Powered by Jasper Roberts - Blog

När man måste vara modig

 
Godkväll alla fina,
 
idag blev en riktigt tung dag på smärtbehandlingen, främst psykiskt och minnen sköljde över mig unda QINO-behandlingen som en hemsk, blöt och tung våg så när vi hade vattenträningen efteråt bara grät jag genom hela träningen (men jag försökte gå ner så mycket jag bara kunde under vattenytan för att ladda om emellan och så att tårarna inte syntes, ville behålla allt för mig själv och orkade inte prata med de andra så jag fokuserade inåt). Usch, jag har bestämt mig för att gå till en psykolog och ta tag i minnen som dök upp i samband med gravidteten och förlossningen som är från händerlser jag knappt visste att jag varit med om då jag blockat dem från minnet helt, det kom som en chock under samtal när Charles var några månader och de där minnena hittades i mig kroppsligen och jag fick rådet då att vänta med att ta tag i det tills jag kände mig stark och hade tiden och Charles gick i förskolan. Det kändes ju såååå långt borta när man satt där med en 3-månaders bebis i sin famn och försökte packa ner allt i en låda att öppna i framtiden.
 
Och nu är den där jäkla framtiden här, och jag VILL INTE öppna den hemska boxen men jag inser jag måste... Jag måste för min skull, jag måste för min sons skull och jag måste för min mans skull. För hela familjens skull måste jag vara modig nu och göra detta och jag har VET ju att även om det är hemskat att ge sig in i såna här självutvecklingsprocesser och denna kommer nog vara den värsta någonsin så är det hemskt att ge sig in i det, ännu mer fruktansvärt när man är i det men sen helt plötsligt vänder det och man kommer ut starkare på andra sidan. Man mår bättre, man känner sig själv bätttre och man vet bättre varför man är som man är och vad man kan göra för att underlätta för sig själv och ta hand om sig. Så, jag måste vara stark och våga detta nu. På torsdag ska jag ta mig till psykologen för första gången men redan idag kände jag bara NEJ i hela kroppen, den här veckan vill jag inte in i och allt känns för jobbigt. Jag ville inte ens till rehab idag men jag pushade iväg mig och hon som gjorde QINO-praktiken på mig är så himla bra och ta hand om mig och allt på bästa sätt.
 
Hur som, efteråt så har jag varit snäll mot mig hela dagen, jag hämtade Charles och fokuserade helt på honom hela eftermiddagen - så himla skönt att gå in i leken, goset och honom.... Vi stack iväg till en ny lekplats som vi inte hunnit besöka innan och där gungade vi och sprang omkring och jag bara följde Charles...
 
 
Och det ledde oss till en kiosk där Charles hade fått syn på en glasskylt och jag kände att eft var snällt mot mig och honom att go with the flow och säga ja (tack GB för att ni gjort en smoothieglass som är liten och någotsånär på vettig så man kan säga ja med lite mer gott samvete....) och lyckans i Charles ögon när han först hade sett glassen och sedan så frågade jag honom om han trodde de hade glass där inne dit han hade tagit mig i handen och lett oss och att isf fick han fråga dem i kassan - vilket han modigt nog gjorde och när de sa ja och denna lilla röda smoothieglass plockades fram - ahhh. Glädjen värmde mig sååå.
 
 
Så där satt vi på den röda stolen.. och sen den blå... och sen den vita - och åt glass på årets första höstdag med snålblåst och kyla i luften. Och det kändes bara SÅ bra. Sen gick vi hem och spelade spel, lekte med klossar, gjorde egen juice och egen bananslurp som vi drack till sagoläsningen på Charles rum och till sist alldeles egna våfflor lagom till Rickard kom hem. (suget på våffla efter mina egna bilder imorse alltså - mmmm)
 
Så tacksam för min fina lilla familj, att Rickard dök upp i mitt liv och att just han valde mig så som jag valde honom. Att vi hittade varandra och att vi fick våra lilla Charles, vi är lilla team Kajson och jag älskar oss.
 
 
 
<3
 
Anonym:

Vilken underbar lekplats! Vart ligger den?

Svar: Höllviken
JOHANNA KAJSON

Vickan:

Bamsekram!

Becka:

Jag har precis öppnat pandoras ask känns det som. Dvs fått kontakt med en psykolog. Så när jag varit där första gången började jag må sämre och sämre. Antagligen för att jag vet att nu får jag hjälp med att bearbeta sonens förlossning och kolik och nu att han fått en autismdiagnos. Jag hopps så att set stämmer att man kommer ut bättre på andra sidan sen ❤️

Svar: Jag lovar att du kommer ut bättre på andra sidan ❤️ kämpa kämpa
JOHANNA KAJSON

L:

Jag har precis varit på mitt första psykologsamtal för att bearbeta allt som hänt, delvis när mitt barn var litet men också gammalt skit som nu kommit upp till ytan när jag blivit förälder. Önskar dig all lycka till med denna resa ❤️

Svar: Åh kämpa kämpa ❤️
JOHANNA KAJSON

Anonym:

Går också hos psykolog efter en lång tids hög stress och belastning. Att ha upplevt det tuffaste i livet hittills som påverkar både mig,mina barn och mitt äktenskap. Och på det blev min kropp sjuk. Så att öppna den saken och samtidigt försöka komma igång efter en sjukskrivning är så tufft men jag vet att jag kommer att må så mycket bättre framöver. Både för mig,mina barn och min man gör jag det här. För framtiden ❤Stor kram & heja dig ❤

Svar: Heja dig!! Läs Good Enough - bästa boken!!
JOHANNA KAJSON

Kommentera inlägget här: