Vecka 35 – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Vecka 35

OJ! Nu har hela vecka 35 också gått, imorgon går vi in i vecka 36 – det är verkligen snart dags! Denna veckan ska vi hinna till BB Sophia och ha möte med läkaren angående kejsarsnittet och då ska de kika på ultraljudet igen om något förändrats…  Men nu tar vi först update på förra veckan!
 
Denna togs faktiskt för en vecka sedan, så början på vecka 35…
 
 
Update vecka 35
 
– Mr Mini är typ 45cm lång och väger omkring 2,56 enligt apparna och han verkar må prima där inne fortsatt enligt testerna vi gjorde under vecka 35.
 
– Jag däremot har svullnat upp och har enormt ont i händerna (inte handleder och fingrar utan snarare på insidan av händerna) och fötterna. Det är vätska som samlas och jag gör allt jag kan för att motverka med vila, vatten och stödstrumpor…
 
– Blodtrycket har också stuckit lite vilket resulterade i att de ville hålla extra koll på mig så jag inte drabbas av havanskapsförgiftning så under denna veckan har jag varit inne var tredje dag ungefär på tester men det ser fortsatt okej ut vilket känns skönt. (De kollar blodtrycket, väger mig, kolla äggvitan och lyssnar på hjärtat)
 
– Vi tvättade och strök alla Mr Minis kläder i helgen, ett stort kryss i “to do listan” vilket var både mysigt och skönt. Jag inventerade lite bland kläderna och får visst shoppa liiite till enligt er vilket känns urmysigt (köpte faktiskt en pyjamas till idag, och en body jag klämt på i flera månader på Lindex…)
 
– Jag sover sämre än sämst igen, det går liksom inte att slappna av och sova gott när hela kroppen värker, det gör smärtsamt ont att bara vända sig lite grann och magen gör ruskigt ont hela tiden oavsett hur många kuddar jag bullar upp med runt mig… Jag måste införa dagsvila så snart jag bara kan inser jag, det får bli mitt mission från och med 1 maj!
 
– Mr Mini har börjat göra helt gaaaalna rörelser när han flyttar runt på sig och det märks verkligen att det är mindre plats i magen nu… Han sträcker på sig och flyttar runt lite ibland hoppar till så hela jag tjuter. Riktigt spännande att kika på, denna veckan lyckades jag ÄNTLIGEN fånga det på film också, Mr Mini har varit still som en sten så fort jag försökt filma magen under hela graviditeten men nu har jag fångat några cirkusrörelser minsann! Kul att ha som minne
 
– Att flyta i en pool är det skönaste jag vet för tillfället och jag tänker fortsätta hoppa i första bästa pool så fort jag hinner och orkar nu sista månaden! Grand hotells spa har jag ju inte testat än och Yasuragi funderar vi lite på om vi ska åka ut till när jag fyller år.. Denna veckan var vi ju på Centralbadet i lördags och hade nästan hela stället för oss själva, hur skönt som helst!
 
– Förvärkarna fortsätter komma försiktigt någon/ några få gånger per dygn
 
– Denna veckan började vi packa BB-väskan lite försiktigt också eftersom vi måste åka in direkt om något sätter igång och hela den här “hålla koll på havandeskapsförgiftningen” gjorde att vi ville vara lite mer redo…
 
 
 
 
 
 
Ikväll kommer Carina Rylander från Babyz hit och ska gå igenom en förberedande kurs med mig och Rickard inför förlossningen och tiden efter, den som kallas “trygg att föda/ profylax” i vanliga fall kan man säga fast de gör även hembesök om man tycker det är bättre vilket är tur för vi vet inte riktigt hur vi skulle få till två helkvällar ute på Danderyd just nu…
 
Hur som helst så skräddarsyr hon kursen efter oss vilket känns skönt nu när vi tvingades till kejsarsnitt och måste ställa om oss. Dessutom behöver jag hjälp att våga prata om det här med amning som är ett stort, läskigt moment i mitt huvud – man pratar mycket om förlossningsskräck men jag har inte hittat någon hjälp mot amningskräck någonstans vilket är helt galet. Jag vet att jag inte är den enda som får panik av bara tanken och har på tok för mycket gamla kroppsissues som står i vägen, om ni bara visste hur många panikartade tårar som rullat ner för mina kinder de senaste månaderna kring detta ämnet. (På föräldrarkursen del 2 grät jag konstant i över en timme när vi lyssnade på tiden efter BB och kollade på en amningsfilm, lättaste vägen ut hade bara varit att skita i det och köpa hem ersättning men jag vill inte skippa något så pass viktigt för min son av anledningen att jag får panik. Inte innan jag ens provat). Nu ska jag våga ta tag i detta och första steget var kanske att skriva om det här till er samt få hjälp av Carina ikväll!
 
