Powered by Jasper Roberts - Blog

Förlossningsdepression

En vän till mig har skrivit en fantastisk krönika om den förlossningsdepressionhon drabbades av när hon fick sin dotter som senare drogs så långt som till utmattningsdepression. eftersom hon inte visste vad det var för "fel" på henne och bet ihop. "Det är jobbigt att få barn, alla har det jobbigt", ja hur ska man då veta om det man känner är normalt, okej eller rent åt helskotta?
 
Jag tänkte mycket på det där alla pratade om och längtade efter när jag var gravid, den där meningen "längtan efter att få upp bebisen på bröstet och känna hur lyckan och kärleken bara sköljer över en"... Jag mådde illa av den tanken men vågade inte berätta det för speciellt många men i mitt förlossningssbrev skrev jag att de inte fick säga den meningen eftersom det inte var något jag hade som en visionsbild utan snarare fick ont i magen av - eftersom jag var så nervös inför amningen som jag egentligen inte alls ville ge mig på. Och det vågade jag ju inte heller berätta om - det finns så mycket förväntnigar inför att få barn och så otroligt mycket förväntnignar på vad man ska känna, vad man ska älska och vad man ska finna sig i - och väldigt få av oss vågar vara så modiga som Ellinor och berätta hur det faktiskt kan vara.
 
Utdrag ur krönikan "Jag älskade inte mitt barn" som publicerades i Sydsvenskan 13 augusti 2017
 
"Vi blev gravida så snabbt att det vore som en käftsmäll för dem som verkligen kämpar. Jag hade, som det kändes, en evighetslång magsjuka, tills det från en dag till en annan helt slutade. 22 kilo tyngre och njurar i kläm var jag redo för att få tillbaka min kropp. Jag ville bli som mig själv igen.
Äntligen var det dags! Efter nästan fyrtio timmars intensivt värkarbete låg hon där på mitt bröst och tittade på mig med sina stora blåa ögon. Jag var helt slut och förväntade mig nu att få känna den enorma kärlek som man skulle känna. Jag tittade på henne, på min man, på henne, på läkaren och tillbaka på henne igen. Det började sakta rinna varma tårar nedför mina kinder, men det var inte varma glädjetårar, utan tårar av den panik jag kände över att inte känna att jag älskade mitt barn.
Det var som om hon förstod: här måste jag kämpa och klänga mig fast vid mamma, att kärleken för mamma skulle ta lång tid. Lång tid..."
 
 
Läs hela krönikan här
 
 Jag och Charles, 3,5 månad gammal i Cannes, när jag äntligen hade lagt ner amningen, att bli mamma är en utmaning för vissa och lekande lätt för andra men framförallt så är det något man bara kan lära sig själv att hitta sin inre mamma-kompass...
 
 
<3

Frukost till middag

 Alltså, hahahahaha. Jag fick en så rolig kommentar igår när jag la upp min lilla tebricka jag åt till kvällsmat:

"Åh vad mysigt det ser ut! Har för mig att du berättat förut att ni alltid/oftast smörgås och fil till middag. Kan du inte berätta lite om det. Åt ni så i ditt barndomshem eller Rickards eller hur har det blivit så? Kanske konstig fråga men jag tyckte bara att det var så himla intressant när du skrev det och jag har aldrig träffat någon som äter "frukost" till middag jämt:)"

 

 

Det är kanske inte så vanligt men jag känner faktiskt fler än oss som äter "frukost" till middag. Varken jag eller Rickard tycker det är särskilt kul att laga mat varje dag och vi lever ett rätt stressigt liv där det inte känns prioriterat att tajma in att laga mat 15-30 minuter varje dag för att sedan försöka äta den där middagen tillsammans varm (det kommer aldrig hända, haha - att tajma Rickard från jobbet med min hunger/ att få maten klar och Charles schema är liksom en omöjlig ekvation att prioritera här hemma - släng dessutom in att vi båda vill träna varannan till var tredje dag efter jobbet båda två så känns det liksom inte lönt att ge sig på projekt middag...) och därefter diska upp och planera inhandling till middag nästa dag. Nej, det ringer bara ångest och jobbigt i mitt öra och framförallt så är ingen av oss speciellt hungriga på kvällen - lite fil eller yoghurt och en macka till en kopp te klarar vi oss fin-fint på. 

 

 

Hemma i min familj åt man te och mackor på kvällen men då åt man ju riktig lunch och en tidig middag direkt efter förskolan/ skolan också iofs. Fast jag är uppvuxen på 80-90talet där mikrovågsugnen var det nya hippa och all mat på pulver var briljant. Så att laga mat då var rätt lätt - blanda felix pulvermos med vatten och stek lite felix köttbullar till liksom. Eller makaroner och falukorv - mums! Idag är ju middag något som ska vara så in i helsicke nyttigt, lagat från grunden och med ekoligiska färska råvaror. Jag blir stressad av det och när jag blir stressad av mat så hamnar jag i den dåliga vanan att jag inte äter alls - för att jag är så rädd för att äta "fel". Jag har inget filter för sånt som det hetsas om i media - som när man absolut inte ska äta pasta, eller när man inte ska äta kött, eller när man inte ska äta fett eller när man inte ska äta frukt för det är socker i det med. Då blandar min hjärna ihop det till att jag inte ska äta något av allt det där och man kan väl lugnt säga att det är dömt att misslyckas om man inte lyckas sålla och välja. Jag har haft tre riktigt stora matsvackor och jag vill aldrig hamna där igen, det är fruktansvärt att stå i en affär och gråta för att man inte vet vad man ska köpa för att bli mätt men ändå äta rätt - då går jag gråtande därifrån och äter inget alls. 

