När man får välja förlossningssätt själv? – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

När man får välja förlossningssätt själv?

Okej så här blev det idag och jag får nog säga att utefter de förutsättningarna min kropp ger oss så har BB Sophia gjort sitt allra bästa för att ge oss en så trygg och bra förlossningsplan som möjligt. Utmaningarna ligger hos mig, min sjukdomshistoria och min tillit till min kropp efter alla vevor fram och tillbaka.
 
 
 
Vi kom in på ultraljudet och jag berättade för läkaren att jag var nervös och tyckte att undersökningen skulle bli obehaglig. Det var ju ett vaginalt ultraljud och det har jag inte gjort sedan akuten på SÖS och innan dess hela IVF-svängen dag ut och dag in – helt plötsligt kändes det obehagligt och jobbigt att behöva gå igenom en sådan intim undersökning. Men läkaren skötte det bra och pratade lugnande med mig, tog sig tid att vinna mitt förtroende så jag skulle känna mig trygg och han frågade till och med om jag tyckte det var bäst att han pratade eller var tyst – otroligt skönt att få vara med och bestämma. Sen började vi och de konstaterade att allt flyttat på sig med rejäl marginal (otrolig, detta skulle ju typ vara omöjligt att de kunde hända oss enligt vad vi fått höra från vecka 32!) och att vanlig förlossning nu är möjligt.
 
Panik och tårar som rinner från mina kinder, detta var jag inte alls beredd på och den fruktansvärda oro som kom krypande över mig chockade mig också. Jag kände faktiskt JAG ORKAR INTE MER – NU PACKAR JAG IHOP OCH DRAR! NÅN ANNAN FÅR GENOMLIDA DETTA!
 
De kollade jättenoga och vågade lova att det inte kan dyka upp några som helst komplikationer utifrån hur moderkakan ligger. Vi har ju hört oss för de senast veckorna och fått rådet att ställa in oss på kejsarsnitt då det var så pass liten sannolikhet att det skulle lyckas flytta på sig så mycket så vi blev rätt paffa och chockade båda två men framförallt så kände jag hur en panikartad känsla dök över mig och jag kände mig intvingad i ett hörn där jag måste genomföra en vanlig förlossning och lita på min kropp, vilket jag inte känner att jag gör i dagsläget. Och att jag inte litar på min kropp gjorde mig ännu mer ledsen. (Så stark och peppad som jag var innan vecka 32 på denna POSITIVA SMÄRTA som jag skulle få uppleva – allt är som bortblåst!)
 
 
Sen fick vi gå över till förlossningen och invänta möte med en läkare. Tiden mellan ultraljudet och läkarmötet hade jag panikkänslor och grät otröstligt hela tiden. (Vilket kändes “barnsligt och otacksamt” eftersom Mr Mini mår bra och min kropp fixat till “problemet” Jag vet inte varför jag inte tycker att jag har rätt till mina känslor och att man ska ta dem på allvar – jag skämdes snarare över mina panikartade tårar och hulkande men kroppen talade sitt tydliga språk – jag var livrädd och panik-skräck-slagen.). Det känns sorgligt att det tog så hårt psykiskt på mig och att den peppen och tryggheten jag hade byggt upp fram till vecka 32 var som bortblåst och allt kändes som hemsk sjukvård, hemska smärtor och inget jag ville vara med om alls längre. (Dessutom vankade en kvinna i värkar fram och tillbaka i korridoren och att höra hennes smärtor och hyperventilering hjälpte inte…) 
 
Till slut blev vi inkallade av en läkare som lyssnade på vår berättelse och på mina rädslor och panikartade tankar. Jag ville inte heller vara den som bara tog enkla vägen ut och tog ett kejsarsnitt för att jag kände psykisk stress och rädslor för det kändes fegt och som folk kommer döma mig (av någon dum anledning – det FINNS JU INGEN PRESTIGE I HUR MAN FÖDER BARN!! Varför känner jag så här?!). Läkaren sa efter att ha lyssnat klart att det finns ingen medicinsk anledning till kejsarsnitt och att vi kan ha full tillit till min kropp. Däremot så är den psykiska faktorn viktig och jag måste få bestämma själv hur vi gör nu, vilket inte behövdes göras precis idag när allt känns chockande och panikartat igen. 
 