 
 
 
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lisa

    Älskade Johanna! Så himla bra att du tar upp och tar tag i det som känns tungt! Matning av bebis är en het potatis oavsett vad man väljer att göra. Men i slutändan handlar det om vad som känns bäst för dig och Rickard. Jag tycker inte att man ska "amma till varje pris". För mig är amningen ett sjukt bekvämt sätt att mata/trösta/söva vår bebis. För att det funkar och är enkelt, FÖR MIG. För en annan är ersättning det mest bekväma. Varken det ena eller andra gör dig till en bättre eller sämre förälder. En klok barnmorska sa till mig att "amning är 5% mat, 95% närhet". Det tog liksom udden av det laddade med amningen på ngt sätt för mig. Det har tröstat mig på så många plan! Det enda bebisen vill ha är mat och massa kärlek och det kommer er bebis få i överflöd oavsett var maten kommer ifrån. Amningen är lite bökig i början och mycket sitter i huvudet. Känns det inte härligt och bra, SKIT I DET. Njuta och må bra som nybliven mamma och pappa är viktigare än alla pekpinnar. All kärlek till dig du starka mama!

  2. Anonym

    när min dotter kom så var det upp och ner med mina känslor kring amning och/eller ersättning. Då sa min bästa vän såhär till mig: det viktigaste är inte vem som ammar barnet, det är vem som mammar. Såhär några månader senare önskar jag att det landat i mig tidigare. En trygg och glad mamma är såååå mycket bättre för barnet än något annat. Kör på det som känns rätt för dig och er. kram!

  3. Anonym

    när min dotter kom så var det upp och ner med mina känslor kring amning och/eller ersättning. Då sa min bästa vän såhär till mig: det viktigaste är inte vem som ammar barnet, det är vem som mammar. Såhär några månader senare önskar jag att det landat i mig tidigare. En trygg och glad mamma är såååå mycket bättre för barnet än något annat. Kör på det som känns rätt för dig och er. kram!

  4. Sofia

    Jag hade amningspanik men den gick över hyffsat när bebis kom! Jag bestämde mig för att amma fyra månader eller mindre om det kändes jobbigt. Fyra månader kändes så väldigt mycket mindre läskigt än 6. När han var fyra veckor började vi med ersättning på kvällarna. Det gjorde att allting med amningen kändes mindre läskigt! Plötsligt kunde min man hjälpa till och jag hade valet att låta bli att amma. Det gjorde även att vi kunde ha barnvakt utan en massa planering med pumpande av bröstmjölk. För alla bebisar fungerar det inte att använda flaska och bröst, men jag tog risken. För min skull. Lycka till! Mitt enda råd är att bestäm dig inte innan, ens känslor ändras rätt drastiskt när bebisen väl är där. Men är känslorna kvar så kämpa inte och ha ångest, lägg ned. Det viktigaste för bebisen är ändå en lycklig mamma och närhet 🙂

  5. Lisa B

    Så jäkla bra att du orkar och vill "ta tag" i amningsskräcken! Det stärker dig oavsett vad du sedan väljer att mata ert barn med.
    Jag har alltid tyckt att det känns äckligt att jag själv skulle amma. På andra bryr jag mig inte alls hur de gör. Men jag? Amma? Aldrig. Jag byter inte ens om på gymmet för varför ska andra se mig naken? Aldrig!
    Så föddes min son den 19/4-15. Och jag ville inget hellre än att han skulle få mat, bli mätt, må bra och ligga vid mitt bröst. Tyvärr hamnade vi på neonatalavdelningen på grund av komplikationer för vår lilla Filip. Så jag kunde inte amma honom förrän dag tre. Så jag fick fantastiskt stöd och hjälp av personalen att pumpa. Två dygn med pump på båda brösten varannan timme och sen äntligen fick han ligga i min famn och ammas. Det är den mest ljuvliga upplevelsen. Kärleken sprider sig i hela kroppen och jag blir överväldigad och älsk!! Aldrig hade jag trott detta!!
    Lycka till med er sista tid som gravida, lycka till med er förlossning (även om det blir snitt! Det är också en förlossning!) och första tiden med ert barn. Det är så otroligt mycket kärlek ni har framför er! Kram