Powered by Jasper Roberts - Blog

Människa igen

Mina vänner! Jag börjar ÄNTLIGEN återgå till normalt (= en huvudvärk som pulserar och trycker försiktigare) vilket känns sååå skönt. Har legat som ett kolli i två dagar. Och vet ni vad som gör mig mest frustrerad? ATT JAG INTE TRÄNAT. Fine om det inte hade blivit gymmet men jag har inte ens kunnat gå en lång promenad. Det känns liksom i hela kroppen hur still jag varit och det gör mig ledsen och arg för jag vill inte hindras från sån jag vill göra. Men jag ska vara smart och vila resten av kvällen och natten också så kan jag förhoppningsvis bränna av ett rejält pass imorgon på dagen. Håll tummarna!
Jag gav mig iaf ut på en liten promend ett varv runt kvarteret för jag behövde någon slags lunch och kylskåpet var bara fyllt med julgodis och julbak och det räcker rätt långt, men inte hela dagen! Så jag vaggade fram i nysnön som låg över hela Stockholm och inhandlade det en tråklunch till mig själv.
Jag säger det varje år men VILKET SKILLNAD det är på ljuset så fort snön kommer fram, det blir liksom DAG ett par timmar om dagen istället för nattsvart dygnet runt. Imorgon ska jag pulsera och sparka och leka lite i snön hoppas jag. För idag kände jag inte att snön fick ett tillräckligt välkomnande av mig, stackars snön. Den måste undrat varför jag inte tjoade och hoppade runt som jag brukar när den anländer! Ikväll svär jag dessutom lite över den (ve och fasa!) för den förhindrar min make att komma hem och ta hand om mig. Han sitter liksom fast på en flygplats och vi får väl se när han trillar in. Hade behövt honom de senaste två dagarna när jag känt mig totalt överkörd av svensk sjukvården och varit ledsen och arg och haft ont men han har varit iväg med jobbet så det gick liksom inte. Bästa syrran var stand-in och tog hand om mig igår. Tur att jag har henne så nära! MEN NU SKULLE JAG GÄRNA VILJA HA HEM MIN MAN IKVÄLL OM DET GÅR BRA?! Lite kärlek och klapp på pannan vore fint ikväll istället för ensamhet och bakishuvudvärk.
Unga Fru Kajson
Kategori: Vardagen med moi Taggar: Flyg, Huvudvärk, Rickard, Sjuk, Sjukhus, Smärta, Vinter;

Total tystnad

Jag ligger nerbäddad i enorm smärta i huvudet idag med förhoppning om att få prata med min neruolog så småningom, har en sjuksköterska som springa halva Karolinska runt för att få tag i henne. Hon jobbar tydligen jouren denna veckan, får se om jag får prata med henne idag eller om vi ska boka in ett möte. Eller om jag ska kräva att byta läkare men jag fick just henne för att hon är den bästa neurologen på just huvudvärk. Så man vill ju lägga hoppet på att hon kan hjälpa mig. Vi får se. Men jag och mitt huvudd ligger nerbäddade i stillhet och tystnad för jag vill bli av med den illa kvickt,jag vill ju gå på bröllopsfest imorgon! OCH JAG VILL TRÄNA. Åh vad ledsen man kan bli av att man inte kommer iväg på sina pass som planerat, jävla skithuvudvärk.
Bloggen får vara fortsatt tyst så länge.
Unga Fru Kajson
Kategori: Vardagen med moi Taggar: Huvudvärk, Karolinska, Läkare, Sjuk, Sjukhus, Smärta;

Frustationsbäddning

Vet ni hur frustrerande det är att gå och vänta på ett så pass viktigt telefonsamtal en hel dag så man inte riktigt vågar göra något annat för när det väl ringer, då måste man vara fokuserad och ha alla papper framför sig? MYCKET FRUSTRERANDE KAN JAG SÄGA! Fram till 12 gjorde jag nästan ingenting mer än att stirra på telefonen (sjuksköterskan jag pratade med sa att hon (läkaren) nog hade fastnat någonstans men att jag låg i hennes agenda så hon skulle ringa under dagen så det vore bra om jag hade den nära hela tiden. Med tanke på att det är omöjligt för mig att nå min läkare och därmed är tiden körd om jag missar samtalet eftersom jag inte kan ringa upp henne så har jag inte vågat gå och handla, träna eller fixa saker på posten. För om hon ringer måste jag vara redo med alla mina förberedda listor och fokuserad, jag känner att bensinen är på väg att ta slut för detta maratonlopp jag springer med huvudvärken, över 13 månader lång nu. JAG ORKAR INTE VARA FÖRSTÅENDE LÄNGRE. JAG ORKAR INTE ANPASSA MITT LIV LÄNGRE. JAG ORKAR INTE SVARA "jo det är okej, det är väl bra förutom huvudvärken men den är inte SÅ farlig idag så jo jag mår bra" LÄNGRE. FÖR JAG MÅR INTE BRA!!! JAG LJUGER FÖR ER OCH FÖR MIG!
Och jag ljuger för mig själv för att annars skulle inte mitt liv funka, jag MÅSTE intala mig själv att jag är frisk och att detta är mitt normala tillstånd. Annars kommer jag falla ihop och inte resa mig igen och det är precis det jag känner att jag vill förhindra, jag VILL INTE GE UPP. Men då måste jag ha något att förhålla mig till, en ny plan, en ny medicin, nya tester eller en jäkla diagnos för detta vakum tar kol på mig. Jag har stått i träningskläderna hela dagen för jag skulle till gymmet klockan 12. Anledningen till att jag skulle gå ditt prick klockan tolv var för att jag måste planera mina dagar efter min huvudvärk, går jag dit tidigare funkar inte träningen för huvudet börjar dunka så hårt så jag knappt kan stå och sen är resten av dagen förstörd eftersom denna fruktansvärda huvudvärk sitter oftast kvar resten av dagen. Går jag dit senare måste jag få in lunch och några timmar efter lunch innan jag kan gå och då förändras atmosfären på gymmet till hårt dunkande musik och mycket mer folk vilket inte heller funkar för mig. Jag VILL att det ska funka att gå iväg och träna med syrran vid femtiden men efteråt mår jag aldrig bra. Jag har helt enkelt fått lära mig att runta tolv, ett är den bästa tiden för mig att ANPASSA MITT LIV så att träning funkar. För annars blir det ingen träning och det vill jag inte offra för huvudvärken. MEN NU HAR HON INTE RINGT. Så här står jag i mina träningskläder, med dunkande huvudvärk och en enorm besvikelse över hur fel min dag blev men jag kan inte göra annat än att fortsätta jobba här hemma och stirra på telefonen. Har fått en hel del adminarbete gjort och nu behövde jag munntras upp lite precis så då renbäddade jag sängen med jullakan. Jag skiter i att det inte är december än, jag är fast i mitt eget hem och det minsta jag kan få idag är väl att få krypa ner i en julig, nybäddad säng i min ensamhet! SÅ DET SÅ!
Nu börjar det dessutom bli mörkt utanför fönstret där det ligger lite snö på bilarnas tak och jag missade dagsljuset och att få sparka i snön. Fy fan vad ledsen jag blir!
Unga Fru Kajson
Kategori: Vardagen med moi Taggar: Hemmajobb, Hemmakontor, Huvudvärk, Jul, Julkänslor, Jullängtan, Läkare, Sjuk, Sjukhus;