verkat utan kroppen har snurrat runt en massa och väckt mig men jag antar att det är en inkörsfas? Vi ska till läkaren på måndag igen för avstämning iaf… Så från 10 uppvak till 3 – det måste väl ändå vara skönt för mamma och pappa också va?
 
Åh det låter ju jätteskönt, hoppas verkligen att den kan hjälpa dig hitta en sömnrytm som din kropp vänjer sig vid framåt. Vad bra att din mamma och pappa tog hjälp!
 
Ja eller hur? Fy farao om jag hade behövt sova sådär dåligt i flera år innan de upptäckt det!
 
 
 
Charles, då får du njuta av din sista månad som bebis för om bara en månad fyller du 1 år och då kallas du barn. Coolt va? Det ska bli spännande att fortsätta följa din utveckling framåt och jag tror att alla läsare hälsar grattis och lycka till med promenerandet!
 
Tack, tack och tack alla för omtanken!
Psst, tryck på hjärtat om du gillar intervjun 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Josefin

    Jag tycker det är genialt att intervjua sitt barn, jag önskar att alla föräldrar skulle tänka sig in i sitt barns värld och situation och verkligen försöka förstå deras perspektiv!
    En annan grej jag tänkte på, när Charles börjar på förskola kommer det förmodligen inte störa honom att man måste turas om att åka vagn när man är ute på promenad. Så, en positivt grej med att inte vara förtjust i vagnen 😉

  2. Carro

    Kanske bara var jag som reagerade men kallar ni måltiden vid 13:30 för middag? Är det något skånskt kanske? 🙂 Middag för mig är sen em vid 18… /08:a

  3. Kim

    Jag tänker att ni säkert redan testat men kollar ändå, har ni använt selen på ryggen? Då tycker jag min tjej ser mycket mer, samtidigt som hon är nära och det är mycket mer bekvämt för mig att bära. Här gillas inte vagnen heller och vi brukar ta sjal/sele rätt ofta när vi ska ut. Guld värda! När er Ergo (visst hade ni en sån? Kan ha sett fel…) blir för liten för Charles finns det jättefina selar som heter Tula som är väldigt sköna och ergonomiska. Superfina mönster!

  4. Johanna

    Kul!
    Lite Off topic men kan du inte skriva ett inlägg om begagnade bröllopsklänningar. Har försökt sälja min i omgångar via blocket och Tradera utan framgång. Finns det butiker som tar emot klänningar och säljer vidare? Känns som mycket lättare att som brud ha ett stort urval av begagnat att prova. Och miljövänligt! Tipsa gärna om butiker iaf, gärna Småland där jag bor 🙂