Duschat själen… – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Duschat själen…

Ikväll grät jag så mycket så det inte är klokt, jag ville bara ge upp hela den här grejen med kämpandet i graviditeten! Man ska äta rätt (grönt och nyttigt, gärna GI med så lite kolhydrater som möjligt trots att kroppen är hungrig konstant på varm, lagad mat… och fika för guds skull inte!!! Inte ens på helgen när alla andra unnar sig vin och öl stup i kvarten!) man ska promenera och vardagsmotinera (hur fasiken man nu gör det med foglossning och konstant smärta i magen? Springa i trapporna eller gå och handla pajar kroppen totalt) man ska även hinna träna både yoga och gym (gärna sisådär 2-3 pass i veckan iaf så det ger någon effekt)  dricka 3 liter vatten om dagen (men bara vatten!! Inga onödiga kalorier!!) man ska stretcha 3 gånger om dagen (hallå, vem får till den disciplinen?) man ska sova bra på nätterna (men bara på sidan med en hög, hård kudde som benet vilar på så inga muskler ansträngs) man ska leva i gravidstödstrumpbyxor (gärna direkt från morgonen tills man går och lägger sig, vem fasiken tycker det är skönt med tajt över kroppen i detta läget?!) man lyssna på kroppen och slappna av och vila när den behöver det (ehhh, vet inte ens vad jag ska sägs här… Skulle jag lyssna på min kropp skulle den vilja vila i sängar dygnet runt just nu så ont som jag har) man ska vara snäll mot sig själv (“pressa dig inte” – men gör gärna allt ovan perfekt!) man ska dessutom föda vaginalt för det är sååå mycket bättre för både mamman och barnet (men det GÅR ju inte när moderkakan ligger för!!) och samtidigt så ska man vara så där tacksam, harmonisk, glowigt gravidhärlig och passa på med en massa saker som man inte kommer hinna när barnet väl flyttar in.
Någon mer än jag som känner mig totalt misslyckad och värdelös emellanåt när man egentligen borde hyllas för man skapar ett jäkla liv inom sig?! 
Jag vet att jag har tjatat om det förut men Ernst säger “att gråta är som att duscha själen, man känner sig alldeles ren efter” och precis så känns det nu efter en massa timmars gråt!
Vad jag gjorde sen? Jag gick till gymmet på dejt med min man, för kroppen mår ju faktiskt bättre av det. Trots allt.

Styrketräning i vecka 34, stark som en björn och tom på gråt.
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jessika

    Hej Johanna,
    Jag har verkligen funderat mycket kring det här inlägget och håller naturligtvis med till stor del, men vet inte om jag känner samma press. På något sätt är jag mycket väl medveten om alla ideal, men samtidigt har jag också inställningen att det är en vidrig tid att få barn nu. Som att inte det perfekta hemmet och livet visas upp tillräckligt i sociala medier och bloggar, det gäller nu även det du minst av allt kan påverka – din graviditet och ditt barn. Och inget är väl mer nedslående än kommentarer om kropp, barn och uppfostran. Jag läser sällan annat än 1177 och lyssnar till min barnmorska just nu. Eller jo, visst har jag googlat och hamnat på familjeliv ibland och tänkt på vilka galenskaper det skrivs. Alltså jag utgår då från att jag är den normala och alla andra är rätt tokiga. Skillnaden är att jag inte har ett offentligt forum där jag delar av mig av det. Min utgångspunkt är liksom att alla som valt att vara så offentliga eller måste pracka på andra sina tankar och förhållningssätt per automatik inte har samma livssyn som mig. Så av det du radat upp så vet jag inte om jag tagit till mig av ens hälften. Jag hittar liksom inte det dåliga samvetet riktigt. I så fall hade även din blogg varit en börda för mig, att se hur ni gör alla inköp och är så otroligt måna om mycket som jag inte ens tänkt på. Vi har köpt en vagn på blocket och fått lite saker av vänner, men skulle jag ta in det jag läser så hade jag hunnit bli galen av tanken på att vi inte räcker till. Men det vet jag ju att vi gör. Min kropp sköter sig galant, trots smärtor och trötthet, och tar hand om bebisen på bästa möjliga sätt i två månader till – oavsett vad jag gör. Jag förstår pressen, hetsen, kraven och allt som kommer från den här tiden, men jag tror inte att det är en sanning. Varken min sanning eller din sanning. Ha en skön fredag nu, trots att det är grått och regnigt!