 

Men det är sidospår, jag tror Rickard också ätit en hel del mackor och fil hemma men de åt också middag vid fem. Jag och Rickard äter frukost, riktig mat till lunch och sen kvällsmat i form av te och mackor. Jag är kass på mellis men försöker bättra mig med frukt, avokade eller något annat. 

 

Charles äter ju burkmat och gröt så han påverkas än så länge inte men jag har varit så sjukt stressad över att våra matvanor inte går ihop med ett barn hela tiden när jag tänkt på detta, ända sedan IVF-en. Han behöver ju middag varje dag sedan när vi går över från burkmat såklart och jag önskar på riktigt att det var 90-tal så det var okej att mikra en paj, koka snabbmakaroner på 3 minuter eller servera findus fiskpinnar med potatismos. 

 

 

Är där INGEN av mina läsare som också äter kvällsmat istället för middag? Eller "frukost" till middag som läsaren skrev? Är vi de enda? 

 



Fast inte ikväll - för nu ska vi gå ut och käka på söder med min familj och fira Rickard som fyllt år. Tjohej!

 

 

 

 

 

Mat första året som bebis

 
Alltså det där med att intervjua en expert på sitt område var ju inte så tokigt så efter det populära matinlägget där det fullkomligt vällde in kommentarer och tips så täntke jag att vi tar och frågar någon riktigt duktig på barnmat om tips och råd. Jag hittade Theres som har uppskattade bloggen Mejas mat där man kan få tips, inspiration och recept och frågade ut henne på grejerna vi undrade över om mat till bebisar under första året - enjoy!

 

 

 

 

"Var du också förvirrad när du skulle sätta igång med mat och mellis för första gången?" 

Förvirrad var jag absolut! Inte blev jag klokare av all den motstridiga information som man fick från alla håll. Den var visserligen välmenande men knappast klargörande. Någon person sa en sak, bvc sa en annan och livsmedelsverket hade i vissa avseenden en helt annan uppfattning. Så vem skulle man lyssna på?  Jag bestämde mig för att själv ta reda på vad som faktiskt gällde eftersom att ge barnmatsburkar inte var ett alternativ för mig då det vid tidpunkten inte fanns så stort ekologiskt utbud. Min lilla tål nämligen inte konventionell mat. För hur svårt är det egentligen att laga sin egen barnmat och se till att bebis får i sig alla näringsämnen som behövs? Faktiskt inte så svårt som det först ser ut. 

Det finns ett par mycket viktig saker när man lagar sin egen barnmat eller börjar ge bebis mat som man måste har koll på. Det gäller att veta vilka livsmedel som bebisar under 1 år inte får äta. Grovt räknat så är det honung, gröna bladgrönsaker, salt, linfrön och ämnet solanin som finns i skalet på potatis.

 

 

 "Vad är ditt bästa tips till oss nyblivna föräldrar som precis ska börja introducera mat – hur ska man tänka och hur gå till väga?"

 

Ta det lugnt! Det är det absolut viktigaste av allt. Alla barn är så otroligt olika och det är absolut inte nödvändigt att stressa fram med maten. Ofta kommer rekommendationen från bvc redan vid 4 månader att man ska börja ge gröt, gällande rekommendation för matintroduktion är 6 månader. Men detta är bara en rekommendation. Om man inte vill ge gröt eller känner att bebis är redo så går det bra att vänta lite. Ofta skyndas det på alltför fort med matintroduktionen och resultatet blir krångel med magen och förstoppning, detta för att bebis mage- och tarmsystem inte hinner med. 

 

Det första som man behöver göra är att se om din bebis redo för att äta mat? Inte alla bebisar är redo vid 6 månader, en del börjar inte att visa intresse för mat förrens de är 10 månader en del t.o.m. senare och det är helt normalt. 

 

De tecken som ska man ska titta efter är:  

Sträcker sig bebis efter mat från din tallrik? 

Tittar din bebis på din mat och smackar?

Själv tar mat. 

Viktigt är även att din bebis kan sitta upp själv utan stöd. 

