Powered by Jasper Roberts - Blog

Låt oss planera bröllop ihop!

Hurra - nu kan alla ni som köpt boken "Planera ditt drömbröllop- med Johanna Kajson" vara med i vår facebookgrupp där alla ni som planerar bröllop kan bolla idéer, utbytta erfarenhet och tipsa och ställa frågor till varandra. Ett litet bröllopshäng för er som vill bolla med fler än bara er partner - gå med i gruppen här.
 
 
 
 
Det var Linda som tipsade mig om att köra igång en facebookgrupp till alla som planerar via boken och det var så himla smart idé ju - eftersom jag vill följa er och det känns som att ni är mina brudpar så är det extra lyxigt om jag får tjuvkika in i era planeringar via gruppen.. Så tipsa era kompisar som ska gifta sig och gå med vettja... Det är bara början på nyheterna som släpps det närmsta halvåret!
 
Och för er som följer bloggen kommer ni ihåg att det finns en facebooksida för Johanna Kajson numera va? Häng med där, det blir skojigare där också i höst...
 
 
MEN - det var inte det vi skulla prata om nu utan att veckans vlogg är hääär - hurra!!! I veckans vlogg får ni höra vad jag tittar på för youtubekanaler, vi pratar syskontankar och IVF och så får ni spana in hur det var att flyga helikopter i Stockholm och massor av mer... Häng med!
 
 
 
 
 
 
 
Så, vad tittar ni på när ni kollar på youtbube och vad har ni som har två barn för erfarnhet av syskontankar??
 
 
 
 
 
<3
Frida:

Vår första son föddes november 2014 efter ett tuff graviditet med havandeskapsförgiftning och foglossning. Han blev även svårt sjuk i början o det var många turer till sjukhus, amning som aldrig funkade och problem med magen för att han inte riktigt tålde ersättningen. Först vid 6 månader "vaknade" jag ur en dvala och kunde knyta an till honom och njuta av föräldraskapet. Var hemma till han var 1,5 år och därför blev han också vääääldigt mammig. När han var ca 1 år och 9 månader blev jag gravid igen. Fick foglossning i vecka 12 och heltidssjukskriven från vecka 25 ungefär. Mycket smärta, men det var precis som om denna lille kille förstod och han hjälpte mig snarare igenom elendet. Efter en fruktansvärd graviditet föddes äntligen lillebror i april 2017. O herregud vad självklart att har känst sedan dess. Jag är mer trygg i min mammaroll och låter inte det finnas några måsten. Ibland blir det kalla köttbullar till middag eller glass till frukost - men så länge barnen är glada o livet flyter på får det vara så. Visst, det tar dubbelt eller trippelt så lång tid att komma iväg med alla grejer, men tycker inte det är "jobbigare" för det. Bröderna har redan en underbar relation och den lille har en ständig clown som underhåller honom. (Idag skrattade han som en tok igenom 5 månaderssprutan för storebror showade för honom)

O den där kärleken för barnen verkar på något konstigt vis bara blir större. Vissa dagar har man dåligt samvete över att den ena inte får samma uppmärksamhet, men allt som oftast sitter jag och ler sådär fånigt o vill typ visa alla hur fantastiska barn jag har 😂

Svar: Men ÅH vad fint!! TACK För att du delade med dig!!
JOHANNA KAJSON

Malin:

Jag har två tjejer med bara 16 månader mellan och det har varit tufft såklart med två så små barn men nu när den lilla är 10 månader och de börjar leka med varandra är det så värt det. I de stunder de leker med varandra har de så kul och tanken på att de kommer ha varandra livet ut är så fantastisk! Jag är en av de föräldrarna som tycker det va mycket lättare när nr 2 föddes. Vi fick en större "chock" och omställning när ettan föddes, nr 2 bara hängde på och kom snabbt in i rutinerna vi redan hade då med en storasyster på nästan 1,5 år. Storasyster har gått på förskola under tiden jag var hemma med lillasyster och jag va precis som du nervös i början för hur jag skulle komma iväg med två barn och hur jag skulle göra med lillasyster vid lämning/hämtning på förskolan. Men det gick ju bra det med, lillasyster sov oftast i vagnen så jag lämnade henne oftast precis utanför dörren och smet in och hämtade storasyster. När hon var vaken fick hon hänga med i bärsele eller ligga/sitta bredvid. Lite meckigt ibland såklart men mina barn vande sig väldigt fort med att dela uppmärksamheten och de vill ju vara med varandra, storasyster blir alltid ännu gladare när lillastsyster är med och hämtar på förskolan 😊

Svar: Åh tack för din kommentar!! Låter supermysigt med två tjejer som leker med varandra <3
JOHANNA KAJSON

Anonym:

