Powered by Jasper Roberts - Blog

Fysisk eller psykisk smärta - hur väljer man?

 
 
Hallååå från huset i Skåe, jag sitter i pyjamasen (lämnade superC i pyjamas men drog över en hood och byxor så ingen som såg det, ooooops) och jobbar mig igenom mailen innan jag ska iväg på dagens rehabpass i mitt smärtprogram, vattenträning och bastu står på schemat och det kan min krpp behöva efter senaste dygnen. Mitt liv är så märkligt, ena sekunden lyx och tjusiga kläder och nästa sjukpatient på rehab. Men jag har lagt denna dagen här just för att det är precis efters såna här intensiva dagar som jag oftast pushat mina smärtgränser lite för långt och får ett återfall med smärta deluxe och blir liggande.... SÅ - för att försöka lära mig balanse så är det precis sånt vi pratar om i programet - hur man kan få leva sitt liv och göra allt man vill TROTS att man vet att man riskerar att den fysiska smärta kan stoppa en eller ge en bakslag eller "straff".
 
Foto Michelle Johansson
 
Många fråga frågar hur jag kan tänka så positivt och göra så mycket saker trots kroniska smärtorrna och såklart är det svårt att förstå att jag verkligen har så ont som jag har när man ser hur jag flänger runt och göra flärdiga saker, men det finns ett val man måste göra när man drabbas av kroniska, fysiska smärtor. Antingen så låter man sjukdomen ta över och så lägger man sig ner och tycker synd om sig själv, man har ont och man begränsar sitt liv efter smärtan och låter den styra. Man sjukskriver sig och ju längre man har legat på soffan med smärtor och tyckt synd om sig själv destu mer deprimerad blir man - för man gör ju inget kul längre. Och då är den fysiska smärtan frukansvärd och den psykiska smärtan nästan ännu värre - VARFÖR skule just jag drabbas av detta? FAN vad livet är orättvist! STACKARS mig som inte kan göra något av det alla andra gör... 
 
ELLER - så bestämmer man sig för at försöka göra sitt bästa och acceptera den smärta man har. Man försöker lägga upp dagen, veckorna och livet efter hur man kan balansera mellan smärta och mindre smärta och man kan priortera att göra en massa kul saker TROTS att man inser att man kommer få MER smärta efter. Som att man straffas för att man unnade sig - men trots det så är det värt det för man blir lyckligare och har ett härliga liv om man gör saker som är kul. Ibland blir det för mycket och straffet är på tok för hårt, då ångrar man sig men tar med sig lärdommen framåt och försöker hitta en balans som funkar.
 
Hänger ni med?
 
Men jag är ingen övermänniska - SJÄLVKLART får jag bakslag i mitt mindsetoch tänker att livet är orättvist, att det är orättsvist att just jag har så ont och jag blir arg och ledsen över att jag måste begränsa mitt liv eller är jag ligger instängd och tror jag ska dö ett dygn - just där och då tillåter jag mig vara arg och ledsen. Jag tror på att ge sig själv sorgedagar när man lever med smärta - likadant som när man försöker bli gravid eller kämpar och misslyckas med IVF som jag får många frågor om. Hur man orkar tänka positivt ändå - jag gör det genom att ta en dag då och då och verkligen gå i de där mörka tankarna och tillåta mig själv att ligger på soffan med täcket och bara gråta, äta snällmat och choklad och sörja. Men bara ett dygn - sen ska allt vara ute ur systemet och jag dagen efter gäller det att köra på igen och släppa sorgen. Men mer om det en annan dag!
 
Foto Michelle Johansson
 
 
Nog om allt det där - nu ska jag strax få hoppa i en pool och försöka ta hand om min kropp så att jag slipper allt för mycket huvudvärk och bakslag efter dessa intensiva dagar! Det är precis sånt här som gör detta smärtprogrammet så spänande - att se om jag kan lära mig ännu mer om min kropp och hur jag tar hand om den och smärtan på bästa sätt.
 
 
Hörs lite senare <3.
 
 
 
<3 känns som ni börjat glömma gillahjärtat? :)
Lina:

Vilken fantastiskt inspirerande text. Det är så sunt det du skriver, man väljer hur man ska leva. Man måste få känna sig svag för att kunna vara stark. Kämpa på, du har helt rätt inställning. Tack

Svar: Åh tack!!
JOHANNA KAJSON

Angela Herrmann :

Jag känner med dig. Själv lider/drabbas jag inte av kronisk smärta. Men jag har ett avancerat hjärtfel. Så det där med begränsad tillvaro och lära sig leva med sina begränsningar vet jag hur det känns. Jag sänder massa styrke Kramar och kärlek från Kungsbacka.
Puss på dig

Svar: Kärlek!!
JOHANNA KAJSON

Jessica:

Det där med att ta ett dygn emellanåt att tillåta sig att känna och sörja och bara vara är nog inte så dumt. Kram

Svar: <3
JOHANNA KAJSON

Anonym:

Du är min förebild jag har sedan tonåring levt med psykisk ohälsa ligger sj på behandling tar en dag i taget men vad har du för tips när man är låg orkeslös ja you name it

Svar: Åh, ja det är just att ta en dag i taget, ibland en timme i taget <3
JOHANNA KAJSON

Hanna:

Vilka bra verktyg du hittat. Inspiration!

Marika:

Är så kul att läsa om någon som har samma inställning som jag. Jag har reumatism, jag har dåliga dagar, smärta, trötthet etc. MEN det får aldrig stoppa ens drömmar och livsglädje så jag motbevisar min sjukdom och har anpassat mitt jobb efter mina förutsättningar. Dåliga dagar finns där men som du skriver så är det viktigt att hitta balansen och ibland tillåta sig att vila utan att gräva ner sig. Det positiva med att leva med kronisk sjukdom tycker jag är att man ser livet med andra ögon och prioriterar det man tycker är roligt. Tack för en inspirerande blogg :)

Marika:

Är så kul att läsa om någon som har samma inställning som jag. Jag har reumatism, jag har dåliga dagar, smärta, trötthet etc. MEN det får aldrig stoppa ens drömmar och livsglädje så jag motbevisar min sjukdom och har anpassat mitt jobb efter mina förutsättningar. Dåliga dagar finns där men som du skriver så är det viktigt att hitta balansen och ibland tillåta sig att vila utan att gräva ner sig. Det positiva med att leva med kronisk sjukdom tycker jag är att man ser livet med andra ögon och prioriterar det man tycker är roligt. Tack för en inspirerande blogg :)

Svar: Ja sant!!
JOHANNA KAJSON

Karina:

Så inspirerande på så många sätt! :) Fin text!

Kommentera inlägget här: