Tacksamhet och uppgivenhet – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Annons

Tacksamhet och uppgivenhet

Bild från 37 fullgångna veckor, när tänkte du komma lilla Mr Mini? 

Ni vet hur tacksam jag är över denna graviditeten och att vi snart får träffa vår son, vår kärlek och äntligen bli en familj… Det är värt allt kämpande, alla smärtor, allt som gått sönder i min kropp som jag får gå med resten av livet och all smärta såklart – jag har aldrig för en sekund tvivlat på att det är värt det! Såklart!
Men, nu när jag bara får ligga här hemma i all smärta och härda ut det sista märker jag att det blir tuffare och tuffare att tänka positivt, hjärnan skriker jag orkar inte mer och tårarna rullar varje dag av smärta och av uppgivenhet. Jag ska vila (och kan ändå inte gå och stå) men samtidigt så förtvinas musklerna och ryggsmärtorna blir värre och värre av att jag just inte rör mig. Det är svårt att hitta win-win i den cirkeln. Kvinnor är fan superhjältar, det har jag alltid sagt!! 
Eyes on the price Johanna, eyes on the price… Härda ut så är du snart igenom, bara lite lvar nu…
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Emelie

    Jag sitter här med min två-åring i knät och följer din blogg med glädje, värme och spänning. Jag minns min graviditet som att den vore igår, även fast tiden flugit förbi. Jag hade en relativt enkelt graviditet, men med otroligt mycket sammandragning som gjorde att jag knappt fick gå efter vecka 28. Jag minns hur mycket jag grät sista tiden, över längtan, oron, förväntan och allt var den största förändringen i livet innebär. Jag som längtat efter förlossningen, var helt plötsligt istället livrädd. Ville bara "hoppa av tåget" samtidigt som jag bara ville få min lilla kille och ha honom tryggt hos mig. Någon sa en gång "Det är när man är som närmast målet som det känns jobbigt". Som en marathonlöpare som ser mållinjen, de sista tunga stegen hem efter jobbet eller som de sista sekundrarna när du är riktigt kissnödig och springer till toan men inte får upp byxorna 🙂 tillåt dig känna alla känslor, jobbiga som härliga! Att allt känns FÖR tungt, är ett tecken på att ni är nära målet! Du är så modig och stark som vågar sätta ord på känslorna. Det är inte många som vågar!

    Hejjar på er! Många kramar!

  2. Sanna

    Usch det låter jättejobbigt!! Man behöver inte se positivt hela tiden. Helt ok att bara gräva ner sig ibland! Och det enda som är vinsten i ditt liv nuvarande fysiska skick är att mini snart är ute! Muskler går att få tillbaka, kan tipsa om sats strong mama när du är redo igen!(känns kanske avlägset nu men det kommer)Jag började 3 mån efter förlossningen o det var super. Hon var duktig på nyförlösta kroppar. Förresten hur gick det med tensen? Kämpa lite till nu, snart över

  3. Emilia

    Johanna! Du är så stark som orkar och kämpar, och snart är han ju verkligen här, den älskade mr Mini. Har följt din blogg ett bra tag och jag måste erkänna att jag under de senaste månaderna fått lite tårar i ögonen mer än en gång. Ni är så fina, du och Rickard, och lyckan och längtan efter mr Mini lyser hela vägen genom dataskärmen och får mig lite ur balans varje gång. Jag önskar er all lycka! Allt kommer gå hur bra som helst!

  4. ISA

    åh.. kan tänka mig hur frustrerande det är. Men häng i! som du säger, så mycket tid har gått, så lite kvar <3

  5. Anonym

    Var inte orolig över förtvinande muskler! På något magiskt sätt finns de där när du behöver dem, även om du har legat i flera veckor.

  6. Ida

    Kämpa! Du är stark! Går igenom samma sak med BF på fredag. Sömnlösa nätter och jobbiga dagar som lättas upp något när min sambo kommer hem från jobbet och kramar om mig och säger att allt blir bra.

  7. Michelle

    Jag vet precis vad du menar. Jag har så ont att på nätterna har jag svårt att andas så fort jag rör mig. Det.gör.så.ont.
    Man vill inte klaga…. vi kämpade också länge och väldigt hårt för våra barn (väntar tvåan efter x antal ivf:er). Men ibland blir det bara för mycket. Det jag säger till mig själv när det är som jobbigast är att det är tillfälligt. Det här allra värsta i alla fall. Och när bebisen kommer ut….. det finns många krämpor som bara kommer försvinna av kärleken och adrenalinet. Man känner sig så stark. Jag gjorde ett planerat snitt med dottern och när hon var ute så kände jag mig så levande…. som om jag kunde springa upp från op-bordet. Det är min målbild nu i slutet av den här graviditeten. Styrkan man känner när han är ute. Den är obeskrivlig.

  8. Lisa

    Vet PRECIS. Kände väldigt starkt så med Elliot, jag ORKAR inte mer. Har nog aldrig gråtit så hysteriskt som jag gjorde den sista tiden. Fick på riktigt hålla igen av rädsla att grannarna skulle ringa polisen. Ville bara skrika! Och då hade jag ju inte de komplikationer som du har haft. Håll ut, Johanna. Den sista tiden är skitjobbig, punkt. Du är en sån kämpe, tillåt dig själv att vara liten, ledsen och trasig en stund, det är helt okej. Heja dig och din fantastiska kropp, jävlar vad ni kämpar på!! Kryp sen ner under täcket med godis och en bra serie och Rickard nära, snart är ni i mål. ❤️

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      ❤️❤️❤️. Kämpa, kämpa, kämpa… Det är så nääära nu. Säkert därför känslorna säckar ihop, lite som när man är kissig och nära en toalett liksom. 🙂

  9. Anonym

    Vet hur det känns! Har dessutom gått 10 dagar över tiden och det börjar bli svårt att tänka positivt inför förlossning..

Annons