Jag kan inte relatera till ivf men jag har tre små barn själv så där känner jag igen dig med alla tankar. Ettan och tvåan var planerade (2 år och 2 månader mellan), lillebror var allt annat än planerad men kom när mellansyrran var 1.5 år. Tjoho! Eftersom vi var så redo för första barnet så var det inga konstigheter. Det var aldrig jobbigt liksom. När vi väntade tvåan fick vi höra "barn nummer två hänger bara med". Jajo. Haha! Vilket skämt! Hon skulle sitta fast vid mig konstant och var sedan födseln extremt mammig och hade (och har även idag, 3 år gammal) en bökig mage. Den chocken la sig aldrig ritktigt. Med trean blev det ingen skillnad för vår del. Det blir inte mer än kaos ☺️ Vi lekte också mycket med första barnet och visst är det individuellt men hon kan absolut inte leka själv idag, 5 år gammal! Tvåan som inte fick samma uppmärksamhet som första (nä, man har inte samma tid eller lust för klossbygge med tvåan) är så självständig och leker själv hela tiden.. så skönt! Att barnen blir kompisar och leker, ja det är den tanken jag också haft med alla tre. Dom har varandra. Och det har dom! Alltid, i vått och torrt. MEN det är farligt att gå in med tanken att de kommer att underhålla varandra och leka bara för att de är syskon. Så behöver det inte alltid att bli såklart..

jag trodde inte heller att hjärtat skulle få plats med mer kärlek. Hur är det möjligt att älska mer när hjärtat är fullt, men det bara växer och växer. Så cool känsla!

Dina känslor tacklas de flesta med och jag hoppas att ni får möjlighet att gå igenom det en gång till..

/mamma till tre på mindre än 4 år med tre snitt av tre olika anledningar och ett hjärtsjukt barn med läpp och käkspalt men som av någon anledning fortfarande står på benen 😂

Anonym:

Jag kan inte relatera till ivf men jag har tre små barn själv så där känner jag igen dig med alla tankar. Ettan och tvåan var planerade (2 år och 2 månader mellan), lillebror var allt annat än planerad men kom när mellansyrran var 1.5 år. Tjoho! Eftersom vi var så redo för första barnet så var det inga konstigheter. Det var aldrig jobbigt liksom. När vi väntade tvåan fick vi höra "barn nummer två hänger bara med". Jajo. Haha! Vilket skämt! Hon skulle sitta fast vid mig konstant och var sedan födseln extremt mammig och hade (och har även idag, 3 år gammal) en bökig mage. Den chocken la sig aldrig ritktigt. Med trean blev det ingen skillnad för vår del. Det blir inte mer än kaos ☺️ Vi lekte också mycket med första barnet och visst är det individuellt men hon kan absolut inte leka själv idag, 5 år gammal! Tvåan som inte fick samma uppmärksamhet som första (nä, man har inte samma tid eller lust för klossbygge med tvåan) är så självständig och leker själv hela tiden.. så skönt! Att barnen blir kompisar och leker, ja det är den tanken jag också haft med alla tre. Dom har varandra. Och det har dom! Alltid, i vått och torrt. MEN det är farligt att gå in med tanken att de kommer att underhålla varandra och leka bara för att de är syskon. Så behöver det inte alltid att bli såklart..

jag trodde inte heller att hjärtat skulle få plats med mer kärlek. Hur är det möjligt att älska mer när hjärtat är fullt, men det bara växer och växer. Så cool känsla!

Dina känslor tacklas de flesta med och jag hoppas att ni får möjlighet att gå igenom det en gång till..

/mamma till tre på mindre än 4 år med tre snitt av tre olika anledningar och ett hjärtsjukt barn med läpp och käkspalt men som av någon anledning fortfarande står på benen 😂

Svar: Åh HEJA DIG som står på benen <3. Och tusen tack för att du delade med dig <3. Jag tror att mycket kring tvåbarnschocken handlar om hur man hade det med ettan och därmed vilken inställning man har. Vi fick ju ett barn som inte sov, inte åt, vägrade vagnen och därav såklart var rätt missnöjd med livet i 1,5 år vilket var tufft så vi tänker ju att så är det att få barn och att så blir det med en eventuell tvåa också och är liksom mer beredda på det. Så jag hoppas att det gör att vi redan fått vår chock, haha.
JOHANNA KAJSON

Anonym:

Alla barn är olika men för mig är inställningen a och o. Mitt tips är att inte lyssna på något än att försöka hitta era rutiner och ert sätt att göra och fördela. Jag har två små och hinner inte med någonting ibland och ibland hinner jag med allt. Man räcker inte till och får försöka göra det bästa av situationen. När man har ett barn är detta barnet ALLT och nät man har två så är dom båda ALLT och man lägger om för tid till båda, vilket man inte tänker att man vill och kan nät man har ett. Tufft är det, mycket sömnlösa nätter, stress att komma iväg och ingen tid knappt för sig själv 😊 MEN det blir bättre, de växer fort och då har dom varandra på lekplatsen osv. Min söner är 2 o andra 5 månader och redan från första stund ser jag kärleken mellan dom. Värt varenda jobbiga tid utan tvekan. Lyssna på er familj och gör det som ni känner bli bäst. Vi hjälper varandra och har inte krav på att allt ska vara tipp topp alltid. Åker och handlar själv, tränar ibland på kvällen, mannen går ut ibland, jag går över till vänner. Du hittar dina lösningar att gå till förskolan etc, jag kör den stora i vagnen och lilla i bärselen. Tänk inte så mycket bara KÖR, barn skriker, barn gråter ursäkta men vem *** bryr sig så länge dom mår bra. Lycka till sorry för långt inlägg 😅

