Powered by Jasper Roberts - Blog

Välkomna tillbaka

SOM jag saknat er, bloggen började strula igårmorse och jag fattade ingenting av vad som var fel men min domän (ungafrukajson.se) hade tydligen kopplat ur och de fåtalet som hängt kvar från starten av bloggen för sisådär 7-8 år sedan lyckades klicka in på frokenkajson.blogg.se och ändå hitta fram. Jag var Fröken Kajson tills jag gifte mig och det blev det Unga Fru Kajson, men jag vet inte om jag är så värst ung längre? Kanske dags att hitta nytt namn? Gamla Fru Kajson? Fru Kajson? Johanna Kajson eller bara Kajson? Hrmm


Hur som helst, sen vi hördes sist har jag som sagt lyckats ta mig till Småland och idag har jag bland annat gjort det här:

Googla inspiration för lördagens frisyr, Carries slarviga knutar är ju alltid härliga...

Jag har passat Charles kusin Harry en kort sväng och varit ensam med dessa två killar till busfrön. Herregud vad kul de har tillsammans redan, gullungarna!

Vi har varit ute på en kort promenad i regnet och Charles pekade bestämt på lekplatsen och gungan så lite gungande fick det allt bli. Och bus i blåbärsriset såklart!

Och vid sex-tiden kom äntligen min beställning av helgens bröllopsblommor så nu när jag nattar Charles är det bara att sätta igång och rensa, snitta och sätta allt i vatten för imorgon väntar floristdag! Spännande...

Nu nattar jag Charles och lyssnar på när svärmor ordnar med kvällsfikat utanför, det får nog bli kvällskaffe vid blommorna.


Som sagt, välkomna tillbaka fina ni! Jag har saknat er!

Min blogg/domän funkar inte

 
 
 
Jag blir TOKIG, min blogg har legat nere i ett dygn, några få av er har lyckats ta er in ändå och läsa men min domän är borttagen och jag jagar för att fixa det. 
 
 
 
Själv befinner jag mig i Småland och preppar för bröllop, lugnet igårkväll före stormen här vid sjön som syns från mina svärföräldrars tomt alltså. Älskar det!
 
 
Håll ut!

Barn & socker

 
Okej låt oss prata om det här med barn och socker lite, kan vi göra det? Men först, lite andra spännande inlägg på temat att läsa som Underbara Clara som bakar gott och hemmagjort mycket och ofta till sina barn men undviker godis och lösgodis eller ger ytterst lite på en lördag. Kloka Vanja Vikström kör no-big-deal tänket och fikar gärna med sin son Iggy på både glass och bullar men bara med måtta precis som vi vuxna bör tänka. När tillfälle ges liksom. Är man själv sockerberoende så är det svårt att tänka så misstänker jag, äter man socker varje dag eller väldigt ofta så är kanske nolltolerans med socker lättare att hålla för barnen? Mer kluriga tankar om detta då, härliga Josefine Knave tänker "äter vi får han smaka" och tycker inte att veckodagarna spelar någon roll. Min kloka vän Isabella kör också ett avslappnat sätt kring glass och socker.
 
 
 
Sen läser jag Claudia skriver att man praktiskt taget ger sina barn knark om man ger dem godis, hennes liknelser är att man är oupplyst och att man inte bryr sig om sitt barn om man ger dem godis, raka motsatsen kan man säga alltså. Och oupplyst vill man ju inte vara - eller att någon ska tycka att man är en dålig mamma som inte bryr sig om sitt barn. Det är rätt hårda ord från henne:
 
 
"Hur kan man ge sitt barn som man älskar och bryr sig om, förlåt om jag är rak nu…men sånt skit? Hur kan man låta en ren oförstörd kropp få i sig den enorma mängden socker på ett, som det dessvärre brukar bli, okontrollerat sätt? För mig är det som att hälla i ett spädbarn koncentrerad saft eller ge ett barn all mat friterad. Du har ju brytt dig en gång, du har ju gett d-vitamindroppar och du har sett till att barnet får den näring det behöver som nyfödd, du har varit noga…när försvinner det?"
 
 
Charles är ju lite över ett år och ni vet ju att jag gillar att läsa olika åsikter, väga och klura och sedan ta aktivt eget beslut utifrån vad som passar vår familj bäst, men jag vill inte bara göra som alla andra omkring mig gör eller som mina föräldrar gjort bara för att utan jag vill ifrågasätta och klura innan beslut tas. Så nu klurar vi lite på socker, bullar, glass och annat sött och gott som vi äter då och då. Vi är ju verkligen inga fikamänniskor så allt med måtta är ju alltid en bra måttstock - även för sig själv. Jag minns diskussionerna kring Charles tänder bara för att han fick äta klämmis för några månader sedan (det kan ni läsa om här), men då var ju fokus på tänder. Och sen rekommenderar många att man ser den omtalade sockerfilmen, jag har själv inte hunnit se den än men suttit vid flera middagar med vänner där den disskuterats... I mitt huvud är det dolda sockret det farliga, alltså att man köper sockriga yoghurtar med smak, dricker en massa juice, väljer flingor med en tiger på osv istället för naturell yoghurt, havregryn osv. Men jag är verkligen inte insatt och är rätt kass på att tänka på det där själv, när jag äter Special K har jag inte en tanke på att där är socker i.
 
 
Hur tänker ni?