    1. johannakajson
      JOHANNA KAJSON

      Spännande och SÅ SKÖNT att du inte alls känner samma press!! Jag jobbar hårt med att hålla borta alla yttre idéer men lyssnar precis som du bara på experter – barnmorskan, den gravidmassören barnmorskan rekommenderar, 1177 och professionella doulas som håller gravidyogan eller kanske gravidappen. Så det är inga familjelivs hemsida eller hysteriska tidningar jag känner det från… Men oftast brukar jag kunna dra på mig ett skal och känna efter själv men när jag glömt sätta på mig det så tränger det också in såklart. Men det känns tråkigt att du känner att även min blogg där jag oftast berättar om hur vi tänker och vad vi gör men undviker att säga åt andra hur de ska göra skulle kunna vara en börda. Det är ju inte meningen!!

  2. Nathalie

    Jag ligger nu bredvid min 6 veckors bebis och något som chockerade mig under graviditeten var att folk så öppet tyckte att de hade rätt till åsikter om hur jag valt att leva. Före graviditeten så tränade jag mycket men jag fick svår foglossning redan i v8 och tyckte att det gjorde för ont helt enkelt att träna. I mitt fall så hade jag mindre smärtor dagen efter om jag inte tränat. Jag gick inte upp så mkt i vikt ändå så ytligt sätt så kunde man inte se att jag slutat träna. Men inte ens den anledningen köpte folk utan "du kan väl hoppa upp på en spinningcykel iaf?!" Fick jag höra på jobbet (bara att lyfta upp ena benet för räcket var omöjligt men…) eller "ja hade jag varit gravid så hade jag velat vara förberedd för maratonloppet". "Du vet att graviditet inte är en sjukdom?" Etc.. Jag kan tillägga att jag inte har klagat en enda gång utan detta är kommentarer som folk känner sig tvingade att berätta. Mitt svar har alltid varit "jag känner min kropp bäst och gör det som den mår bra av. Grattis om du klarat av att springa en mil tillv32 men jag kan tyvärr inte det". Man får försöka låta det rinna av en även om det är svårt helt enkelt!

  3. Mia

    Johanna! Alla andra har skrivit massa fina tankar om ditt inlägg, håller med såklart: du vet bäst vad som passar dig.
    Jag bara måste tipsa om vanliga stödstrumpor (knästrumpe-varianten!) som är mycket behagligare än stödstrumpbyxorna (from hell!). Inte lika svettigt heller. Kram från Mia

  4. Mia

    Johanna! Alla andra har skrivit massa fina tankar om ditt inlägg, håller med såklart: du vet bäst vad som passar dig.
    Jag bara måste tipsa om vanliga stödstrumpor (knästrumpe-varianten!) som är mycket behagligare än stödstrumpbyxorna (from hell!). Inte lika svettigt heller. Kram från Mia

  5. Sofia

    Jag måste erkänna en sak, varje dag under hela min garaviditet har jag ätit något sött är i v37 nu. Det må ej vara bra för lillen i magen men jag har verkligen inte kunnat hålla mig, under alla besök hos BM så har alla mått varit bra och jag ligger helt normalt i tillväxtkurvan och jag har sammanlagt gått upp 12kg sen start. SÅ jag har helt enkelt fortsatt att unna mig det lilla söta och har (nästan) inget dåligt samvete för det. Äter så himla varierat annars så jag har tänkt att något litet sött kan väl inte skada.

    I början av graviditeten hade jag som ambition att fortsätta träna några dagar i veckan, men sen åkte jag på en svullnad i ryggen och har varit regelbundet hos en kiropraktor för att ens kunna sitta/ligga och gå normalt. Det kändes surt att jag inte kunde träna men efter att jag pratat med min f.d PT och hon lugnade mig och sa att jag inte skulle stressa upp mig för att jag inte kunde träna så har jag känt strunt samma, jag tar igen det efter att lillen ploppat ut.

    Jag följer dig i din kamp och hoppas att resterande veckor av din graviditet blir smärtfri och att du ej har något dåligt samvete för alla hetshistorier som kretsar där ute om vad man egentligen borde äta/göra under sin graviditet! Styrkekramar från skåne!

  6. Anna

    Bra inlägg! Tack för att du lyfter frågan, är själv i vecka 32 och känner igen mig alldeles för väl! Det är nog precis så många gravida känner längst in, men det finns liksom inget utrymme för de känslorna när man ska leva upp till alla krav hela tiden.