Hon tyckte vi kunde boka in ett kejsarsnitt idag och gå hem och känna efter under helgen, sen får vi bestämma helt själva om vi vill behålla planerat snitt (och göra akutsnitt om det sätter igång innan) eller om vi vill testa vanligt med utvägen att då begära kejsarsnitt när som om vi vill längst resans gång. Eller så kunde vi sätta en deadline så jag inte behöver gå över tiden på planerat snitt vid BF och om det drar igång innan så kan vi testa vanligt. Jag vet inte vad jag vill men nu finns ett planerat snitt bokat 2 juni på morgonen och vi får bestämma själva om vi vill prova vanligt om det sätter igång innan men senare än 2 juni kommer han inte och går det så lång tid så blir det snitt. Nu tar vi några dygn och landar och funderar. Det viktiga är att han mår bra och att jag kan lyckas ladda mig till någon slags trygghet där sjukdom och sånt jobbigt kan plockas bort ur allt detta. Jag förstår att det kan låta som ett lyxproblem när man får välja själv hur man ska göra men jag hade verkligen önskat att någon annan hade bestäm för länge sedan, alla tester, prover, olika förändringar hit och dit har blivit alldeles för likt alla mina andra sjukhusvistelser och graviditeten känns farligt lik en sjukdom snarare än ett välsignat tillstånd och det är precis det jag INTE ville. Jag är så tacksam att vi är gravida med vår lilla Mr Mini och jag är så tacksam att han har mått bra hela tiden, men jag är också ledsen över hur dåligt jag behövt må och över allt rörigt som vi fått genomlida som nu gör att allt kopplas ihop med sjukdom för min del.
 
Vi tar paus i tankarna under eftermiddagen och kvällen och firar mitt kalas istället. Detta beslutet tar i vi i helgen istället och då tror jag att allt känns klarare för mig.
 
 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Linnea

    Känner med dig! Fick barn för lite över ett år sen, jag var i en helt annan situation där jag ville föda med snitt. Min mardröm var att behöva föda vaginalt och vara så utelämnad. Kan inte förklara det med annat än rädsla för just det. Man lyssnade inte på detta förens i v38 och då hade jag panik. Rädd att förlossningen skulle sätta igång, rädd att inte få ok, rädd att inte själv få välja hur jag skulle föda mitt eget barn. Många jobbiga samtal och en idiot till läkare som gav oss ett nej och ifrågasatte vad det egentligen var för fel på mig, hade jag ett jobb? Hade jag vänner? Osv. Så förnedrande! Följde panikattacker över hela situationen. Tillslut gav de med sig och jag fick föda med snitt. Det bästa för mig och därmed för vår lilla dotter. Blir både glad och ledsen när jag läser att de i ditt landsting ser till den psykiska delen också. Borde vara självklart!
    Lita på din magkänsla, det kommer bli bra oavsett. Är glad för din skull att du har möjligheten!
    Låt det landa och känn efter. Lycka till!
    Kram

  2. uppochhoppa

    Med två helt olika förlossningar i bagaget (första vaginalt, igångsättning pga högt blodtryck ) och andra kejsarsnitt) skulle jag välja kejsarsnitt alla dagar i veckan. Visst, det är en stor operation, men det är en rutinoperation. Att återhämta sig efter ett snitt och en lyckad förlossning är ungefär samma i tid, däremot – att återhämta dig efter en förlossning med komplikationer kan ta upp till och längre än ett år. Visst är enskilda barnmorskor kanonbra, men i stort har Sverige problem med förlossningsvården. Om jag fick välja skulle jag inte vilja bli del av statistiken förlossningsskada. Allt, exakt allt var annorlunda med nr 2. Vi hade fått ett barn, och var glada från minut ett, inte chockade för livet och lämnade med ett trauma att hantera, som vid Ban n1. Jag säger inte detta för att skrämmas – utan för att trygghet är så himla viktigt i starten med en bebis!

  3. Nina

    Så otrolig jobbig resa för er, och det värsta är ju att inte kunna ställa in sig på något. jag har inte samma sjukdoms bagage, men när jag läser så tycker jag att det gör dig en otjänst genom att vara "snälla" (eller fega) mot dig och lägga beslutet på dina axlar…jag tror snarare det är dattandet hit och dit+din historia+allt annat man går och tänkt på som förstföderska som hade gjort vem som helst panikslagen! men du ska veta att du kommer ha glömt allt när mer mini ligger på ditt bröst och att upplevelsen kommer att vara det bästa du någonsin gjort. Jag födde vagnialt och var livrädd för det innan, men det var det bästa nånsin <3 vilket du än väljer så kommer det bli det bästa någonsin, för du kommer få ditt barn <3