Kan din bebis vända bort huvudet? (Viktigt om man skedmatar och att du ser när din bebis inte vill ha för de kommunicerar hela tiden med oss) 

 

När du sett att ditt barn är redo för att börja äta så börja med att byta ut ett mål mat per dag. Man kan här göra på olika sätt men vanligast är att man kör en klassisk puré. Själv rekommenderar jag att man kör lite mosad avokado som första mål. Avokado är näringsrikt och innehåller nyttiga fetter och vitaminer. Erbjud först lite mat max 1 sked vid första tillfället och därefter amma eller ge ersättning som vanligt. Om magen är ok så upprepa dagen därpå och ev. öka lite. Fortsätt så tills du är uppe i en portion eller tills bebis är mätt. Det handlar alltså inte om att man ersätter ett mål mat rakt av utan att sakta vänja magen vid den nya maten. Sen byter man ut ett till mål och då kan man oftast ta det lite fortare. 

 

 

 

"Du har en kategori som heter ”ny i köket” där det verkar vara lite lättare recept som kan passa även en sån som mig som aldrig lagar mat hemma.  Är det där du rekommenderar att man kan börja kika? Vad är det lättaste receptet som jag kan börja ge mig på till en 7-månaders?"

Ja precis, på den sidan hittar man recept som är lättlagade och de är just till för de som kanske aldrig har spenderat någon tid tidigare i ett kök och är helt nya. Om du däremot har lagat lite mat tidigare så hittar du mängder med recept och inspiration i de olika kategorierna. Där är det indelat efter bl.a. ålder, mat och även kostlära om man ex själv äter paleo eller är vegetarian. Nästan alla recepten i bloggen är anpassade så att du kan ge dem från 6 månaders ålder. Det står även i varje recept hur du gör för varje ålderskategori, både för bebis och vuxen. Den här principen kommer även att finnas i Mejas barnmatsbok där mängder av recept och information just nu skrivs ned. 

 

Det absolut enklaste sakerna som du kan börja med är avokado eller kokt äggula. Sen finns det många trevliga recept på bl.a. puréer som man kan ge som persiljerot & päronpuré är en favorit. Den är både söt och näringsrik. Gröt är en annan sak som man kan ge. Det är enkelt och gott att göra. Dessutom kan gröt varieras otroligt mycket som ex kan man göra en kryddad havregrynsgröt med fruktmix eller en hallongröt. Soppa är ett annat enkelt alternativ att börja med som ofta glöms bort.

 

 

"Jag har provat göra enklare grejer till Charles, typ potatis och morotspuré men han har ratat allt jag testat men gillar ekologisk burkmat – vad gör jag för fel? Jag tycker det är otroligt svårt att krydda men läser ofta att det är det som är hemligheten – vilka tre kryddor ska jag börja ge mig på att krydda upp enkla grejor med och ungefär hur mycket är lagom till en sån här liten?"

Du gör inget som är fel. Många föräldrar anklagar sig själva för att de inte lagar tillräckligt bra eller god mat som bebis äter. Det kan ta många gånger innan bebis fattar tycke för en maträtt så ge inte upp. Kryddor kan vara en faktor som påverkar. Det är svårt att ge tre kryddor som du ska krydda med. Använd de kryddor som du själv gillar och använder regelbundet i din matlagning. Speciellt om du har ammat är detta en fördel eftersom smak går över via bröstmjölken och bebis känner då igen smaken. Till små bebisar behöver man inte krydda speciellt mycket. 1/2- 1krm kan ibland vara fullt tillräckligt, lite beroende på vilken krydda som man använder. 

 

"Vi har diskuterat här på min blogg hur mycket och hur ofta en 7-9 månaders bör/ kan/ ska äta. Hur tycker du ett matschema kan se ut för en så pass liten? (Ge gärna förslag på frukost, mellis, lunch, mellis, middag och om det är något mer?)"

När man har kommit upp i 1-2 mål och magen är stabil då kan man ge bebis mat tills dess att bebis är mätt och inte vill ha mer. Mängden är mycket olika och varierar beroende på vilken tillväxtfas som bebis befinner sig i. Bebisen reglerar det här med maten mycket bättre än vi sitter och räknar antal kalorier och näringsämnen. Låt din bebis styra här så brukar det fungera bra. Så länge som din bebis är pigg och glad och inte tappar i vikt så är det ok.  

Matscheman gjorde jag ett par för något år sen utifrån en sammanställning på många bebisar. Även dessa finns på sidan om man vill ha något att kika på. Scheman kan se väldigt olika ut och de är återigen beroende på barn men även deras sovvanor. När man har kommit igång med maten så är det vanligen 5-7 mål mat om dagen som det rör sig om att man ger.  

En dag kan ex se ut något liknande det här:

 

Frukost: Höstig havregrynsgröt med lingon & rårivet äpple eller äppelmos för de allra minsta, toppat med hemgjord söt kokosmjölk. 

 

Förmiddagsfika: Skrädmjölsfralla med jordnötshummus

 

Lunch: Äggröra med persilja och citron

 

Mellis: Blåbärsmjölk på havremjölk

                      Raw food morotsbollar

 

Middag: Kokoskokt torsk på spagettibädd

 

Kvällsfika: Äggmjölk med blåbärssmak

 

"Åh tusen tack för alla tips, jag lovar att jag ska våga mig på att prova laga mat till Charles igen och hoppas att han inte rynkar på näsan, haha".

 

Tack själv och lycka till! Det går säkert jättebra, tro på dig själv