    Man ska jobba på med allt man har gjort innan, träna, leva nyttigare och mer hälsosamt, hinna läsa på om vad man ska göra och inte göra under graviditet och när bebisen är här. Samtidigt förbereda och boa hemmet och ha koll på alla inköp som måste göras. Umgås med vänner och hinna göra allt man vill med sin partner innan livet ändras. Och dessutom superviktigt att vila och ta det lugnt! Att man ska hinna med allt detta utan att känna sig stressad, gör bara att man känner sig ännu mer stressad – hur sjutton ska det gå ihop egentligen!?

    Jag tänker vecka efter vecka att jag ska försöka varva ner och bara prioritera det som känns viktigast så att det blir mer tid för vila och att bara njuta av lugna stunder utan måsten. Men med allt detta i bakhuvudet är det svårt att hitta ett lugn, hjärnan går på högvarv och man är ständigt aktiv. Jag trivs och känner mig lycklig i min graviditet och tycker egentligen att alla förberedelser är roliga, men när jag läser din text inser jag vilken prestationsångest man går med dygnet runt hela graviditeten (och sedan väntar höga krav på familjeliv och uppfostran). Största problemet för mig är att klara av allt detta utan att känna stress och press, och då är det förmodligen något som är fel – man ska nog inte klara av allt detta perfekt? Vi är ju bara människor och tiden begränsar vad vi kan hinna med varje dag.. Att lyssna på sin egen kropp och vad man själv mår bra av och tror är rätt, låter enkelt. Men det är svårt att koppla bort alla råd man möts av överallt och så inbillar man sig att man mår som bäst av att följa allt. Har man aldrig varit gravid innan är det ju svårt att sålla och bara lita på sig själv…

    Tack för att du öppnar dig och tar upp frågan. Jag tycker att du är grym som kämpar på i din graviditet och hoppas att du efter duschen av själen känner att du kommit på vad som är viktigast för dig. Och att du tillåter dig att njuta mer av de sista veckorna av din graviditet och att göra och äta det som känns rätt just då! 🙂 Lycka till med allt!

  7. M

    Jag slutade träna tidigt i graviditeten och mådde lika bra, och kanske bättre för det. Jag cyklade till och från jobbet i långsam takt, och promenerade i vardagen när jag gick på stan eller liknande. Nu efter graviditeten mår jag lika bra för det! Känner mig i princip som vanligt i vardagen nu fyra veckor efter kejsarsnittet. Träningen får vänta någon månad till. Vissa kanske på riktigt tycker att de mår bättre av att träna under graviditeten men för mig personligen så mådde jag bäst av vanlig vardagsmotion. Lyssna till dig själv och vad du mår bra av! Det känner man trots allt bäst själv!

  8. Madelene

    Hej!

    Ja du, alla dessa råd, pekpinnar och måsten under graviditeten är det sista man behöver. Är gravid själv i v. 27 och har foglossning, ont i ryggen, mår psykiskt sämre och vill spola fram tiden lite nu så att bebisen är färdigbakad och klar att komma ut till världen, längtan är stor efter denna kärlek jag har i kroppen. Själva graviditeten för min del har inte varit särskilt rolig, men unnar verkligen de som har haft en toppentid. Jag äter det jag vill äta (nyttigt som onyttigt), jag har inte tränat en enda gång sedan jag blev gravid (små korta promenader på sin höjd) och allt annat som man "borde" göra har inte gått för mig alls. Men jag är ingen dålig människa för det och kommer inte bli en dålig mamma heller. Jag har gjort så gott som jag har kunnat under mina förutsättningar. För vi alla har olika kroppar och vi alla bär på olika barn. På något sätt tror jag att dessa människor känner att de måste hävda sig på ett eller annat sätt, för att kompensera deras dåliga självkänsla och sänka en annan. Jag ifrågasätter alltid när någon ska försöka sänka mig vad de egentligen menar och då står de där och inser hur faktiskt dumma de är.

    Så försök att inte lyssna på dessa människor även om det är svårt, du känner din kropp bäst och kommer bli den bästa mamman till ditt barn. Följer dig och tycker det är så härligt när du delar med dig av ditt liv.
    Ta hand om dig och massa kramar till dig!

  9. Mickis

    Oj vad jag känner igen mig! Fick mitt andra barn i förra veckan och den här gången var det ännu värre än första. "Tänk bara på dig själv" ja men visst det kan man ju göra med en 16-månaders hemma? "Sov så fort du kan" öh va? "Du får inte gå upp mer" men jag har bara gått upp 4 kg i vecka 37? "Du måste äta mer, du har inte gått upp tillräckligt" men vad var det du sa sist? "Du måste röra på dig" men jag får ju inte anstränga mig över huvudtaget enligt läkaren? "Jo men motion är viktigt" ?!?!?! Gaaaaaah!

