13 veckor – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

13 veckor

Idag är Charles 13 veckor gammal, 3 månader imorgon alltså. Den där magiska 3månadersgränsen alla pratar om är nådd! Och jag förstår faktiskt varför alla pratar om den… Jag har blivit tryggare som mamma, börjar så smått förstå att jag ÄR mamma och att det bara är just jag som kan vara världens bästa mamma till Charles. Vi har lärt känna varandra, nu vet jag äntligen vad han vill när han ropar, jollrar, skriker eller gråter. Jag förstår honom och kan ge honom vad han behöver. 
 
 
 
Charles verkar också må bättre som 3månaders, han är en riktig liten personlighet nu som skrattar ofta och numera även gurglande. Han älskar när vi har pratstunder och testar hela registret av ljud eller när vi sjunger och dansar med hans små ben. Han sitter gärna i babysittern och micklar med sina händer och trivs kortare stunder i babygymmet där ugglan är hans bästa vän. Fötterna har han så smått börjat fundera på om det kan vara så att de kanske tillhör just honom men greppa saker verkar helt ointressant – förutom att hålla själv i flaskan när han äter då. Han ogillar fortfarande vagnen och tycker bärselen är sådär men att ligga invirad i bärsjalen när man ska sova är toppen! Han sitter stabilt i knäet och har varit stark i nacken länge, nästan så man inte hänger med så stark han är.
 
 
Han somnar helst i famnen eller på mig men fortsätter gärna sova i sängen så fort han slumrat in. Nattmaten gäller fortfarande var tredje eller ibland fjärde timme men då räcker 60-90ml medan det oftast är omkring 120ml på dagarna. Och ja- lagom till 3månadersdagen lägger vi äntligen ner det där med amningen men är stolta som fan (rent ut sagt) över att vi lyckades nå vårt drömmål om 3 månader! (Så här i efterhand undrar jag varför jag pressade mig själv så länge, men nu är det gjort och jag klappar mig själv på axeln och det gör BVC-sköterskan med.) Vi teamade upp men det var inget jag uppskattade alls på hela tiden och jag inser nu att de första veckorna, framförallt första dygnen förstördes hela min upplevlese av fokuset på amningshetsen istället för vår nya lilla familjemedlem. Jag gråter när jag tänker på många av timmarna under de första dygnen och framförallt när vi kom hem och Charles var bortdomnad, fy vad ont det minnet gör. BVC-sköterskan vill att jag går och pratar ut om allt det och hon har nog rätt, det gör fortfarande för ont.
 
 
Nu väntar lämpligt nog ett BVC besök 10:30 för att väga och mäta vår lilla stjärna, det blir spännande att se hur stor han är nu – jag inser att jag inte bör stretcha 56-kläderna så mycket längre (iaf inte pyjmaserna och byxorna men bodysen håller schysst än så länge. Det betyder långa ben va?) utan får ge mig in på 62-storlekarna och tur då för idag kom ju hösten och regnet och sommarkläderna köpte vi bara till storlek 56 så  det var väl matchat!
 
 
Älskade lilla Charles, tack för att just jag får vara din mamma!
 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Nina

    Så underbart att höra – heja dig! Har du skrivit något om amningen i bloggen? Skulle vara "intressant" att läsa, med all respekt för om du väljer att hålla det privat. Jag har en 6 veckors bebis och kämpar på för fullt med delamning. Har tyvärr aldrig enbart kunnat amma honom. Men tyvärr tror jag det snart enbart blir ersättning eftersom mjölken sinar:(
    Ta hand om dig och familjen!

  2. Emma

    Hejja dig!!! Vi slutade amma vid 2 månader nöjdare mamma nöjdare bebis!
    Men vet hur jag kände med första då höll jag på att amma 4,5 månad men oj vad jag "ångra" att jag höll på så länge bara för att. En erfarenhet rikare andra barnet nu fick amma två månader.

    Vår lille H, är tre veckor äldre än er son men han har inte alls hittat sina fötter, han vänder sig inte Heller. Utan ligger still på rygg o pratar o försöker greppa saker. Storebror däremot var helt tvärtom. Rullade, hittade fötterna osv. Kul att se att de faktiskt är väldogt olika trots att de är syskon 😊

  3. Therése

    Och även jag känner precis samma sak med amningen. Jag har inte njutit av det, det har stressat mig för vår dotter gick inte upp i vikt så mycket och den första BVC-sköterskan stressade mig så "det vore ju bra om hon ökar mer i vikt" men att jag borde kämpa med amningen, inte ge ersättning… Herregud vad vi har kämpat och oroat oss. Det har tagit bort en del av det första mysiga med bebisen. Sen, när vår sköterska var på semester fick vi träffa en underbar sköterska med inställningen att vi ska göra det som gör vår familj bäst! Så sakteliga har vi nu introducerat mer ersättning till vår lilla och imorgon efter hennes 3-månaders vaccin så är vi nog redo att helt gå över till ersättning. Varför dröjt så länge? Jo, för den första sköterskans ord sitter kvar…
    Nu har jag en mer nöjd tjej och jag VET att hon får i sig tillräckligt.
    Och ja du, jag börjar känna av den gyllene gränsen vid 3 månader jag med, halleluja! Och stort grattis till Charles!

  4. Sofia

    Jag känner precis som du med amningen. Jag hade sagt fyra månader och kämpade på, men nej det var inte kul. Kände mig som en så dålig mamma som inte ville att mitt barn skulle vara hungrigt! Förstår inte varför jag inte bara la ned det faktiskt. Önskar däremot att jag tyckt om att amma!