Gravidträningen fortsätter – Johanna Kajson
johannakajson

Johanna Kajson

Gravidträningen fortsätter

Jag fick tag i vår barnmorska och frågade mer om vad han egentligen sa igår på ultraljudet – var svårt att få grepp på vilken grad det var och hur vi ska förhålla oss till det eftersom vi nog blev lite smått chockade och inte frågade så mycket. Han hade skrivit att den låg “nära inre modermunnen” i återkopplingen till henne så om vi vill kan vi kila i vecka 37 och se om den flyttats rätt… Det är inte så troligt men för en liiiten andel gör den faktiskt det.
Men framförallt så behöver vi inte oroa oss för att den ligger helt för och jag kan därmed leva på som vanligt och fortsätta träna utan risk för blödningar – skönt! 
Igår hade vi gymdejt och jag var stark som en björn men inte smidig som en örn…

Så nu har jag precis kommit hem från veckans gravidyoga och kroppen tackar för investeringen. Rickard är i Örebro på fotboll ikväll så jag ska bara äta något gott och jobba undan lite innan jag slocknar på kudden!
Det svåra nu tycker jag är att vara öppen för både planerat kejsarsnitt och samtidigt förbereda mig för en vanlig förlossning med allt vad det innebär. Att i vecka 37 få beskedet “jo minsann du kan köra på som vanligt” och  ta upp profylaxkursen, läsa klart boken att möta förlossningssmärta och kasta om i huvudet igen känns svårt eftersom de samtidigt sagt till oss att det troligen blir planerat kejsarsnitt och att vi ska förbereda oss för det. Men att förbereda mig fram till vecka 37 för vanlig förlossning känns svårt för igår ville jag bara kasta alla böcker om det all världens väg och istället läsa på om planerat kejsarsnitt för att peppa mer på det hållet. Hrmm, får prata med barnmorskan om vad hon rekommenderar – jag avskyr ju att ligga “vi får se läget” och tycker förberedelser och mentala bilder inför så här stora grejor är viktiga. Risken är ju stt jag istället har ont i magen och oroar mig i en månad framåt över att vi inte vet riktigt hur det ska bli – åhhh tänk om jag bara kunde stänga av alla känslor och sätta allt på paus! Jag funkar ju inte så…
Hur hade ni gjort?
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
johannakajson

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Frida

    Svårt det där… Personligen hade jag nog ställt in mig på att det blir kejsarsnitt.
    Jag tror att man kan ha nytta av avslappningsövningar m.m lika mycket under ett sådant ingrepp som under en vaginal förlossning, då man trots allt är vaken (oftast).

    Jag födde vaginalt för 4,5 månader sedan men hade havandeskapsförgiftning och var därför inställd på att det när som helst kunde bli kejsarsnitt om bebisen inte mådde bra. Hade inte gått någon profylax eller så, utan tyckte lustgasen var ett bra medel för att få till andningen bra. 😉 Man tvingas liksom ta långa djupa andetag för att den ska funka bra vilket var perfekt för mig.

    Har även en kompis som också hade moderkakan i vägen (hon har dessutom TVÅ moderkakor) där den nu hade flyttat sig rätt, så visst kan det hända 🙂

    Lycka till under förlossningen, det är supercoolt och verkligen en grym upplevelse!

  2. Iman

    Jag skulle läsa på och sätta mig in i båda sätten att föda, lite "utifall att". Sedan skulle jag nog boka en tid för kejsarsnitt men sedan vara beredd på att avboka om jag fick besked att jag kan föda vaginalt. Då har man lite koll och det kanske känns lugnare. Är själv i v.33 och läser "att möta förlossningssmärta" som du rekommenderade. Bra bok! Lycka till , kram!

  3. Anonym

    Det är en fantastisk upplevelse att föda med planerat snitt! Jag har tre förlossningar bakom mig, två "vanliga" och ett snitt. Olika men roliga allihop. För mig var det centralt att komma över besvikelsen att behöva snittas, att bestämma mig för att det är underbart med födelsedag även om jag inte får föda vaginalt. Det viktigaste vid en förlossning, enligt mig, är avslappningen. De olika faserna har jag struntat i, jag var väl påläst till första gången men det enda jag brydde mig om var att slappna av. Det övar du redan genom yogan – fokus och avslappning. Blir det vaginal förlossning så tror jag att du har de redskap som behövs. Lycka till!

  4. Sara

    Jag hade planer på att föda som vanligt och hade gått profylaxkurs och var extremt peppad för upplevelsen. Sen i v 37 fick jag höra att lilltjejen låg i säte så det blev att vi gick på vändningsförsök som misslyckades och jag fick då rekomendationen planerat snitt. Men om hon vände sig innan dess så skulle det bli vanlig förlossning. Detta var så himla jobbigt då jag inte visste säkert. Och ställa om sig i slutet var jobbigt mentalt. Jag hoppades efter det att det skulle bli planerat snitt då jag inte ville ställa om mig igen. Det blev snitt och det blev jättebra 🙂 lycka till!

  5. Anonym

    Jag hade min moderkaka föreliggande till viss del och klarade inte av det du beskriver, att vänta till vecka 37 för att se om moderkakan flyttat sig och därefter ta ställning till om planerat snitt ska göras. Så jag bad om ett möte med läkare angående kejsarsnitt (tror det var i vecka 34) och då beslöt jag mig för att det var bättre att planera in ett snitt (som jag skulle kunna avboka om det visade sig att moderkakan hade flyttats) än att jag skulle gå och lida av ovissheten kring vilket sätt jag skulle föda. Det var jätteskönt att få ett datum för planerat snitt och när det sedan visade sig att moderkakan inte hade flyttat sig var det bara att låta det inbokade datumet för snittet bestå. Kan tillägga att födseln av min son via det planerade snittet var helt fantastisk och läkningen av såret gick snabbt.
    Lycka till oavsett vilken typ av födsel det än blir för din del! Vilken underbar tid ni har framför er 🙂

  6. Fiffig

    Jag har aldrig förlösts med kejsarsnitt men jag känner så väl igen känslan när det inte blir som man tänkt sig, vilket jag normalt tycker är otroligt jobbigt då jag är en extremt planerande person annars.

    Vår tjej föddes för tidigt och förlossningen blev inte alls som jag hade föreställt mig innan. När jag blev inlagd på förlossningen första gången i vecka 30 fick jag vild panik och skrek till barnmorskorna att det kommer aldrig gå, jag hade ju inte hunnit gå på någon förlossningskurs och visste inte vad man skulle göra. En klok sköterska lugnade mig och förklarade att det löser sig.

    Vad jag vill säga är att hur förberedd och påläst man än är så är antagligen ingen förlossning den andra lik. Jag klamrade mig fast vid tanken att personalen på förlossningen gör sånt här varje dag och att även min kropp har en otrolig kunskapsbank, större än vad min hjärna vet om. Och ut kom dottern, utan att jag läst någon förlossningshandbok eller tränat på ett endaste profylax-andetag.

    Stort lycka till inför denna otroliga händelse som ligger framför er, hur det än blir!