    Nu är hon här i alla fall. Frisk och välskapt trots att jag fikat, inte rört mig speciellt mycket och varit vaken hela dagarna med en galen 16-månaders tjej 🙂

    Ta det lugnt och lyssna på dig själv ingen annan, du vet bäst! Och stort lycka till, ni har det bästa som finns framför er. Att få träffa er lilla bebis <3

  10. Ida

    Stark är vad du är! Jag känner igen mig…precis. Vi har ju också kämpat med att bli gravida och när det väl hände så blev det lite av ett antiklimax med alla pekpinnar, vikthets och må apa på det. Har såklart försökt att inte påverkas men oj så svårt det är. "Du är ju inte sjuk, du är gravid". Ja, men om jag skulle må såhär utan att vara gravid skulle jag nog klassas som sjuk.

    Någon gråtkväll här och där gör gott för själen.

    Kämpa! Snart kommer belöningen! En Mr Mini hos er och en Ms Mini hos oss.

    Sen kommer enligt utsago nya pekpinnar och hets. Vad gäller amning, träna efter förlossning, gravidkilon och en massa annat runt den lille. Zzzzzz…

  11. Laura

    Fina fina du! Har du helt glömt att du är en superkvinna? Som efter en lång kamp, både fysiskt och mentalt, blivit gravid. Och som trots alla smärtor kämpar för att ge bebis och dig själv det bästa, allt du bara kan och orkar. Oavsett om det är en grön juice för vitaminerna eller en bulle för själen. Eller ett yogapass för smärtlindringen eller en varm filt och lugna timmar i soffan. Du gör mer än vad som kan krävas eller förväntas, och på toppen av allt så orkar du dessutom fortsätta jobba för att ge andra par en fantastisk bröllopsdag och ett minne för livet. Fy för alla förmaningar och pekpinnar, jag tror inte det går att hantera en graviditet bättre än vad du gör. Stor kram och massa pepp inför slutspurten!

  12. L

    Vet precis hur det känns. Alla krav man känner när man egentligen borde få ligga i en pool eller liknande dagarna i ända och bli serverad allt på silverfat. I slutet av min graviditet pepprades jag av andra med allt jag "borde göra". Det slutade med att jag låg mest i soffan och kollade på TV. Så jävla underbart det var. Kan sakna det nu när han har kommit ut.

    Angående det där med att han ska komma ut. Jag upplevde att när har väl var ute så spelade inget av det jag tyckte var så viktigt innan roll. Men jag förstår verkligen hur du känner, har man en önskan eller plan så är det så svårt att förbise det. Jag försökte tänka att "det blir människa av honom ändå".

    Stort lycka till, du är så grym och en förebild verkligen! Du tar dig över alla hinder som dyker upp i ditt liv. Jag är så imponerad av dig!

  13. Lisa

    Nä jag har inte njutit av att var gravid. Jag har längtat mer efter att slippa vara preggo än själva bebisen. Det är ett jäkla hästjobb och vi gör alla så gott vi kan. Men du, försök stänga av alla de där pekpinnarna och lyssna på ditt eget hjärta och försök hålla det även när Mini kommit ut. DU är den bästa på att bära ert barn och hur han kommer ut kommer också bli för det bästa. DU är den bästa mamman för Mini, glöm inte det! När han kommer ut är du den största tryggheten, att bara vara du är liksom rätt! Men var snäll mot dig själv så du orkar. Blir det snitt är det kanske bara 4-5 veckor kvar innan han är här, det är sååå nära nu! Försök vila och ladda din själ med det som får dig att må bra. Stor kram till lilla mammi från soffhänget med Lisa och Leo

  14. Emmet86

    Jag är själv bara i vecka 11 (idag!) och känner mest att alla dessa förmaningar om vad man borde och inte borde är ett klockrent exempel på den tid vi lever i, där fasaden om en perfekt värld och ett perfekt liv ska målas upp hela tiden. Försök göra det DU kan och det du har ork till, ingen gör ju allt. Jag menar, när jag jobbat hela dagen, är sjukt trött och hungrig, då går jag ju inte och tränar. Jag kommer iväg på 2 pass i veckan och har lagt om träningen nu för att det ska passa min kropp idag. Du ska inte vara så hård mot dig själv!