Svar: önskar det bara var att köra men det är ju så mycket smärta och kämpande för att ens lyckas bli gravid och överleva graviditeten också :). Men ja, så himla bra beskrivet att man inte hinner alls och ibland hinner allt. Klart det löser sig med 2 barn om vi får ha den lyckan någon gång i livet <3
JOHANNA KAJSON

Maria:

Vi fick aldrig någon chock vid ett barn trots att inget blev som vi hade föreställt oss. Det är tvåbarnschock vi har fått. Inte bebisen utanmer att det är en till... hade vi sovit dåligt med första så kunde alltid någon ta sonen medan den andra kunde vila eller när den ena lagade mat sånkunde den andra vara med sonen etc. Men nu sover båda dåligt och ingen kan riktigt avlösa den andra för det finns hela tiden en till. De har samma rutiner i princip men att gå från ett barn till två barn har varit på något sätt 0 till 100 för oss. Det är full rulle hela tiden så när det finns tid för oss är det soffan och serier som gäller. Vi orkar knappt ringa ett samtal. Det sociala tyckte jag var lätt att hålla uppe med ett barn men med två finns varken orken eller tiden. MEN det är en underbar tid för när vi blev avslappnade i kaoset hemma och att sålänge alla är nöjda och glada så är detta liv med två yrväder, föräldrar med sömnbrist och full rulle gånger 100 helt underbart. Vi sitter inte ned en sekund men att hela tiden ha många bollar i luften har alltid passat mig. Tänk vad rastlös jag skulle ha varit utan lillasyster. <3 Livet med två barn är helt fantastiskt om man lär sig att slappna av, leva här och nu samt att dra ned på alla krav.

Vi har dragit ned det sociala just nu. Min man är hemma mer och tackar nej till saker för att inte lämna mig med två för många gånger samt att jag ammar så jag är "fast" hemma ett tag och då har han av respekt tackat nej till en del förfrågningar. Detta hände aldrig med första men då kände vi alltid att vi hade så mycket tid ihop och att rodda med en var inga problem. Det var lyxtid. Denna gång finns inte tiden på samma sätt och att då får vara vi fyra är det den största vinstlotten trots att det sociala får stryka på foten. Det är en period i livet och den går alldeles för fort!

Vår relation har också fått stå tillbaka. Vi har inställningen att vara schyssta mot varandra och ta den tiden som blir över just nu. Vår son vill bara sova med pappa och jag är med lillasyster så vi går ibland inte och lägger oss tillsammans för att vi ska få den sömn vi behöver samt ge den närhet till våra barn som de efterfrågar. Det får vara så en period men jag tror det är viktigt att inte glömma relationen och hitta en annan väg istället för att sörja att den förändras. Jag tänker på när du skriver om "bästa stunden" och att ni har det så bra. Sörj inte om detta förändras utan tänk att relationer förändras och kan bli starkare! Du har vänner som gått igenom skilsmässa och då har du skrivit att ni är helt tvärtom (min tolkning) att det aldrig skulle hända för att ni har det så bra. Det är helt fantastiskt men bli inte rädd om en del förändras med två barn. Det kan bli till det bättre, som för oss. :)

Jag hoppas ni får uppleva lyckan med två barn för trots allt vad det innebär har jag aldrig varit lyckligare!

Stor kram


Svar: Nej inte att det aldrig skulle hända för att vi har det så bra - däremot så jobbar vi så jäkla aktivt på att sätta varandra och vårt äktenskap först och att lyckligheten tillsammans inte är något som bara kommer. Äktenskap är hårt jobb av teamande precis som du skriver och ibland får man stå tillbaka kring annat, det sociala fick stryka rejält vårt första år med barn eftersom vi inte sov och hade ett barn som krävde mycket och vi sovit definitivt en hel del att en sover med Charles och en sover själv för att få sömn så bästa stunden är ju något ett annat idag än vad den var utan barn - oftas är den med Charles mellan oss i sängen :). Så fint du skriver om ert kaos och att ni insett att sociala får stå tillbaka - heja er!
JOHANNA KAJSON

Therese :

Vi har två pojkar som det är drygt 14 månader mellan. Lillebror föddes i V.29 och det blev lång tid på sjukhuset och från storebror. Vi har haft det tufft för att hitta den balans som vi har nu! Jag och min sambo pratar ofta om att ha lagom höga ambitioner med det vi gör. Barnen älskar varandra så, olika som natt och dag till personligheter men dom kompletterar perfekt :) Lycka till med er resa!

Kommentera inlägget här: