Powered by Jasper Roberts - Blog

Ny krönikör på blogg.se!

Jag är så himla spänd och glad över att äntligen få berätta för er att jag är ny krönikör på blogg.se och att jag ska skriva en krönika i månaden till startsidan. Att utveckla skrivandet är något jag längtat länge efter men inte hittat rätt format för så att få börja med att skriva en krönika varje månad, 12 olika i år för min portal känns som en riktigt kul utmaning - och redan idag är min allra första uppe.
 
Den heter "Sluta fråg folk när de ska "skaffa" barn!
 
 
 
 
Ni kan läsa resten av krönikan här, be kind för det är min första krönika någonsin...
 
 
 
 
 
Gillar ni krönikan? Klicka gärna på hjärtat, dela den på facebook eller klicka på rekommendera <3
 
 

Nannys & långa dagar på förskolan

 
 
Låt oss ta det ännu ett steg vidar när vi ändå berört ämnet så mycket - detta var på omslaget på vår stadsdels tidning för någon vecka sedan. Nannys är ju en het potatis i Sverige där många skriker med stora bokstäver att om man inte hinner ta hand om sitt barn så borde man aldrig skaffat dem. (Ni kan läsa artikeln här)
 
 
 
 
Rickard har lyft frågan om en nanny ett par gånger sedan C föddes, just eftersom han har behövt jobba och jag har också velat småjobba emellanåt men då har jag sagt nej och tänkt att jag inte vill ta hjälp av något så extremt som en nanny - för att jobba. Tänk om detta är det enda barnet vi får, då vill jag inte slösa bort tiden med honom för att jobba och dessutom köpa in en person som tar hand om honom. MEN. Så fick vi ingen förskola under hösten som vi hade tänkt och jag hade tackat ja till mer jobb än tidigare, just eftersom vi hade tänkt att C skulle börja förskolan i oktober. Hur gör man då? Vi har ju turen, som jag nämnt en massa gånger tidigare, att det finns familj som kan stötta och hjälpa till men om man inte har det då? Ska det då vara "fult" att köpa in tjänsten istället?
 
Det blir ju vanligare och vanligare att vi flyttar ifrån vår hemstad och därmed ifrån barnens mor- och farföräldrar och många känner att de inte har en enda person i sin stad som de kan be om lite avlastning och hjälp ifrån för passning av barnen. I mitt fall har det handlat om jobb men jag tnäker även för att man ska hinna träna och ta hand om sig själv, vila, klippa håret, gå på dejt med sin man - you name it. Små saker som man faktiskt FÅR lov att tycka är viktiga trots att man fått gåvan av ett barn till sin familj. Jag vet vänner som har nannys just för när de ska gå på dejt på varandra och folk bli tokiga av sånt men har man ingen annan man kan be så anser jag att det är en bra lösning, för relationen måste verkligen få sin tid den också för att man ska orka. Och det är väl bättre att föräldrarna fortsätter vara tillsammans än att de inte fick dejta på 10 år? Jag tänker att det viktiga då är väl att man hittar en och samma seroösa nanny så att barnet får regelbundenhet i träffarna och därmed känner sig trygg och anknuten?
 
Likaså när barnen börjar förskolan, när det nu än må vara. I många fall jobbar båda förldrarna heltid och för några av dem är heltid dessutom inte bara 40h i veckan utan kanske 50-60h, är det bättre att en ettåring går i förskolan 40h i veckan eller kan en nanny som hämtar tidigare två dagar i veckan vara ett alternativ? Någon som återigen är regelbunden och anknuten - bara för att man köper tjänsten betyder det itnte att de inte kan få lika fin anknytning som en moster eller faster tänker jag.
 
Hur tänker ni? Har ni provat använda er av nanny?
 
 

Missyckad som mamma, dotter, syster, fru och entreprenör

Jag försöker vara en positiv person som tränar på att hitta balans i den där eviga livssnurran. Jag vill hitta de små sakerna i vardagen som gör mig lycklig och pirrig, jag firar allt - det kan vara att det är snö med glögg eller att det är måndag med levande ljus. Jag ser det lilla som firande. Jag vill att vardagen ska vara det stora göttiga i livet och helger och semesterar en extra bonus. Men jag vill inte leva för helgen eller semestern - jag vill leva för varje dag, timme och minut. LIVET är ju de där vardagarna och jag vill njuta av livet.
 