  4. Anonym

    Jag håller med, ni ska känna precis det ni känner inom er och inte ta på er en roll som ni tror att ni ska känna. Även om man ska vara glad att kunna få barn, även om kampen varit lång och känslomässig så ska du få känna precis så som du gör. Man har rätt till dom känslorna!!! Utifrån vad du berättar så känns kanske ett planerat snitt som en bra väg att gå. Ni får tid på er att förbereda er på att denna dagen kommer Mini och inte behöver gå i ännu en ovisshet. Jag tycker det är så sorgligt att det i dag från samhällets ideal ses som inte "lika värdigt" att föda barn med kejsarsnitt:( En kvinna går och bär på ett barn i 9 mån, bara det är ju en heroisk insats och sedan vilket sätt barnet kommer till världen på ska väl inte spela någon roll. Mamman är en en superhjälte oavsett vilket sätt barnet kommer till världen på!! Hoppas att du finner ro i vilket beslut ni än beslutar er för. Om du skulle vilja se en process om kejsarsnitt som har gått bra så kolla on en riktig härlig tjej Vanja från gravid vecka för vecka, http://www.vanjaw.com Kram

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      Åhh sett allt från vanjas de se date veckorna, så himla bra pepp!! Jag tycker det är precis lika värdigt hur man än väljer att göra men håller med dig om att det inte känns som samhället ser det så…

  5. Kajsa

    Har planerat kejsarsnitt den 1:a juni. Vet precis hur du känner, allt kommer bli bra i slutändan – så försöker jag tänka!!

  6. Therése

    Du, nej faktiskt ni har rätt till alla känslor ni känner, punkt. Det kommer att bli jättebra, så länge som det är ni som gör valet (i den mån möjligt såklart).

  7. Anonym

    Sov på saken i några dagar och lyssna sedan på din magkänsla och följ den! Oavsett vilken resa du väljer så är det viktigast att mr mini kommer ut.

  8. Anonym

    Jag stod inför samma val som dig inför min andra förlossning ( första var ett kejsarsnitt), tyckte det var skit jobbigt att själv behöva ta beslutet då första blev ett planerat snitt pga att sonen var en stor krabat som de inte rekommenderade skulle födas vaginalt…inför andra fl så var jag på flera samtal på BB innan för att diskutera förlossningssätt med både läkare och BM och vi kom fram till att vi inte planerade in ngt snitt utan att kommer det igång så kör vi på så länge det känns "bra", går jag över tiden så skulle jag inte sättas igång utan då skulle det bli kejsarsnitt igen. Slutade med att vattnet gick och sen gick kom son nr 2 i en rasande fart strax innan jul.
    Om ni känner er fortsatt osäkra så boka in ngt mer samtal med BB, det är det de är till för, att få er att känna sig trygga!

  9. Anonym

    Skickar en massa styrkekramar till dig. Jag födde mitt andra barn för 4 v sen efter 30 Tim värkarbete och till slut snitt. Precis det jag INTE ville efter massor med ältande och rädsla sen min första förlossning som slutade på samma sätt. Trots att det blev som det blev så är jag väldigt stolt och konstigt nog till freds med hur det blev. Jag ville så väldigt gärna föda vaginalt men nu blev det inte så. Men jag vet att jag gjorde allt jag kunde. Hur som helst vill jag bara säga att även om det just nu bara existerar förlossning för er så kommer det en tid när du kan släppa alla tankar på hur förlossningen än blir och bara vara otroligt lycklig över att hålla mr mini i famnen. Ev besvikelse kommer att blekna och du kommer vara stolt över dej själv och din lilla familj! Jag födde också på bb sophia och har bara positivt att säga. Lycka till!

  10. Anonym

    Oavsett hur ni väljer att göra är jag övertygad om att du, din man o Mr Mini kommer fixa detta tillsammans!! Har läst din blogg ett tag nu o är roligt att följa din graviditet då jag själv väntar mitt första barn med bf 9 juni! Så spännande 🙂 Har haft samma problem som dig med högt bltr som sen gick ner o sen idag på vanlig kontroll hos bm va det högt igen o äggvita i urinen så nu blir det täta kontroller o vila vila vila o det räknas som lätt havandeskapsförgiftning. Vill bara att allt ska vara över o att man har bebisen i famnen! Stor kram till dig!! Och tack för en inspirerande blogg!!