Tack! – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Tack!

Tack för allt stöd utan pekpinnar och pepp! Vi har satt deadline för oss själva att bestämma oss innan lördagskväll för att kunna börja fokusera om sen. Som Rickard sa igårkväll “att springa ett marathon är FRUKTANSVÄRT, det gör så jävla ont och är skitjobbigg men jag skulle inte vilja ha det ogjort – däremot skulle jag aldrig ställa mig på startlinjen oförberedd och utan att känna att jag tränat tillräckligt”. Klokt. Måste bottna lite i mina magkänslor, fick så fint sms från Lisa igår med rådet att inte stirra mig blind på “vad som är det bästa” utan känna efter vad som är det bästa för mig just nu. Klokskapen som finns omkring en är fantastisk!
Vi fick blomsterbud i början på veckan från Rickards nya arbetsplats, så himla fint att hälsa någon välkommen så!

Nu ska jag somna om, vaknade med en fruktansvärd huvudvärk vid 03 och nu igen vid 06 som jag hoppas jag kan sova bort igen för idag väntar lite uppfräschning av håret och min frisörskas magiska skalpmassage…


Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Michelle

    Hej, jag har en liknande historia som dig när det gäller att få barn. När jag läste ditt inlägg om hur ledsen du var när allt blev så tokigt efter första BB Sofia besöket så kände jag igen mig så väl. Du satte ord på de känslor jag hade inför min dotters födelse. Det blev planerat snitt till slut men läkarna gav mig ett okej för det i vecka 39. Jag var helt förstörd över att känna konstant oro och inte veta något.
    Nu väntar jag tvåan till den 28 maj och det blir snitt den 21 maj. Jag ville bara snabbt berätta att vi går lite på samma stig och jag vill tacka för att du delar med dig av både resan till bebisen och de här känslorna. Du satte verkligen ord på så mycket som jag inte kunnat och det har gjort mig lite mindre tung. Tack

  2. Anna J

    Jag förstår dig helt. Jag har med "möjligthet" att välja mellan snitt och vaginal. Jag bryr mig inte alls vad omgivningen tycker men jag är rädd för att ta "fel" beslut. Är rädd att om jag väljer vaginal så slutar det i akutsnitt ändå och allt blir jätte traumatiskt. Väljer jag snitt är jag rädd att det skulle kunna sluta med att något går fel. Sannolikheten är ju näst intill obefintlig men det känns så tufft att ha beslutet på mina axlar. Min fästman säger bara "jag stödjer dig i det du vill". Han menar väl men det känns som om allt ansvar ligger på mig. Jag hoppas att beslutet växer fram.

    Följ din magkänsla är mitt råd. ❤️

  3. Anonym

    Lider med dig!
    Med barn nummer 1 blev det ett akut snitt pga att jag blev sjuk. Inte mycket att snacka om med andra ord (jag var sövd och mådde dåligt lång tid efter då jag kände mig snuvad på allt!). Med barn nummer två var det aldrig snack om snitt. Men när vi 5 dagar innan BF fick reda på att vår stora flicka låg med rumpan ner så fick vi tid för snitt dagen efter BF. Samma dag så hade ungen snurrat igen och vi fick åka hem. Jag bröt ihop TOTALT. Precis som du. Jag ville helt plötsligt inte föda vaginalt. Jag var inte inställd på det längre och hade helt och hållet skjutit undan den tanken. Hade en superläkare och hon frågade om vi skulle göra det pga psykiska själ, vilket jag sa nej till (mestadels för att jag kände mig tramsig, precis som du.). Några dagar senare träffade vi läkaren igen (nu 5 dagar efter BF). Det visade sig att ungen snurrat IGEN och då plockade dom ut henne direkt typ. Besvikelsen att INTE få ett snitt efter det beskedet går inte att beskriva. Paniken, rädslan och oförberedelsen är obeskrivlig. Jag förstår dig!