Att hitta balansen är något jag eftersträvar varje dag, vecka och år. När vi väntade Charles pratade vi mycket om att det kommer komma en liten krabat som självklart kommer behöva mycket av vår tid - vad skulle vi då ta bort tid ifrån för att få ihop livet? Man kan inte bara lägga till saker, man måste balansera staplarna eller tårtbitarna. När man får barn ska man dessutom lära sig en helt ny roll i livet - rollen som mamma. Och då ruckar de på de andra rollerna man har, om jag nu är mamma, hur är jag då som fru, entreprenör, dotter och vän? Man tänker innan att man vill vara så mycket samma som möjligt men självklart omvärderas allt när man får barn och varenda relation ska inventeras och hitta sitt nya jag. (Jag skrev om det och firo-modellen för ett år sedan här.) Sedan vill man gärna ta sig an sin nya roll på bästa sätt - man vill vara den bästa mamman någonsin och då blir det lätt att man får för sig att man ska vara den perfekta mamman, något jag också skrev om i mars. (Läs här) och sedan kom jag till slut på att alla måste göra sina egna prioriteringslistor utefter hur det passar just deras familj bäst - jag gjorde mina prioriteringar i september förra året (läs här om du också vill fundera på dina prioriteringar för din balans) men inser idag att jag måste nog sätta mig ner med listan och uppdatera efter nuläget, något jag tror jag ska göra först i januari/ februari när vi ändå vänt upp och ner på hela livet (flyttar till hus, jag ska börja jobba igen på riktigt, C börjar förskola, hitta balansen i pendlingen till Sthlm osv osv osv) och jag tänker göra en tårta för de stora grejerna likt den jag gjort nedan som kalllas "livsbalansen" men sen vill jag göra en som är indelad i smådelar i varje tårtbit också för att hitta balans inom varje område.
 
 
 
 
 
Isabella skrev ett så himla bra inlägg igår om energibudgeten som också satte igån mina tankar - för visst känner jag igen det hon inte alls känner igen, hur jag umgås med människor som faktiskt planerar utseendet på sina julklappar i år. Det var många bland hennes kommentarer som inte kände igen sig men för mig satt den mitt i prick av hur jag vill leverera varje dag som mamma, fru, syster, dotter, vän och entreprenör. (Märk väl hur mitt eget välmående inte ens var med på den listan men det försöker jag också få in genom vila, träning och skitTV). Hon är en klok kvinna, min vän Isabella. Hon sa till mig för någon månad sedan att istället för att faila helt på ett område så har hon sänkt sina krav på hela tårtan överlag - man kommer inte hinna med 100% av att vara supervän, superfru, supermamma, supertränad, superkock och superentreprenör så istället får man vara okej på alla de punkter varje dag och det är good enough. Jag försöker tänka så.
 
Men idag failade jag totalt i tankebanorna och kände mig totalt misslyckad på varenda punkt. Som mamma, fru, dotter, syster, entreprenör och vän. Och vän med mig själv.
 
 
Jag kände precis som denna skylten - som att någon annan håller på att ta över ägandet av mig och min kropp, hälsa och energi så att jag stängde ner. "VI HAR STÄNGT" sa kroppen och hjärnan.
 
Ibland blir det så, ibland hinner man med massor och ibland hinner man inte med något och ibland hoppar tankarna in och skriker till en att man är misslyckad.
 
MEN, nu har jag samlat mig, skrivit detta inlägget och inventerat i hjärnan och känslorna och försökt styra om dem. Det är bara dumma tankar och de har fel - jag ÄR inte misslyckad. Jag gör mitt bästa och det är bra nog. Så nu vänder jag denna dagen, mamma kunde söva C och stanna i lägenheten nu när han ska sova och jag har smitit iväg till ett café runt hörnan och äter lunch här samtidigt som jag jobbar istället. Jag ska ta revansch på de dumma känslorna och sväva hemåt om två timmar med flera sidor skrivna på kapitel 1 till min bok och en god lunch i magen. Så det så.
 
 
NU JÄKLAR!
 
Vill ni vara med och inventera livsbalansen med mig i januari/ februari?