  15. Sofia

    Hej,

    Jag är i v 30 på min andra graviditet, förra gången väntade jag tvillingar och kände då precis samma press som du beskriver nu. Allt skulle vara så perfekt och jag skulle vara så duktig hela tiden, jag mådde skit från tills dess att grabbarna kom ut i v 35 men jag vågade aldrig berätta. Allt jag visade var en perfekt fasad för man skulle ju vara så lycklig ju? Sen mådde jag skit i några månader till eftersom amningen inte fungerade alls och alla tjatade om hur viktigt det var att det skulle funka och att barnen kunde bli sjuka o.s.v. Vi gick på amningsträning och jag pumpade dygnet runt kändes det som. Sen bröt jag ihop totalt, hela fasaden bara rämnade! Jag bytte BVC och fick en underbar sköterska som sa att alla barn mår bäst av glada och lugna föräldrar, oavsett det är i magen eller utanför.

    Den här gången lyssnar jag BARA på mig själv och min kropp, läser inga forum och tar inte till mig några pekpinnar m.m. Hade turen att få en fin barnmorska och förklarade tidigt för henne att jag inte behöver pekpinnar om vikt, mat och annat eftersom jag själv vet vad vi mår bra av. Självklart lyssnar jag på henne om något skulle vara direkt skadligt för oss, men det är ju faktiskt sällan så om man besitter sunt förnuft själv 😉 Framförallt så berättar jag hur jag mår denna gång och säger ifrån direkt när jag tycker att det blir för mycket förmaningar.

    Jag önskar er all lycka med ert lilla mirakel, mår du bra så kommer han också att göra det. Stor peppkram!

  16. Lisa B

    Jag ser alla dom råden som riktlinjer för den välmående gravida kvinnan som inte har övriga diagnoser att ta hänsyn till. DU känner DIN kropp, DU kan känna efter vad som behövs just idag. Ibland är träning rätt medicin, ibland vila. Ibland mer sömn, ibland en glass. Min reumatism går medicinerad hela graviditeten och bara jag kan avgöra dagsform och vad kroppen klarar. Vi gravida kvinnor får stå ut med mycket, inte vara tyngden av att bära en graviditet men också oerhört mycket press, utfrågningar, välmenande råd och beskyllande antaganden. Men DU är den som lever med DIN kropp. Du har klarat hemska smärtor och svåra tider förr. Du klarar detta!!! Jag är på bf idag och ser fram emot att medicinera kroppen och återfå lite smidighet. Utöver att jag ser fram emot VÅR SON! Stor kram!

  17. Therése

    Jag känner precis som du emellanåt Johanna! Sanningen är att jag aldrig trivts med att vara gravid. Jag älskar pyret i magen så det gör ont, men att hon ska växa i mig, få mig att känna mig faktiskt ganska behindrad…. Det är inte roligt. Pratade med min BM om det igår och hon sa "vet du, jag vet att det är väldigt få som njuter av att vara gravida, de njuter av det de bär inom dig, men det är inte socialt accepterat att säga annat än "det är så bra så bra""….
    Det som däremot växt fram i mig de här månaderna (bara 8 veckor kvar nu!!) är en respekt för mig själv och min kropp som jag inte haft tidigare. DET ska jag hålla fast vid och stötta, ta hand om och belöna i resten av mitt liv…. För det är tametusan otroligt det vi står ut med psykiskt och fysiskt.
    TACK för att du skriver så ärligt Johanna. Nu kör vi, sista veckorna och lova mig, lyssna på dig själv de sista veckorna. Du känner din kropp och mr mini bättre än någon annan. Kram!

  18. Sara v26

    Åh, jag känner verkligen igen mig! Skönt att höra någon säga det! Man ska äta rätt, röra på sig rätt och för Guds skull inte stressa! Ingen press! 🙂 Ta hand om dig!

  19. Mamma

    Du kämpar på som den oxe du är hjärtat – snart kommer belöningen. Fram till dess tycker jag du får belöna dig och boosta dig med det som känns rätt för stunden😍

  20. Stina

    tycker du e så sjukt cool! Även om du inte känner dig så just nu! Är själv så känslofylld att jag inte kan bena ut vad som är vad eller på något sätt hantera alla känslor (och jag är bara i v 21, herregud)… Kämpa på!

  21. Stina

    tycker du e så sjukt cool! Även om du inte känner dig så just nu! Är själv så känslofylld att jag inte kan bena ut vad som är vad eller på något sätt hantera alla känslor (och jag är bara i v 21, herregud)… Kämpa på!

  22. Jossan

    Jag tror bebisen mår bäst när man själv mår bra – oavsett om det är med en bulle i soffan eller ett äpple på promenad. Men visst är det svårt när det finns många som vill berätta hur man borde göra. Njut av lilla livet som snart är här!